4 döda bankirer på 1 vecka! "Självmord" enligt polis och media. (Någonting är på gång!).

Enligt uppgift så "föll" bankiren Gabriel Magge från taket vid JP Morgans europeiska huvudkontor i London. 

Minns ni hur tyska bankirer och miljonärer dog som flugor innan den ekonomiska kraschen 2008? Någon "begick självmord" genom att hoppa fram för ett tåg. En annan hoppade från balkongen. I Italien sköts en annan ihjäl av ett "förbipasserande gäng". I Brazilien dog en till av en "sjukdom".

Nu börjar det ske igen. 4 på rakan under en vecka. De visste förmodligen för mycket och var kanske på väg att föra fram känsliga uppgifter om vad som komma skall. Kanske Pastorn Lindsey Williams källa säger sanningen. Något är på gång nu. Detta hände de 4 bankirer.

Mike Dueker jobbade åt Russell Investment. Han hittades död vid en bro i delstaten Washington. Detta efter att larm om att han hade försvunnit kommit till polisen. Trots uppgifter till dom som tydde på att han hade "problem i jobbet" så bestämde de att det nog hade skett ett självmord. Russell Investment ville inte kommentera dödsfallet. Mike Dueker har tidigare arbetat inom The Federal Reserve System i St. Louise.

William Broeksmit hittades död hemma i sin lägenhet i South Kensington centrala London.

Karl Slym var vd åt Tata Motors. Han hittades död i fjärde våningen, på hotellet Shangri-La i Bangkok. Karl Slym sov dock inte i fjärde våningen. Rummet han hade bokat till sig och sin fru var på 22:a våningen. Slym hade deltagit i ett viktigt möte i den thailändska huvudstaden.

Gabriel Magee jobbade åt JP Morgan, vid deras europeiska huvudkontor i London. Han hade tydligen "fallit" från taket (se bilden ovan).

Det händer igen. Fenomenet döda rika män är mycket illavarslande. Nu är någonting på gång. Återstår att se exakt vad det är som kommer att ske.

RT.

En riktig konservativ svensk varnar Sverige från sin grav.

Harald Hjärne. En oljemålning av Anders Zorn. 

Harald Hjärne var en professor i historia vid Uppsala Universitet och aktiv som politiker för de konservativa kring sekelskiftet (1800-1900-talen). En mycket aktiv debattör, som var av den gamla stammen, som in i det sista motsatte sig utvecklingen mot pöbelstyre trots att sitt eget parti under Arvid Lindmans ledning svek och valde att gå med liberalernas och socialisternas krav att införa pöbelstyret i Sverige.

Harald Hjärne framförde Sveriges kanske mest välartikulerade kritiken av majoritetsstyret (pöbelstyret: alltså det som vi idag kallar för demokrati). Nyckeln i hans kritik kunde sammanfattas med ordet ansvar. Dels menade han att landet riskerade att utsättas för de skiftande folkmajoritetens godtyckliga nycker. Dessutom överlämnade då folket över ansvaret till ett "privilegerad pöbelfrälse". Han menade också att konflikt skulle uppstå mellan det allmänna intresset och "valmansintresset". Detta skulle i sin tur leda till pöbelmajoritetens plundring av de övriga.

"Med rösträtten kommer man ej längre än till val av betrodda män, som sedan äga att utöva sin myndighet utan de väljandes effektiva kontroll.". 

Och det var precis det som hände. Nu med facit i hand, har vi sett hur valmansintresset antingen via ignorans eller på grund av avundsjuka medvetet eller omedvetet omvandlat landet från ett traditionellt konservatvt samhälle till ett progressivt socialistiskt samhälle under de privilegerade pöbelfrälset, socialdemokraternas, ledning.  Det är precis det som har hänt!

Medans det allmänna intresset krävde ansvarstagande så krävde valmansintresset mera bidrag, billigare pengar och i stort sätt allt åt alla. Och vilka skulle då erbjuda detta om inte de främsta påhejare till denna utveckling nämligen den blivande sosseadeln, alltså den blivande privilegerade pöbelfrälset. Folket gav därmed, precis som Hjärne varnat, all sin makt till en liten elit. Precis som Hjärne också förutsåg skulle detta leda till en ökande demoralisering. En del frågar sig idag, varför de ska rösta om de endast kan påverka marginellt och samtidigt legitimera makten de inte har särskillt mycket inflytande över. Vi har alla blivit varandras fångar under pöbelstyret där pöbelfrälset bestämmer.

Harald Hjärne var också kritisk mot partibildningarna. Men även här skulle den svenska högern så småningom vika ner sig för trycket från vänstern.

Nya läsare kanske vill läsa artikeln jag skrev förra året, där jag går in lite djupare i den här frågan, bland annat, och problematiserar många av de nu härskande koncept som idag dominerar mänsklighetens perspektiv.

Sammanslagning av opinionsmätningar för Mars 2012.

Här är medelvärdet av opinionsmätningarna för mars från samtliga åtta institut som publicerar mätningar varje månad.

Resultat:

S 32,1%
M 30,9%
MP 9,2%
V 6,7%
FP 5,9%
SD 5,7%
C 4,8%
KD 3,7%
Övr. 1%

Analys:

Först och främst vill jag säga att sossarnas uppgång verkar vara helt fejk. Vi har knappt sett något av S eller Stefan Löfvén. Men ändå går de upp. Antingen är svenskar världens mest korkade människor eller så är de senaste mätningarna på något sätt riggade. Ty detta sker samtidigt som alternativ media exploderar på nätet. Både Avpixlat och Fria Tider växer explotionsartat. Deras FaceBook- och YouTube-sidor växer dessutom. Så SD är nog större än vad de verkar vara här.

Annars ligger alla andra partier vid normalnivå. Sjöstedt-effekten har nu börjat svalna. Har knappast sett VPK heller på senare dagar. Mest har det handlat om Saudi-affären. Och att Försvarsministern avgår. Men jag tror knappast att det är något som den medel-moderatväljaren direkt bryr sig om.

Stefan Löfvéns taktik att håll tyst verkar funka just nu. Men det är inte ens säkert än om han blir ledare för Sveriges största parti inför valet 2014. En sak är säkert dock. Reinfeldt kommer inte att kunna spela Sahlin-kortet valet 2014 som han gjorde valet 2010. Och glöm inte att för varje dag som går så börjar Fredrik Reinfeldt likna en gammal och grå Göran Persson allt mer.

Källa: status.se