Det har varit ett ständigt ökande destabilisering av de Afrikanska länder via främst islamistiska grupperingar. Mali är ett tydligt exempel på detta. Där är franska DGSE på plats än idag för att bekämpa islamister som fått tag på franska vapen via kriget i Lybien.
USA finns redan på plats via AFRICOM i Afrika där de utför militära operationer mot olika rebelledare för att stödja de korrumperade skurkstater som styr de olika områden under den Afrikanska Unionen (AU). Nu vill Frankrike inte vara ett dugg sämre. Nyligen fick de grönt ljus från FN att storsatsa med sitt fulla militära kraft i Centralafrikanska Republiken (CAR). Efter blodiga strider mellan olika politiska falanger, så har franska trupper stormat över landet och förutom ett antal rebelliska fickor så kontrollerar nu Frankrike sin forna koloni.
Självklart får Hollandes Frankrike också första tjing till alla naturtillgångarna. De består av guld, diamanter och uranium. Så, det som hände tidigare i år i Mali upprepar sig nu i CAR. Upptrappningen har att göra med USA:s ökade insatser via AFRICOM. Frankrike har redan sina DGSE-agenter på plats i de övriga fransktalande länder i Afrika, redo för samma process.
Hyckleri. Medans olika ledare i väst går in med hårdhandskarna mot islamister, gör de samtidigt allt för att hjälpa dem. Frågan är om folk i allmänhet har förmågan att göra sin egen research och tänka kritiskt för att avslöja den enorma hycklerin. Främst gäller det Frankrikes nuvarande president som plötsligt ger sig på islamister på hemma plan. Detta så klart lagom innan valet och lagom efter terrorattentatet i Toulouse.
Men samtidigt är Sarkozyregeringen starkt inblandad i det som nu sker i Mali. Mali tillhör Frankrikes maktsfär i Afrika. Till skillnad från Elfenbenskusten som förra året också fick uppleva sin uppror. Så slogs den ner ganska fort av Frankrike, då Sarkozy gav makten till den muslimske IMF-marionetten Quattara. Detta tyder på att revolten i Elfenbenskusten var en verklig nationalistisk revolt bland kristna mot tyrannen Quattara. I Mali verkar målet snarare vara fullständig destabilisering. Detta passar Obamas AFRICOM utmärkt.
Tusentals malisiska medborgare tog sig ute på gator och torg för att demonstrera i huvudstaden till juntans favör. De hade plackat med sig där det stod "Ner med det internationella samfundet" och "Ner med Sarkozy", medans de hyllade kupp ledaren Kapten Amadou Sanogo. Denne Kapten som ledde CNRDR (National Committén för Återupprättandet av demokrati och Stat) som tog över makten i huvudstaden Bamako, hävdar att anledningen till kuppen var regeringens slapphet gentemot Taureg-separatisterna i norr.
Innan vi går in på vad som sker i norra delen av landet, är det viktigt att påpeka att Kapten Amadou Sanogo har varit i USA många gånger för att få special militär utbildning som endast vissa utvalda i amerikanska ambassader fick. (Så redan här har vi några frågetecken).
Dock verkar Kaptenen inte ha USA:s fullständiga stöd då de kräver att persident Amadou Toumani Touré får återta sin post. Även de fransktalande grannländerna kräver det samma. Och AU (Afrikanska Unionen) har uteslutit Mali från Unionen tills vidare. USA kräver nu till och med ett embargo! Detta i ett land där hälften av befolkningen lever på under $ 1,25 per dygn! Det är uppenbart att målet är att fullständigt destabilisera området. Med tanke på detta har de fransktalande grannländerna valt att sätta in trupper vid sina gränser mot Mali. Redo för det som uppenbarligen lär ske, då embargot endast kommer att styrka misären och ge den perfekta miljön för inbördeskriget att utveckla sig till något större med stor risk för spridning i hela området med flertalet flyktignar.
Under tiden har Tuareg-separatisterna, med MNLA (National Movement for the Liberation of Azawad) i spetsen, lyckats slå de malisiska trupperna i norr. I regionen som MNLA kämpar för har AQIM (al-Qaida in the Islamic Maghreb) varit väldigt aktiva i. AQIM, som är al-Qaidas gren i södra Sahara, har varit mycket aktiva i regionerna i både Mali och Niger. Även om MNLA har hävdat att deras mål endast är ett självständigt land, så har Malis regering anklagat MNLA för att vela grunda en sträng islamistisk stat tillsammans med AQIM.
På senare tid har dock MNLA:s attacker mot de malisiska trupper varit mer intensiva. Detta har att göra med LIFG (Lybian Islamic Fighting Group). (Ni vet, den gren av al-Qaida som våra JAS-plan hjälpte ta över makten i Libyen och störta Khaddafi. Just det dom ja). Mot slutet av året 2011, efter att ha slagit de sista Khaddafi-lojalister i södra Lybien, kunde al-Qaida grenen i Lybien föra över vapen längre söderut. Det är rimligt att tro att al-Qaida längre söderut i Niger, AQIM, fick vapnen. Antagligen för att jaga ner ytterliggare Khaddafi-lojala flyktingar. Dessa vapen hamnade i denna vintern hos Tuareg-rebellerna. Det handlade om allt från maskingevär till, pansarvärn- och luftvärnsvapen. Plötsligt var Tuareg-separatisterna överlägsna de malisiska trupperna, och med konflikten i landet fick Tuareg-rebellerna ett drömläge.
Det hela har dock koplicerats ytterliggare då ett annat Tuaregisk-sepratistgrupp, Ancar Dine, gett sig in i striden. Till skillnad från MNLA så döljer inte Ancar Dine om sina krav på Sharialag. Deras ledare heter Iyad Ag Ghaly som själv är en salafist. Hans kusin, Hamada Ag Hama, är ledaren för den ena grenen av AQIM.
Kapten Sanogo försäkrar att demokratin kommer att återställas så fort Tuareg-miliserna i norr har slagits undan och att alla som valt att delta i återförenandet av landet skulle uteslutas från det kommande demokratiska valet. Med tanke på det folkliga stödet som Kapten Sanogo har bakom sig blir det svårt att få väck honom utan att väcka en folklig frustration som redan visat sig i Bamakos gator, där mistroendet mot internationella samfundet och i synnerhet Sarkozy som pekas ut tydligt av malisiska medborgarna, redan är så pass stort.
Men om Kapten Sanogo är i uppdrag för Obama. Ger det här ytterliggare en dimention. Och det tyder i så fall på att konflikten kommer att bli långvarig. Vilket med stor sannolikhet kommer att leda till en destabilisering, inte bara av Mali, men även dess grannländer.
Delar av denna artikel var ursprungligen skrivna på franska av journalisten Nile Bowie. Med Rubriken: "Une guerre séparatste se profile au Mali á la suite du coup d`Ètat". Nile Bowie lämnar oftast över reportage åt Tony Cartaluccis Land Destroyer Report och Michel Chossudovskys Global Research.
Månadens kanske största sensationsnyhet som även engagerade "fåren" i världen, måste ha varit videon Kony 2012. Ja, tyvärr så känner jag massor av människor som har gått på denna bedrägeri. Och det är främst därför jag känner att den är värt ett blogginlägg. Vänner jag känt sedan gymnasieålder köper deras "kitt" med alla artiklar för att sprida "Kony 2012"-budskapet. Jag vet inte riktigt hur många människor delade med sig videon, men den bröt tydligen någon slags rekord för en halvtimmes lång dokumentär/propaganda. Just nu har drygt 86 miljoner sett videon på YouTube. Jag tänkte nu avsluta månaden med att ta upp de viktiga "krafter" bakom varför denna video är intressant. På FaceBook var det många som delade den med sig. Jag trodde först det handlade om ytterliggare ett FN-film om fattiga barn i Afrika. Och jag har redan hört det där och sett vilka "spinn" man gör på rapporteringen av det som sker i fjärran länder. Så i och med att intresset inte var allt för hög avstod jag från att se den.
Fram tills MSM började ta upp videon. Det var lite märkligt tyckte jag. Den hade tydligen slagit rekord och "rört" många människor. Och den fick både positiv och negativ kritik. Trots detta var det tydligt att många som inte kan något om bakgrunden till storyn, geo-politik, eller förmodligen inte ens vet vart i Afrika landet Uganda ligger, var redan övertygade. Filmskaparna hade i stort sätt redan lyckats med sitt uppdrag. Detta trots att den underjordiska infokriget gjort en hel del för att "lindra skadan".
Så jag bestämde mig för att kolla på filmen då. Och för er som inte har sett den, så rekomenderar jag den i alla fall, främst för att den blottar ganska tydligt hur modern propaganda fungerar på nätet. Inget som vanliga får tydligen märker av. Men en infokrigare borde ganska lätt fatta att det handlar om propaganda.
Videon handlar om hur en collage kille under en resa till Afrika träffar en afrikansk pojke som precis flytt Konys barnsoldat armé i norra Uganda. Under tioår skulle denna collage kille vid namn, Jason Russell, kämpa för att hjälpa sin afrikanske vän. Jason Russell är ledaren för gruppen Invisible Children Inc. Och det är denna grupp som då skapat denna klassiska sentimentala propaganda bit.
Dokumentärens mål är att i första hand visa upp krigsförbrytaren Joseph Kony inför hela världen. Att göra honom lika känd som Hitler eller Usama bin Laden. Ja han är det nya hotet som de "goda krafterna" ska ge sig på. Så på den punkten har filmskaparna lyckats, med lite hjälp från media som också tog upp videon.
Filmen har även ett krav. Att man ska ut till Afrika och jaga ner Kony. Man vill med andra ord ha en militär insatts för att sätta stopp på Kony. Här är det dock viktigt att förstå två väsentliga punkter när man ska kritisera filmen, något som jag tror många kritiker har missat.
Först att filmen riktar sig till unga som växer upp med internet. Man pratar om hur unga generationer i till exempel arabvärlden använder sig av Twitter, FaceBook och YouTube för att kräva demokrati och att de äldre tydligen är oroliga då de känner att de håller på att tappa kontroll och att de inte riktigt hänger med. Så redan från början får den unge tittaren reda på att filmskaparna är på "deras sida" mot "den äldre" styrande generationen. (Lite klassisk kulturmarxistisk familjefientlig propaganda med andra ord).
Och för det andra Invisible Children vill inte starta ett krig. De säger att de vill avsluta ett krig. de säger till och med "who are you not to end this war?" Vi som är någorlunda insatta fattar att denna projekt är att starta ett krig. Men vi bör förstå att från ett generation-X perspektiv så ska de göra precis tvärtom.
För mig så föll de hela fullständigt redan då jag fick se Luis Moreno Ocampo från ICC ungefär 12 minuter in i filmen då han ska förklara hur ond Kony är. Då var det ingen snack om att det här hade ne särskilld agenda bakom. Filmen introducerade även en lista på andra som ICC jagar efter förutom Kony, och då handlarde bland annat om andra krigsherrar kring regionen Uganda, Kongo, Södra Sudan med fler länder i den Afrikanska regionen.
Så den där ogudaktige syndaren Ocampo vill skicka trupper för att jaga några krigsherrar, (somliga, vi vet inte ens om de lever), medans han själv inte visade ett dugg intresse av att sätta dit Bush den yngre då många ville det.
AFRICOM på plats.
I samband med att vilja göra Kony känd har Invisible Children Inc. påbörjat en kampanj för att pressa fram IT-, TV-, Film- och musikstjärnor att delta i Kony 2012 kampanjen. Även inflytelserika politiker skulle pressas. Och alla dessa superstjärnor som har miljontals följare på Twitter och fans på FaceBook förnekade inte en chans att få "vara goda" i deras annars falska vardag.
Och så har vi politikerna så klart. Men det som får det hela att krasha sönder i tusen bitar är att politikerna var redan i förväg på gång. Ty redan under Bushadministrationen, år 2008, aktiverades uppdrag AFRICOM. Det Obama gjorde senare var att förstärka amerikansk militär närvaro i Afrika 2011, som man även får se i filmen. Men påtryckningarna har blivit än större nu efter filmens genomslag.
Upp-och-ner vänd pyramid.
Observera även att de använder sig av pyramid-symbolen för att visa hur vår värld fungerar. Alltså att det finns en elit på toppen som styr över resten. Sen så vänder de på pyramiden, och använder det som kampanjens officiella symbol. Alltså man kan tolka det som att de nu ska vända på allt och själva "ta över".
Dessutom bör man lägga märke på att man har ett förfallodatum, den 31 december 2012. Vilket också passar in i en massa andra saker. Inte så långt ifrån Mayakalenderns 21 december 2012. Intressant att de väljer ett förfallodag. Men med tanke på att de visar upp en lång lista på krigsförbrytare, lär gå efter nästa 2013 och så nästa osv.
Nå väl, handlar detta om att jaga ner krigsförbrytare? Självklart inte. Det här handlar om kineser. Åter till Brzezinski-planen: Omringa Ryssland. Det här är Obamas främsta uppdrag. Sedan 8-8-8-kriget i Georgien har EU hårdnat mot Ryssland, och destabiliseringen av arabvärlden (även med hjälp av Turkiet och Saud-klanen) pågår för fullt. Nästa steg är att få bort kineserna från Afrika, innan man rör sig vidare mot Subkontinenten där man till slut kommer att tvinga Kina att vända sig mot Ryssland för sina resurser. Söndra och härska är något Brzezinski kan!
Efter kalla kriget svalnade intresset för Washington, vad gällde Afrika. Det fanns ingen strategisk motivation för att söka sig dit. Efter milennieskiftet kom Bush och hans neo-cons till makten och då blev mellanöstern och kampen mot terrorismen USA:s drivkraft till expantion. Medans Bush och hans neo-cons var fullt upptagna med grottjakten, satte chi-coms igång sin egen expantion, i Afrika. 2006 nådde Kinesiska handelsvolymen med Afrika 55 miljarder dollar och har bara ökat sen dess.
Östafrikanska gravsänkesystem.
Och det är här Östafrikanska gravsänkesystemet spelar en avgörande geo-politisk roll i framtiden. Kina har succesivt ökat handeln med Afrika. På senare tider har man faktiskt upptäckt enorma tillgångar av naturgas och oljefyndigheter i regionen! Något som direkt maler sönder allt snack om "Peak Oil". Som ekonomen Peter Odell sa: "We are not running out of oil, we are running into oil!" Ty nya stora fyndigheter dyker upp med jämna mellanrum i Mexiko, Brasilien, Indonesien, Ryssland osv. Det är dock av högsta intresse för oljekartellerna att bibehålla "Peak Oil"-myten för att kunna pressa upp priserna.
Kina har ett stort försprång på USA i Afrika. Men de har redan fått känna på vad som sker då USA spänner på musklerna. Sudan var ett klassiskt exempel. Stabilitet är vad kineserna vill. Medans USA vill ha det motsatta för att göra det ohållbart för de kinesiska företagen. Vi fick se hur Darfur-krisen resluterade i en delning av landet Sudan. Med nya länder kommer nya regeringar, andra lojaliteter och nye regleringar för de kinesiska företagen. Inte nog med det, ty medans Kony 2012 har Rhianna och Angelina Jolie så jobbar ytterliggare en ogudaktig syndare, George Clooney, på samma sorters insatts i Södra Sudan.
Samtidigt avsattes Qaddafi i Lybien, vilket ruinerade alla Kinas sattsningar. Fransmännen å sin sida gjorde sitt i Elfenbenskusten, osv osv. Och ni kan lita på att terrorsvenskarna, Schibbye och Persson, kommer också att vara ytterliggare en ursäkt för väst att destabilisera regionen.
Samtidigt fortsätter kampen inom Afrikanska Unionen (AU), där den nuvarande ordföranden Jean Ping har sin lojalitet till Frankrike och där utmanaren Nkosazana Dlamini-Zuma har sin lojalitet till BRIKS-länderna. I valet klarade Ping sig med så pass knappa marginal att man har bestämt sig för att ha omval i juni. Det blir av stor betydelse för fortsättningen i kapplöpningen om Afrika 2.0 som numera står mellan Väst och Kina.
Tillslut vill jag bara lägga till att USAID, som är CIA:s och Pentagons förlängda arm, visar öppet att de finansierat Invisible Children Inc.
PS: Den där Jason Russell är en mycket speciell individ. Och frågan är om inte han är ett offer för ett MK-Ultra projekt. Med tanke på skandalen som drabbat människan. Verkar inte som att det hjälper särskillt mycket i alla fall.
Danniel Hannan som representerar Torypartiet ifrån England i EU-parlamentet och därmed tillhör ECR-gruppen i parlamentet, ställer en viktig fråga som avslöjar hur EU motarbetar frihandeln och därmed även en fredlig utveckling mellan väst och BRIKS-länderna. Istället har vi formationer idag som allt mer börjar likna allianserna från innan första världskriget. En liten fingervisning om hur EU allt mer avslöjar sig själv som ett i grunden kollektivistiskt-socialistisk projekt.
Hannan påpekar även hur EU tvingar länder att skapa samma typ av unioner för att överhuvudtaget kunna "effektivisera" förhandlingar. Därför har vi nu växande unioner som UNASUR (Sydamerika) AU (Afrika) och NAU (Nordamerika). Byggstenarna för den kommande Nya Världsordningen. Bit för bit.
Det som jag tidigare befarat har nu börjat ske. EU kommer att ge sig in och ta över frågan om terrorsvenskarnai Etiopien. Nu blir det istället letten Andris Piebalgs som kommer att ta över frågan och helt ersätta Carl Bildt, då vi inte längre har nationell suveränitet och endast är en delstat inom den Europeiska Unionen. Men det var kanske det som var syftet med det hela. Någon måste ha betalat för terrorsvenskarnas lilla äventyr. Och det skulle inte förvåna mig om det var Bildt själv. Dels för att bygga upp en löjeväckande motstånd mot sig själv som vänsterdårar skulle kunna lockas av. För att sedan ha skapat en diplomatisk kris med regionen. Men varför skulle Bildt vilja ha det, kanske ni frågar er? Läser man svensk slaskpress inser man det ganska snabbt. Ledare efter ledare har skrikit om att terrorsvenskarna var minsan helt oskyldiga och att någon borde göra något. De påpekade intressant nog att både Martin och Johan var EU-medborgare. (intressant).
Nu lägger EU sig i det hela i alla fall. Och vi vet att USA/EU makterna vill få bort kineserna från området. Lyckas de med det får Bildt EU och förmodligen även USA fler marknadandelar då de slipper konkurera med de bättre rustade kineserna. De vill helt enkelt inte utsättas för fri marknadens konkurens. De vill ha specialregleringar som skyddar särskillda storföretag.
Den som får uppdraget av EU är Baroness Catherine Ashtons lilla balt Andris Piebalgs. Dessa två har mycket gemensamt då de båda har en bakgrund inom kommunismen. I följande klipp, från för lite drygt två år sen, ställer UKIP:s William Greven från Darthmouth, från EFD-gruppen i EU, Baronessan mot väggen. Och hon förnekar inte ens till anklagelserna!
Jepp hon är bara ytterliggare en gammal kommunist. Även Andris Piebalgs har samma röda bakgrund. Som både lärare och rektor i Valmiera skola i den gamla Sovjetiska provinsen på 80-talet. Han var även ansvarig som ansvarig under Sovjetiska utbildningsministeriet i regionen. Och så klart medlem i Kommunistpartiet i Sovjet Unionen. (Eller jag kanske bara ska säga "Partiet").
För bara några dagar sedan mötte Piebalgs ingen mindre än Bilderbergaren Bill Gates i Bryssel för att diskutera "kampen mot fattigdom". Bill Gates berättade om sin fond, "Bill and Melinda Gates foundation". En fond där Bill Gates tjänat massvis med pengar genom vaccinindustrin som i sin tur lett till att även exempelvis många barn i Sverige fått narkolepsi och andra sjukdomar då skolor valt att tvångsvaccinera barn med kontaminerade sprutor från GlaxoSmithKlein m fl. (Ytterliggare ett viktigt ämne som bör tas upp. NEJ till tvångsvaccinering!).
Andris Piebalgs.
Piebalgs kommer i alla fall att skickas till Addis Abeba. Men denna kommer inte att försöka ge sig på Zenawis regering som redan varit tydlig med att avfärda i stort sätt alla som vill att terrorsvenskarna ska få benådning. Istället ska EU ge sig på AU (Afrikanska Unionen). Jo precis. Även de Afrikanska länderna håller på att förlora sin nationella suveränitet. Dock så har AU inte kommit lika långt som EU.
Intressant i denna sammanhang är maktkampen som nu sker innom AU. Ordförande i AU är Ekvatorialguineas diktator Teodoro Obiang Nguema. Men det som sker nu i helgen i Addis Abeda är valet av chefen för AU-kommissionen. Två tydliga kandidater är beviset för en delning inom den Afrikanska Unionen.
AU-parlamentet liggeri Midrand i Sydafrika.
På ena sidan har vi den sittande chefen för AU-kommissionen, gabonesen Jean Ping. Och utmanaren är Nkosazana Dlamini-Zuma. Hon är från sydafrika och som ni kanske redan kunnat räkna ut från namnet så är hon nära bunden till Zuma regeringen i Sydafrika, då hon är president Jacob Zumas exhustru.
Denna maktkamp delar sig inte så mycket ideologiskt men väl geopolitiskt. Vi bör komma ihåg att Sydafrika tillhör BRIKS-länderna. Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika är BRIKS-länderna som försöker bygga upp ett ekonomiskt och samtidigt politiskt block gentemot USA/EU. Därmed är det naturligt att Sydafrika varit i spetsen för att driva en linje att göra AU mer självständig ifrån USA och EU. Lybien under Ghaddafi drev samma linje. De ville bli mer självständiga från icke-afrikaner. Och Ghaddafi ville till och med ha en gemensam valuta för hela Afrika. Något vi bör notera är helt naturlig för en frimuraresom Ghaddafi.
Sydafrika gick tydligt emot avsättandet av Ghaddafi i Lybien och även avsättandet av Gbagbo i Elfenbenskusten. Gabonesen Jean Ping och hans främst fransktalande allierade gick emot detta. Franska inflytandet i AU verkar vara av stor betydelse för att kunna driva EU och även USA:s agendor vidare på kontinenten. Frankrike spelade en avgörande roll till att störta Gbagbo i Elfenbenskusten och ersätta honom med IMF-agenten Quattara. I den här frågan var AU och Frankrike rörande överens.
Sydafrika var starkt kritiska till agerandet från AU:s sida och ville istället låta Gbagbo regera kvar i en koalition. Detta var samma linje som övriga BRIKS-länder ville se. Men det hela skulle upprepa sig i och med den "arabiska våren" (läs al-Qaida våren) och främst kriget i Lybien. AU-kommitionens chef Jean Ping drev samma linje som Frankrike. Ghaddafi skulle bort. Återigen var det Sydafrika som satte sig emot. Och de drev så klart samma linje som övriga BRIKS-länder i frågan.
Så vi ser tydligt hur två olika maktsfärer har en kapplöpning över vem som ska få ha starkare inflytande över kontinenten. Å ena sidan BRIKS-länderna, å andra sidan väst med Frankrike i spetsen. Medans BRIKS har Sydafrika så har Frankrike sina förre detta kolonier.
Valet mellan Jean Ping och Nkosazana Dlamini-Zuma kan bli avgörande ur många perspektiv. Vinner Dlamini-Zuma hamnar BRIKS-länderna plötsligt i en starkare position på kontineten. Detta skulle försvåra för USA/EU att fortsätta sina operationer på plats. Vinner Ping, så har EU fortfarande ett starkt inflytande på kontineten.
Hur man än vrider och vänder på saken är båda sidorna för mer AU-federalism. Frågan är snarare om vem som får första tjing, USA/EU eller BRIKS-länderna. Även om Zenawi regeringen i Etiopien förlorar nationell suveränitet hur de än röstar, så lär de inte vilja stödja Ping som drivs av det starka inflytandet från eliterna inom EU. Piebalgs lär hoppas på att denna inflytande består för att underlätta sitt uppdrag att befria terrorsvenskarna.
Intressant är det i alla fall.
PS:
Marocko är ett land som inte är med i AU. Detta beror på att de har Västsahara under sin ockupation. Så den nuvarande AU-ledningen gillar inte Marocko, inte heller FN. Och Sjöstedt är tydligen väldigt aktiv i frågan, så klart på samma sida som AU och FN, eftersom han är en FN-lakej. Förresten, vad är det med vänstermänniskor (nu inklusive Sjöstedt) som ständigt ska ta sig till Afrika för att påverka olika oppositionella grupper? Varför denna interventionism? Vill Sjöstedt kopiera USA och kunna få leka världspolis?
