Ett växande antal campingläger har sedan förra året börjat ploppa upp runt om i Paris. Och de håller på att växa explosionsartad. Det är nyanlända afrikaner, främst från Sydsudan, Eritrea och Etiopien som försökt ta sig till England, från Calais i Frankrike, men som misslyckats. I Calais är det ont om resurser och mat och de är inte särskilt välkomna. Därför har många av dem återvänt till Paris för att vänta på bättre tillfällen för att försöka ta sig upp till England.
I Paris får afrikanerna hjälp och mat från frivilliga organisationer och läkare kommer på besök varannan dag. Detta har bidragit till att även fler afrikaner sökt sig till lägren under broar och vid tågstationen i centrala Paris. Det hela börjar bli till ett huvudverk för de franska politikerna. Och socialisterna som styr landet lovar fler satsningar för att försöka hjälpa afrikanerna ur misären. Redan nu finns förslag om att bygga fler bostäder för afrikanerna.
Just nu finns några 100-tals afrikaner som campar i Paris, medan att några tusen finns i Calais i betydligt svårare förhållanden. Om inte dessa lyckas ta sig till England lär många av dem ta sig tillbaka till Paris, och då skulle campinglägren i Paris bara växa ytterligare.
Afrikanerna berättar om de svåra förhållanden de har i hemlandet. Många av dem betalade allt de hade för att ta sig med buss från sin hemby till Libyen. Väl där var det bara att haka på första bästa båten över till Italien. I Italien hoppade de på tåg som tog dem vidare till Frankrike. Eftersom inga inre gränskontroller tillåts inom EU, så kan afrikanerna röra sig fritt inom hela EU.
Efter att ha samlat in information från olika källor och gått igenom olika observationer så konkluderar jag precis som en del redan kommit fram till att det är monarkin i Saudiarabien som nästan på egen hand störtat det Muslimska Brödarskapet i Egypten. Och det är minst sagt intressant att se hur intrigerna spelat ut sig de senaste månaderna.
Många är allt för positiva till att Muslimska Brödraskapet störtats från makten i Egypten. Och det kan man tycka är rätt. De var kontrollerade av MI6 och är förutom salafisterna bland de mest extremistiska av islamistiska politiska rörelser i området. De förespråkade även en militär insats för att störta Assad i Syrien, de bjöd in IMF och de ville trycka ner en ny extremtisk islamistisk konstitution över det egyptiska folket. Så visst är det bra att de störtas.
Men samtidigt så bör man fråga sig vilka det är som nu tar deras plats. Och om det verkligen blir något bättre. Medierna i väst skrek för globalisten El Baradei. Det blev inte El Baradei. Och många var snabba med att peka fingret mot USA, att de skulle ha varit bakom det hela. Men Muslimska Brödraskapet gjorde i stort sätt exakt som USA ville. Obama administrationen har inte slängt sitt fulla stöd bakom kuppen. De agerar förvånansvärt försiktigt i det här tillfället.
Visst kan utspel om ett jihad mot Syrien och Etiopien, och en islamistisk konstitution, och inbjudningen av IMF ha kunnat spä på missnöjet bland de mer liberala övre medelklassen. Men det förklarar ändå inte kuppen i sig.
Generalen al-Sisi har starka band till Saudiarabien. Och de två ledare (presidenten) Adly Mansour och (premiärministern) Hazem al-Bedlawi, som ska ta över i övergångsregeringen i 6 månader, har också sina starka band till Saudiarabien. Lägg till att Muslimska Brödraskapet tidigare under våren planerade att störta den saudiska monarkin, så börjar pusselbiterna falla på sin plats. Saudiarabien och Arabemiraterna har tillsammans skickat $8 miljarder till Egypten. Den plötsliga generösiteten verkar uppenbar.
Det finns en tydlig splittring nu både i USA och inom Sunni-Islam. I USA går alla neo-cons, med galningen John McCain i spetsen, i taket över den militära kuppen. Medan att Obama och Vita Huset är mycket försiktiga och vågar inte ens kalla händelse för en kupp. Anledningen kan ligga i att USA enligt lag inte kan fortsätta ge bistånd till ett land där en militär kupp ägt rum. Man vill inte förlora en viktig allierad och fortsätta ha dem som beroende via bistånd. Därför är man försiktig med sina uttalanden om vad som sker i Egypten. Splittringen inom Sunni-Islam märker man tydligt bland medierna. Al-Arabiya hyllar kuppen, medan att al-Jazeera fördömmer störtandet av en demokratiskt vald regering.
Frågan är då vad som kommer att ske nu. Kommer den "arabiska våren" att ändra karaktär, och i så fall mot vilken riktning och varför? Det blir intressant att se hur det blir om Muslimska Brödraskapet lyckas återta regeringsmakten om 6 månader.
Det som jag tidigare befarat har nu börjat ske. EU kommer att ge sig in och ta över frågan om terrorsvenskarnai Etiopien. Nu blir det istället letten Andris Piebalgs som kommer att ta över frågan och helt ersätta Carl Bildt, då vi inte längre har nationell suveränitet och endast är en delstat inom den Europeiska Unionen. Men det var kanske det som var syftet med det hela. Någon måste ha betalat för terrorsvenskarnas lilla äventyr. Och det skulle inte förvåna mig om det var Bildt själv. Dels för att bygga upp en löjeväckande motstånd mot sig själv som vänsterdårar skulle kunna lockas av. För att sedan ha skapat en diplomatisk kris med regionen. Men varför skulle Bildt vilja ha det, kanske ni frågar er? Läser man svensk slaskpress inser man det ganska snabbt. Ledare efter ledare har skrikit om att terrorsvenskarna var minsan helt oskyldiga och att någon borde göra något. De påpekade intressant nog att både Martin och Johan var EU-medborgare. (intressant).
Nu lägger EU sig i det hela i alla fall. Och vi vet att USA/EU makterna vill få bort kineserna från området. Lyckas de med det får Bildt EU och förmodligen även USA fler marknadandelar då de slipper konkurera med de bättre rustade kineserna. De vill helt enkelt inte utsättas för fri marknadens konkurens. De vill ha specialregleringar som skyddar särskillda storföretag.
Den som får uppdraget av EU är Baroness Catherine Ashtons lilla balt Andris Piebalgs. Dessa två har mycket gemensamt då de båda har en bakgrund inom kommunismen. I följande klipp, från för lite drygt två år sen, ställer UKIP:s William Greven från Darthmouth, från EFD-gruppen i EU, Baronessan mot väggen. Och hon förnekar inte ens till anklagelserna!
Jepp hon är bara ytterliggare en gammal kommunist. Även Andris Piebalgs har samma röda bakgrund. Som både lärare och rektor i Valmiera skola i den gamla Sovjetiska provinsen på 80-talet. Han var även ansvarig som ansvarig under Sovjetiska utbildningsministeriet i regionen. Och så klart medlem i Kommunistpartiet i Sovjet Unionen. (Eller jag kanske bara ska säga "Partiet").
För bara några dagar sedan mötte Piebalgs ingen mindre än Bilderbergaren Bill Gates i Bryssel för att diskutera "kampen mot fattigdom". Bill Gates berättade om sin fond, "Bill and Melinda Gates foundation". En fond där Bill Gates tjänat massvis med pengar genom vaccinindustrin som i sin tur lett till att även exempelvis många barn i Sverige fått narkolepsi och andra sjukdomar då skolor valt att tvångsvaccinera barn med kontaminerade sprutor från GlaxoSmithKlein m fl. (Ytterliggare ett viktigt ämne som bör tas upp. NEJ till tvångsvaccinering!).
Andris Piebalgs.
Piebalgs kommer i alla fall att skickas till Addis Abeba. Men denna kommer inte att försöka ge sig på Zenawis regering som redan varit tydlig med att avfärda i stort sätt alla som vill att terrorsvenskarna ska få benådning. Istället ska EU ge sig på AU (Afrikanska Unionen). Jo precis. Även de Afrikanska länderna håller på att förlora sin nationella suveränitet. Dock så har AU inte kommit lika långt som EU.
Intressant i denna sammanhang är maktkampen som nu sker innom AU. Ordförande i AU är Ekvatorialguineas diktator Teodoro Obiang Nguema. Men det som sker nu i helgen i Addis Abeda är valet av chefen för AU-kommissionen. Två tydliga kandidater är beviset för en delning inom den Afrikanska Unionen.
AU-parlamentet liggeri Midrand i Sydafrika.
På ena sidan har vi den sittande chefen för AU-kommissionen, gabonesen Jean Ping. Och utmanaren är Nkosazana Dlamini-Zuma. Hon är från sydafrika och som ni kanske redan kunnat räkna ut från namnet så är hon nära bunden till Zuma regeringen i Sydafrika, då hon är president Jacob Zumas exhustru.
Denna maktkamp delar sig inte så mycket ideologiskt men väl geopolitiskt. Vi bör komma ihåg att Sydafrika tillhör BRIKS-länderna. Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika är BRIKS-länderna som försöker bygga upp ett ekonomiskt och samtidigt politiskt block gentemot USA/EU. Därmed är det naturligt att Sydafrika varit i spetsen för att driva en linje att göra AU mer självständig ifrån USA och EU. Lybien under Ghaddafi drev samma linje. De ville bli mer självständiga från icke-afrikaner. Och Ghaddafi ville till och med ha en gemensam valuta för hela Afrika. Något vi bör notera är helt naturlig för en frimuraresom Ghaddafi.
Sydafrika gick tydligt emot avsättandet av Ghaddafi i Lybien och även avsättandet av Gbagbo i Elfenbenskusten. Gabonesen Jean Ping och hans främst fransktalande allierade gick emot detta. Franska inflytandet i AU verkar vara av stor betydelse för att kunna driva EU och även USA:s agendor vidare på kontinenten. Frankrike spelade en avgörande roll till att störta Gbagbo i Elfenbenskusten och ersätta honom med IMF-agenten Quattara. I den här frågan var AU och Frankrike rörande överens.
Sydafrika var starkt kritiska till agerandet från AU:s sida och ville istället låta Gbagbo regera kvar i en koalition. Detta var samma linje som övriga BRIKS-länder ville se. Men det hela skulle upprepa sig i och med den "arabiska våren" (läs al-Qaida våren) och främst kriget i Lybien. AU-kommitionens chef Jean Ping drev samma linje som Frankrike. Ghaddafi skulle bort. Återigen var det Sydafrika som satte sig emot. Och de drev så klart samma linje som övriga BRIKS-länder i frågan.
Så vi ser tydligt hur två olika maktsfärer har en kapplöpning över vem som ska få ha starkare inflytande över kontinenten. Å ena sidan BRIKS-länderna, å andra sidan väst med Frankrike i spetsen. Medans BRIKS har Sydafrika så har Frankrike sina förre detta kolonier.
Valet mellan Jean Ping och Nkosazana Dlamini-Zuma kan bli avgörande ur många perspektiv. Vinner Dlamini-Zuma hamnar BRIKS-länderna plötsligt i en starkare position på kontineten. Detta skulle försvåra för USA/EU att fortsätta sina operationer på plats. Vinner Ping, så har EU fortfarande ett starkt inflytande på kontineten.
Hur man än vrider och vänder på saken är båda sidorna för mer AU-federalism. Frågan är snarare om vem som får första tjing, USA/EU eller BRIKS-länderna. Även om Zenawi regeringen i Etiopien förlorar nationell suveränitet hur de än röstar, så lär de inte vilja stödja Ping som drivs av det starka inflytandet från eliterna inom EU. Piebalgs lär hoppas på att denna inflytande består för att underlätta sitt uppdrag att befria terrorsvenskarna.
Intressant är det i alla fall.
PS:
Marocko är ett land som inte är med i AU. Detta beror på att de har Västsahara under sin ockupation. Så den nuvarande AU-ledningen gillar inte Marocko, inte heller FN. Och Sjöstedt är tydligen väldigt aktiv i frågan, så klart på samma sida som AU och FN, eftersom han är en FN-lakej. Förresten, vad är det med vänstermänniskor (nu inklusive Sjöstedt) som ständigt ska ta sig till Afrika för att påverka olika oppositionella grupper? Varför denna interventionism? Vill Sjöstedt kopiera USA och kunna få leka världspolis?
FT avslöjar idag videon som presenterades under rättegången mot terrorsvenskarna i Etiopien. Svensk MSM verkar ha vägrat skriva om detta. Sen verkar det som att Anna Roxvall spelade en viktig roll för planerandet av de svenska journalisternas uppdrag i Etiopien som jag skrev tidigare.
Jag är nästan helt säkert på att det är hon. Lyssna noggrant på rösten.
