En lång och lycklig relation, som nu nått vägs ände.
En lång och på många sätt lycklig relation mellan USA och KSA är nu definitivt över då USA dragit in biståndsstödet till al-Qaida trupperna i Syrien. Detta slår den förre detta diplomaten, John Graham, fast i en OP-ED intervju hos RT. Det handlar om en relation som varat i drygt ett halvsekel. Och det kan egentligen inte vara lätt för en del av de inblandade, då de haft väldigt nära och intima vänskapsrelationer genom åren, från generation till generation.
Men KSA måste gå sin väg om de ska klara sig. Precis så som Pastor Lindsey Williams sa att det skulle gå till i sitt The Energy Non-Crisis föreläsning från 2009. USA, och då Washington Korporationen, har länge haft för avsikt att dumpa KSA, då de visste att de ljög om sina tillgångar. Oljan är på väg att ta slut. Inte bara i KSA, utan i större delen av Mellanöstern. De stora fyndigheterna finns i Australien, Ryssland, Indonesien och USA. De kommer att bli helt oberoende av oljan, samtidigt som oljan så småningom kommer att sina för Iran, Venezuela och KSA. Det kommer att dröja några år, men det kommer att ske. Den arabiska våren var till för att påskynda denna process. Läget i Mellanöstern lär bli än mer kaotisk. Och strategin för de nya oljegiganterna har varit att mörka och dölja sina verkliga tillgångar för att mjölka OPEC-jättarna långsamt. Snart behövs de inte längre. Samtidigt har de Peak Oil-myten som de lite då och då kan skrämma folk med, för att kunna höja pricerna på olja när det behövs. Den brukar fårket alltid gå på.
Den arabiska vårens uppdrag kanske inte gick hela vägen. Men de gick tillräckligt långt. Allt mer tyder på att den operationen är nu klar för det mesta. De Trilaterala verkar ha gått vidare till Afrika utan några större hinder. Den stora förloraren, förutom Mellanöstern, blir Kina, som kommer att vara mycket hungrig. Enligt Brzezinskis plan ska kineserna tvingas till att möta Ryssland i en match om naturtillgångarna. Därför är det viktigt för Putin att behålla goda relationer med Kina.
Hur Brzezinski ska lyckas med det sista steget är fortfarande oklart. Det kommer att ta några år innan den kampen avgörs. Så kanske han vill vänta tills Hillary tar över rollen som president. Intressant nog, så kan det här sluta med att både USA och Ryssland blir de två stora vinnarna. KSA å sin sida måste börja satsa på nya relationer. Frågan är vad Saud-klanen har att erbjuda när deras olja sinar och alla andra har gott om den varan.
Många har undrat varför svensk media ljuger och mörklägger så mycket kring den arabiska våren och allt vad NATO sysslar med, då de faktiskt hjälper olika islamistiska fraktioner både politiska som den Muslimska brödarskapet, eller rent militära som al-Qaida. I Syrien har detta blivit så pinsamt tydligt nu. Fler bloggar har länkat till MSM här hemma i Sverige om sanningen om vad som egentligen sker i Syrien och även bland kommentarerna skäller man ut de svenska massmedierna för sin ensidiga rapportering om vad som sker i Syrien. Det är tydligt för folk som vet vad som pågår att svensk media medvetet smutskastar Assad regimen för att lättare kunna legitimera ett svenskt deltagande vid den förmodade (snart) kommande bombningen av landet till förmån för islamisterna som har för avsikt att störta Assad.
Jag läste nyligen en blogg, som kanske kan ge förklaringen till varför media så envist och så blint väljer att helt ignorera det som kommer fram bland bloggar och nere bland kommentarerna.
"En fd journalist i Stockholm, numera pensionerad, har efter sin pensionering öppnat munnen och berättat hur svensk media styrs upp av USA.
Han berättade följande att ända sedan Bengt Dennis dagar som chefsredaktör på Dagens Nyheter har det varit praxis att chefsredaktörerna 1 gång i månaden är på besök på Amerikanska Ambassaden i Stockholm, där direktiven läggs upp för vad som får skrivas och vad som inte får skrivas och hur saker och ting ska skrivas...(detta förfarande sker än idag) han berättade att USA har otroligt stort inflytande över svensk press och media.
Han berättade också att just nu är all svensk media ett instrument för att "krigshetsa" åt USA i Syrien och Iranfrågan och med att smyga fram en bild till svenska folket om fördelarna med ett Nato-medlemskap...även här åt USA..
Bengt Dennis utsågs till chefredaktör för Dagens Nyheter 1981. Året därpå var det regeringsskifte och Olof Palme blev statsminister. I samband med att Palme utsåg ministrar till sin regering utnämnde han Bengt Dennis till riksbankschef. Valet stod mellan Bengt Dennis, Aftonbladets chefredaktör Carl Johan Åberg och Per Vinde.
Det var Kjell-Olof Feldt som föreslog Dennis. De hade arbetat nära varandra när Dennis före arbetet på DN varit statssekreterare i Handelsdepartementet under föregående period då socialdemokraterna varit i regeringsställning."
Det är ett mycket intressant påstående, i sammanhanget. Sedan början på 1980-talet ska alltså svensk media helt ha styrts från USA. Detta skulle rimligen innebära att det idag är Mark Brzezinski, Zbigniew Brzezinskis son, som styr över de svenska medierna, då han faktiskt är USA:s ambassadör i Sverige. Enda sättet vi kan veta säkert om Mark Brzezinski styr svensk media är om någon smidig individ skulle subtilt, kunna sätta upp en kamera utanför USA:s ambassad i Stockholm för att se om Jan Helin, Thomas Mattsson med flera vandrade in ungefär en gång i månaden för att få direktiv. Det skulle i alla fall vara intressant.
Mark Brzezinski verkar i sig vara en ganska intressant karaktär. Här nedan får ni se hur han introducerar sig själv till Kungen och svenska folket.
Ambassadören har även arbetat under Clinton-administrationen. Tidigare fanns det en intervju han hade gjort för TV4:s morgonprogram. Där framgick det tydligt hans intresse för relationerna mellan USA och Sverige, i ralation till NATO. Tyvärr verkar det som att TV4 inte längra har den intervjun tillgänglig på nätet. Detta trots att det bara var i höstas som intervjun gjordes.
Men håll gärna ett öga på denne ambassadör. Antagligen har far sin gett honom ett särskillt uppdrag att utföra här i Sverige.
Jag har tidigare skrivit om Azerbajdzjan. Det är ett geopolitiskt och strategiskt oerhört viktigt land som ligger precis mellan Iran och Ryssland. Landet är dessutom extremt oljerikt.
Precis som andra länder i regionen är de ett lätt offer för destabilisering och färg-revolutioner á la George Soros. Loreen är den nordafrikanska sångerskan som ska få representera Sverige i ESC. Och hon har gjort stort väsen av sig för att röra om och ställa till det för regimen i Azerbajdzjan. Det har gått så långt att hon till och med träffat oppositionen i landet. Och svensk media har så klart inget emot att haka på i sin självgodhet.
Jag frågar mig om inte Loreen är där i uppdrag för att destabilisera landet. Den som kan Brzezinski-planen utantill förstår att Azerbajdzjan är en utav måltavlorna. Och eliten brukar oftast använda sig av kändisar för sina uppdrag, som vi tidigare sett med Kony 2012. Jag säger inte att det är så, men jag tycker i alla fall att det är värt att spekulera kring. Jag tänkte inte nämna några namn, men kanske en tweet kan vara ett tips.
Det är egentligen en tragisk historia det som sker i Guinea Bissau. Och videon ovan ger ett ledtråd till orsakerna bakom statskuppen i Guinea Bissau. Orsaken är den Sydatlantiska knarkhandeln.
I Le Pens "rant", som ni kan se här ovan, avslöjar han vilket sammarbete Sarko-Narko har haft med det kommunistiska FARC-guerrillan. Sydamerikas kanske mäktigaste och mest ökända knarkmaffia. Illegal knark innebär smutsiga pengar, som i sin tur politiker kan tvätta. Och de ökända narcotraficantes tjänar starkt på detta, då de kan manipulera politiker, som allt som ofta inte är bland de bästa av människor, att komma överens om en deal.
Gueinea Bissau är strategiskt sätt oklanderligt för knarkmaffiorna. Guinea Bissau blir därmed en knutpunkt för knarkhandeln av många anledningar. Västra Afrika är ett viktigt område för knarkhandeln. Och för Guinea Bissau som är ett litet land som har en begränsad kapacitet att kontrollera alla dess små öar omkring Bijagós, blir det av högt värde för knarkkartellerna att kunna operera. Det är ifrån öarna de kan ta sig till fastlandet och vidare in i Afrika. Annars är det båtresor både söderut och norrut som gäller.
Regeringarna som tillträtt och avlöst varandra är så extremt korrupta och samtidigt så maktlösa att till och med olika myndigheter fört krig mot varandra. Militären och polisen har vid ett antal tillfällen drabbat samman i strider. Presidentmord har inte varit något ovanligt de senaste 20 åren. Och mycket tyder på att individer inom myndigheterna i landet, främst inom militären som vid flera tillfällen drivit statskupp mot sina egna regeringar är de som i själva verket ligger bakom knarkhandeln i landet. Det som sker nu i landet är inget undantag.
Utöver de aktiviteter som FARC-guerrillan haft i Colombia är Brazilien med sina djupa djungelområden i Amazonas ett utmärkt område för att bedriva sin verksamhet. Det funkar utmärkt om man vill slippa konfrontationer med den Colombianska regeringen som försöker freda landet från dem. Faktum är att det 2010 uppdagades att FARC-guerrillan numera har permanenta baser på Brasiliens sida av gränsen. Varför den Brasilianska socialistiska regeringen inte riktigt gått in med hårdhandskarna mot FARC har dock sin förklaring. Enligt dokument läkta från Wikileaks visar det sig att president Lula varit generös med att skydda FARC-terrorister som sökte asyl i Brasilien. Varför Lula agerat på det här viset har att göra med narcotraficantesfinansiering av Lulas socialistiska party det senaste deceniet. FARC-guerrillan har därmed fått fria händer i Brasilien.
Sarkozy och Lula.
Presidenten Lula har inte haft problem med att ge knarkmaffiorna en bypass genom Brasilien hela vägen över Atlanten till Guinea Bissau. Ett område där Lula själv satsat mycket pengar på för utbildning och bekämpandet av HIV och AIDS. Det är åtminstone cover-storyn. Narkozy och Lula verkar tycka om varandra lite väl mycket. Det finns en del bilder på dom två, hur de kramas och ser på varandra rakt in i ögonen. (Ibland undrar man).
Det sägs att Sarkozy och Lula diskuterat allt från vapenhandel till miljöfrågor och handelsreformer. Men att tro att två som tidigare haft kopplingar med FARC inte diskuterar trafficking vore naivt.
Sarkozy verkar vara hyckleriets man. På hemma plan är det krafttag mot islamister som gäller. Men utomlands ska man tydligen hjälpa dem. Nu under valrörelsen i Frankrike är han socialisternas främsta fiende. Men vad gäller socialister utomlands är det goda kontakter breda leenden och kärleksfulla omfamnngar som gäller.
Guinea Bissau har precis som Brasilien även goda kontakter med dess förra koloniala övermyndare Portugal. Vilket också är vägen som knarket från Sydatlanten hamnar när den ska vidare in till Europa. EU:s myndigheter har haft stora svårigheter med den iberiska västkusten när det gäller detta och i synnerhet Portugal, på samma sätt som man har i Balkanområdet.
Utöver alla dessa internationella kriminella kontakter som den genomkorrupta ledningen i Guinea Bissau har, så tillhör landet även Frankrikes intressesfär i och med att landet är helt omringat av förre detta Franska kolonier. Ytterliggare bevis för detta är franska DGSE:s alla aktiviteter i området inklusive Guinea Bissau så som Cryptome avslöjat. Man använder så klart al-Qaida som cover-story fast än islamister är mer aktiva i andra områden. Sarkozy måste dock se till att cashen rullar vidare in till EU.
Guinea Bissaus senaste regering gjorde ett försök till att be om hjälp från FN och andra internationella organ för att sätta ett stop på knarkhandeln som genomsyrade landet. Det skulle de kanske inte ha gjort. Presidenten Malam Sanhá dog i Paris i januari 2012. Sanhá var diabetiker och skulle få behandling för sin sjukdom i Paris. Och trots att han blev bättre efter några dagar enligt hans protokolschef på sjukhuset dog han bara dagar senare.
Efter Sanhás död utlyste regeringen nyval som skulle hållas i april. De blockerade all interventionism från FN, då FN tidigare svikit dem gällande vad deras aktörer/observatörer på plats skulle informera om. Ett tydligt exempel var 2005 när beskjutning av auktoriteter skedde på öppen gata och kaos spreds, rapporterade FN:s observatörer att allt hade gått lungt till och att lag och ordning kunde upprätthållas utan några större problem. Detta var en lögn och regeringen ville gärna slippa denna typ av interventioner. Men innan valkampanjen kunde dra igång utförde militären en statskupp.
Statskuppen i Guinea Bissau är en tragisk historia. Till skillnad från det som sker i Niger, Mali, Nigeria och Sudan så handlar det inte om islamism. Och till skillnad från Uganda handlar det inte om en ensam barnamördare. Här handlar det om den extremt osunda korruption som kommer med den Sydatlantiska knarkhandeln. Hursomhelst passar det perfekt in i globalisternas Brzezinski-plan för destabilisering av området. När bitarna faller på plats börjar man förstå hur det hela hänger ihop. Sarkozy lyckas ännu en gång med sitt uppdrag. Frågan är om det räcker för honom att behålla makten på hemmaplan.
Peter Sunde och Lula.
Avslutningsvis: Vad gör en av grundarna till The Pirate Bay tillsammans med en socialistisk knarkkung som Lula egentligen?
Hyckleri. Medans olika ledare i väst går in med hårdhandskarna mot islamister, gör de samtidigt allt för att hjälpa dem. Frågan är om folk i allmänhet har förmågan att göra sin egen research och tänka kritiskt för att avslöja den enorma hycklerin. Främst gäller det Frankrikes nuvarande president som plötsligt ger sig på islamister på hemma plan. Detta så klart lagom innan valet och lagom efter terrorattentatet i Toulouse.
Men samtidigt är Sarkozyregeringen starkt inblandad i det som nu sker i Mali. Mali tillhör Frankrikes maktsfär i Afrika. Till skillnad från Elfenbenskusten som förra året också fick uppleva sin uppror. Så slogs den ner ganska fort av Frankrike, då Sarkozy gav makten till den muslimske IMF-marionetten Quattara. Detta tyder på att revolten i Elfenbenskusten var en verklig nationalistisk revolt bland kristna mot tyrannen Quattara. I Mali verkar målet snarare vara fullständig destabilisering. Detta passar Obamas AFRICOM utmärkt.
Tusentals malisiska medborgare tog sig ute på gator och torg för att demonstrera i huvudstaden till juntans favör. De hade plackat med sig där det stod "Ner med det internationella samfundet" och "Ner med Sarkozy", medans de hyllade kupp ledaren Kapten Amadou Sanogo. Denne Kapten som ledde CNRDR (National Committén för Återupprättandet av demokrati och Stat) som tog över makten i huvudstaden Bamako, hävdar att anledningen till kuppen var regeringens slapphet gentemot Taureg-separatisterna i norr.
Innan vi går in på vad som sker i norra delen av landet, är det viktigt att påpeka att Kapten Amadou Sanogo har varit i USA många gånger för att få special militär utbildning som endast vissa utvalda i amerikanska ambassader fick. (Så redan här har vi några frågetecken).
Dock verkar Kaptenen inte ha USA:s fullständiga stöd då de kräver att persident Amadou Toumani Touré får återta sin post. Även de fransktalande grannländerna kräver det samma. Och AU (Afrikanska Unionen) har uteslutit Mali från Unionen tills vidare. USA kräver nu till och med ett embargo! Detta i ett land där hälften av befolkningen lever på under $ 1,25 per dygn! Det är uppenbart att målet är att fullständigt destabilisera området. Med tanke på detta har de fransktalande grannländerna valt att sätta in trupper vid sina gränser mot Mali. Redo för det som uppenbarligen lär ske, då embargot endast kommer att styrka misären och ge den perfekta miljön för inbördeskriget att utveckla sig till något större med stor risk för spridning i hela området med flertalet flyktignar.
Under tiden har Tuareg-separatisterna, med MNLA (National Movement for the Liberation of Azawad) i spetsen, lyckats slå de malisiska trupperna i norr. I regionen som MNLA kämpar för har AQIM (al-Qaida in the Islamic Maghreb) varit väldigt aktiva i. AQIM, som är al-Qaidas gren i södra Sahara, har varit mycket aktiva i regionerna i både Mali och Niger. Även om MNLA har hävdat att deras mål endast är ett självständigt land, så har Malis regering anklagat MNLA för att vela grunda en sträng islamistisk stat tillsammans med AQIM.
På senare tid har dock MNLA:s attacker mot de malisiska trupper varit mer intensiva. Detta har att göra med LIFG (Lybian Islamic Fighting Group). (Ni vet, den gren av al-Qaida som våra JAS-plan hjälpte ta över makten i Libyen och störta Khaddafi. Just det dom ja). Mot slutet av året 2011, efter att ha slagit de sista Khaddafi-lojalister i södra Lybien, kunde al-Qaida grenen i Lybien föra över vapen längre söderut. Det är rimligt att tro att al-Qaida längre söderut i Niger, AQIM, fick vapnen. Antagligen för att jaga ner ytterliggare Khaddafi-lojala flyktingar. Dessa vapen hamnade i denna vintern hos Tuareg-rebellerna. Det handlade om allt från maskingevär till, pansarvärn- och luftvärnsvapen. Plötsligt var Tuareg-separatisterna överlägsna de malisiska trupperna, och med konflikten i landet fick Tuareg-rebellerna ett drömläge.
Det hela har dock koplicerats ytterliggare då ett annat Tuaregisk-sepratistgrupp, Ancar Dine, gett sig in i striden. Till skillnad från MNLA så döljer inte Ancar Dine om sina krav på Sharialag. Deras ledare heter Iyad Ag Ghaly som själv är en salafist. Hans kusin, Hamada Ag Hama, är ledaren för den ena grenen av AQIM.
Kapten Sanogo försäkrar att demokratin kommer att återställas så fort Tuareg-miliserna i norr har slagits undan och att alla som valt att delta i återförenandet av landet skulle uteslutas från det kommande demokratiska valet. Med tanke på det folkliga stödet som Kapten Sanogo har bakom sig blir det svårt att få väck honom utan att väcka en folklig frustration som redan visat sig i Bamakos gator, där mistroendet mot internationella samfundet och i synnerhet Sarkozy som pekas ut tydligt av malisiska medborgarna, redan är så pass stort.
Men om Kapten Sanogo är i uppdrag för Obama. Ger det här ytterliggare en dimention. Och det tyder i så fall på att konflikten kommer att bli långvarig. Vilket med stor sannolikhet kommer att leda till en destabilisering, inte bara av Mali, men även dess grannländer.
Delar av denna artikel var ursprungligen skrivna på franska av journalisten Nile Bowie. Med Rubriken: "Une guerre séparatste se profile au Mali á la suite du coup d`Ètat". Nile Bowie lämnar oftast över reportage åt Tony Cartaluccis Land Destroyer Report och Michel Chossudovskys Global Research.
Jag precis som många andra har funnit tydliga paraleller mellan Stieg Larsson och de nu terrormistänkta journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Jag tänkte försöka dra fram de paraleller som går att hitta och samtidigt undersöka vilka kontakter/nätverk de har. Jag tänker börja med en sammanfattning av de nämnda individer för att sedan sätta det som händer i fallet idag in i ett globalt perspektiv. Förhoppningsvis kan informationen som kommer fram om de olika nätverk ge läsarna lite mer perspektiv än vad svensk media just nu ger i det pågående fallet.
Stieg Larsson.
Stieg Larsson:
Larsson var aktiv kommunist redan vid ung ålder. Han var en produkt av 68-vänstern och var därmed givetvisst aktiv inom FNL-rörelsen. Han genomförsde en tvåårig utbildning som värnpliktig. 1977 åkte han till Afrikas Horn, närmare bestämt till det som idag är Eritrea. Innan han åkte iväg till Eritrea, lämnade han ett testamente där det framkom tydligt att han ville att alla hans ekonomiska tillgångar skulle gå till hans kommunistiska kamrater. (Det är även tydligt att han var medveten om vad han skulle göra. Han skulle riskera livet i en revolutionär 68-anda och alltså inte åka på semester).
Afrikas Horn hade varit ett destabiliserad zon i Afrika som mer eller mindre fungerade som Sovjet Unionens bakgård. Olika marxistiska och socialistiska fraktioner krigade för kontroll över området sedan 60-talets början. Många om inte de flesta guerilla grupper sade sig vara lojala till Moskva. Även britterna som var med och utvisade italienarna från området under andra världskriget hade ett finger med i spelet. Men de tydligaste närvaro kom från Sovjet Unionen, Kuba, Östtyskland och Nordkorea. Eritreas självständighets krig, så väl som Eritreas bägge inbördeskrig, Etiopiens inbördeskrig och de nuvarande konflikterna med ONLF m fl har alla varit konflikter som utlöst varandra sedan 60-talet.
Men Larsson var i alla fall på plats för att stödja de marxistiska EPLF (Eritrean Peoples Liberation Front). EPLF hade brutit sig från ELF som hade inlett Eritreas självständighetskamp mot Etiopien, som i sin tur fick en statskupp på sig där de kommunistiska Derg tog över makten i 20 år och avsatte den etiopiska monarkin för gott.
Ledaren för EPLF, Isaias Afewerki, hade fått sin militära utbildning i Kina. Vid den här tiden var EPLF marxister med lojalitet för Moskva. Men detta skulle svalna av så småningom efter att Sovjet gett Derg sitt stöd och efter östblockets kollaps hade deras förhoppningar om Moskva försvunnit helt. (Afewerki är idag Eritreas president och är den ytterst ansvarige för att ha fängslat den svenska vänsterns favorit, Dawit Issak. Ironiskt nog hjälpte 68-vänsterns Larsson denne Afewerki en bit närmare makten).
Efter tiden i Eritrea återvände Larsson till Sverige för att fortsätta som frilansjournalist. Sedan tidigt hade han skrivit för den Trotskyistiska tidningen Fjärde Internationalen. Han skulle även påbörja sitt arbete för TT (Tidningarnas Telegrambyrå).
1982 började Larsson arbeta för den brittiska "antifascistiska" tidningen Searchlight. Searchlight grundades av MI5-agenten Gerry Gable. I samband med detta så höll Larsson även föreläsningar om "högerextremism" åt Scotland Yard. I samband med detta blev han tydligen även bekant med Graeme Atkinson, den internationelle koordinatorn för Antifa-net, en sammanslutning av de "antifascistiska" organisationerna över hela Europa.
Så Larsson har tydliga kopplingar till MI5, Scotland Yard och Antifa-net. I följande video av YouTubaren "whathitthefan" kan man se när Antifa-nets Graeme Atkinson lämnar en hälsning till Larsson.
(Disclaimer! I videon menar skaparen att EPLF skulle vara jihadistiskt. Jag har själv inte kunnat bekräfta detta. Dessutom hävdar man att Larssons far, bror och partner alla är kommunister. Det är mycket sannolikt, men jag har dock inte bekräftat med egen research detta).
1995 startade Larsson Expo. En organisation som var tydligt inspirerad av Searchlight. Intressant i sammanhanget är om man kollar på Searchlights hemsida har de en länk till en support grupp för Eva Gabrielsson, Larssons partner. På Stieg Larssons internationella hemsida, som på engalska marknadsför hans böcker, vill man även passa på och be böckernas internationella fans om donationer. Bra taktik av Expo att tjäna pengar på godtrogna människor.
Martin Schibbye:
Martin Schibbye
Schibbye gjorde sin militärtjänstgöring som pansarskytteplutonsbefäl på P10 i Strängnäs 00-01. Han har en akademisk bakgrund inom statsvetenskap och ekonomisk historia och är journalist utbildad på JMK. Han var tidigt redaktör för RKU (Revolutionär Kommunistisk Ungdom):s tidning Rebell. (Rebell fick för övrigt stöd av fick stöd av pop band som Moneybrother, Franke och The Knife. (Och jag hoppas inte att läsarna har så dålig smak på musik, men om de har det, så kanske de vill överväga musiken man köper).
Fram tills våren 2010 var Schibbye anställd hoss på månadsmagasinet Folket i Bild/Kulturfront som redaktör. Schibbye är annars en frilansjournalist med utrikesprofilering. Schibbye har frilansat för Iraksolidaritet, SvD, Amelia, ETC, The Times, Proletären, Fokus och Flamman bl a.
Om inte det var nog för Schibbyes vänsterprofilering så har han även fått Robespierrepriset för 2011. Ett pris som delas ut av Jan "massmördarhyllaren" Myrdal-sällskapet. Just precis samma sällskap som delar ut Leninpriset.
Johan Persson:
Johan Persson
Fotografen Persson jobbar hos den svenska fotojournalistiska byrån Kontinent. Kollar man in på deras hemsida finns det en hel del märkliga, intressanta och vänstervridna historier. Artiklarna är främst nischade till tredje världen, även om en del historier handlar om Nordamerika och Europa, men det går inte att undgå en tydlig vänstervridning i reportagen. Kontinent säljer sina artiklar eller får göra dem i uppdrag av tidningar. (Vilket kan förklara en del). SvenskaDagbladets kulturredaktion verkar vara en återkommande kund hos Kontinent.
Kontinent är baserad ifrån Sverige. Men man har ett antal fotojournalister stationerade utomlands i ett antal länder. Johan Persson verkar vara stationerad i Nairobi, Kenya. Vilket kan förklara att han tidigare varit utvisad från Etiopien på grund av samröre med ONLF (Ogaden National Liberation Front).
Svenska Röda Korset nominerade honom till journalistpriset för år 2011.
Anna Roxvall
Ett namn som ständigt poppar upp om man googlar på Martin Schibbye och kanske främst Johan Persson är Anna Roxvall. Det namnet är betydligt mer bekant, då jag tidigare faktiskt läst artiklar skrivna av henne. Främst hos SvD. Hon är också en frilansare och hon verkar jobba med liknande märkliga historier som återkommer på Kontinent.
På hennes hemsida finner vi inte mycket förutom kontakt och att hon jobbar med Johan Persson. Även hennes artiklar är klart vänstervridna. SvD:s kulturredaktion m fl verkar gilla henne. Hon verkar spela en mycket speciell roll inför media i det här fallet. Hon uppskattas även på internationell nivå, så det är inte att underskatta på vilket sätt hon kan påverka medierna och eliten att reagera. Hon höll i exempelvis en uppmärksammad föreläsning på TEDx.
TEDx är i sin tur något man kan kalla en "dialog platform" där man har stora konferenser med föreläsare. Bill Gates, Bill Clinton, Richard Dawkins, Gordon Brown, Larry Page och Sergey Brin (från Google) så väl som många nobelpris vinnare är några utav dem som har hållit i föreläsningar. För er som inte har sett dem, så har de en tydlig globalistisk agenda. Detta kan förklaras av TEDx:s sponsorer. Här hittar vi bland andra ingen mindre än Goldman Sachs och även CFR (Council on Forigne Relations) fronten AOL (America On Line). Följande video förklarar vad/vilka CFR är för läsare som inte är uppdaterade.
Tittar man på Kontinents hemsida så dyker Anna Roxvalls namn upp i ett upprop till media gällande de fängslade misstänkta terrorister. I senaste inlägget på på Kontinent står det om en manifestation för Schibbye och Persson. De som deltar i manifestationen är Svenska journalistförbundet (presstituternas fackförening), Publicistklubben (PK), reportrar utan gränser och svenska PEN m fl.
Facket och PK känner de flesta till. De andra två föreningar är internationella med grenar i ett antal olika länder. International PEN är en så kallad NGO under UNESCO. PEN startades år 1921 och några utav deras första medlemmar var globalisterna H. G. Wells och George Bernard Shaw, båda medlemmar av The Fabian Society (Labour Partiets mäktigaste tankesmedja, skapare av mångkultur och förespråkare av eugenik). De är båda två väldigt intressanta och relevanta figurer jag lär återkomma till.
Intressant är även att Per Wästberg är president emeritus på International PEN. Pär Wästerberg som förövrigt är bror till Olle Wästberg, folkpartist. En video på YouTube handlar om honom denne general direktör för Svenska Institutet:
International PEN:s sponsorer är förövrigt Bloomberg, UNESCO, Sida (som jag skrivit om vid ett antal tillfällen) m fl. Att Sida är inblandad med att kämpa för frilansjournalisters "friheter" säger en del med tanke på tidigare operationer de varit inblandade med.
Reportrar utan gränser är den svenska grenen av, ytterliggare en NGO den Paris-baserade Reporters Without Boarders startad av Trotskyisten Robert Ménard 1985. Några av dem som sponsrar Reporters Without Boarders är George Soros, OSCE (OSSE), UNESCO m fl.
Så genom dessa nätverk så förstår man det bättre varför fallet Schibbye/Persson är relevant för svensk media. Och det är inte en slump att Expo har bilden på Schibbye och Persson precis under Stieg Larsson. Kollar man på Reportrer utan gränsers FaceBook-sidor, ser man att de "gillar" Expo.
Men där slutar inte kopplingarna i sammanhanget. Sedan kommunistiska Derg tog över i Etiopien har man haft utökad handel och sammarbete med Kina. Även efter det att diktaturen störtades fortsatte sammarbetet med Kina. Sedan 2006 deklarerade den Etiopiska regeringen ett utökat sammarbete med de kinesiska företagen ZTE Corporations, Huawei Tecnologies och CITCC (China International Telecommunication Construction Corporation). Dessa kinesiska företag har många gånger visat sig ha spioner (något vi bör oroa oss över då både Volvo och Saab säljs till kinesiska företag). Följande video förklarar:
Denna sammarbete var värd flera miljarder dollar. Men nyligen deklarerade den Etiopiska regeringen att man skulle sälja Ogaden-regionens gas tillgångar till kineserna! Kina är ett land hungrig för energi och råvaror. Därför har de utökat sina insattser i östra Afrika bl a. Detta vet Pentagon och CIA. Brzezinski som är Obamas utrikespolitiske rådgivare har utfört planer på att inringa Ryssland. Idéen går ut på att söndra och härska. Kina ska tvingas vända sig mot sin nuvarande allierad Ryssland för resurser. Men för att tvinga fram det måste västmakterna få ut kineserna från östra Afrika bl a. Och då gäller destabilisering. Man använder sig av motsättningar för att trigga fram en destabilisering. Det kan vara politiska som med arabiska våren, religösa som i Kenya och Elfenbenskusten, eller etniska som är fallet med ONLF som har en somalisk majoritet i Ogaden-regionen. Webster Tarpley förklarar:
Tänk på att den här intervjun gjordes innan Obama blev president.
Min gissning är att man planerar en destabilisering där professor Alemayehu G. Mariam på Huffington Post kanske aspirer på att ersätta Zenawi-regeringen i Etiopien. Hans lojalitet skulle tydligt vara till USA till skillnad från Zenawi. Mariam har samtidigt visat sig vara lite av en hejarklacksledare för de svenska journalisterna. Allt mer tyder på att det här fallet är större än vad det ser ut att vara. Kanske vi ser Zenawi skändas, på samma sätt som Ghadaffi, om några månader.
Är de svenska journalisterna skyldiga? Jag kan inte ge ett rakt svar. Men efter att ha studerat deras nätverk och satt det hela i perspektiv för den internationella maktkampen om tillgångar skulle min gissning vara att de faktiskt är där som en del av destabiliserings processen. "De är åtminstone springpojkar åt terrorist organisationer, inte journalister." sa den etiopiska ledaren Zenawi, och fortsatte, "Varför skulle en journalist vara inblandat med terrorist organisationer och komma in i landet med samma terrorist organisation, eskorterad av beväpnade terrorister och delta i strider där denna terrororganisation var inblandad i? Om det är journalism, vet inte jag vad terrorism är."
Sida återfinns med i denna nätverk. Och Gunilla Carlsson har redan varit tydlig med att de finns till för att störta regeringar (med svenska skattebetalarnas pengar och hjälp av George Soros och CIA). Så allt mer tyder på att de svenska journalisterna faktiskt är skyldiga.
Jag hoppas läsarna fann informationen intressant. Och att läsare även kan göra vidare forskning kring alla nätverk som jag skrivit om idag.
