Svart kvinna till våldsam attack mot vit mamma.

Det verkar som att många afrikaners "knock out game" inte bara spridit sig bland inhemska svarta amerikaner, utan även till den kvinnliga delen av denna befolkning.

I Rowlett, i delstaten Texas, i USA hetsades en svart kvinna till att angripa en vit kvinna. Den vita kvinnan satt med sin lilla bebis i knät när den svarta kvinnan gick till attack och drog ner henne och hennes bebis nere på marken. Till sist slet den svarta kvinnan bort den vita kvinnan ute på gräsmattan och började våldsamt att slå henne hårt med slag och sparkar riktade mot huvudet och ansiktet. 

Den lilla bebisen hörs skrika då hennes mamma blir ihjälslagen, samtidigt som mammans väninna försöker skydda ungen. Samtidigt står ytterligare en svart kvinna och en svart man och hejar på när deras vän våldsamt slår på mamman. Observera att den svarta mannen är så glad att han börjar dansa under misshandeln.

Polisen i Texas vädjar nu till invånarna i Rowlett att hjälpa till med att identifiera gärningsmännen till denna mycket råa misshandel. 

Trots att vi får höra en hel del om "rasism" och våldsdåd i USA, så har svensk PK-media så klart inte uppmärksammat denna mycket sällsynt råa händelse. 

Kommentaren som slank igenom rubrikerna.

Första TV-debatten sedan valet 2014.

I söndags var det dags för den första TV-debatten sedan valet 2014. Jag ville gärna kolla igenom hela debatten några gånger innan jag skulle kommentera detta. Det var allt som allt en ganska tråkig debatt med ganska förutsägbara utspel från samtliga partiledare.

Rubrikerna fylldes dagen efter av Åsa Romsons (MP) "Auschwitz"-uttalande. Ja hennes utspel var så klart helt orimligt. Men efterspelet till den var också minst lika orimlig. Bilderbergaren, Bertil Torekull, krävde hennes avgång.

Av någon anledning verkar många ha missat att Åsa har en tendens att ständigt säga en hel del märkligheter. I somras hetsade hon mot Sveriges alla vita, heterosexuella, köttätande, manliga, biltrafikanter. Så att det här uttalandet skulle få så oproportionerligt starka reaktioner är minst sagt märkligt.

Men det var ett annat av Åsas alla uttalanden under denna debatt som jag själv fastnade för, och som för mig blev den enda höjdpunkten för hela debatten. I början på del 2 av debatten skulle vapenexporten diskuteras. Åsa Romson och Jimmie Åkesson (SD) skulle inleda en kort duell som ganska snabbt avbröts av programledaren Anna Hedenmo (som under debatten var väldigt ivrig till att avbryta diskussioner).

Åsa påpekade mycket riktigt ut hyckleriet i att Sverige å ena sidan talade sig varm om "mänskliga rättigheter", samtidigt som man exporterade vapen till bland annat KSA som flera gånger brutit mot de olika regler om "mänskliga rättigheter" som fanns.

Åkessons svarade då med att peka ut ytterligare ett hyckleri, men som man sällan får höra i den svenska debatten. Åkessons säger "... å ena sidan är vi en "humanitär stormakt" som det så fint heter idag, samtidigt som vi skickar trupper som är ute och krigar i olika krigshärdar. Det är samma dubbelmoral."

Åsa svarar då med att säga att Åkesson har fel, och att dessa trupper är där för att "skydda befolkningen" på FN-uppdrag. Och just precis när debatten kanske var på väg att bli en intressant duell mellan Åsa Romson och Jimmie Åkesson, kommer Anna Hedenmo in, avbryter, och ger ordet till Jonas Sjöstedt (VPK).

Det som Åkesson angrep och Åsa försvarade var krig med "humanitär" motivering. Det här är en oerhörd viktig diskussion som måste föras, men som SVT verkar inte vilja ha.

Kriget mot terrorn dog i och med att George Bush d y och hans NeoCons förlorade makten 2009. Istället blev kriget mot terrorn en inre angelägenhet. Obama riktar sina främsta insatser mot "terrorism" mot den inhemska befolkningen. Samma utveckling har vi sett inte minst i EU. Utrikespolitiken ersattes istället av Zbigniew Brzezinskis krig med "humanitära" förtecken. Det var det som ledde till Västs insats i kriget i Libyen 2011. Via media hetsade man mot Khadaffi och krävde en militär insats i Libyen. Att bekämpa terrorn, var alltså inte längre motiveringen, nu handlade istället om att agera "humant" genom att bomba bruna länder till lydnad.

Denna attack mot Libyen ledde till dagens läge, där ISIS håller på att etablera sig, med ett uttalat syfte att utnyttja flyktingströmmarna för att få sina celler att ta sig till EU.

Idag finns svenska trupper i Mali, Irak, Afghanistan, Kongo, Bosnien, Somalia och Kosovo (+ inofficiellt i Ukraina). Sverige finns militärt där den inte har något att göra. Samtidigt som försvaret av det egna landet är nästintill obefintlig.

Det intressanta med Åsa Romsons uttalanden är att här framgår det klart och tydligt att MP är ett krigsparti. Så sent som i valet 2010 krävde MP ett tillbakadragande av svenska trupper från Afghanistan. Men under Bodil Ceballos såg man till mjuka den linjen hos MP, redan under förra mandatperioden. Men idag har alltså MP svängt helt. Krig är numera motiverat enligt MP. Afghanistan, Irak, ja allt, så länge motiveringen är att det är en "humanitär" insats, för att "skydda befolkningen".

Svängningar går fort utan att man märker det.

Media för informationskrig mot SD om försvarspolitiken. (Valrörelsen är igång).

Ewa Stenberg (DN/Bonniers). 

Det är valår, och det märks. Media har helt plötsligt börjat prata försvarspolitik, som folk säkert har märkt. Public Service bjuder in till diskussion då regeringen valt att höja satsningarna till försvaret. Då bjöd de in en gammal moderat och så fredsaktivist från Svenska Freds för att diskutera ämnet. Inte någonstans nämnde man SD:s linje i frågan, något som skulle ha varit relevant med tanke på att de i samtliga budget sedan de kommit in i Riksdagen begärt större medel till försvaret. Detta förklarar Kent Ekeroth (SD) i videon nedan. 

Men det mest intressanta kommer på slutet av videon där vi får ta del av mejlkorrespondens mellan SD:s Joakim Larsson och Mikael Jansson, som är SD:s försvarspolitiske talesperson, och DN:s Ewa Stenberg. 

Ewa Stenberg har de senaste dagarna publicerat flera artiklar i DN åt Bonniers om försvarspolitiken. Bland annat redogör hon för 6 av de 8 Riksdagspartiernas syn på försvaret. 

"S, FP och KD har varit hökarna och MP, C och M duvorna." 

 Det är till att börja med högst oprofessionellt av Ewa Stenberg att inte redogöra för ställningstagandet av samtliga partier under ett valår! Väljarna har rätt att få veta vart samtliga partier står i frågan under ett valår, så att de ska kunna göra ett välinformerad beslut när det väl blir val! 

Jansson och Larsson gör därmed helt rätt i att mejla henne och konfrontera henne om varför hon undanhåller SD:s syn på försvarspolitiken, nu när det väl är valår. Svaret de får är egentligen häpnadsväckande. Men det kanske säger en del om Booniers och övriga MSM:s taktik inför valrörelsen i år. 

"Min analys är att SD inte haft något inflytande alls över diskussionen i Försvarsberedningen. Ingen vill göra upp med SD, därför nämner jag er inte. Jag nämnde inte Vänsterpartiet heller, trots att V nog har större möjligheter att få inflytande än er." 

Det är alltså så Ewa Stenberg, och förmodligen även Bonniers och övriga inom MSM i Sverige, tänker agera. Nu ska de alltså endast redogöra för de partier som de själva anser kommer att få "inflytande" och få regera under den kommande mandatperioden. Detta är så klart helt orimligt. Men samtidigt inte helt oväntat. Nu vet vi att etablissemanget tänker spela på massornas ignorans under valrörelsen. 

Ewa Stenberg får svar på tal då Joakim Larsson svarar på hennes ursäkt att inte ta med SD i sin artikel om försvarspolitiken. Och han skriver utmärkt som ni kan se i Kent Ekeroths video nedan. 

Det tokiga landet Sverige.

Sverige är ett nordiskt Kina. 

Första månaden år 2014 är inte ens klar i ankdammen Sverige. Men det mesta man läser är häpnadsväckande. Jag känner just nu bara för att skriva av mig lite. Jag hävdar att Sverige sedan åtminstone 80-90 år har varit ett fängelse. Idag är det ett fängelse fylld med galna dårar. Det är ett vansinnes experiment. Och utifrån denna ofärdsstat, plockar eliter fram sina främsta galningar för att styra internationellt. (Margot Wallström, Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström, för att ge några exempel).

Progressivismens progressivism. Jag minns fortfarande hur SvD slog upp med stora rubriker då Cameron var på besök i Sverige, "Välkommen till Sverige, landet där Staten gör människan fri" (eller något i den stilen). Ja Sverige har ett mycket gott anseende bland globalister. Inom jesuit-kontrollerade Legatum Institute, hamnar Sverige (och de nordiska länderna) på topp när det gäller rankningen av "världens lyckligaste folk". Vilket självklart är sk*tsnack. Alla som varit utomlands brukar kunna konstatera detta faktum. Men utgångspunkten för de elitistiska eliten, är inte att människor ska få vara fria och äga sin frihet, utan att det är någon annan, en institution, en byråkrati, en Stat, som gör dem fria och lyckliga. Detta är egentligen en falsk bild av frihet. Det är i själva verket ett fängelse, som jag tidigare nämnt.

Författaren, Michael Booth, som är aktuell med sin nya bok Scandinavian Miracle. Han beskriver Sverige klockrent i en artikel i engelska, The Guardian.

"Sverige har kunnat blomstra ekonomiskt tack vare sin särskilda variant av modernism, som tyglar friheten, undertrycker oliktänkande i samförståndets namn och som verkar fast besluten att bryta banden mellan hustru och make, barn och föräldrar. Man kan se det som ett nordiskt Kina". 

Med dessa ord, lyckas Booth sammanfatta dagens Sverige på det absolut klaraste sättet. Sverige är idag familjefientlig, åsiktsförtryckande och kanske fram för allt, frihetsfientlig.

Public Service via SVT tar upp Booths artikel i en kort notis. Där är dock Statlig media noga med att lyfta fram kritiska anonyma kommentatorer (som de i vanliga fall brukar avsky och stämpla som näthatare). Anledningen de lyfte fram vissa av dem, var så klart för att de var kritiska mot Booths beskrivning av Sverige. Public Service förnekar sig aldrig.

Sluta med propagandan! 

För att ge fog för att det som Booth säger är sanning, så vill jag plocka fram Exhibit A. Marika Formgren. Sveriges kanske enda ledarskribent som ens kan komma i närheten av att kunna uppfattas som konservativ på riktigt.

Innan året 2013 tog slut, skrev hon ett uppmärksammad blogginlägg, där hon gick till attack mot Bonniers skampanj mot oliktänkande. Efter att ha publicerat den artikeln förstod hon att hon inte skulle få jobba kvar som ledarskribent. På sin blogg förklarar hon nu, förvisso att hon inte fick sparken, men att hon självmant valde att avgå, detta då det var väldigt lågt i tak vad gäller debattklimatet i Sverige. I en längre artikel som idag publicerades i Axess förklarar hon:

"Jag har själv kallats in till och fått veta att jag har "skrivförbud vad gäller integration, invandring, feminism, jämställdhet och familjefrågor", eftersom jag inte "ligger i den liberala mittfåran". När åsikter som avviker från den statliga normbildningen leder till att ens försörjningmöjligheter hotas har man två val: att anpassa sig eller protestera mot en kastrerad tankefrihet." 

Så vackert sagt, men samtidigt så oerhört smärtsamt. Att detta ska få pågå i mitt älskade Sverige. Marika Formgren är långt ifrån första fallet som så uppenbart belyser åsiktsförtrycket i Sverige. Eller måste jag påminna om Ingrid Carlqvist? Så här skrev hon efter att ha fått sparken som chefredaktör för Villaliv år 2009, efter ett uppmärksammat blogginlägg, där hon skrivit kritiskt om rättssäkerheten för pappor i Sverige.

"Kan en journalist förlora jobbet i Sverige på grund av sina åsikter? Svaret är ja." 

Det är första raden i artikeln, och det säger egentligen tillräckligt. Men för just Ingrid Carlqvist var det dubbelt upp som gällde. För senare, år 2011, skulle hon skriva kritiskt om islamiseringen av Sverige. Den artikeln skulle innebära att hon senare fick sparken från tidningen Barometern. Så här skrev hon i ett senare blogginlägg om detta.

"Jag har själv, ännu en gång, fått erfara hur totalt förbjudet det är att kritisera islamiseringen som följer i spåren av multikulturalismen. Efter en enda krönika i Barometern (som de förövrigt tyckte var jättebra) fick jag sparken." 

Ingrid Carlqvist fick så klart nog. Hon bestämde sig för att starta eget. Kanske Marika och Ingrid kan komma bra överens och göra något tillsammans. De är två svenska journalister av ett sällsynt virke, som vi behöver mer av i Sverige.

Bisnode vs LexBase. 

En linje har dragits i sanden. Åtminstone i Sverige. Definitivt under januari år 2014. Detta kanske kan ses som en del av den tyvärr ständigt ökande polarisering som sker i landet. Folk tvingas till slut välja sida. 

De flesta har väl hängt med i Bonniers åsiktsförtryckande skampanj mot oliktänkande. Där hade den vänsterextrema Researchgruppen åsiktregistrerat över 6000 politiska dissidenter, i samarbete med Bonniers. Av dessa hade 400 identifierats. Och nyligen fick de ett brev från kreditupplysningsföretaget, Bisnode (som också ägs av Bonniers), där det stod att den Researchgruppen-kontrollerade, Seppuku Media, hade begärt ut kreditupplysningar om dessa 400 identifierade individer. 

Inte nog, med dataintrång, olaga åsiktsregistrering och förtal. Nu måste alltså politiska dissidenter även terroriseras, genom att ett nätverk av terrorister med starka förbindelser till våldsamma vänsterextrema bolsjeviker, även får uppgifter om dem via kreditupplysningen. Nu kommer Datainspektionen att titta lite närmare på detta. Återstår att se om det blir något av det. 

Men jag lyfter upp detta nu för att det även pågår en annan debatt, mycket likt denna, parallellt till denna, men från en helt annan synvinkel. Och på motsatt sida denna gång finner vi the usual suspects. 

LexBase lanserades i veckan. En hemsida som hade samlat uppgifter som redan är tillgängliga för alla som orkar ta sig till tingsrätten för att begära ut dessa uppgifter. Det enda som LexBase gjorde, var att återpublicera information som redan är offentlig och tillgänglig för allmänheten. Det LexBase gör är alltså fullt lagligt. Och om något fel uppstår, så är det inte LexBase fel, utan det svenska rättsväsendets fel, då LexBase endast återpublicerar, det som redan finns tillgängligt via vår rättsväsende. 

Trots detta, har i stort sätt hela etablissemanget gått till total attack mot LexBase i ett vansinnesutbrott. Aftonbladet använder ungefär samma argument som, dem som vill lägga locket på för STASI-arkiven, alltså att "oskyldiga kan drabbas". Advokatsamfundets stora häxa, Anne Ramberg, (ni kan läsa mer om henne här) går också hon till attack mot LexBase genom att kalla den för "förskräcklig", "missbrukande av grundlagsrättigheter" och hänvisar till så kallade "etiska regler". (Återigen denna "normbildningen" som Marika Formgren hänvisade till). 

En annan som också vill hjälpa till att sänka LexBase är "professorn" Mårten Schultz, som samarbetar mycket nära med Robert Aschberg och hans Researchgrupp. Vilket sammanträffande! Som sagt så har en linje dragits i sanden. Den här gången är det etablissemangets tur att bli upprörda dock. 

LexBase har fått utstå hackerattacker, personliga hot och tillslut stängts ner av hostingsidan, Bahnhof. Tydligen så var många kriminella upprörda över detta. Många kriminella invandrare och invandrargäng avslöjades. Invandrares överrepresentation överlag kunde tydligt påpekas. Många vänster människor och vänsterfamiljer kunde också pekas ut. Det var helt enkelt för mycket sanning som kom ut. Och nu handlar det om DÖMDA brottslingar, utifrån uppgifter som redan är tillgängliga för allmänheten enligt offentlighetsprincipen! 

Nils Funcke, Sveriges kanske siste kämpe för yttrandefrihet, tillbakavisar just mediernas argument gällande tillgängligheten av dessa känsliga uppgifter. 

"Det centrala för mig är att allmänna handlingar ska vara tillgängliga. Det är hur vi använder dem som ska begränsas. Det finns redan lagar som kan användas med fördel som brottsbalken, men även PUL." 

Dessa är alltså uppgifter som SKA finnas tillgängliga för allmänheten. Och som jag tidigare nämnt, om något fel finns, så är det inte LexBase, som gjort felet, då de endast återpublicerar det som redan finns! Då är det rimligen det svenska rättsväsendet som borde få sig en (eventuell) anmälan om förtal, alltså INTE LexBase.

Jag är oerhört besviken på Kristoffer Hell, som tydligt nu tagit ställning emot offentlighetsprincipen, yttrandefriheten, och för censur, och till och med för det så kallade "utgivningsbeviset", alltså att bara etablerade medier och vissa med tillåtelse att publicera info, ska få göra det, genom en namninsamling mot LexBase. Kristoffer Hell, vill ju uppenbarligen lägga locket på att kriminella Sossar och invandrare hängs ut. Då man på LexBase kan söka på folk via namn.

LexBase har följt de regler som finns. De har inte brutit mot några lagar. Om felaktigheter finns, så är det tingsrättens fel, LexBase endast återpublicerar uppgifter som redan ska vara tillgängliga för allmänheten enligt offentlighetsprincipen, precis som Nils Funcke påpekat.

Skillnaden är att man nu på kort tid, kan göra ens egna sammanställningar. Som många tidigt kunde påpeka, en kraftig överrepresentation av invandrare, eller att kriminalitet verkar finnas i släkten för en del Sossar och vänsterpartister. Därav reaktionerna, därav etablissemangets skräck, därav smutskastningen, därav hoten, därav hackerattackerna, och därav avstängningen. Kristoffer Hell har valt samma sida som Mårten Schultz, Anne Ramberg, Robert Aschberg, Bonniers, Aftonbladet, och övriga etablissemang. Och "normbildningen" som Marika Formgren pratade om, vann igen. Denna gång med Kristoffer Hells fulla stöd. Värst av allt, kanske Kristoffer Hell, hjälper etablissemanget att helt dribbla bort offentlighetsprincipen.

Avslutningsvis, vill jag jämföra Bisnode-fallet, med LexBase-fallet.

Bisnode-fallet, som är en skandal som heter duga, har fått noll uppmärksamhet i media. Verkligen noll! Detta i sig är en skandal för sig. Människor som aldrig blivit dömda för något, ska både hängas ut och få sina privata uppgifter registrerade hos en våldsbenägen grupp, men det har varken nyhetsvärde, eller är ens problematiskt, enligt de etablerade medierna. Det är locket på som gäller. I deras ögon är dessa dissidenter endast ett gäng "rassar", och därför har de inga rättigheter eller friheter. De har ju begått tankebrott. De har brutit mot Statens "normbildning".

I LexBase-fallet, där faktiska dömda brottslingar ENDAST från de senaste 5 åren, fanns med, blev det helt plötsligt kontroversiellt. Detta trots att LexBase spelade genom spelreglerna. Men här blev det stora rubriker. Här kom upprördheten i ankdammen från etablissemanget.

För många sanningar får inte komma fram. Och de som yttrar sanningar, dom ska inte få ha några rättigheter eller friheter. Dessa ska inte beskyddas utan hängas ut, endast dömda kriminella ska beskyddas.

PS: Jag är förbannad när jag skriver detta!

Löfven bekänner färg!

Hyckleriets rike.

Videon ovan är från ett torgmöte som SD höll inför förra valet (2010). Vänsterextrema våldsbejakande bolsjeviker gick till attack och kastade projektiler mot SD:arna som försökte hålla sitt torgmöte. SD blev tvugna att avbryta sitt togmöte. Medierna sa så klart ingenting. Detta var inget hot mot demokratin. Tvärtom så hetsade Sveriges MSM med Aftonbladet i spetsen att rasism skulle bekämpas på gator och torg. Så kallade "motdemonstrationer" (som jag aldrig riktigt förstått vad poängen med dessa är) har alltid urartad i våldsamheter då vänsterextremister gått till attack mot främst Sverigedemokrater, men också en del andra mer eller mindre "högerorienterade" partier och rörelser. 

Vänstern har alltid ansett att våld som politisk metod är rätt, så länge det är emot, kapitalism, rasism, sexism och heteronormatism. Dessa verkar vara de magiska orden, som gör att det plötsligt blir helt O.K. att bruka våld. Megahycklaren Anders Lindberg på Aftonbladet har kanske varit en av de främsta figurerna för den här typen av knäppvänster. Aldrig har den typen av aktiviteter varit ett "hot mot demokratin", eller yttrandefriheten, eller mötesfriheten. Nej, dom har nog varit helt rimliga för Lindberg och för den stora majoriteten rödgröna presstituter i Sverige. 

I dagarna gick den nationalsocialistiska Svenska Motståndsrörelsen (SMR), för första gången i sin historia, till attack mot AFA:iter, RF:iter och även en del oskyldiga och hjärntvättade "antirasister". Den här attacken gick till på precis samma sätt som AFA, RF och den bolsjevikiska vänstern gjort sedan 1800-talet i Sverige. 

Den vanliga rubriken i media brukar vara "stökigt i högerextremt möte" när bolsjeviker attackerar någon som tycker annorlunda än dem. Så rimligen skulle man kunna tro att rubriken nu skulle vara "stökigt i vänsterextremt möte". Nej, självklart blev det inte så. Aftonbladet och Expressen hade alla sina krigsrubriker. Megahycklaren Anders Lindberg skrek högst av dem alla. Och nu, plötsligt var det ett "hot mot demokratin", nu plötsligt var det ett hot mot yttrandefriheten, nu plötsligt var det ett hot mot mötesfriheten. 

Efter SMR:s idiotiska agerande har nu så väl SR som Aftonbladet fått lyfta fram det gamla spöket från 90-talet. Och ja, vi har våra vänner på FaceBook (idioternas paradis) som bara tar in allt och käkar upp det hela. Nu finns det säkert en "skinnskalle" bakom varje hörn och under varje sten. De 20-tal nationalsocialister hängdes ut direkt, förmodligen för att se till att folk skulle ha koll på dem. 

Nu annordnas en ny demonstration, just där i Kärrtorp. Den här gången kommer dock den EXPO-skolade Bilderbergaren Stefan Löfven att delta. Han ska väl vara med och "ta avstånd från extremism och det politiska våldet" antagligen. 

Läs mer om detta hos Tobbes Mediablogg. 

På tal om våld som politisk metod och extremism. Nu har en av de som hängdes ut av Bonniersmaffian utsatts för ett tvättäkta terrorattentat. Nu vädrar bolsjevikerna morgonluft. De har hela det svenska etablissemanget på sin sida. SVT (Public Service), som nyligen publicerat och hyllat en video där en tondöv hiphopartist uppviglar till våld mot SD:are, försöker nu skuldbelägga offret, när de i ett normalt fall borde rannsaka sig själva. 

Och allt bara fortsätter som om ingenting. Eller jo, de pratar så klart om ett 20-tal nationalsocialister. Men ingenting om Sveriges största åsiktsregister sedan IB-affären. Och att en uthängning från Bonniersmaffian, nu lett till ett terrorattentat. 

Nej, man fortsätter att tjata om NSA och FRA, och om att de samarbetar. Sorry, verkligen sorry. Ligger ni så långt efter att det där är en nyhet för er, sorry. Då har ni verkligen inte hängt med i svängarna. Alla delar info med alla om allt. Så har det varit sedan 40-talet då våra ledare skrev under Echelon avtalet. Detta är inget nytt. Det ICA-kort du använder för att handla billigare, finns till för att registrera dina köpvanor. Och ja, CIA har ganska bra koll på vad du giller, äter och äger. 

Sen, tjatas det också om tjafset mellan SÄPO och telefonoperatörer. Vilket nog är mer av en PR-trick, för att få alla fårket att lita på sina teleoperatörer, "att de minsann vågar stå upp mot SÄPO". Hahaha! Snacka om att ta in allt sk*tsnack som kommer från MSM. 

En nyhet som bör ses som relativt viktigt dock är att Riksbanken nu sänker räntan igen. Vilket innebär att vi kommer att få en ökad inflation. Jag ser detta själv i butiken. Kronan håller man på och dumpar i det pågående vansinniga Valutakriget. 

Men enligt mig, så slår ingen nyhet om att en uthängning från Bonniersmaffian kan nu ha lett till början av en våg av röd terror i Sverige. För svensk MSM är tydligen integritet, yttrandefrihet, demokrati, åsiktsfriheten osv, viktigare utanför landets gränser än innanför. 

Något som Jonas Sjöstedt (V) bör fundera på.

Revolutionära Fronten. 

Nyligen suspenderades en vänsterpartist av Värnsterpartiets Örebrodistrikt, för att han på TV hade försvarat politisk våld. Han visade sig vara en varm anhängare av det vänsterextrema våldsbejakande Revolutionära Fronten, som sysselsätter sig med att sprida röd terror mot alla oliktänkande i Sverige. Det mesta tyder nu på att den suspenderade vänsterpartisten kommer att uteslutas ur partiet. Tidigare har andra vänsterpartister uttryckt sig på ett mycket grovt och våldsförhärligande sätt i sociala medier. Ett sätt som aldrig skulle accepteras hos till exempel Sverigedemokraterna som granskas stenhårt av media. Men han sitter kvar än idag.

Vad gäller vänsterpartisten som öppet och tydligt hyllat politisk våld i TV, så var det faktiskt någonting unikt. Och när jag säger unikt så menar jag omständigheterna på vilket han avslöjade sig själv som en fullblods bolsjevik. Däremot så är det ingen tillfällighet att Vänsterpartiets företrädare har starka band till än mer extrema rörelser, långt ute på vänsterkanten. I synnerhet när man ser till partiets ungdomsförbund, Ung Vänster, som ganska öppet organiserar demonstrationer och aktioner tillsammans med till exempel det trotskejistiska (O)Rättvisepartiet Socialisterna och den kriminella Revolutionära Fronten.

Det mesta av detta vet redan de flesta. Men media jagar knappast dig, Jonas Sjöstedt (V), dag och natt, för att försöka tvinga fram ett svar. Du trakasseras inte, utan får ta det lungt i din lyxiga lägenhet i Östermalm. Där kan du sitta trygg med din rödvinsflaska och dina romaner, utan att behöva oroa dig för något oväntat besök från Södermalm. Ingen katt kommer att skrämmas, och ingen kommer att urinera i någon park eller lekplats i närheten där du bor. Och inte heller din fru, med mycket erfarenhet som FN-delegat, kommer att känna sig trakasserad.

Men nu vill jag ställa dig några frågor som dina vänner i Södermalm inte kommer att ställa. Det intressanta i det här fallet är inte vänsterpartistens suspendering. Utan den reaktion det ledde till. När Vänsterpartiet via FaceBook publicerade nyheten om att den här vänsterpartisten i Örebrolän skulle suspenderas fick partiet ordentligt med bakläxa från sina sympatisörer/väljare/anhängare/medlemmar.

Jag kommer inte att gå igenom kommentarerna och jag tänker inte hänga ut någon. Utan det får ni kolla upp själva. Vänsterpartiet kallades för "mesig" och "fegt". Många skrev att partiet hade vikit sig mot "borgarnas media" (LOL). Jag räknar på att ungefär 90% av alla inlägg jag fick läsa var mycket starkt kritiska mot partiet, som de ansåg hade agerat som hycklare.

Hehe, vissa var faktiskt väldigt skarpa. En minns jag påpekade eran hyckleri, då ni sa att ni var emot våld, samtidigt som ni röstade i Riksdagen, för bombningen av Libyen. Intressant var även att väldigt många hotade med att de skulle rösta på "ett annat parti". Jag gissar på att (O)Rättvisepartiet Socialisterna kommer att få sig en rejäl uppsving i valet 2014.

Men, Jonas Sjöstedt, ditt parti har länge brottats med detta problem. Och när du tog över partiet, efter Lars Ohly, som öppet kallade sig själv för kommunist, så hade du chansen att starta på nytt. Flera av dina kritiker uppmanade dig att rensa i partiet. Många utanför ditt parti har haft ett mycket högt förtroende för dig. Men nu är den nog borta. Och vet du vad? När du som ny ledare för Vänsterpartiet, sa att du hade tagit avstånd från dina gamla värderingar, så valde jag att tro på dig. Jag vet att man aldrig kan lite på en kommunist. Men jag valde ändå att ta ditt ord på det. Människor kan förändras. Du var inte längre en bolsjevik, utan numera en melsjevik. Den Jonas Sjöstedt som en gång i tiden var aktiv i det Kommunistiska Ungdomsförbundet, hade nu vuxit upp och tagit tydligt avstånd från kommunismen. Numera kallar du dig själv för socialist.

Men ditt parti då? Ditt ungdomsförbund demonstrerar öppet tillsammans med kommunistiska partier, och våldsamma vänsterextrema bolsjevikiska rörelser. Kollar man igenom bloggarna hos många av ditt partis förtroendevalda, så upptäcker man snabbt hur de öppet hyllar gamla kommunistiska diktaturer! Många inom ditt parti kallar sig än för kommunister. Det är inget kontrovertiellt inom ditt parti.

Om en Sverigedemokrat skulle ens antyda på att vara något motsvarande till exempel ha samröre med ND, SvP eller SMR, så skulle det vara tack och adjö direkt! Om någon SD:are skulle ens antydda sympatier med nazism eller fascism, så skulle den ryka snabbare än du hinner flaska ner det röda vinet. Kan du tänka dig vilken skandal det skulle vara om SDU anordnade demonstrationer tillsammans med SMR? Det skulle bli ett j*vl* liv. Och Södermalmsborna skulle slänga sig över Åkesson och aldrig släppa honom.

Men det kanske är media som gör skillnaden. Kanske media gör dig en otjänst genom att inte tvinga dig till att hålla rent i dina led. De ställer ju aldrig dig mot väggen. Så du kanske inte känner ett behov av att göra något av det.

SD-Kuriren, Avpixlat.

Gogman har en poäng i sin kritik av Fria Tider.

Igår publicerade SD-Kuriren en insändare från Zeth Arkö Gogman (SD). Hans insändare fick en ganska känslig reaktion från en av Fria Tiders (FT) rekryteringar. Anledningen var att Gogman framförde viss kritik av FT:s seriositet. Och jag måste säga att han faktiskt har en poäng.

Gogman förklarar att FT är ett av många inom alternativ media, som inte fått lika mycket uppmärksamhet som till exempel Avpixlat. FT kan överlag ses som SD-vänlig, och beskriver sig själv som Sverigevänlig och "paleokonservativ" (vilket de upphörde att vara för två år sedan).

Gogman har invändningar mot tidningens seriositet. Dels för att de haft ett mönster de senaste åren med att blåsa upp rubriker som passar in i en viss agenda. Det spelar tydligen ingen roll om informationen är gammal, så kommer FT vara där för att blåsa upp det lite då och då. De portreterar, mycket riktigt en diktator helt okritiskt. Och dessutom baserar de sin föreställning av SD utifrån några trådar på FlashBack när de känner för att kritisera dem. (Jag skulle även kunna lägga till FT:s mycket märkliga och ansträngda försvar av Patrik Ehn som ytterliggare ett exempel).

Så Gogman har en poäng. FT publicerar mycket bra info, och har gjort mycket bra ifrån sig i sitt arbete med en del reportage och artiklar. Men de ska även kunna tåla kritik när det väl kommer.

Det som är dock uppenbart, är att de verkligen inte gör det. Johan Wiklander svarade för FT:s del idag mot Gogmans anklagelser. Ha i åtanke att Wiklander inte tillhörde den originala redaktionen från FT år 2009. Utan är en av webbtidningens senare rekryteringar. Den nya agendan tog fart ordentligt, först efter nyrekryteringen. Vilket kan förklara varför han blir så upprörd.

Wiklander lyckas först vantolka Gogmans kritik som att han vill förbjuda att SD:are länkar till FT. Vilket Gogman inte skriver någonstans. Jag förstår att SD:are överlag undviker att länka till Realisten, då den driver en egen agenda och är i stort sätt ganska öppen med att vara ett partibunden webbsida. FT har inte den här typen av relation. Så det är inte det, som det är frågan om. Utan nu snackar vi om tidningens trovärdighet. Om den överhuvudtaget kan betraktas som en trovärdig och seriös källa att länka till, för en politiker. Och svaret är både ja, och nej.

Jag vill dra paraleller till FT:s motivering till de nya reglerna för kommentarerna. Där markerar redaktionen tydligt att de inte vill se något från till exempel David Icke, eller något om Agenda 21. Återigen kommer vi till det där med "endast vår konspirationsteori är den enda rätta". Wiklander hävdar att FT:s rubriker om "judar" vid maktpositioner med agendor är berättigade, för att olika kända eller betydelsefulla personer uttalar sig i ämnet. David Icke kan fylla arenor, så att biljetterna tar slut på kort tid, runt om i världen. Han har också figurerat i MSM. Kan man inte räkna honom som en betydelsefull person? (Förövrigt, borde de flesta av mina läsare förstå att jag är inte direkt någon fan av David Icke).

Agenda 21, har tagits upp av main stream politiker och journalister, i så väl Australien, som USA, England och Europa. Varför är det inte lika angeläget att nämna Agenda 21, som det är att nämna den påstådda makten hos några Hofjuden?

FT-redaktionen visar en tydlig hyckleri när de menar att de ska få ta upp ämnen som passar deras agenda, utan att det ska få kritiseras, som oseriöst för en politiker att länka till. Och nu upprörs de över att någon ifrågasätter FT:s seriösitet, samtidigt som de vill lägga locket på bland kommentarerna som vill ge läsarna andra alternativ till deras agenda eller världsbild. Dessa alternativ stämplas nämligen av FT-redaktionen som oseriösa.

Wiklander försvarar FT gällande Assads intervju, för att den var "neutral". Överlag har FT varit väldigt okritisk, och inte ifrågasatt något som kommer från syrisk statlig television. Gogman, precis som FT är kritisk mot al-Qaida rebellerna i Syrien och är själv emot kriget i Syrien. Men han menar att en seriös tidning ska även kunna hålla sig kritisk till en diktatur. Jag håller med honom här. På många sätt, liknar FT, de gamla VPK:arna som helt okritiskt försvarade diktaturer, bara de var emot USA. Och det är problematiken. FT ska veta att det går utmärkt att vara emot ett krig och samtidigt kritisk mot en diktator.

Intressant är att Wiklander i sitt svar till Gogman även erkänner att den så kallade "Israelfalangen" är deras påhitt. "Den gruppering vi valt att kalla" skriver Wiklander. Det lustiga i den frågan är att inte ens "Bunkerfalangen" känner igen sig i FT:s beskrivning av partiets inre angelägenheter.

Folk kan anklaga Avpixlat för att vara okritiska mot SD. FT publicerar dock helt okritiskt när SDU föreslår att införa militärpolis i Sverige, som svar till Husby. Skulle FT varit paleokonservativa på riktigt, så skulle de ha skrivit en kritisk artikel mot SDU, så som de annars brukar kritisera moderpartiet. Men det är uppenbart att Israelfrågan är viktigare för FT, än att vi här i Sverige kanske tvingas leva under en polisstat.

SD-Kuriren, FT.

Flera som läxar upp Russell Brand om marxismen.

Peter Schiff vs Russell Brand. 

OneTruth4Life vs Russell Brand.

Stefan Molyneux vs Russell Brand.

Terrorism, attacker och attentat mot politiska dissidenter i Sverige. Med etablissemangets fulla stöd.

Från det våldsamma vänsterextrema kollektivistiska Revolutionära Frontens FaceBook-sida. 

Under mindre än 24 timmar under gårdagen strömmade det in nyheter, som så tydligt visar det politiska klimatet i Sverige. Det skenheliga hycklande landet som ständigt ska fördömma andra länder för att de "inte håller måttet" och anklagas för att inte vara särskillt demokratiska. Men i det egna landet, så kan man tydligen behandla politiska dissidenter precis hur som helst.

Sovjetunionen kritiserade sällan andra länder för att vara odemokratiska. Men i hyckleriets rike, som i mångt och mycket är värre än Sovjet, så går det utmärkt. Det är till och med så att man tydligt stödjer denna typ av aktioner. Det finns gott om exempel på detta.

Igår meddelade polisen om sprängladdningar som detonerade bilar i mellersta Bohuslän. Attentaten som skedde vid två olika tillfällen var riktade mot en aktiv medlem inom SD. Längre upp i Dalsland hände ytterliggare en bilsprängning, och metoden var likadan, därför misstänker man att det är samma grupp som ligger bakom. Ytterliggare ett attentat skedde riktad mot en SD:are i Norra Bohuslän där man slagit sönder egendom och klottrat epitet och signerat att det var en hälsning från den våldsverkande vänsterextrema AFA.

Samma dag får vi reda på att en vänsterextrem kvinna går till attack mot Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, i Stockholm. Först tryckte hon en tårta mot Åkessons ansikte, sedan skrek hon glåpord och försökte slänga sig på honom och angripa honom, innan säkerhetsvakterna lyckades få ner henne.

Vad blir då reaktionerna på detta? Till att börja med går Lena Melin från Aftonbladet ut och menar att det var Åkesson som bad om att få tårtan för att han väljer att ha boksignering i det välbärgade Södermalm. Ty som vi alla vet, i det "fria" landet Sverige, så finns det områden i Stockholm och Umeå, som man måste undvika om man inte är för kommunism.

Även EXPO kom med exakt samma resonemang. Frimuraren, Hasse Aro, menade att Åkesson medvetet skulle velat provocera fram händelsen genom sin närvaro. Åkesson, var alltså på fiende mark, vad skulle han annars förvänta sig? Ty så funkar det i vår frihetliga land. Vissa respekterar inte andra. Till slut har vi den kommunistiske statsvetaren Ulf Bjereld, som tidigare varit medlem i KPML(r), som menar att SD:s förflutna motiverar denna typen av attacker.

2001 när Bosse Ringholm fick en tårta på sig, lät det så klart mycket annorlunda. Då var det så klart förkastligt att en av sina egna "hederliga" socialister skulle bli så förödmjukad på det viset. Det var tydligen ett angrepp mot demokratin. Men bara 12 år senare har samma politiska etablissemang helt ändrat inställning. Numera är denna typen av attacker något försvarbart.

I det hycklande landet, där etablissemanget ser inga problem med att hacka för att få fram register på dissidenter som skänker pengar till regimkritiska webbsidor, så är allt detta så klart befogat, i kampen mot de oppositionella, som de gärna kallar för "fascister". Precis som Winston Churchíll en gång i tiden sa, så skulle morgondagens fascister kalla sig för antifascister. Och precis så har det blivit i Sverige. Ty det finns inget som kan vara fel för etablissemanget, så länge det är i kampen mot den påstådda "rasismen". Målet helgar medeln. Alla regler som annars gäller sätts på undantag i det skenheliga hyckleriets rika vi kallar Sverige.

I ett normalt land skulle ingen ens på något sätt insinuera till att börja försvara attacken mot Åkesson. I ett vanligt land skulle registret mot dissidenter som frivilligt ger pengar till en regimkritisk webbsida vara en skandal. I ett vanligt land skulle de sprängattentat riktade mot politiska dissidenter vara en första sidas nyhet i flera dagar. Men Sverige är inte ett normalt land. Den svenska eliten är en vänsterextrem elit som anser att allt detta är berättigad.

Låt oss inte glömma att AFA som utfört de senaste kriminella attentat mot ett antal SD:are har starka kopplingar till EXPO och det övriga svenska etablissemanget. Lägg även till att kvinnan som attackerade Åkesson, enligt uppgift, har kopplingar till det Trotskejistiska Rättvisepartiet Socialisterna (RS), som i sin tur har starka band till AFA och ett bredare nätverk av vänsterextrema rörelser i Sverige, som alla är etablissemangets skyddslingar.

Avslutningsvis, så påpekade Björn Söder (SD) något mycket viktigt idag. SD försöker rekrytera folk för att fylla upp de annars tomma stolarna. Att denna eskalering sker nu har att göra med detta. Taktiken är att försöka skrämma bort medlemmar från att ställa upp för partiet. Ett mycket effektivt sätt dessutom, ty det är fullt förståeligt att inte alla är beredda att rikera sitt liv, sin familj och sin egendom, för att engagera sig politiskt.

Samtliga källor från Avpixlat och Exponerat. 

Hycklande PK-media i England får sig en smäll.

Efter flera antydanden och anklaganden om rasism och sexism, får Godfrey Bloom från Englandvänliga UKIP nog, och slår en PK-journalist i huvudet med en broschyr. Trots alla anklagelser från etablissemanget, åtnjuter Godfrey Bloom fortfarande ett stort stöd från så väl partiets kvinnliga medlemmar så väl som partimedlemmar med invandrarbakgrund. 

Hägglundarna släpper fram de konservativa för att rädda partiet.

Hägglund är desperat. 

Kristdemokratiska ledningen verkar börja inse hur mycket de har skrämt bort kärnväljare sedan de värdeliberala Hägglundarna tog över partiet. Det kan vara för lite för sent. Men de tänker ändå som hycklare åter bjuda in de värdekonsevativa tillbaka in i värmen. De som de spottade och spydde på, ska nu få i uppdrag att rädda Hägglundarna.

Alf Svensson som lägge varit ett säkert kort för KD skickades iväg till Bryssel 2009. Där köpte Hägglundarna lite tid efter att under en längre period ha marginaliserat de verkliga konservativa krafterna inom partiet. Det enda som de värdeliberala Hägglundarna lyckats åstadkomma, var att bli Alliansens värdeliberala knähundar. Varför de valde att göra detta, är för många ett under. Att partiet fortfarande klarar sig över 3% i opinionsmätningarna är egentligen ett under med tanke på hur många gåner de svikit sina egna kärnväljare.

Alf Svensson ställer inte längre upp i EU-valet nästa år. Då frågar man sig vad Hägglundarna ska ta sig till. En plats i EU-palamentet innebär mycket pengar. Den enda anledningen till att man klarade sig kvar i EU-parlamentet 2009, var för att man satte Alf Svensson med på listan, som lätt kunde förödmjuka Ella Bolin som annars var etta på listan. Detta efter att på ett anmärkningsvärt sätt ha motarbetet Lennart Sacrédeus kandidatur i samma lista. Trots Sacrédeus popularitet inom partiet, valde Hägglundarna att utesluta honom från listan. Men då insåg de plötsligt att de inte skulle klara det. Ella Bolin skulle definitivt inte klara det. Då fick Alf Svensson hoppa in och rädda partiet.

Och det kanske är det som Hägglundarna vill ska hända igen. Faktumet att Svensson inte längre ställer upp i EU-valet år 2014, kan betyda att han istället ställer upp för KD i Riksdagsvalet istället. Partiet behöver ändå någon som kan hålla ihop falangerna åtminstone fram till valet.

Men vem ska då rädda KD kvar i Bryssel? Vem ska se till att pengarna fortsätter att rulla in för partiet, nu när Svensson inte längre kan utnyttjas i det här syftet? Svaret är Lennart Sacrédeus. De värdekonservativa som Hägglundarna skällt ut i åratal, ska nu plötsligt rädda dom. Lennart Sacrédeus finns inte ens kvar i Riksdagen nu. Hans fru Birgitta Sacrédeus är en ledande figur för KD i Dalarna. Men Lennart är inte lika aktiv inom partiet som förr. Nu ska han alltså mobilisera för att rädda sina fiender inom partiet.

Därmed vet vi att det inte var någon slump att Göran Hägglund tidigare denna vinter kom ut som EU-skeptiker och hade svängt helt när det gällde euro-frågan. Nu börjar bitarna plötsligt falla på plats. Hycklaren Hägglund vill utnyttja de värdekonservativa till att rädde partiets värdeliberala ledning. Jag hoppas att de 3% som fortfarande håller på KD, inser vilket bedrägeri detta är. Sacrédeus kommer ändå inte att kunna göra så mycket, om han inte sticker ut hakan ordentligt och lämnar EPP-gruppen för att gå över till ECR-gruppen.

Om ni bryr er om ert parti, så straffa inte den genom att rädda Hägglundarna kvar. Se till att Hägglundarna straffas ut ur styrelsen. Detta blir endast möjligt om KD förlorar sin plats i EU-parlamentet och trillar ur Riksdagen år 2014. Endast då kan värdekonservativa återerövra partiet och börja planera återtåget in i Riksdagen.

Hycklande Hollywood-(Den Heliga Staven)-stjärnor dansar till Illuminatis ton.

Loreen fortsätter gynna NATO:s ärenden.

Jag har tidigare spekulerat kring ifall Eurovisionvinnaren Loreen var på destabiliseringsuppdrag åt NATO. Jag fick senare viss bekräftelse om att det pågick en destabilisering av Azerbajdzjan, men ifall Loreen själv var i uppdrag eller ifall hon bara är en nyttig idiot stod fortfarande oklart.

Men nu är hon ute igen och riktar sig mot ytterliggare en utav NATO:s fiender. Den här gången gäller det Vitryssland, där Loreen nu gick och träffade Vjasna (våren). En "människorättsrörelse" i den kommunistiska diktaturen. Jag har inte studerat läget lika nogrant som med Azerbajdzjan, men Vitryssland har redan haft sina (peoples power coup) färgrevolutioner. Även Ukriana har drabbats, något som den västerländska eliten ville se igen inför fotbolls-EM.

Sånt här trams kommer vi att få höra igen flera gånger, ju närmare vi kommer till ishockey-vm i Vitryssland som spelas nästa vår. Frågan är då om inte vi ska på något sätt försöka utnyttja läget för att visa upp vilken brist på yttrandefrihet som råder i Sverige inför nästa ESC-tävling som kommer att hållas i Sverige.

Hur som helst verkar Loreen var på någon slags NATO-tour där hon passerar länder som NATO vill bomba ihjäl och talar med de lokala oppositionsledare. Allt mer tyder på att hon är på ett uppdrag och att det inte handlar om hennes egna tokerier.

Brittisk konservativ pekar ut EU:s vänsterextrema hyckleri.

Daniel Hannan från brittiska Troy-partiet och som representerar ECR-gruppen i EU-parlamentet pekar på EU:s vänsterextrema och Orwellianska hyckleri, då de hyllar urbefolkningarnas rätt i till en egen nation i tredje världen samtidigt som man påtvingar infödda européer mångkultur, och även då man hyllar Tibets kamp för självständighet och decentralisering (i alla fall så låter det retoriskt utåt), samtidigt som man hyllar centraliseringen här hemma i Europa.

Hycklaren Sjöstedt ljuger inför sina anhängare om grundlagsändringens betydelse.

760 United Nations Plaza 
New York, New York 
10017 
United States 


Det är ifrån den adressen VPK:s nuvarande ledare skickades ifrån, för att fånga upp missnöjet och för att erbjuda mer av globalisternas socialism. FN-lakejen, Jonas Sjöstedt, har i och med sitt uppenbara uppdrag målat in sig i ett hörn. Ständigt och jämt, i både riksdagen och även bland kommentarerna på sin blogg vill han försäkra sina anhängare om att grundlagsändringen som drevs igenom av 7-klövern hösten 2010 och som trädde i kraft den första januari 2011 inte var av betydelse, och att den inte skulle ge bort vår nationella suveränitet till EU. Det var dock så klart långt ifrån sanningen och i grunden ett landsförräderi som hette duga, och 7-klövern bör aldrig förlåtas för det de gjorde mot Sverige vid det här tillfället.

Jonas Sjöstedt var då, och är än idag, en av de främsta som envisas om att förneka grundlagsändringens betydelse, trots att många av hans egna partikollegor vädjade för att vänsterpartiet skulle rösta emot den. Faktum är att grundlagsändringen var ytterliggare ett steg i avskaffandet av Sverige, då man befäste EU-medlemskapet i den nya grundlagen. Meningen är att EU ska så småningom ta över helt vilket är globalisternas målsättning och agenda. Det här agerandet förklarar också varför vänsterpartiet nu under Jonas Sjöstedts ledning valde att helt skrota kravet på utträde ur EU.

Vänsterbloggare fruktar motståndet mot globaliseringen.

Obama, Sarkozy med flera, hjälper islamister i Mali.

Krigskarta.

Hyckleri. Medans olika ledare i väst går in med hårdhandskarna mot islamister, gör de samtidigt allt för att hjälpa dem. Frågan är om folk i allmänhet har förmågan att göra sin egen research och tänka kritiskt för att avslöja den enorma hycklerin. Främst gäller det Frankrikes nuvarande president som plötsligt ger sig på islamister på hemma plan. Detta så klart lagom innan valet och lagom efter terrorattentatet i Toulouse.

Men samtidigt är Sarkozyregeringen starkt inblandad i det som nu sker i Mali. Mali tillhör Frankrikes maktsfär i Afrika. Till skillnad från Elfenbenskusten som förra året också fick uppleva sin uppror. Så slogs den ner ganska fort av Frankrike, då Sarkozy gav makten till den muslimske IMF-marionetten Quattara. Detta tyder på att revolten i Elfenbenskusten var en verklig nationalistisk revolt bland kristna mot tyrannen Quattara. I Mali verkar målet snarare vara fullständig destabilisering. Detta passar Obamas AFRICOM utmärkt.

Tusentals malisiska medborgare tog sig ute på gator och torg för att demonstrera i huvudstaden till juntans favör. De hade plackat med sig där det stod "Ner med det internationella samfundet" och "Ner med Sarkozy", medans de hyllade kupp ledaren Kapten Amadou Sanogo. Denne Kapten som ledde CNRDR (National Committén för Återupprättandet av demokrati och Stat) som tog över makten i huvudstaden Bamako, hävdar att anledningen till kuppen var regeringens slapphet gentemot Taureg-separatisterna i norr.

Innan vi går in på vad som sker i norra delen av landet, är det viktigt att påpeka att Kapten Amadou Sanogo har varit i USA många gånger för att få special militär utbildning som endast vissa utvalda i amerikanska ambassader fick. (Så redan här har vi några frågetecken).

Dock verkar Kaptenen inte ha USA:s fullständiga stöd då de kräver att persident Amadou Toumani Touré får återta sin post. Även de fransktalande grannländerna kräver det samma. Och AU (Afrikanska Unionen) har uteslutit Mali från Unionen tills vidare. USA kräver nu till och med ett embargo! Detta i ett land där hälften av befolkningen lever på under $ 1,25 per dygn! Det är uppenbart att målet är att fullständigt destabilisera området. Med tanke på detta har de fransktalande grannländerna valt att sätta in trupper vid sina gränser mot Mali. Redo för det som uppenbarligen lär ske, då embargot endast kommer att styrka misären och ge den perfekta miljön för inbördeskriget att utveckla sig till något större med stor risk för spridning i hela området med flertalet flyktignar.

Under tiden har Tuareg-separatisterna, med MNLA (National Movement for the Liberation of Azawad) i spetsen, lyckats slå de malisiska trupperna i norr. I regionen som MNLA kämpar för har AQIM (al-Qaida in the Islamic Maghreb) varit väldigt aktiva i. AQIM, som är al-Qaidas gren i södra Sahara, har varit mycket aktiva i regionerna i både Mali och Niger. Även om MNLA har hävdat att deras mål endast är ett självständigt land, så har Malis regering anklagat MNLA för att vela grunda en sträng islamistisk stat tillsammans med AQIM.

På senare tid har dock MNLA:s attacker mot de malisiska trupper varit mer intensiva. Detta har att göra med LIFG (Lybian Islamic Fighting Group). (Ni vet, den gren av al-Qaida som våra JAS-plan hjälpte ta över makten i Libyen och störta Khaddafi. Just det dom ja). Mot slutet av året 2011, efter att ha slagit de sista Khaddafi-lojalister i södra Lybien, kunde al-Qaida grenen i Lybien föra över vapen längre söderut. Det är rimligt att tro att al-Qaida längre söderut i Niger, AQIM, fick vapnen. Antagligen för att jaga ner ytterliggare Khaddafi-lojala flyktingar. Dessa vapen hamnade i denna vintern hos Tuareg-rebellerna. Det handlade om allt från maskingevär till, pansarvärn- och luftvärnsvapen. Plötsligt var Tuareg-separatisterna överlägsna de malisiska trupperna, och med konflikten i landet fick Tuareg-rebellerna ett drömläge.

Det hela har dock koplicerats ytterliggare då ett annat Tuaregisk-sepratistgrupp, Ancar Dine, gett sig in i striden. Till skillnad från MNLA så döljer inte Ancar Dine om sina krav på Sharialag. Deras ledare heter Iyad Ag Ghaly som själv är en salafist. Hans kusin, Hamada Ag Hama, är ledaren för den ena grenen av AQIM.

Kapten Sanogo försäkrar att demokratin kommer att återställas så fort Tuareg-miliserna i norr har slagits undan och att alla som valt att delta i återförenandet av landet skulle uteslutas från det kommande demokratiska valet. Med tanke på det folkliga stödet som Kapten Sanogo har bakom sig blir det svårt att få väck honom utan att väcka en folklig frustration som redan visat sig i Bamakos gator, där mistroendet mot internationella samfundet och i synnerhet Sarkozy som pekas ut tydligt av malisiska medborgarna, redan är så pass stort.

Men om Kapten Sanogo är i uppdrag för Obama. Ger det här ytterliggare en dimention. Och det tyder i så fall på att konflikten kommer att bli långvarig. Vilket med stor sannolikhet kommer att leda till en destabilisering, inte bara av Mali, men även dess grannländer.

Delar av denna artikel var ursprungligen skrivna på franska av journalisten Nile Bowie. Med Rubriken: "Une guerre séparatste se profile au Mali á la suite du coup d`Ètat". Nile Bowie lämnar oftast över reportage åt Tony Cartaluccis Land Destroyer Report och Michel Chossudovskys Global Research. 

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

SD: Makten åter till folket!

Nu är SD officiellt det enda riksdagspartiet som vill lämna det kommunistiska EU-projekt och värna om vår nationella suveränitet. Idag skriver sverigedemokraten Johnny Skalin ett kritisk inlägg på SVD gällande EU och avslutar med ett rungande "makten åter till folket!". Det är inte oftast en politiker skriver så men det är skönt att läsa. Skönt att det fortfarande finns dem som prioriterar nationell suveränitet istället för global träldom.

På tal om det kommunistiska EU så blev SVT:s "hitpice" mot Ungern ett lågvattenmärke för svensk media. Häxan Cecilia Malmström är globalisternas talesperson och en regisör, uppenbarligen tillhörande kulturvänstern i Ungern, slänger hela köksbänken mot den ungerska regeringen med förhoppning om att TV:tittarna ska tycka illa om dem. Huvudfrågan gäller så klart Magyar Nemzeti (den ungerska riksbanken) och dess samröre med George Soros som nu EU gärna vill skydda.

Se även talet om rovdjurspolitik som EU sedan i höstas lagt sig i och tänker dra Sverige inför rätta för. Nationell suveränitet är som vanligt under attack från EU. Även det uppenbara infiltrationen av kommunister inom moderaterna diskuteras lite diskret i programmet.

Anonymous börjar tappa masken, "Sabu" hintar på samröre med CIA.

Anonymous, inte så anonyma längre.

Hector Xavier Monsegur a.k.a. "Sabu". En ledande medlem inom hackergruppen Anonymous och ledaren för Lulzsec avslöjades nyligen som en FBI-agent.

Nu berättar The Guardian journalisten James Ball om en intervju han gjorde med "Sabu" i somras, där denne "Sabu" hintade på att han skulle arbetat åt CIA. Något som han själv nekade, men ändå la fram som på ett märkligt sätt, tyckte journalisten James Ball.

Med facit i hand är det dock inte så märkligt. Intervjun gjordes innan vi ivste att Monsegur var en puertorikan som jobbade åt FBI. Han avslöjade i intervjun en hel del kunskap om "false flag"-metoden då han själv förnekade att han skulle haft samröre med islamistiska grupperingar. Det var i detta sammanhang som ämnet kom upp under chatten med den brittiske journalisten där att anklaga honom för att vara en CIA-agent skulle vara förkastligt. Han bad även James Ball och undrade när de skulle publicera rykten om att han var CIA för att sedan låta honom förneka det.

Ett märkligt uttalande tyckte James Ball, men endast nu i efterhand förstår vi varför Monsegur var ivrig att så tidigt få förneka den sortens anklagelser.