Mätningar för Maj 2014.

Efter samtliga åtta mätningar så står ställningarna som följer inför sommaren:

S 32,8%
M 22,9%
MP 9,2%
SD 9,2%
V 8,5%
FP 5,9%
C 4,5%
KD 4%
Övr. 3,5%

Kommentar:

Jag är uppriktigt imponerad över Moderaternas kräftgång. Jag förstod att de kanske skulle tappa, men att de kanske hamnar under 25%, hade jag svårt för. Under EU-valnatten, verkade de så förvånade. Det var egentligen det som var märkligast. Reinfeldt verkar inte ens försöka slå Löfven längre. I debatterna talar han snarare om hur bra överens de är, och hur nära varann de står. *skakar på huvudet*.

Intressant nu är att Sossarnas uppgång nu stannat av. De har till och med börjat tappa nu. Fortsätter de att tappa under sommaren kan det bli mycket intressant vilka som vinner på det. De har som mål att nå 35%. Det mesta tyder nu på att de lär stå och stampa på samma nivå som under Mona Sahlin. Alltså kring 30%.

Kampen om tredjeplatsen är fortfarande jämn. Varenda röst kommer att vara värd guld. Men med tanke på hur SD fortfarande underskattas av opinionsinstituten, så kan man gissa sig till fördel SD.

Annars är det inga större förändringar bland de mindre partierna. Förutom i stapeln "Övriga". Där såg vi tidigare hur FI dök upp från ingenstans. De dominerar fortfarande denna stapel överlägset. Och de verkar fortsätta att öka. Vi bör dock ha i åtanke att de flesta av mätningarna gjordes mitt under medias stora hype över FI.

Sedan efter valet har MI (Maskulint Initiativ) dykt upp, inte så mycket som parti, eller i opinionsmätningarna. Men mer som en reaktion till det skamliga i att Sverige skickat en feminist till Bryssel. Nu gör man narr av FI. Detta fruktar feministerna värre än en diskussion om politik. Att behandla feminister som en komedi är det som de avskyr mest, då det skapar en skämmighets faktor. Det blir pinsamt att vilja rösta på FI, med tanke på deras korkade idéer.

Detta kan spela en viktig roll, i synnerhet om man lyckas synkronisera detta med ett tapp för Sossarna.

Status.st

Mätningar för April 2014.

Efter samtliga 8 mätningar från de olika mätningsinstitut som släpps varje månad, slutade aprilmånad som följer:

S 33,4%
M 23,5%
MP 9,8%
SD 9,2%
V 8%
FP 6,2%
C 4%
KD 3,5%
Övr. 2,4%

Kommentar:

Gudrun Schyman (FI).

Nu märks det att gruppen Övriga växer sig starkt, mycket likt förra EU-valet. Faktum är att det faktiskt handlar om de Bonniers understödda feminister inom Feministiskt Initiativ (FI) som innehar lejonparten av den gruppen.

Vi bör även komma ihåg att svenska väljare beter sig annorlunda i EU-val, än i Riksdagsval. Så siffrorna ovan kan inte jämföras med siffrorna som kommer att dyka upp på söndag. Men jag är faktiskt beredd att lägga en slant på att FI faktiskt tar sig in i EU-parlamentet.

Svenska väljare har en tendens att inte bry sig om EU-valet. Normalt sätt, har valdeltagandet legat på omkring 1/3. Förra valet var det dock exceptionellt högt. 2009 var uppe på klart över 4 av 10. Medierna hade satsat rejält för att få folk att rösta. I och med att det är Supervalår, så tror jag att valdeltagandet kan öka ytterligare just i år. Jag tror att drygt häften av de röstberättigade kommer att gå och rösta i EU-valet på söndag.

De senaste EU-valen har det alltid funnits en wildcard i EU-valen. Som fyllt upp någon typ av missnöje. 2004 blev det Junilisten (JL) som red på segervågen av ett starkt NEJ till Euron. De åkte ur EU-parlamentet 2009. Jag tror att de lär inte ha mycket att hämta i valet i år. Kanske någon procent. I övrigt har man knappt sett något av dem.

2009 red Piratpartiet (PP) på missnöjet över FRA, IPred, ACTA mm. Och inte minst TPB-rättegången. Nu har det fått det tufft. Men jag tror faktiskt att de till skilnad från JL, kommer att få hålla sig kvar i EU-parlamentet. Men de kommer inte att bli lika stora som i förra valet.

I år verkar FI faktiskt kunna ta sig in i EU-parlamentet. Vilket så klart vore bedrövligt. Men jag kan berätta, att jag känner och har träffat många som redan förtidsröstat på FI. Ja, jag tror faktiskt att de mycket väl kan knipa en plats. På sätt och vis förtjänar vi den typen representanter. Hur som helst, så är det så att MSM håller på att hypa dem, något enormt. Jag vill rekommendera vad Lars Agerstig hade att säga om detta. Inte nog med att väljare "straffar" sina egna partier, de har en tendens att stödja partier som media bara slänger på dem.

Jag tror att SD kommer in. Men förvänta er inte att det kommer att motsvara opinionsmätningarna! Jag säger det, så att folk inte ska bli besvikna. I Kyrkovalet, blev många besvikna, trots att SD, lyckades dubbla sina mandat. Jag tror att SD lär hamna på omkring 6-7% i EU-valet. Allt över det, bör vi se som ett bonus. I förra EU-valet fick SD knappt 3,3% av rösterna. Jag tror att SD kan dubbla det. Så någonstans kring 6-7% blir rimligt. Vi bör komma ihåg att SD:s väljare är de mest kritiska till Sveriges EU-medlemskap. Och jag har hittills inte träffat någon SD-anhängare som tänker rösta i EU-valet. Så EU-negativa är dom. De vill inte legitimera EU genom en röst. Så, som sagt, bli inte besvikna om SD:s resultat på söndag inte motsvarar opinionsmätningarna.

Sen är det så att det är mycket konkurrens. Det är många partier som slåss om väljarna. Men om SD, FI och PP lyckas alla knipa var sitt mandat. Har vi 17 mandat kvar för 7-klövern. Jag tror att risken finns för att någon inom 7-klövern rent av trillar ut ur EU-parlamentet. Det hände KD på 90-talet, och det kan hända igen. Lars Adaktusson är i första hand journalist. Och det känns märkligt när KD "hyr in" PR-kandidater, som har i stort sätt 0 (noll) förankring till väljarna. Lars Adaktusson Kristdemokrat? Hah!

Status.st

Mätningar för Mars 2014.

Dessa är inkompletta sammanvägning av mätningarna då Ipsos återigen inte publicerade några siffror för Mars månad. Vi bör ha det i åtanke. Men här är ställningarna när vi närmar oss våren och EU-valet:

S 33,4%
M 23,5%
MP 9,9%
SD 9,9%
V 7,6%
FP 5,8%
C 4,2%
KD 3,7%
Övr. 2,1%

Kommentar:

Det är allt jämt i kampen om tredje platsen. Jag tror att den kommer att bli oerhört viktig, och avgörande för åt vilket håll vårt land ska gå. Det är mindre än ett halvår kvar till valet. Vi har en vår och sommar framför oss. Och jag räknar med ytterliggare ett "Husby", fast jag tror att den kan bli mycket värre. Det kommer att få fler svenskar att vakna tror jag.

Men det kan även få fel sorters reaktioner från folk, vilket kommer att se till att etablissemanget utnyttjar vart enda chans de får det här valåret. Aftonbladet har de senaste veckorna satsat stenhårt på naziskräckporr. Och många unga tjejer i skolan har fått ont i magen när SDU ska dit. Jösses, även brandmän verkar få "ont i magen", när de får höra att Jimmie Åkesson (SD) ska på besök.

Stefan Löfven (S) är feg och klarar inte av att ta debatten med Jimmie Åkesson. Därför får han hjälp av sin bästa vän Aschberg att föra ett krig mot alla informationskrigare, Och så ger han order till LO och SSU att störa Åkessons besök i olika arbetsplatser, och att SDU hindras från att komma till skolor. Det är alltså den typen av smutsiga metoder som Bilderbergaren och landsförrädaren Stefan Löfven kör på. Allt för att han är för feg för att ta en debatt med Jimmie Åkesson, för att han skulle förlora allt fler väljare.

Nick Clegg i England är en riktig vänsterdåre, men jag uppskattar att han åtminstone tog debatten mot Nigel Farage och förlorade stort. Stefan Löfven å andra sidan är en feg socialist, som fattar att han inte kan försvara sin katastrofala politik, som kommer att kosta vårt land mycket dyrt!

Status.st

Mätningar för februari 2014.

Ställningarna efter samtliga åtta mätningar för februari 2014.

S 33,4%
M 24,2%
SD 9,7%
MP 9,2%
V 8,3%
FP 5,7%
C 4%
KD 3,7%
Övr. 1,8%

Kommentar:

Siffrorna är sig lika. Jag måste dock resa ögonbrynen för att kommentera hur märkligt jag tycker att det är med en massa solsymbols-klotter och konfrontationer mellan nationalSocialister och bolsjeviker det blivit denna vinter. Jag vet att jag var inne på detta senast. Helt plötsligt börjar alltså nazister att ploppa upp från ingenstans. Massmedia hoppar på dessa nyheter och skriker om hur Sverige nu helt plötsligt blivit "otryggt".

För det första har Malmö betydligt värre problem än några SvP:are som är ute på krogen. Och för det andra, så ser klottret rätt slarvigt ut. Jag har svårt att se det här som något annat än en del av en upptrappning från medias sida. Vi har sett exakt samma taktik användas i till exempel Frankrike. Där har man försökt klistra extremisters påstådda våld till Marine Le Pen och hennes Front National. Och här i Sverige har vi redan sett tendenser från massmedia att vilja göra samma koppling mellan extremisters påstådda våldshandlingar till SD.

Som det ser ut just nu, så har dessvärre de Rödgröna egen majoritet. Men antalet osäkra väljare är fortfarande minst tvåsiffrigt i många mätningar. De flesta av dessa kommer nog att lägga sin röst på något av regeringspartierna. I synnerhet när de Rödgröna lägger fram sina vansinniga socialistiska vallöften. Det blir även intressant att se vilket av regeringspartierna som lyckas plocka in flest osäkra väljare.

Status.st

Mätningar för januari 2014.

Ställningarna efter samtliga åtta mätningar för januari 2014.

S 33,1%
M 24,7%
SD 9,9%
MP 9,2%
V 8%
FP 5,8%
C 4,2%
KD 3,5%
Övr. 1,4%

Kommentar:

Då var det så kallade Supervalåret igång. Det är inga större förändringar. En viss mobilisering sker ute i den yttersta vänsterkanten. Jag ser detta som någon slags "Kärrtorp-effekt". Plötsligt inför valrörelsen, så har en del nazister från 80-talet börjat ploppa upp som svampar lite här och var.

Det är valår nu. Så jag vet varför de dyker upp just nu. Men det känns så klart lite surrealistiskt. Jag kan ärligt säga att jag har aldrig fysiskt sätt träffat en klassisk "skinnskalle" som tydligen fanns på 80-talet. Om dessa bara var provokatörer, kan jag inte veta.

Jag har verkligen svårt att tro att det plötsligt ska ploppa upp en massa skinskallar runt om i Malmö, Göteborg och Stockholm, idag, om de inte är någon form av provokatörer. Det finns knappast några riktiga nazister och rasister i Sverige. Så kanske eliten känner att de måste börja skapa dem, eller åtminstone skapa illusionen om att de finns, och att de är ett brett problem i samhället. Därav mobiliseringen i den yttersta vänsterkanten. De verkliga orättvisorna väljer Bonniers, Public Service och Schibstedt att lägga locket på.

Vi får se hur valåret blir. Men jag spår, just nu, en ökad polarisering. Något som kan leda till obehagliga ting.

Status.st

Sammanvägda mätningar för december 2013.

Endast 7 opinionsinstitut presenterade siffror vid årets slut. Och så ser de genomsnittliga siffrorna och därmed förutsättningarna ut för inför valåret 2014.

S 32,8%
M 24,3%
SD 10,7%
MP 9,2%
V 7,5%
FP 6,1%
C 4%
KD 4%
Övr. 1,4%

Kommentar:

Nu ligger SD klart över MP. Men det är inte så mycket SD som drar ifrån, som det är MP som tappar. Och det är främst V som börjar summera. Vänstern har dragit ifrån FP, som fastnat efter. Längre ner fortsätter C och KD att kämpa för sin överlevnad. Bland Sveriges två politiska giganter S & M, så är det inga större förändringar. Sossarna verkar nu ha nått ett tak.

Varför vänstern ökar kan man bara spekulera i. De har under hösten fått utesluta en del bolsjeviker, vilket kanske gör att en del Rödgröna väljare nu kanske börjat sympatisera med V om de börjar rensa bland sina extremister. Men de har inte infört någon nolltolerans, och har behållit en del extremister.

Hur som helst, så försvårar detta MP:s förhoppningar om att bli Sveriges tredje största parti efter valet. Men jag tror att denna trend blir endast temporär. Här följer några intressanta konstellationer, förutsett att Stefan Löfven (S) blir Sveriges nästa Statsminister.

S+MP+V = 49,5%
S+MP+FP = 48,1%

Status.st

Sammanvägda mätningar för november 2013.

Efter samtliga 9 opinionsundersökningsinstitut publicerat sina mätningar för november, är sammanvägningen som ni ser ovan, som följer:

S 33%
M 25,4%
SD 10,3%
MP 9,4%
V 7,1%
FP 5,8%
C 4%
KD 3,9%
Övr. 1,1%

Kommentar.

Idag publicerades höstens stora SCB-mätning. Och det som man pratar mest om är att M tappat massvis med väljare till SD sedan valet 2010. Ewa Stenberg på DN menar på att de måste försöka få tillbaka dem. Hon får svar på tal från Sanna Rayman på SvD, som menar att det blir minst sagt svårt för M att få tillbaka sina väljare från SD, om inte omöjligt.

Den diskussionen får mig faktiskt att tänka på, vad det är som Moderaterna egentligen håller på med. Jag minns att Per Schlingmann hade publicerat information om att invandringsfrågan skulle bli en avgörande fråga för att vinna valet. Kort därefter lämnade han plötsligt sin post inom Moderaterna. Kent Persson tog över, och ja, jag vet inte riktigt vad det är han håller på med. Han verkar mest hoppas på att de som är osäkra ska lägga sin röst på M när det väl blir dags. Utöver det, har man inte hört så mycket mer strategi från honom.

Säga vad man vill om Schlingmann, Moderaternas båda valsegrar (2006 och 2010) skulle ha varit omöjliga utan honom. Varför M vill överge ett vinnande koncept är minst sagt märkligt. Reinfeldts beteende har också varit mycket märklig sedan Schlingmann försvann. Och jag kan inte annat än utgå från att M bestämt sig för att ge makten till S och Löfven utan strid.

Det ska till radikala förändringar inom M om de överhuvudtaget ska försöka sig på att vinna valet nästa år. Det enda som talar för M just nu, är att det är mycket tid kvar till valet, och att mycket kan fortfarande hända. Men trenderna talar emot M. Någon gång mellan idag och valdagen måste trenden ändra på sig om inte det alltid varit meningen att Löfven ska få ta över makten. Dessvärre så tror jag på det sistnämnda.

Status, DN, SvD.

Sammanvägda mätningar för oktober 2013.

För oktober månad blev det endast 7 mätningar då SKOP inte publicerade någon mätning för månaden. Men vi har nog tillräckligt med data för att märka av några mindre förändringar och även trender.

S 33,3%
M 25,7%
SD 10,9%
MP 9%
V 6,6%
FP 5,2%
C 4,4%
KD 3,5%
Övr. 1,5%

Kommentar.

Något som framkommit väldigt tydligt bland många mätningar är att det fortfarande finns väldigt många osäkra väljare. I de flesta mätningar är de strax över 10%, men i vissa är de nästan 20%. Så jag tror det kan bli en del förändringar som sker under själva valrörelsen.

Efter mätningarna som sammanvägs ovan, så är inga som riktigt hann ta till sig den stora voteringsmissen från de RödGröna i oktober. Det lär ha irriterat en hel del väljare. Och i de tidiga mätningar för november märks det redan, då Sossarna verkar tappa, något som gjort Lena Melin på Aftonbladet mycket orolig. Jag tror dock att tappet kommer dock att hejdas av Löfvens senaste utspel om att avskaffa blockpolitiken. Åtminstone inom partiet verkar de flesta gilla budskapet.

Moderaternas kraftiga nedgång mot 25% har nu hejdats. Något som är nödvändigt ifall Reinfeldt över huvud taget ska ge Löfven en match om Statsministerposten. Moderaterna ligger ändå på ungefär samma nivå som gav dem valsegern 2006. Problemet för den nuvarande regeringskonstelation är de småpartierna. Alliansväljarna måste försöka rädda sina fränder. Men om KD fortsätter att sjunka, så kanske de lägger all krut för att ge övriga Allianspartier ett större väljarstöd, så att inte den nuvarande regeringen tappar allt för mycket om nu KD åker ur Riksdagen.

I synnerhet om KD åker ur Riksdagen, så blir faktiskt en ny konstelation mycket sannolikt. Jag vidhåller att det mest sannolika blir en S-MP-FP regering med Löfven som Statsminister. De får tillsammans 47,5% av rösterna just nu. Den siffran kan öka. Löfven vill helst ha en majoritet. Jag tror det kan räcka om de får passiv stöd från V. De kan gnälla så mycket de vill, men de har alltid agerat Sossarnas stödparti. Det viktiga för dem, är nog att få Reinfeldt att avgå.

I övrigt är det inte några större förändringar, eller trendbrott. Fajten om tredje platsen mellan SD och MP är fortfarande relativt tajt. Men vi får se om SD kan eventuellt börja dra ifrån under hösten.

Sammanvägda mätningar för september 2013.

Första fullatändiga mätning efter sommaren, med sammanlagt 8 mätninger, alltså samtliga. Och med ett år innan valet så är läget som så.

S 32,7%
M 25,6%
SD 10,3%
MP 9,6%
V 6,9%
FP 5,9%
C 4%
KD 3,8%
Övr. 1,4%

Kommentar:

Mätningarna under sommaren (och bitvis under vintern) är tyvärr lite skakiga, då de inte är lika fullständiga som under hösten och våren. Men för det mesta brukar trenderna ändå hålla sig.

SD håller sig på omkring 10% med MP strax bakom. Det är nu under det sista Riksdagsåret som SD måste satsa på att försöka dra ifrån för att säkra den åtråvärde tredje platsen inom svensk politik. Hos de övriga småpartierna har det inte heller varit några större förändringar sen i våras. M har dock succesivt tappat samtidigt som S har succesivt ökat (tyvärr). Men det är ett helt år kvar innan det blir dags, och mycket har svängt förut.

Vi får väl se om det blir lika underhållande TV nästa år.

Sammanvägda mätningar för augusti 2013.

Efter sommarens 6 sista mätningar står ställningar som i diagrammet ovan för Sveriges politiska partier. Som vanligt blir det så klart lite färre mätningar under sommaren.

Resultat:

S 32,1%
M 25,9%
SD 10,4%
MP 9,3%
V 6,9%
FP 5,5%
C 4,3%
KD 4,1%
Övr. 1,5%

Kommentar:

Vid slutet av sommaren 2013 har S+MP+FP sammanlagt 46,9%. Med VPK:s passiva stöd klarar de ett maktövertagande.

Reinfeldt har haft ett tufft år hittills. Men jag tror att valet kan bli tajtare än vad det ser ut just nu. Däremot har jag väldigt svårt att se hur han ska göra för att behålla makten. För att han ska vara kvar måste hans nuvarande Allians få egen majoritet (om vi ska tro på vad han sa i senaste Almedalen). Dessutom så är det nästan obligatoriskt för honom att samtliga partier i hans Allians klarar sig. Och det är egentligen där det hela faller.

Just nu lyfts KD upp av en del stödröstare. Men i skarp läge tror jag att alla liberala Alliansväljare kommer att söka sig till övriga Allianspartier och dumpa KD som de oftast ser och upplever som ett politiskt hinder för deras värdeliberalism. (Inte för att KD gör särskillt mycket motstånd). Både C:s och FP:s politiska organisation är dessutom betydligt större än KD:s. Jag har därmed väldigt svårt att se hur KD skulle klara sig.

Så som Stanley Sjöberg (KD) förklarade så går många KD-väljare över till SD nu. Förmodligen upplever de att KD lägger sig platt för Allianspartiernas värdeliberalism. Tar man bort dessa väljare och även stödröstarna, så har inte KD mycket att stå på. C kommer att ha sina problem, men jag tror de klarar sig, dock lär de bli ett mer utpräglat Stockholmsparti.

Jag frågar mig nu om eventuellt Migrationsverkets beslut om att införa massinvandring från Syrien och Eritrea kommer att påverka väljarkåren. Det blir en intressant faktor under hösten. Också, ifall nu regeringen lyckas få igenom en skattesänkning. Det kan bli ytterliggare en variabel som kan skada Sossarna i första hand, inför valet nästa år.

Status.st

Sammanvägda mätningar för juli 2013.

Som vanligt ska vi ta juli månadens sammanvägning med en nypa salt, då det är hälften så många mätningar. Och i år är det inget undantag. Från de vanliga antalet, 8 mätningar, går vi ner till endast 4 mätningar för juli 2013.

Resultat:

S 32,2%
M 25,8%
SD 11,2%
MP 9,5%
V 7,5%
FP 5,8%
KD 3,6%
C 3,4%
Övr. 1,1%

Kommentar:

Just nu får vi 47,5% om vi sätter ihop S+MP+FP. Jag menar att det här kan mycket väl bli den kommande regeringen efter valet 2014. Det är svårt att dra för många slutsatser så klart, med tanke på att underlaget är lite sämre som sagt, då det handlar om betydligt färre mätningar. Men för det mesta verkar siffrorna hålla sig ungefär likadana som tidigare under sommaren.

Vi bör även komma ihåg att det är mer än ett år före valet. Och den stora majoriteten är inte så intresserade av politik.

Vi kan dock se att sedan början på året, så har M tappat nästan hela 5%. Vissa har gått över till sossarna, men jag tror att en del av dessa kan komm tillbaka. Andra stack för att försöka hjälpa de små partierna i Alliansen. Vissa som försöker rädda KD lär också komma tillbaka när de inser att partiet är bortom räddning.

Status.st

Sammanvägda mätningar för juni 2013.

Endast 7 mätningar då vi inte fick någon SKOP-mätning för juni månad. Dom verkar publicera mätningar lite när dom känner för. Men om vi väger samman övriga 7 mätningar får vi följande resultat.

Resultat:

S 32,1%
M 26,6%
SD 9,9%
MP 9,7%
V 6,8%
FP 6%
KD 3,9%
C 3,7%
Övr. 1,2%

Kommentar:

Mätningar var alltså innan Almedalen, så vi kan bortse från eventuella effekter därifrån. Men intressant är att många spekulationer, om att en "mittenregering" efter valet 2014 skulle bli till, kom fram under Almedalen. I alla fall bland de som är någorlunda insatta.

Regeringen S-MP-FP skulle just nu få 47,7%, och med V(PK):s passiva stöd skulle en ny Stefan Löfven klara sig gott och väl. Jag säger det, för att jag tror inte att två partier kommer att få omkring 3% när det väl blir skarpläge. Alliansväljarna kommer förmodligen att välja att rädda C som passar deras liberala syn på sex och droger. KD upplevs som "bakåtsträvande", även om de egentligen inte är särskilt konservativa längre.

Jag tror att FP kommer att göra ett bättre val än vad mätningarna visar. Ordet "liberal" är ett ganska fint ord, man är inte för socialistisk (till vänster) eller för konservativ (till höger). När man pratar om "osäkra väljare" brukar lejonparten av dessa vara ideologilösa "mittenväljare". Oftast röstar de på de stora partier, eller mittenpartierna, och sällan på några partier som upplevs som "ytterliggheter". Så det är främst därför FP brukar vara en duktig valspurtare. De har en förmåga att kunna samla på sig alla osäkra "mittenväljare".

Svängningar kan alltid vara intressanta, men vi bör också tänka på att väldigt många (förmodligen majoriteten idag) som inte bryr sig om politik. I synnerhet när det är mer än ett år kvar till valet.

Status.st

Sammanvägda mätningar för maj 2013.

Det blev åter en fullständig mätning innan sommaren med allt som allt nio mätningar som här sammanvägs.

Resultat:

S 32,9%
M 27,9%
SD 9,2%
MP 9,1%
V 6,5%
FP 5,7%
C 3,6%
KD 3,6%
Övr. 1,6%

Kommentar:

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Kampen om tredje platsen inom svensk politik är långt ifrån avgjort. SD må ha börjat öka igen efter vårens svacka, men MP har vaknat till liv och ligger nu endast decimalen efter. Om man nu ska betrakta mätningsperioderna via årstider, så märker jag att SD är starkare under hösten jämfört med våren. Något jag tycker är intressant. Vi får se om det där håller sig.

I övrigt kan vi konstatera att Sossarna fortsätter att öka samtidigt som Statsministerns Moderater tappar. Utöver det, så är förändringarna inte avsevärda.

Opinionsinstituten konstaterar även att de flesta som de kontakter är inte så intresserade av att svara på vilka röster de ska rösta på just nu. Det har varit fint väder i maj, och folk är i allmänhet inte så intresserade av politik när det är mer än ett helt år kvar tills valet. Och det kan vara förståeligt.

Sammtidigt, så tror jag inte att vi kommer att se någon effekt av upploppen här, utan för vänta på siffrorna från juni för att se om det blivit några svängningar.

Status.st

Sammanvägda mätningar för april 2013.

I april blev det åtta mätningar. Och sammanvägningen av dessa opinionsmätningar ser som diagramet ovan visar.

Resultat:

S 32,8%
M 28,1%
SD 9,1%
MP 8,8%
V 6,2%
FP 6,1%
C 3,8%
KD 3,7%
Övr. 1,5%

Kommentar:

Det är frågan om SD:s tak ligger på omkring 10% eller om de kommer att hinna göra ett rejält kliv till innan valet. Jimmie Åkesson har tigits ihjäl under större delen av månaden, så tillbakagången är förståleig. Det var först mot slutet av månaden som Åkesson fick debattera Bengt Westerbergs protoges vansinniga familjefientliga politik. SD:s satsning på landsbygden kom också sent under månaden. Intressant blir även hur väljarna agerar efter debatten från i söndags. Där anser jag att Åkesson gjorde bra ifrån sig.

I övrigt ser vi att Moderaterna börjar öka igen. I debatten släppte Reinfeldt, Björklund och Lööf. Den som aldrig riktigt tog för sig var nog Hägglund. Risken är nog stor att KD tappar ytterliggare redan innan sommaren.

De rödgröna håller sina positioner. Deras insats i debatten var inte så imponerande. Men det märktes tydligt att Löfvens självförtroende fick sig en rejäl boost, efter att ha bjudits in till årets Bilderbergmöte. Han ser sig redan som Statsminister. Och det var han tydlig med under debatten.

Status.st

Sammanvägda opinionsmätningar för mars 2013.

För första gången det här året kan vi sammanväga samtliga åtta mätningar då även SKOP publicerat siffror för denna månad. Här har vi ställningarna inför våren.

Resultat:

S 32,3%
M 28,5%
SD 10%
MP 9,2%
V 6,3%
FP 6,2%
C 3,8%
KD 3,6%
Övr. 1%

Kommentar:

Nu har Sverigedemokraterna etablerat sig som ett 10%s parti. Men än är inte tredje platsen säkrad. MP ligger strax bakom. Utvecklingen under resten av åren blir intressant. Men precis som Jimmie Åkesson sa redan i Almedalen 2011 så skulle kampen om tredje platsen avgöras mellan just MP och SD. Något som journalister då skrattade åt, men som nu öppet tvingats erkänner.

Centern har återhämtat sig något, medans KD tappat något ytterliggare. V(PK) och FP fortsätter att kämpa i 5-6%s-träsket. Lite väl höga siffror för Jonas Sjöstedts massmördarideologi kan man tycka. Onödigt höga siffror för de röda över huvud taget.

Jag tror faktiskt att många av mätningarna har blivit "fixade". Lagom inför S-kongressen, har sossarnas och Stefan Löfvens siffror plötsligt tagit fart. Detta trots hårt kritiserade utspel från partiet och icke-ställningstaganden från Löfven själv. Moderaterna har haft en tuff vinter, det vet vi redan. Bara på slutet kom de fram med lite besked om skattepolitiken. Men det som är svårare att förklara är sossarnas uppgång.

Jag skummade igenom lite MSM. Det verkar som att Bilderbergaren Göran Persson gett Stefan Löfven sitt förtroende. Det finns säkert en del sossar som skulle följa Persson in i väggen. Men folk i allmänhet har knappst några fina minnen av Persson-regimen. Så det är frågan hur det kan påverka sossarnas siffror framöver.

Status.st

Sammanvägda opinionsmätningar för februari 2013.

Efter sju mätningar verkar februari mätningarna vara klara. Vi fick alltså ingen mätning från SKOP den här gången heller. Annars så är läget som så när vintern börjar ta slut.

Resultat:

S 31,9%
M 28,5%
SD 10,6%
MP 9,2%
V 6%
FP 5,7%
KD 3,7%
C 3,6%
Övr. 0,9%

Kommentar:

Samtliga staplar ökar utom Alliansens, där samtliga staplar backar. Vi bör komma ihåg att FP är en riktig bra valspurtande parti. Det vill säga de brukar kunna samla på sig de flesta mitten-liberala-osäkra-väljare. C har fortfarande sina ekonomiska tillgångar. Jag tror fortfarande att de kommer att klara sig. Men det kommer inte längre att vara samma parti som för bara några år sedan, även om vissa ideologiska drag lär finnas kvar. Otydligare parti får man leta efter. KD kommer att fortsätta att krympa under årets gång. Nu har det gått ett helt år sedan KD nuddade 4%.

Ganska blygsamma uppgångar för de båda röda partierna. De gröna ökar och är fortfarande i matchen om kampen för tredje platsen inom svensk politik.

SD fortsätter sitt uppåtgående trend på ett imponerande sätt. En trend som nu har hållit i sig sedan våren 2012. Och än har inte SD riktigt bromsat till, även om uppgångstakten nu börjar sakta ner.

Status.st

Sammanvägda opinionsmätningar för januari 2013.

Vi kan lägga i åtanke att januari månadens mätningar inte är kompletta, då SKOP inte publicerat sina siffror. I höstas deklarerade man att SKOP hade gått i konkurs. Ändå fortsatte de att publicera mätningar. Varför de inte gjort det än den här gången vet vi inte.

Resultat:

S 31,6%
M 29,4%
SD 10,5%
MP 8,4%
FP 5,9%
V 5,9%
C 3,8%
KD 3,8%
Övr. 0,7%

Kommentar:

Jag vill inte göra allt för långtgående analyser då en mätning saknas. Men vi kan fortfarande se vilka trender som håller sig. SD fortsätter att öka. SD har haft ett uppåtgående trend sedan i mars i våras. Så snart blir det kanske ett helt år där SD behåller ett uppåtgående trend. Nu försöker SD dra ifrån i kampen om tredje platsen mot MP. Men det lär dröja innan den saken är klar.

FP och V ligger jämt i 5,9%-träsket. Och C och KD ligger även de jämt i botten. I övrigt har Sveriges två giganter som kämpar på om vilket som blir landets största parti. Mycket kan än hända där. Men det kanske inte är lika spännande då man vet att de egentligen är överens i de flesta avgörande frågor för Sverige. Jag utesluter faktiskt inte en regering där både S&M ingår i. Där tror jag att Jimmie Åkesson underskattar etablissemangets avsky mot SD och svenska folket.

Status.st

Sammanvägda opinionsmätningar för december 2012.

Efter åtta opinionsmätningar för december månad år 2012 är sammanvägningen för månaden redan klar före årets slut.

Resultat:

S 32%
M 29,8%
SD 9,5%
MP 8,6%
V 5,8%
FP 5,6%
C 4,1%
KD 3,7%
Övr. 0,9%

Kommentar:

SD fortsätter summera, men de har inte riktigt dragit ifrån MP som är mindre än en procentenhet bakom. 2013 lär bli året då SD lämnar MP efter sig och drar ifrån med tvåsiffrigt i opinionsmätningarna. Prognosen är tydlig. År 2013 kommer att bestå av massinvandring, en enorm varselvåg, höjda skatter och massinflation.

Det är däremot svårt att veta hur väljare beter sig. En kris kan gynna Statsministern, så som det gjorde 2008.

SD har fått utstå ett hårt tryck från massmedia under hösten. Men en del har kommit till slutsatsen att SD inte påverkas särskillt mycket, då SD:s anhängarskara är internetbaserad och har en negativ bild av massmedia. Men man skulle samtidigt kunna dra liknande slutsatser när det gäller C. Partiet har sedan i somras upplevt ett konstant tryck (dock inte lika intensiv som SD). Ändå lyckas partiet hålla sig ovanför Riksdagsspärren.

Senast har C:s nya förslag till partiprogram hamnat i centrum. Mycket svårtolkad, och nyhetsförmedlingen av den i alternativ media som i MSM har varit mycket tillspetsad och förvirrande. Rent teoretiskt är det bra med "fri invandring" om man helt avskaffar välfärdsstaten. Vi slipper alla bidragstagare och får alla som är intresserade av att arbeta hårt. Men det får aldrig läsaren reda på. Sedan skulle plattskatten kunna ge Sverige en ekonomiskt boom om det gick igenom. Det här är kanske den stora positiva diskussionen som sker inom borgerligheten i Sverige idag. Förslaget om månggifte, är kanske inte heller ett förslag "för" månggifte, men emot att staten ska ingripa i giftermålet. Men än står det i det oklara, ifall C kan tänka sig befria kyrkorna från staten, om de ändå vill minska statens roll i våra liv. Som jag tidigare skrev baserar sig min kritik mot C:s libertarianska drag, kring hur konsekventa de är beredda att vara med sin ideologi(?). Det är egentligen där jag ifrågasätter det den så kallade "stureplanscentern" håller på med. Deras libertarianska idéer skulle annars kunna göra mycket gott.

Jag vill även påminna om de socialdemokratiska bloggar som menar att mediadrevet mot Centern är något som drivs från Reinfeldt. En teori som jag håller med om. Hur som helst, så är det långt kvar till valet och mycket kan hände tills dess.

Status.st

Sammanvägda opinionsmätningar för november 2012.

Här ser ni opinionsläget för Sveriges politiska partier då samtliga nio opinionsinstituters resultat publicerats för hela november månad år 2012.

Resultat:

S 33,1%
M 29,4%
SD 9%
MP 8,2%
V 5,9%
FP 5,6%
C 4,2%
KD 3,5%
Övr. 1,2%

Kommentar:

Äntligen är SD Sveriges tredje största parti efter att man slagit samman en månads samtliga mätningar! Nu har SD äntligen tagit sig förbi MP. Men den kampen om tredje platsen inom svensk politik lär fotsätta ända fram tills SD når upp till tvåsiffrigt. Men är just nu en hel procentenhet ifrån att nå denna viktiga delmål.

Den gångna månaden har den svenska mediakartellen bedrivit en intensiv hetskampanj mot SD. Och mätningarna till december månad kommer därmed att bli intressanta. Hur mycket kommer SD att öka efter etablissemangets absurda drev mot SD? Återstår att se.

SD har haft en kraftig uppåtgående trend sedan i våras. Frågan är hur länge trenden kommer att hålla i sig den här gången. Utöver SD:s rejäla ökning, har övriga partiers förändringar varit marginella. KD har inte varit ovanför spärren sedan i vintras. Om några månader blir det alltså ett helt år sedan Hägglundarna hugg ner all motstånd inom partiet för att säkra sin plats inför valet 2014. Men partiet verkar inte veta sitt eget bästa.

Faktumet är att KD måste göra sig av med Hägglund. Det bästa KD:are kan göra för sitt eget parti är att inte rösta på KD i valet 2014. Då kommer partiet att åka ut, och äntligen kommer KDU att kunna ta över efter en utskälld Hägglund. De kommer att kunna satsa för en lyckad kampanj år 2018.

Faktumet är att läget håller på att bli så illa för KD, att de till och med hamnar under 3% i flera mätningar. Många alliansväljare som oftast räddat KD funderar om det ens är värt det. När mätningarna inför valet 2014 visar att KD inte ens klarar av att hålla 2% av väljarkåren, då vet vi att det är ganska kört för Hägglundarna.

Lägg även till att C kan också hålla på att balansera kring spärren. C har dock en större organisation bakom sig, om man jämför dem med KD. Dessutom lär alliansväljarna föredra, eller rent av vara helt upptagna med att rädda C, för att ens tänka tanken på att rädda KD, så då förmodligen inte längre kan räddas.

Det är långt kvar till valet och jag tror fortfarande att Reinfeldt kommer att dra det längsta strået. Han är helt enkelt bättre på att sälja bedrägeriet jämfört med Löfven. Antingen blir det en minoritets regering med Alliansen, då endast med tre partier istället för fyra. Eller som bryts Alliansen helt, då FP söker sig till MP och S.

Status.st.

Sammanvägda opinionsmätningar för oktober 2012.

Efter sjumätningar i oktober ser läget ut så här blind Sveriges politiska partier. Vi anmärker att SKOP gått i konkurs, så det blir inte åtta mätningar som annars brukar gälla.

Resultat:

S 32,8%
M 29,3%
MP 8,4%
SD 8,4%
V 6,3%
FP 6%
C 4,3%
KD 3,4%
Övr. 1%

I oktober tog SD ett starkt kliv framåt. Och det märks tydligt. Hela 1,2% jämfört med september månad. Och i och med att MP tappar några decimaler, så har nu SD plötsligt hunnit ikapp MP! Expressen skriver om "skrällsiffror". Jimmie Åkesson har faktiskt en verklig chans att nå sina mål att bli Sveriges tredje största parti efter nästa val. Plötsligt ser det inte ut att vara helt omöjligt. Och det är galet roligt att se hur journalister beter sig när dessa siffror kommer fram.

Muslimska böneutrop, ifrågasättandet av en formulering om invandringspolitiken i en TV-debatt och massvis med varsel, kombinerat med rejäla skattehöjningar på landstingsnivån, så väl som signaler om rekord i massinvandring för år 2013 pekas som bidragande orsaker till SD:s senaste framgångar. Inget som borde förvåna folk.

Under tiden fortsätter SD med sitt arbete i Riksdagen. Det senaste exemplet är då Erik Almqvist försöker ställa en fråga om ökningen av kostnaderna för vårt EU-medlemskap. Vår korkade miljöminister som tidigare gett sitt fulla stöd till globalisternas Agenda 21, klarar inte av att ge ett rakt svar.

Status.st