Alice Teodorescu som politisk redaktör, kan innebära en stor framgång för svensk yttrandefrihet.
Förra månaden tog den mycket frispråkiga, Alice Teodorescu, över som politisk redaktör för Göteborgs-Posten (GP). Den vänsterextrema EXPO-medarbetaren Lisa Bjurwald gick i spetsen för rödvinsvänsterns hatmobb mot Alice. Lisa såg det hela som en stor framgång för Sverigedemokraterna (SD), att GP nu upphörde med att vara en "liberal" tidning, och som nu riskerade att bli en ren konservativ tidning.
Det vänsterextrema hatmobben som länge hatat Alice Teodorescu för sin frispråkighet hakade på. Och rödvinsjournalisterna i själva GP-redaktionen var också upprörda över att Alice inte bara skulle bli medarbetare, men att hon dessutom skulle bli politisk redaktör!
Jag ser detta som en stor framgång för yttrandefriheten och för kampen mot den extrema vänstern som fullständigt dominerar medielandskapet i Sverige. Både vad gäller de stora drakarna och de mindre regionala tidningarna. Hur kunde då något sådant ske? Hur lyckades Alice till och med bli politisk redaktör dessutom, och inte bara en vanlig medarbetare?
Om ni frågar mig så är förklaringen Cecilia Krönlein. Hon är chefredaktör för GP. Hon är relativt färsk, hon tog över jobbet så sent som 2012. Och sedan dess har relationerna mellan henne och rödvinsjournalisterna varit minst sagt frostiga.
Hon har fått ta tuffa beslut, säga upp många journalister, genomfört tuffa besparingar och ett impopulärt flytt. Rödvinsjournalisterna fick nog och gjorde gemensam sak med facket och Journalistklubben och krävde hennes omedelbara avgång. Denna kamp skulle pågå under 2014. Men som tur var gick Cecilia Krönlein segrande ur denna fejd.
Vad kunde hon då göra för att ge igen mot rödvinsvänstern som försökte få henne avskedad? Hon anställer Alice Teodorescu som politisk redaktör på tidningen. Och när det blir dålig stämning, bryr hon sig inte ett sk*t över att dessa överbetalda vänsterdårar mår illa av att Alice tar över. Alice bryr sig inte heller. Cecilia Krönlein ger Alice dessutom fritt utrymme för att anställa de hon anser bäst för jobbet. (Hehehe, utmärkt! :-D).
Journalistklubben och facket hade satt hårt press på GP:s ägare, Stampen AB, närmare bestämt Hjörne-klanen. Klanen verkar ha insett att problemet med besparingarna inte varit Cecilia Krönleins fel, och ansåg därmed att det inte fanns någon grund till att ge henne sparken. Men denna lilla fejd kan ha lett till att GP blir kanske Sveriges första konservativa tidning (med undantag för Smålandsposten).
Visst är Hjörne-klanen en globalist-klan. Harry Hjörne var aktiv för Sveriges anslutning till Nationernas Förbund (NF). Sonen Lars Hjörne har sina band till City of London. Och sonsonen, dagens ägare, Peter Hjörne är uppvuxen i denna elitmiljö. Så vi får åtminstone hoppas på att Peter Hjörne inte låter sig pressas av vänstermobben och övriga mediamoguler till att låta Cecilia Krönlein gå och ersättas av en ny vänsterextrem chefredaktörer. Peter Hjörne bör åtminstone inse att även han har något att vinna genom att vara en motpol till det vänsterspektrumet som dagens svenska vänsterdominerade MSM har att erbjuda.
Jag tycker i alla fall att vi bör hålla tummarna för Cecilia Krönlein, som blivit hårt attackerad av rödvinsbolsjevisterna den senaste tiden.
Höjdpunkten i denna debatt kommer nära slutet, när kommunisternas kulturtant Karin Rågsjö (VPK) väljer att spy ut sin avsky mot Julia Kronlids (SD) försiktiga kritik av Sveriges massaborter. Sedan väljer hon att smita ifrån debatten och det var nära på att inte Julia skulle få svara mot kulturkofte-Karins alla angrepp, då den Miljöpartistiska Vicetalmannen var nära på att vägra Julia replik efter att kommunist-Karin smet iväg efter sin första replik.
NationalBolsjevismens flagga, med Fria Tiders logga.
Ja tyvärr blir det ytterligare en kritisk artikel mot så kallad Alternativ Media. Och jag vill först påpeka att webbtidningen Fria Tider får gärna ta sina egna ställningstaganden. Om det nu gäller utrikespolitiken, eller schismer i någon av SD:s distrikt.
Problemet jag har är anledningarna till detta, vad Fria Tider (FT) väljer att kalla sig och ha för premisser. Sedan dess början 2009 har tidningen kallat sig "libertariansk". Och det tyckte jag så klart var bra. Inget mig emot. Men sedan omkring 2012, då webbtidningen lanserade en rekrytering, började den här profilen att hamna allt mer i skymundan.
Ledarsidan började försvara fackfascismen i sin ivriga kritik mot Expressens Anna Dahlberg. Visst, FT kunde fortsätta med att kalla sig "invandringskritisk", men redaktionen insisterade med att kalla sig just "libertariansk".
Värre skulle det dock bli senare. De publicerar en lång artikel som i stort sätt gjorde reklam för Alexander Dugin, fadern för den ryska national-Bolsjeviskiska rörelsen. Återigen, FT kan kalla sig nationalistisk och invandringskritisk. Helt okej, med mig. Men de kan inte fortsätta att kalla sig "libertariansk". Trots detta, insisterar redaktionen att benämna sig som just "libertariansk". Men nu börjar det faktiskt bli ett riktigt skämt!
Inte nog med detta, så väljer FT att göra sig ekonomiskt beroende av den svenska grenen av den identitära rörelsen. Detta skedde förra året. Därmed slutade FT vara en helt oberoende gräsrotstidning, utan snarare ett munstycke åt denna rörelse. Intressant nog, gör även denna rörelses gren i Sverige stor reklam för just Dugin, via webbsidan Motpol, som är den Skandinaviska grenens tankesmedja för den identitära rörelsen.
Man kan säga mycket om den identitära rörelsen. Men den är allt annat än libertariansk, och till och med rent fientligt inställt till kapitalismen. Så FT kan kalla sig för en invandringskritisk, nationalistisk, konservativ webbsida. Men definitivt inte en libertariansk webbsida!
Den identitära rörelsen har sin ursprung i Nouvelle Droite rörelsen i Frankrike, ledd av Alain de Benoist. En kristofobisk hedning som vill att "Indo-Européerna" återvänder till sin hedniska (Babylonska) religion. Inte konstigt att en ledande figur inom MotPol är Oskorei, en bloggare med en marxistisk bakgrund som sedan inspirerats av de Benoist med flera. Alain de Benoist var själv inte bara marknadsfientlig men gick även till hårt angrepp mot Front National.
Svenska nazister är också skeptiska till den identitära rörelsen, och anser att den är en "borgerlig" rörelse. Så anklagelserna haglar från alla håll, mellan dessa olika grupper av hedniska kollektivister.
FT:s koppling till tankesmedjan Motpol har blivit allt starkare då de med jämna mellanrum bjudit in tankesmedjans skribenter in på ledarsidan.
Det här kan tyckas vara en liten betydelselös detalj. Men jag menar att man är oärlig mot sina egna läsare, om man menar att man kan låtsas vara libertariansk samtidigt som man propagerar för marknadsfientliga lösningar på ledarsidan, finansieras av en rörelse som har en helt annan agenda än libertariansk och som dessutom får tillgång till ledarsidan.
FT ligger idag på samma nivå som SvD, vad gäller hyckleri. SvD kallar sig för en liberal-konservativ tidning, när den snarare är en socialliberal tidning. Det kallas falsk marknadsföring.
Jag måste tyvärr stämma in i kritiken som redan framförts av andra fristående bloggare mot FT. Detta är förstås väldigt tråkigt, då jag tycker att FT publicerar, för det mesta, riktigt bra artiklar. Undertecknad har själv fått artiklar publicerade där.
Tyvärr så måste jag konkludera att om nu FT en gång i tiden verkligen var en libertariansk tidning, så har den nu definitivt kapats av kollektivister. Detta är okej, så länge FT är öppna och ärliga med detta. Det har de dock inte varit, då de fortsätter att felaktigt benämna sig själva som "libertarianer", vilket de så klart INTE är.
PS: Observera att i min kritik av den identitära rörelsen, så kallar jag aldrig den för extremistisk eller våldsbejakande. Jag bara påpekar att den inte är libertariansk.
Efter "aluminiumrörsskandalen" där Bonnier satsade stenhårt på en hänsynslös kampanj mot Sverigedemokraterna (SD), som till slut skulle slå tillbaka, fick Erik Almqvist avgå och säga upp sin plats i Riksdagen. Redan då var SD öppna och tydliga med att Almqvist skulle få leda partiets externa mediasatsning. Det som så småningom skulle bli webbtidningen Samtiden. Ett faktum som SD aldrig dolt för media.
Trots att alla visste att Almqvist skulle få en roll att spela i det hela, så låtsas nu medierna vara förvånade och överraskade över att Almqvist är med och har en avgörande roll inom webbtidningen. Almqvist har tillhört ledarredaktionen, skrivit många inlägg under pseudonym, och även haft sista ordet vad gäller publiceringar.
Almqvists krönikor har av många tolkats för att vara väldigt Putin-vänliga. Något som inte borde förvåna då han bor i Budapest och får en helt annan perspektiv på saker och ting, än i den lilla åsiktskorridoren som svensk PK-media tillåter, i synnerhet vad gäller utrikespolitiken.
Jag skulle inte beskriva Almqvists krönikor som Putin-vänliga. Snarare neutrala och realistiska. Men det är precis här skon klämmer för etablissemanget, och sina internationella härskare. Almqvist bedrev opinion mot den NATO-vänliga etablissemanget, på en sida som många SD-anhängare läste. En växande skara väljare som blir allt mer kritisk till svensk medias extremt ensidiga rapportering vad gäller Rysslandsfrågor.
Med den här utgångspunkten kan vi förstå varför BonniersCorp tycker det är jobbigt med en partiknuten tidning som bryter mönstret i opinionsbildningen vad gäller utrikespolitiken. NATO-vänliga BonniersCorp fick då i uppdrag att försöka angripa Samtiden på något sätt.
Och så vims händer det! Under valåret lyfte TV4 fram en skattemiss från 2013, där bristen på kommunikationen mellan skattekonsulten och bolaget, som Martin Kinnunen då hade hand om, med hjälp av kassören Per Björklund. Ja, då hände det inte mycket. Det är först nu som man satte igång en förundersökning för att se om det skulle kunna väcka åtal mot dem båda för grovt skattebrott.
Först på bollen var knappast förvånande, BonniersCorp, via TV4. Åklagaren har inget case. Utifrån de uppgifter som kommit fram hittills kan det knappast bli åtal. Men det hela har skapat tillräckligt med rabalder för att Bonnier nu via DN ska komma ut och försöka utföra en attack mot SD, och Almqvist i synnerhet.
Jag hoppas att SD, efter att anklagelserna mot Kinnunen och Björklund läggs ner på grund av brist på bevis, ser till att göra Almqvist till chefredaktör för Samtiden. Då har deras webbtidning en mycket ljus framtid att se fram emot.
Kanske månadens mest uppmärksammade artikelserie, som skapat stordebatt på internationell nivå (förutom kanske i Statsfeministiska Sverige) är Milo Yiannopoulos artikelserie hos Breitbart, under överrubriken The Sexodus.
Yiannopoulos tar upp ett oerhört viktigt ämne som man pratar alldeles för lite om. Han har kanske inte med alla element, men han har med de viktigaste. Och det gäller feministernas (och eliternas) sociala ingenjörskonst för att förinta relationen mellan män och kvinnor, i synnerhet unga män och kvinnor.
Detta rör alltså fenomenet Sexodus eller MGTOW, eller den postmoderna (postfeministiska) mannen.
Unga män har helt enkelt gett upp. Det är inte längre värt besväret att skaffa sig en tjej. Man har blivit anklagat för att vara en potentiell våldtäktsman, eller en äckel, kryp. Och många unga män vet inte längre ifall de ska vara den vita riddaren eller den tuffa grabben. Vad han än gör, blir det fel.
Istället väljer unga män i allt högre grad att ge upp på kvinnor och istället söka sig till porr, datorspel, sport, droger och andra grabbiga aktiviteter. Det är alltså inte längre värt att skaffa sig en stabil relation med en kvinna.
Parallellt med detta är unga kvinnor allt mer missnöjda och olyckliga. De kan inte hitta den rätta mannen. Och de blir samtidigt allt mer promiskuösa. Vilket gör dem mindre intressanta för män att investera i en längre relation med.
Allt färre par gifter sig. Och vi märker också hur snabbt västerlandet går under då allt färre barn föds i väst. Statsfeminismen har inte bara gjort män allt mer irrelevanta, utan även kvinnor allt mer olyckliga, på samma gång. Och denna kombination har lagt grunden för en kommande demografiskt katastrof.
Ett land ligger före alla andra i denna utveckling. Och det är Japan. Barnafödandet är katastrofalt låg. Och männen är knappast intresserade av att skaffa sig kvinnor längre. Det är ett recept som i längden skadar en hel civilisation. Men det visste vi ju redan förstås.
De som följt den här bloggen, vet redan att ytterst sällan sker något av en slump. Vi känner till eliternas Agenda 21, som har sina rötter tillbaka till Malthus felaktiga befolkningsteorier. Samtidigt som media och så kallade "experter" skrämmer massorna, om att vi är för många, är vi defacto på väg mot en global demografisk katastrof, som kommer att få långvariga konsekvenser för framtiden.
Men det finns ytterligare ett element i det hela, som jag tog upp i min artikel om feminismens hedniska rötter. Slutmålet ÄR att helt utplåna så väl män som kvinnor. Eliterna vill medvetet feminisera män och maskulinisera kvinnor. Och det är här HEN-agendan i Sverige och det tredje könet kommer in. Relationen mellan män och kvinnor kommer att bli helt irrelevanta. Familjen som koncept kommer att försvinna helt. Reproduktionen kommer att skötas av Staten. Därför är heterosexualismen numera irrelevant för eliten. Deras plan är att fortsätta att lansera homosexualismen och andra avvikelser, tills de uppnått sitt mål att helt utplåna familjen, den sista bastionen av frihet mot Staten.
Det är utifrån denna kontext som vi bör förstå Yiannopoulos artikelserie.
Försiktigt har en del Moderater försökt lyfta upp massinvandringsfrågan. Under hösten har en del konservativa moderater dels försökt prata om volymerna, men också försökt prata om ett eventuellt samarbete med SD.
Detta fick till slut Carl Bildt att reagera och ryta till mot sina partikamrater på högerflanken. Han menar, precis som vänstern, att det är integrationen som är dålig, inte invandringspolitiken. Massinvandringen skall alltså fortsätta om Bildt får som han vill. Han vill istället satsa på mer av det samma: Integration.
De rebelliska Moderater på högerflanken kuvades effektivt efter Bildts fullkomligt verklighetsfrånvända "tillrättavisande".
Nyval. Jag tänkte att jag skulle kommentera det som för svenska mått är ganska ovanligt. Nämligen den regeringskris som nu pågår, och det eventuella nyvalet som kan bli av.
Mattias Karlsson (SD).
Först och främst vill jag bara ta en stund för att hylla Mattias Karlsson som är vikarierande partiledare för SD som ersätter Jimmie Åkesson som har fått utmattningssyndrom. Han har skött sig utmärkt och även överträffat alla förväntningar som man kunde ställa.
Ty det som hände i tisdags var det här:
Jag tycker egentligen att det är det bästa sättet att beskriva det. Den ständigt mobbade ungen valde äntligen att slå tillbaka mot mobbaren.
Mattias Karlsson (SD).
Och jag säger inte det för att SD kanske inte skulle fälla Löfven. Det var ganska självklart. Detta förstod vi redan då valresultatet kom. Alliansens budget kanske inte var något att hänga på granen, men jämfört med Löfvens drakoniska skattehöjningar och straffbeskattning av kärnkraften, som skulle pressa upp elpriser och förstöra jobb, så kom Sverige nu undan med blotta förskräckelse.
Valet att fälla Löfvens regering hade också att göra med Löfvens regering som förmodligen är den absolut mest farliga vi någonsin har haft. Så ja, det var ganska självklart att SD skulle fälla Löfven, allt annat skulle ha lett till en enorm svekdebatt.
Men ändå fanns det ett tryck, ett hårt press. Bonniermaffian, Public Service, PRO, LO, statsvetare, ekonomer och opinionsbildare alla satte hårt press på SD. SD kan inte fälla sa de, nästan alla unisont. De var precis som mobbaren i videon ovan. Deras mål var att intimidera SD. Att få SD att vika ner sig. De trodde att de nu hade sin chans att äntligen sätta dit SD, nu när Åkesson var sjuk.
Men in klev Karlsson. Förberedde sig väl. Och gjorde allt utmärkt till 100%. Personligen älskade jag att han kidnappade hela Sveriges PK-maffia i drygt 20 minuter för att förklara tydligt för alla lyssnare och tittare varför SD skulle göra som de gjorde. Och då kom det...
Karlsson sa att de skulle fälla regeringen och alla regeringar som hade för avsikt att öka massinvandringen från dagens nivå. I det ögonblicket tog den mobbade pojken tag i sin förtryckare och slängde ned honom på marken! BOOM! Karlsson gjorde med klass. Karlsson gjorde det med stil. Och ja! Han förnedrade hela Sveriges PK-elit. Och de blev alla ursinniga, för att de kände sig förnedrade.
Men det unika i själva budgetfällningen var inte regeringskrisen. Utan att för första gången i Sveriges historia så var MSM tvungna att se sig i spegeln och inse att de har tappat makt. tidigare kunde de alltid hetsa ett parti till att alltid göra som de vill. I ett land som Sverige krävs det mod för att knäcka en PK-elit som i flera generationer fått styra med järnhand. Men nog var nog. Istället för att lyssna på eliterna, valde SD att lyssna på sina egna gräsrötter, att känna och höra in i svenskars magar och hjärtan. flera generationer av hybris för MSM innebar att de nu har väldigt svårt att hantera det hela. SD är inte i deras kontroll och detta frustrerar dem något oerhört.
Regeringskrisen.
Det som hände efteråt var faktiskt än mer dramatiskt. Självklart kan vi inte veta alla detaljer. Men utifrån det som framkommit så finns det ändå en hel del som man kan gå igenom. Löfven, precis som andra socialistiska ledare fick hybris så fort han äntligen fick smaka på makten. Och enligt Dagens Industri så tänker han ändå flytta in i Sagerska, trots att hans regering fällts och att den tom kan avsättas inom några månader. Pojken från barnhemmet som byggts upp in i Socialdemokratin från barnsben, agerar precis som alla arroganta Sossar. Han har blivit maktfullkomlig.
Stefan Löfven (S, Bilderberg).
Vi svenskar bär ett ansvar över detta, för att vi släppt fram denna regering, i första hand välsignad av Bilderberg och Satan själv. Sossarna bär ett än större ansvar för den förräderi dom gör mot sitt eget folk. Men ytterst är det Löfven som bär ansvaret. Därför misslyckas programmeringen. Han lovades makten. 2013 i London, blev det redan klart. Ett gäng luciferianer samlades och gav Löfven deras välsignelse. Löfvens regering är en ogudaktig regering, den absolut värsta gangsterregering vi någonsin haft! Vi får kanske gå tillbaka till Palmes pedofila regering för att finna något liknande!
Vår uppdrag är nu att se till att den här regeringen avgår!
Löfven sade sig hela tiden under valrörelsen ha en utsträckt hand till Alliansen. Självklart skulle de inte ta hans hand mitt under brinnande valrörelse. Dessutom hade Alliansen lovat sina väljare att de skulle presentera sin egen budget. Och de höll sitt löfte. Galningen Löfven trodde att han snabbt skulle kunna knäcka Alliansen direkt efter valet. Han var otålig. Egentligen inte regeringsduglig.
Han bildade regering med Miljöpartiet, och även om han först avvisade kommunisterna, så såg han till att göra upp med dem i budgeten. Sen så ville han alltså att alliansen skulle gå med på en vänsterextrem helt upp-åt-väggarna galen budget. Så agerar inte en sansad och ödmjuk statsman. Så agerar en besatt galning utan insikt. Och just därför menar jag att den här individen är mycket farlig!
Självklart skulle det här inte gå. Dessutom hoppades han på att SD skulle hålla sig till "praxis", trots att de själva varit med och brutit mot den tidigare och att han dessutom tydligt markerat mot SD sedan valet. När SD sträckte ut en hand, så ville han inte ha den. Kanske inte något oväntat, men då kanske man inte ska förvänta sig att allt ska gå som han vill.
Men Löfven hade ju hela MSM med sig. Alla statsvetare och pressure groups på sin sida för att försöka hetsa SD till att lägga ner sina röster. Han hotade med att avgå och utlysa nyval. Under tiden arbetade SD med att se till att förankra sitt beslut med sina gräsrötter. Där framkom det att SD förberedde sig redan då för ett eventuellt nyval.
Attackerna på SD var många. Men de funkade inte. Och SD gjorde mycket klokt i att förlänga, fördröja och förhala beskedet. Även på dagen då beskedet kom, så kom den väldigt sent. Regeringen skulle bara få timmar för att reagera.
Vad gör Löfven då? Han stämmer träff med Alliansen. Alliansen som egentligen är ledarlös. Anna Kinberg Batra (M) är inte än vald till partiledare. Den som dock istället framträtt som en ny ledare för Alliansen har varit Annie Lööf (C), med mycket stärkt självförtroende efter valet.
Vid mötet presenterade då Löfven regeringens budget. Han ville diskutera vad man skulle kunna ändra i den för att få Alliansen att lägga ner sina röster. Vi snackar om en vänsterextrem budget som regeringen förhandlat fram med kommunisterna. Att Löfven inte insåg det vansinniga i detta, säger ju en hel del.
Annie Lööf berättar för Expressen att hon ville åtminstone få en ursäkt för det som hände i fjol när Sossarna bröt mot praxis. hon ville bara att Löfven skulle erkänna att det var ett misstag. Det var allt. En vanlig ödmjuk kille skulle nog, för att slippa ett regeringskris och kanske lätta lite på det annars spända läget, erkänna detta. Men en galning skulle nog inte göra det. Löfven vägrade och kallade det hela för sandlådefasoner.
Alliansen lämnade mötet. Den store "förhandlaren" hade visat sig vara en galning. Han var inte bara kass på förhandlingar. Han var kass på att bluffa. Natten mellan tisdagen och onsdagen sov han inte särskilt länge. Efter det mötet var regeringskrisen i stort sätt ett faktum. Han förklarade att det fanns några alternativ. Det fanns tal om återremittering. Kanske det rimligaste valet, men en galning skulle så klart inte välja detta.
Istället var Löfven uppe helan natten med LO-maffian och började redan under natten/gryningen planera vad man skulle göra. Man var oense.
"Den kan inte gå igång nu. Vi orkar inte det. Ingen orkar det. Väljarna
orkar inte det. Man kan inte driva valrörelse i fyra månader. Det blir
för långt."
"Och det är vinter. Det är svårare att kampanja när det är snö."
Carin Jämtin (S).
Detta sa Carin Jämtin (S). Så det var egentligen aldrig meningen att Löfven skulle utlysa ett nyval egentligen. Precis som Löfvens hot om att avgå om hans budget skulle fällas, så var även detta en bluff!
Redan under natten/gryningen hade man redan bestämt sig. Tidigt under morgonen började LO planera inför nyvalet. Och Valmyndigheten beställde valsedlar redan tidigt på morgonen. Det var då ingen idé att begära återremittering. Budget föll. Och sedan skulle Löfven meddela ett bluff och samtidigt avslöja ett annat. Ett var att han avslöjade att han inte tänkte avgå. Han avslöjade alltså att han hade bluffat hela hösten. Det andra var att Löfven bluffade fram att han skulle utlysa ett nyval. Och så hade han datum klart och allt.
Eftersom mötet natten innan hade misslyckats så kapitalt, så tänkte Löfven nu förhandla hårt mot Alliansen. Inte helt oväntat välkomnade SD nyvalet. Löfven hade gått rakt in i SD:s fälla. Alliansen satt i krismöte och det dröjde länge innan de kom ut för deras presskonferens. Kanske skulle de krypa fram till korset och böja sig för en revanschlysten Löfven. Men tvärtom så blev alliansen än mer förbannade och efter att ha taggat sig en stund, kom de ut och välkomnade nyvalet. Ytterligare ett högriskspel som Löfven, än så länge, misslyckats med. Alliansen gick inte på den.
Det börjar bli desperat. Birgar Schlaug (f d MP) uttryckte sin stora oro över nyvalet i TV. Han vädjade 7-klövern att ta det lugnt, att tagga ner och börja prata. Kanske de hinner ordna det hela innan den 29:e december, då det formella beslutet om nyval tas.
Hur kan det gå i ett eventuellt nyval?
Blir det ett nyval, så är det vår sista chans att rädda Sverige. Jag har redan förklarat detta tidigare. förhoppningsvis så hålls låsningarna mellan blocken året ut. Då blir det definitivt nyval. Och då har vi en chans att knäcka den landsförrädiska svenska eliten på riktigt!
Förutsättningarna är de bästa. Vi har äntligen en möjlighet att en gång för alla knäcka Sossemaffian!
Stefan Löfven (S, Bilderberg).
Löfven meddelade att han gick till val som regering tillsammans med Miljöpartiet. Ett fullkomligt vansinnigt beslut, som bara kommer att försvåra läget för Löfven. Det kommer dessutom att ge Alliansen en stor chans för revansch. Löfven har, precis som K-G Bergström påpekar, förlorat rollen som regeringsduglig parti. Många väljare längtar nu tillbaka till stabiliteten som fanns under Reinfeldt. Trots att Reinfeldt förlorade valet var han ändå ganska omtyckt. Och det är just frågan om regeringsduglighet som Alliansen kommer att vinna på.
Dessutom tror jag att detta även kan missgynna kommunisterna. De är bundna till regeringen via budgeten, samtidigt så är de en försäkran för att behålla blockpolitiken. Vill väljarna göra sig av med blockpolitiken, så kan de inte rösta på gamla VPK. En möjlighet öppnas istället för FI. Bonnier-klanen kan självklart dra igång maskineriet igen. Sen är det oklart även hur valdeltagandet blir. ett lägre valdeltagande kan gynna den här typen av partier. De skulle också ha en möjlighet att få loss FP från Alliansen eventuellt.
Sen får vi inte glömma budgeten. Löfven tänker gå till val med samma budget som fälldes i veckan. Samma budget som kommunisterna Sjöstedt och Esbati varit med och kladdat på. En vänsterextrem budget som återigen skulle plasera Sverige på topp i skatteligan, med sina drakoniska skattehöjningar. Jobbförstörande politik. Och kraftigt höjda priser med höjda kostnader för vanliga Svenssons. Även pensionärerna för sig en NETTOHÖJNING av skatterna! De hävdar att de sänker pensionärernas skatter, ja, med 50 spänn, och sedan höjer de på alla fattiga pensionärer som tvingats återvända till arbetskraften pga sina låga pensioner. Typiskt sosseri, man tar med den ena handen och ger med den andra, men lägg märke på att den armen som tar är större och starkare än den som ger.
Alliansen har en enorm möjlighet att knäcka Sossarna. Lika så SD, som också har allt att vinna på ett nyval. Och vill SD vara lite elaka mot Alliansen, så skulle de även kunna komplettera sin Riksdagslista med Gunilla Gomér för att definitivt sätta dit dödsstöten på KD och verkligen orsaka Alliansen stor skada.
Allt som allt, så tror jag det kan bli en Pyrrhusseger för Alliansen. Jag tror att KD och VPK riskerar att åka ut. SD kommer att öka. Frågan är bara hur mycket. MP lär stå stilla. FI kanske kommer in. C kan gå framåt, M har också en bra chans att gå framåt. FP lär stå still. Den politiska kartan kan alltså återigen ritas om.
En annan positiv aspekt ifall det blir nyval, är att Wallenberg-klanen hinner inte riktigt rekrytera nya landsförrädare. Bilderberg har satsat stenhårt på att Löfven ska styra fram till 2018. Nu kan vi vara på väg att sabba det hela för dem!
Tänk på att hela Bilderberg-gänget från Moderaterna har abdikerat. Fredrik Reinfeldt är borta, Anders Borg är borta, Carl Bildt är borta, Gunilla Carlsson är borta, tom Ewa Björling är borta! Rent teoretiskt kan de komma tillbaka. Men just nu är sannolikheten liten. Det finns en yngre generation Moderater som vill ta över med Anna Kinberg Batra. Men de har inte initierats av eliten ännu. Detta är ett problem för eliten, en stor risk.
Annie Lööf kör nu sitt eget race. KD ligger illa till. Den sista Bilderberg-bastionen i Alliansen är egentligen Jan Björklund. Och han har just nu en mycket svag ställning inom sitt eget parti.
Birgitta Ohlsson (FP).
Men på tal om folkpartister, så kanske ni har märkt att en viss Birgitta Ohlsson varit väldigt tyst på sistone. Hon är nog oerhört besviken på psykopaten Löfven som inte kan sansa sig. Han kunde ha förhalat det hela. Begärt återremittering, förlängt processen en hel vecka, låta känslorna varva ner.
Efter att ha fallet en vecka senare, kunde man avgå. Lämna över makten till ett ledarlöst Alliansen som inte heller har någon majoritet. Även om de skulle ta an sig uppgiften, skulle det inte dröja länge innan SD fällde dem. Men förmodligen skulle de avstå från regeringsmakten. Då skulle Löfven återigen få uppdraget att bilda regering. Hela den här processen tar tid. Dagarna går, julfriden kommer. Och regeringskrisen blir ohållbar. Löfven accepterar Alliansens budget, men begär förändringar efter nyår. här börjar en mjuknande öppning. Under våren tar Birgitta Ohlsson över som ledare för FP. Och då har helt plötsligt Löfven säkrat budgeten till hösten 2015. Men psykopaten klarade inte av detta. risken finns nu att allt försvårar sig för Birgitta Ohlsson i mars också.
Förhoppningsvis fortsätter käbblet fram till nyår. Och sedan. Med Guds Vilja ska vi avsätta Löfven i mars!
Kampanjen skall alltså var riktad mot Sossarna. Målet bör vara att sänka det partiet till omkring 25%. Då har vi lyckats. Men tro inte att Sossemaskineriet kommer att ge upp utan en riktig strid. Bonnier, Public Service, LO, PRO, ABF, EXPO, Skiftet, Aftonbladet, ja i stort sätt hela etablissemanget kommer att jobba stenhårt.
Förbered er för den absolut smutsigaste valrörelsen. Med flera lögner, förvrängningar, propaganda och välriktade attacker. Allt för att hindra SD från att växa, men också för att försöka hjälpa Löfven kvar vid makten. Tro inte att de inte kommer att försöka ge sig på Alliansen. Wallenberg är beroende av att skydda Löfven nu. annars tappar han greppet om Sveriges regering. Och det tar tid och arbete för att börja om processen om Löfven förlorar nyvalet 2015.
Den nya valrörelsen har i stort sätt redan börjat. Alex "EXPO" Bengtsson, Finansminister Magdalena Andersson, Statsminister Stefan Löfven och fackfascisten Daniel Suhonen, har redan dragit igång var sin hetskampanj mot SD. Och jag är säker på att Thomas Mattsson och hans Expressen tillsammans med ResearchGruppen håller på och kokar ihop något alldeles speciellt lagom till mars.
SD:s Toppkandidat, går emot partiets sakkunnig inom miljöfrågor, Josef Fransson, när det gäller GMO-frågan. Josef Fransson har tidigare skrivit positivt om GMO.
Men nu visar det sig att SD:s Toppkandidat i EU-valet, Kristina Winberg, är skeptisk till GMO. En sympatisör som var nyfiken, fick en chans att ställa frågan om GMO till SD:s Toppkandidat under ett torgmöte där svaret spelades in i videon som ni kan se här nedan.
Första månaden år 2014 är inte ens klar i ankdammen Sverige. Men det mesta man läser är häpnadsväckande. Jag känner just nu bara för att skriva av mig lite. Jag hävdar att Sverige sedan åtminstone 80-90 år har varit ett fängelse. Idag är det ett fängelse fylld med galna dårar. Det är ett vansinnes experiment. Och utifrån denna ofärdsstat, plockar eliter fram sina främsta galningar för att styra internationellt. (Margot Wallström, Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström, för att ge några exempel).
Progressivismens progressivism. Jag minns fortfarande hur SvD slog upp med stora rubriker då Cameron var på besök i Sverige, "Välkommen till Sverige, landet där Staten gör människan fri" (eller något i den stilen). Ja Sverige har ett mycket gott anseende bland globalister. Inom jesuit-kontrollerade Legatum Institute, hamnar Sverige (och de nordiska länderna) på topp när det gäller rankningen av "världens lyckligaste folk". Vilket självklart är sk*tsnack. Alla som varit utomlands brukar kunna konstatera detta faktum. Men utgångspunkten för de elitistiska eliten, är inte att människor ska få vara fria och äga sin frihet, utan att det är någon annan, en institution, en byråkrati, en Stat, som gör dem fria och lyckliga. Detta är egentligen en falsk bild av frihet. Det är i själva verket ett fängelse, som jag tidigare nämnt.
Författaren, Michael Booth, som är aktuell med sin nya bok Scandinavian Miracle. Han beskriver Sverige klockrent i en artikel i engelska, The Guardian.
"Sverige har kunnat blomstra ekonomiskt tack vare sin särskilda variant av modernism, som tyglar friheten, undertrycker oliktänkande i samförståndets namn och som verkar fast besluten att bryta banden mellan hustru och make, barn och föräldrar. Man kan se det som ett nordiskt Kina".
Med dessa ord, lyckas Booth sammanfatta dagens Sverige på det absolut klaraste sättet. Sverige är idag familjefientlig, åsiktsförtryckande och kanske fram för allt, frihetsfientlig.
Public Service via SVT tar upp Booths artikel i en kort notis. Där är dock Statlig media noga med att lyfta fram kritiska anonyma kommentatorer (som de i vanliga fall brukar avsky och stämpla som näthatare). Anledningen de lyfte fram vissa av dem, var så klart för att de var kritiska mot Booths beskrivning av Sverige. Public Service förnekar sig aldrig.
Sluta med propagandan!
För att ge fog för att det som Booth säger är sanning, så vill jag plocka fram Exhibit A. Marika Formgren. Sveriges kanske enda ledarskribent som ens kan komma i närheten av att kunna uppfattas som konservativ på riktigt.
Innan året 2013 tog slut, skrev hon ett uppmärksammad blogginlägg, där hon gick till attack mot Bonniers skampanj mot oliktänkande. Efter att ha publicerat den artikeln förstod hon att hon inte skulle få jobba kvar som ledarskribent. På sin blogg förklarar hon nu, förvisso att hon inte fick sparken, men att hon självmant valde att avgå, detta då det var väldigt lågt i tak vad gäller debattklimatet i Sverige. I en längre artikel som idag publicerades i Axess förklarar hon:
"Jag har själv kallats in till och fått veta att jag har "skrivförbud vad gäller integration, invandring, feminism, jämställdhet och familjefrågor", eftersom jag inte "ligger i den liberala mittfåran". När åsikter som avviker från den statliga normbildningen leder till att ens försörjningmöjligheter hotas har man två val: att anpassa sig eller protestera mot en kastrerad tankefrihet."
Så vackert sagt, men samtidigt så oerhört smärtsamt. Att detta ska få pågå i mitt älskade Sverige. Marika Formgren är långt ifrån första fallet som så uppenbart belyser åsiktsförtrycket i Sverige. Eller måste jag påminna om Ingrid Carlqvist? Så här skrev hon efter att ha fått sparken som chefredaktör för Villaliv år 2009, efter ett uppmärksammat blogginlägg, där hon skrivit kritiskt om rättssäkerheten för pappor i Sverige.
"Kan en journalist förlora jobbet i Sverige på grund av sina åsikter? Svaret är ja."
Det är första raden i artikeln, och det säger egentligen tillräckligt. Men för just Ingrid Carlqvist var det dubbelt upp som gällde. För senare, år 2011, skulle hon skriva kritiskt om islamiseringen av Sverige. Den artikeln skulle innebära att hon senare fick sparken från tidningen Barometern. Så här skrev hon i ett senare blogginlägg om detta.
"Jag har själv, ännu en gång, fått erfara hur totalt förbjudet det är att kritisera islamiseringen som följer i spåren av multikulturalismen. Efter en enda krönika i Barometern (som de förövrigt tyckte var jättebra) fick jag sparken."
Ingrid Carlqvist fick så klart nog. Hon bestämde sig för att starta eget. Kanske Marika och Ingrid kan komma bra överens och göra något tillsammans. De är två svenska journalister av ett sällsynt virke, som vi behöver mer av i Sverige.
Bisnode vs LexBase.
En linje har dragits i sanden. Åtminstone i Sverige. Definitivt under januari år 2014. Detta kanske kan ses som en del av den tyvärr ständigt ökande polarisering som sker i landet. Folk tvingas till slut välja sida.
De flesta har väl hängt med i Bonniers åsiktsförtryckande skampanj mot oliktänkande. Där hade den vänsterextrema Researchgruppen åsiktregistrerat över 6000 politiska dissidenter, i samarbete med Bonniers. Av dessa hade 400 identifierats. Och nyligen fick de ett brev från kreditupplysningsföretaget, Bisnode (som också ägs av Bonniers), där det stod att den Researchgruppen-kontrollerade, Seppuku Media, hade begärt ut kreditupplysningar om dessa 400 identifierade individer.
Inte nog, med dataintrång, olaga åsiktsregistrering och förtal. Nu måste alltså politiska dissidenter även terroriseras, genom att ett nätverk av terrorister med starka förbindelser till våldsamma vänsterextrema bolsjeviker, även får uppgifter om dem via kreditupplysningen. Nu kommer Datainspektionen att titta lite närmare på detta. Återstår att se om det blir något av det.
Men jag lyfter upp detta nu för att det även pågår en annan debatt, mycket likt denna, parallellt till denna, men från en helt annan synvinkel. Och på motsatt sida denna gång finner vi the usual suspects.
LexBase lanserades i veckan. En hemsida som hade samlat uppgifter som redan är tillgängliga för alla som orkar ta sig till tingsrätten för att begära ut dessa uppgifter. Det enda som LexBase gjorde, var att återpublicera information som redan är offentlig och tillgänglig för allmänheten. Det LexBase gör är alltså fullt lagligt. Och om något fel uppstår, så är det inte LexBase fel, utan det svenska rättsväsendets fel, då LexBase endast återpublicerar, det som redan finns tillgängligt via vår rättsväsende.
Trots detta, har i stort sätt hela etablissemanget gått till total attack mot LexBase i ett vansinnesutbrott. Aftonbladet använder ungefär samma argument som, dem som vill lägga locket på för STASI-arkiven, alltså att "oskyldiga kan drabbas". Advokatsamfundets stora häxa, Anne Ramberg, (ni kan läsa mer om henne här) går också hon till attack mot LexBase genom att kalla den för "förskräcklig", "missbrukande av grundlagsrättigheter" och hänvisar till så kallade "etiska regler". (Återigen denna "normbildningen" som Marika Formgren hänvisade till).
En annan som också vill hjälpa till att sänka LexBase är "professorn" Mårten Schultz, som samarbetar mycket nära med Robert Aschberg och hans Researchgrupp. Vilket sammanträffande! Som sagt så har en linje dragits i sanden. Den här gången är det etablissemangets tur att bli upprörda dock.
LexBase har fått utstå hackerattacker, personliga hot och tillslut stängts ner av hostingsidan, Bahnhof. Tydligen så var många kriminella upprörda över detta. Många kriminella invandrare och invandrargäng avslöjades. Invandrares överrepresentation överlag kunde tydligt påpekas. Många vänster människor och vänsterfamiljer kunde också pekas ut. Det var helt enkelt för mycket sanning som kom ut. Och nu handlar det om DÖMDA brottslingar, utifrån uppgifter som redan är tillgängliga för allmänheten enligt offentlighetsprincipen!
Nils Funcke, Sveriges kanske siste kämpe för yttrandefrihet, tillbakavisar just mediernas argument gällande tillgängligheten av dessa känsliga uppgifter.
"Det centrala för mig är att allmänna handlingar ska vara tillgängliga. Det är hur vi använder dem som ska begränsas. Det finns redan lagar som kan användas med fördel som brottsbalken, men även PUL."
Dessa är alltså uppgifter som SKA finnas tillgängliga för allmänheten. Och som jag tidigare nämnt, om något fel finns, så är det inte LexBase, som gjort felet, då de endast återpublicerar det som redan finns! Då är det rimligen det svenska rättsväsendet som borde få sig en (eventuell) anmälan om förtal, alltså INTE LexBase.
Jag är oerhört besviken på Kristoffer Hell, som tydligt nu tagit ställning emot offentlighetsprincipen, yttrandefriheten, och för censur, och till och med för det så kallade "utgivningsbeviset", alltså att bara etablerade medier och vissa med tillåtelse att publicera info, ska få göra det, genom en namninsamling mot LexBase. Kristoffer Hell, vill ju uppenbarligen lägga locket på att kriminella Sossar och invandrare hängs ut. Då man på LexBase kan söka på folk via namn.
LexBase har följt de regler som finns. De har inte brutit mot några lagar. Om felaktigheter finns, så är det tingsrättens fel, LexBase endast återpublicerar uppgifter som redan ska vara tillgängliga för allmänheten enligt offentlighetsprincipen, precis som Nils Funcke påpekat.
Skillnaden är att man nu på kort tid, kan göra ens egna sammanställningar. Som många tidigt kunde påpeka, en kraftig överrepresentation av invandrare, eller att kriminalitet verkar finnas i släkten för en del Sossar och vänsterpartister. Därav reaktionerna, därav etablissemangets skräck, därav smutskastningen, därav hoten, därav hackerattackerna, och därav avstängningen. Kristoffer Hell har valt samma sida som Mårten Schultz, Anne Ramberg, Robert Aschberg, Bonniers, Aftonbladet, och övriga etablissemang. Och "normbildningen" som Marika Formgren pratade om, vann igen. Denna gång med Kristoffer Hells fulla stöd. Värst av allt, kanske Kristoffer Hell, hjälper etablissemanget att helt dribbla bort offentlighetsprincipen.
Avslutningsvis, vill jag jämföra Bisnode-fallet, med LexBase-fallet.
Bisnode-fallet, som är en skandal som heter duga, har fått noll uppmärksamhet i media. Verkligen noll! Detta i sig är en skandal för sig. Människor som aldrig blivit dömda för något, ska både hängas ut och få sina privata uppgifter registrerade hos en våldsbenägen grupp, men det har varken nyhetsvärde, eller är ens problematiskt, enligt de etablerade medierna. Det är locket på som gäller. I deras ögon är dessa dissidenter endast ett gäng "rassar", och därför har de inga rättigheter eller friheter. De har ju begått tankebrott. De har brutit mot Statens "normbildning".
I LexBase-fallet, där faktiska dömda brottslingar ENDAST från de senaste 5 åren, fanns med, blev det helt plötsligt kontroversiellt. Detta trots att LexBase spelade genom spelreglerna. Men här blev det stora rubriker. Här kom upprördheten i ankdammen från etablissemanget.
För många sanningar får inte komma fram. Och de som yttrar sanningar, dom ska inte få ha några rättigheter eller friheter. Dessa ska inte beskyddas utan hängas ut, endast dömda kriminella ska beskyddas.
Vänsterextrem propaganda. Finansierad av konfiskerade
Riksbankssedlar från svenska folket.
SVT:s kulturmarxistiska TV-program Kobra gick i veckan till attack mot en hel nation. Förutom det sedvanliga hatet mot Israel och USA, finns också ett nytt hat som svenska journalister bär med sig på senare tid, riktad mot Ryssland och Ungern.
I det här fallet gäller det just Ungern som fått mota bisarra anklagelser om högerextremism, censur och politisk styrning av opinionsbildning. Helt verklighetsfrånvända anklagelser som pumpas ut från Public Services propagandamaskineri som vanligt. Sanningshalten är så klart helt irrelevant. Det enda relevanta för dessa "agendasättande journalister" är just budskapet.
Nu slänger programmet Kobra sk*t över en hel nation inklusive dess kultur, förlöjligar den och sedan sänder ut ett extremt vinklad budskap om Ungern. 2006 när socialisterna skickade ut polis för att skjuta ner politiska motståndare som fredligt demonstrerade mot den dåvarande regeringen, så var det så klart knäpptyst hos SVT. Idag under den nya högerregeringen i Ungern sker inte sådant, ändå ger SVT antydningar om fascism och rasism, utan att på något sätt ha belägg för några av sina påståenden.
Kristofer Lundström som leder programmet Kobra i SVT, avslöjas nu av en konservativ ungersk tidningen, Magyar Nemzet, för att ha försökt stämpla en etablerad radiokanal, Lánchíd Rádió, som en "högerextrem" kanal som spred "hat" och "propaganda". Lundström ertappades på bar gärning! (Utanför radiokanalens byggnad). De ungerska journalisterna (journalister på riktigt) konfronterade presstituten Lundström om varför han ville stämpla en main stream Radiokanal i Ungern som "exterm" och uppmanade honom att komma in i byggnaden och träffa radiokanalens stab. Men Lundström, feg som han är, avvek och flydde fältet.
Inget från denna händelse dök upp i Kobras patetiska avsnitt som helt gick ut på att smutskasta Ungern och det ungerska folket. Däremot så valde Lánchíd Rádió att publicera en artikel om en "svensk stjärnreporter". Där avslöjar de att Lundström försökt anklaga radiokanalen för att vara högerextrem, för att deras byggnaden var prydd med ungerska flaggor, när det var nationaldag, på fullaste allvar!
Det har nu gått så långt att Ungerns ambassadör i Stockholm, Lilla Makkay, nu kontaktat SVT för att få lite svar om vad det var frågan om, och vad svensk Statlig Television egentligen sysslade med i Ungern. Självklar kan man undra det, efter veckans hets mot Ungern från svensk Public Service.
Jag blir pesonligen uppriktigt förbannad av att dessa sinnessjuka presstituter till journalister ska åka runt från land till land och skämma ut hela Sverige! Hur kan de få bete sig sådär och sedan förvänta sig att de inte ska bli ifrågasatta!?
Elisabeth Svantesson (M). Förre detta kristen och Sveriges nya arbetsmarknadsminister.
Nu är det så att Elisabeth Svantesson (M) (en av några försvinnande få vettiga moderatpolitiker) var en gång i tiden troende kristen. Hon var med i Ja Till Livet, var emot aborter och emot samkönade äktenskap. Trots att hon nu är utbildad nationalekonom, så anser svensk media dock att detta inte är relevant nu när hon tar över rollen som Sveriges nya arbetsmarknadsminister. Nej, det relevanta enligt PK-media är hennes bakgrund inom Livets Ord och hennes tidigare kristna åsikter och värderingar.
Man häpnar bara över hur bisarr vänstermedia har blivit, att landets Statsminister måste stå och förklara för folk att Elisabeth Svantessons tidigare kristna värderingar inte har någon påverkan i hennes uppdrag som arbetsmarknadsminister bör i sig ses som en del av bördan att stå ut med en kulturmarxistisk presskår. Det som för en normal människa borde vara logiskt, är alltså inte det för det kulturmarxistiska, oikofoba, kristofibiska, PK-medierna.
Och då frågar jag, tänk om(!)... tänk om Elisabeth Svantesson hade valt att behålla sina kristna åsikter och värderingar, och vågat stå för dem. Vad skulle ha hänt då? Om hon skulle ha sagt att hon anser att äktenskap är något som sker mellan en man och en kvinna, och om hon skulle ha sagt att hon inte står bakom dagens abortlagstiftning. Vad skulle ha hänt då?
Det verkar nästan som om hela h*lvetet hade brakat loss. Vi skulle nog ha börjat höra primalskriken från Södermalm protestera mot Elisabeths värderingar, och krävt hennes huvud på ett fat.
Det hela ter sig absurt. Nu går homolobbyorganisationen RFSL ut och kräver svar från landets nya arbetsmarknadsminister. Hmm... då undrar man, vad är det de vill veta från Elisabeth? Har de statistik med sig om hur stor arbetslösheten är bland homosexuella? Finns det några särskillda homosexuellt dominerade yrken som de vill värna om? Nej, det är så klart frågor om diskriminering.
Om nu Elisabeth lämnat sina gamla värderingar bakom sig, och nu ska försöka få så många som möjligt i arbete, varför skulle hon vilja diskriminera mot homosexuella? Är det så att RFSL så fördomsfullt utgår ifrån att människor med kristna värderingar är mer intresserade av vad en anställd sysslar med på fritiden, än hur produktiv han eller hon (eller hen) är i sitt arbete. Om det är någon de bör vända sig till, så är det väl rimligen HBTQ-ministern Erik Ullenhag (FP).
Men RFSL ska nog inte vara allt för oroliga. Elisabeth Svantesson har trots allt lämnat sina gamla värderingar, och kommer nog att böja sig bak och fram, kors och tvärs för dem. Så de kommer att bli rätt så nöjda efter träffen skulle jag tro.
Men visst är det intressant hur Sverige, hyckleriets mästare, som länge kritiserat till exempel USA, för att inte klara av att välja en icke-troende politisk ledare, klarar inte av att göra det omvända. Man hävdar gärna att USA och amerikaner är fördomsfulla mot icke-troende, när de själva samtidigt inte har några problem med att visa upp sina fördommar om kristna... ursäkta, före detta kristna.
Harald Hjärne var en professor i historia vid Uppsala Universitet och aktiv som politiker för de konservativa kring sekelskiftet (1800-1900-talen). En mycket aktiv debattör, som var av den gamla stammen, som in i det sista motsatte sig utvecklingen mot pöbelstyre trots att sitt eget parti under Arvid Lindmans ledning svek och valde att gå med liberalernas och socialisternas krav att införa pöbelstyret i Sverige.
Harald Hjärne framförde Sveriges kanske mest välartikulerade kritiken av majoritetsstyret (pöbelstyret: alltså det som vi idag kallar för demokrati). Nyckeln i hans kritik kunde sammanfattas med ordet ansvar. Dels menade han att landet riskerade att utsättas för de skiftande folkmajoritetens godtyckliga nycker. Dessutom överlämnade då folket över ansvaret till ett "privilegerad pöbelfrälse". Han menade också att konflikt skulle uppstå mellan det allmänna intresset och "valmansintresset". Detta skulle i sin tur leda till pöbelmajoritetens plundring av de övriga.
"Med rösträtten kommer man ej längre än till val av betrodda män, som sedan äga att utöva sin myndighet utan de väljandes effektiva kontroll.".
Och det var precis det som hände. Nu med facit i hand, har vi sett hur valmansintresset antingen via ignorans eller på grund av avundsjuka medvetet eller omedvetet omvandlat landet från ett traditionellt konservatvt samhälle till ett progressivt socialistiskt samhälle under de privilegerade pöbelfrälset, socialdemokraternas, ledning. Det är precis det som har hänt!
Medans det allmänna intresset krävde ansvarstagande så krävde valmansintresset mera bidrag, billigare pengar och i stort sätt allt åt alla. Och vilka skulle då erbjuda detta om inte de främsta påhejare till denna utveckling nämligen den blivande sosseadeln, alltså den blivande privilegerade pöbelfrälset. Folket gav därmed, precis som Hjärne varnat, all sin makt till en liten elit. Precis som Hjärne också förutsåg skulle detta leda till en ökande demoralisering. En del frågar sig idag, varför de ska rösta om de endast kan påverka marginellt och samtidigt legitimera makten de inte har särskillt mycket inflytande över. Vi har alla blivit varandras fångar under pöbelstyret där pöbelfrälset bestämmer.
Harald Hjärne var också kritisk mot partibildningarna. Men även här skulle den svenska högern så småningom vika ner sig för trycket från vänstern.
Nya läsare kanske vill läsa artikeln jag skrev förra året, där jag går in lite djupare i den här frågan, bland annat, och problematiserar många av de nu härskande koncept som idag dominerar mänsklighetens perspektiv.
Tysklands utrikesminister är missnöjd men ändå lättad efter lite valfusk.
Resultatet till trots, så är Deutsche Verteidigungs Dienst (D.V.D.) och övriga EU-elit ändå lättade efter det blev klart att Berlusconis koalition inte skulle bli det största. Men helst skulle de velat se att en tydlig koalition (som var pro-EU) kunde få egen majoritet. Nu blev inte läget så direkt.
De fyra främsta figurerna under valet blev: 1. Mario Monti (EU-agenten som tog över Italien efter EU-kuppen mot Berlusconi), 2. Beppe Grillo (ledaren för ett nytt parti som närmast kan jämföras med Piratpartiet här hemma i Sverige. De vill ha ett friare internet och vill se "miljövänliga omställningar", jajamän. Jag rekommenderar folk att kolla upp Beppe Grillos bloggar, vilka han intervjuats med och av diversa miljöaktivister som är aktiva globalister. Det är mycket Agenda 21. Ett missnöjesrörelse som allt mer liknar en dold vänsterrörelse med krav på att höja CO2-skatter och göra livet omöjligt för landsbyggden och småföretagare), 3. Silvio Berlusconi (som i en högerkoalition tillsammans med det konservativa Lega Nord försökte återta makten från EU-eliten), och 4. Pier Luigi Bersani (kommunist som senare "blev" socialdemokrat, ledde en vänsterkoalition. Han gav en underlig förklaring i en intervju med La Gatzzetta om varför han bytte sida från ung kommunist till vuxen socialist. Förklaringen blev minst sagt luddig och fick en del bloggare att ifrågasätta om Bersani verkligen lämnat sina gamla ideal från ungdomen).
Ingen vann valet. Men den stora förloraren blev Mario Monti som i sin koalition fick ihop 10%. Beppe Grillos parti det 5-stjärninga rörelsen blev störst, men vänster- respektive höger-koalitionerna var båda större. I praktiken så vann Bersani valet med några promille (alltså några tio tusentals väljare, alltså ganska små marginaler) före Berlusconi. När marginalerna är så pass små är risken stor för just valfusk. Berlusconi är väl medvetna om detta. Och har faktiskt krävt en röstomräkning för att få det hela att bli rätt. Men det kan redan vara för lite för sent.
D.V.D.:s megafon Der Spiegel basunerade efter valet ut att det viktiga var att Berlusconi inte fick återta sin position som ledare över Italien. De var uppenbarligen rädda i Tyskland för att Berlusconi skulle få revansch. Bilderbergaren Guido Westerwelle (FDP, tysk liberal, homosexuell, landsförrädare och utrikesminister) uttryckte viss missnöje med hur italienska väljare betedde sig. Han tyckte väl inte om att Berlusconi trots intensiva attacker mot honom via kulturvänstern i Europa och andra agenter åt den tyska bankmaffian, så lyckades han ändå hävda sig.
Dels så påverkade valfusket mot Berlusconi en del, men även Grillos lansering som fångade upp många missnöjda väljare som annars skulle ha gynnat Berlusconi och verkligen satt EU-eliten i en svår sits. Även om Grillo inte är att betraktas som EU:s bästa vän, så var han aldrig något verkligt hot mot dem. Det blev med andra ord ett utmärkt sätt att splittra Italiens alla missnöjda i olika läger, och det funkade ganska bra för att bortmanövrera Berlusconi.
Nu är det förhandlingar som gäller. Det mest sannolika är att Bersani försöker säkra en koalition med Monti och Grillo som alla verkar ogilla Berlusconi. Berlusconi får hoppas på att förhandlingarna misslyckas och att det blir nyval. Där skulle Berlusconi kunna öka efter det att han mobbats bort av övriga tre.
KD kämpar för sin överlevnad. Många konservativa väljare är besvikna på KD, och många falanger inom partiet är besvikna på Göran Hägglund som partiledare.
Inget som borde förvåna egentligen. Är man desperat så är man helt enkelt det. Men vi bör se det som något positivt att KD nu blir mer EU-skeptiska. KD sager numera nej till euron, uppenbarligen påverkade av David Camerons EU-skeptiska utspel. Sedan tidigare har Annie Lööf också ändrat Centerpartiets profil i eurofrågan, och även de säger nej till euron. Moderaterna vill egentligen ha euron, men det är inget som de driver idag. Folkpartiet är de som främst kämpar för att Sverige ska ansluta sig till euron. På den progressiva sidan vill även Socialdemokraterna se Sverige ansluta sig till euron. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är å andra sidan båda skeptiska. Sen finns så klart även Sverigedemokraterna som är rent av anti-EU.
Då har vi alltså 3 av 8 partier i Riksdagen som är för euron i nuläget. Men två av dessa partier har tillsammans en klar majoritet av väljarkåren för att genomföra detta. Men det vore väl lite för bryskt att göra så mot väljarnas vilja.
En viktig skillnad att påpeka är det att, av de 5 partier som inte vill ha euron, så är det fyra som inte vill lämna EU. De talar snarare om att göra EU "mer demokratiskt", "minska dess inflytande" eller som Jonas Sjöstedt V(PK) skrev nyligen på SvD om att "EU måste förändras".
I dagsläget finns det bara ett parti som vill lämna EU och som nyligen krävt en folkomröstning för att lämna unionen. Och det är Sverigedemokraterna. Men som jag skrev tidigare så finns det en blackout i svensk media, när det gäller att uppmärksamma SD:s EU-kritk. Detta för att i bästa mån se till att dessa missnöjda väljare fångas upp av de etablerade alternativen. Mycket, mycket, mycket lågt av svensk MSM. Men så klart inget som direkt förvånar.
I själva verket borde EU-frågan vara landets absolut viktigaste fråga. En fråga som media förmodligen kommer att göra allt för att undivka eller tiga ihjäl. Hur som helst är det intressant hur partier ställer om nu och börjar förbereda sig redan nu inför valrörelsen till nästa år.
Drinkingwithbob, AdamKokesh och TheAntiPC är bara några av de konservativa amerikanska YouTubare som nu censureras ganska rejält. Det handlar dock inte om att helt ta bort videorna, utan snarare så att YouTube blockerar eller försvårar tillgängligheten till deras videor. Särskillt med de som har udden riktad mot det demokratiska partiet i USA. YouTubearen MaDmOnkyKungFu skriver:
"Youtube actually made every video on my page private for the entire DNC convention. Maybe it´s time for Youtube and Google to be broken up.."
Det är många som misstänker att just Obamas Chicago-maffia ligger bakom det hela och riktar nu skarp kritik mot YouTube.
Det här var Jimmie Åkessons bästa tal. I alla fall enligt mig. Har lyssnat på hela tal från Åkesson sedan hans sommartal 2010. Om inte jag minns fel så är det här femte ellet sjätte talet. Hur som helst, så tycker jag det märks att han blir retoriskt skarpare och även ideologiskt mer välartikulerad.
Några saker jag la märke till och som vi inte fick se mycket av från MSM var att han var mycket mer nationalistisk än förr. I alla fall så var början av talet väldigt nationalistiskt. Mycket glädjande var att han tydligt gick till attack mot eliten! Han skälde ut deras socialistiska ingenjörskonst, deras feministiska genustrams, och deras progressiva socialliberala svenskfientligt sjuka politik. Det var helt underbart! Jag blev faktiskt glatt förvånad.
Dessutom nämnde han "nystartszonerna", som i veckan diskuterats flitigt på nätet av SD-sympatisörer och orsakat mycket frustration bland många väljare. Det lär ha lugnat en del själar. Och visar att SD-topparna i alla fall uppmärksammar när deras sympatisörer väl gör tillräckligt mycket väsen.
Men kanske bäst av allt var att han uttryckligen tackade "sympatisörerna". Underförstått så tolkar jag det som att han menar alla som är aktiva på nätet, som sympatiserar, men som inte nödvändigtvis är medlemmar. Han tackade oss för insattsen vi gjorde för att ta dem in i Riksdagen. Men samtidigt var han tydlig med att vår nästa utmaning skulle kräva mycket mer av oss.
SD är idag enligt sjuklövern ett litet sk*tparti som de kan köra över och som media mer än gärna ignorerar. Målet för valet 2014 är att se till att SD blir ett väl etablerat parti. SD ska bli Sveriges tredje alternativ efter socialsterna och liberalerna. Det konservativa Sverige ska få en tydlig röst och för första gången på länge representeras i Riksdagen med ett tydligt alternativ. Så SD skall alltså bli Sveriges tredje största parti och gärna nå tvåsiffrigt. Att nå tvåsiffrigt skulle blåsa bort etablissemangets alla drömmar om att SD bara är ytterliggare ett NyD, som för 20 år sen gjorde ett blixtbesök i Riksdagen.
Det är samma floskler och epitet som gäller i England när man ska diskutera saker och ting som här i Sverige. UKIP:s Paul Nuttall menar att Storbritannien bör lämna EU, då kommer Dennis MacShane från Labour med de klassiska anklagelser om främlingsfientlighet kryddat med diversa halmgubbar och vilseledande felaktigheter.
