Malik Obama kräver DNA-test. Tror inte att Barack Obama är hans riktiga bror.

Joel Gilbert har fortsatt att gräva kring Barack Obamas mycket dunkla bakgrund. Hans fantastiska dokumentärfilm, Dreams From My Real Father, hjälpte till att belysa delar av Obamas bakgrund som etablissemanget försökt lägga locket på. 

Malik Obama ska vara Barack Obamas storebror. Men det verkar inte vara riktigt klart. Och sedan Barack vann valet 2008, känner Malik att USA:s president försökt avskärma sig från Obama-familjen, något som Malik upplever som mycket märkligt. Han upplever att han och hans familj blivit utnyttjade av Barack Obama, bara för att hjälpa honom för att sälja en story, som skulle kunna få honom att vinna valet. 

WND har nu publicerat en intervju med Malik Obama gjort av Joel Gilbert. Malik har fått ta del av Joel Gilberts dokumenterade fakta. Och nu känner sig Malik förvirrad och lurad. Han kräver nu ett DNA-test för att få det hela klart, svart på vitt, ifall Barack verkligen är en Obama. 

Vad handlar kampen kring Alice om, egentligen?

Alice Teodorescu som politisk redaktör, kan innebära en stor framgång för svensk yttrandefrihet.

Förra månaden tog den mycket frispråkiga, Alice Teodorescu, över som politisk redaktör för Göteborgs-Posten (GP). Den vänsterextrema EXPO-medarbetaren Lisa Bjurwald gick i spetsen för rödvinsvänsterns hatmobb mot Alice. Lisa såg det hela som en stor framgång för Sverigedemokraterna (SD), att GP nu upphörde med att vara en "liberal" tidning, och som nu riskerade att bli en ren konservativ tidning.

Det vänsterextrema hatmobben som länge hatat Alice Teodorescu för sin frispråkighet hakade på. Och rödvinsjournalisterna i själva GP-redaktionen var också upprörda över att Alice inte bara skulle bli medarbetare, men att hon dessutom skulle bli politisk redaktör!

Jag ser detta som en stor framgång för yttrandefriheten och för kampen mot den extrema vänstern som fullständigt dominerar medielandskapet i Sverige. Både vad gäller de stora drakarna och de mindre regionala tidningarna. Hur kunde då något sådant ske? Hur lyckades Alice till och med bli politisk redaktör dessutom, och inte bara en vanlig medarbetare?

Om ni frågar mig så är förklaringen Cecilia Krönlein. Hon är chefredaktör för GP. Hon är relativt färsk, hon tog över jobbet så sent som 2012. Och sedan dess har relationerna mellan henne och rödvinsjournalisterna varit minst sagt frostiga.

Hon har fått ta tuffa beslut, säga upp många journalister, genomfört tuffa besparingar och ett impopulärt flytt. Rödvinsjournalisterna fick nog och gjorde gemensam sak med facket och Journalistklubben och krävde hennes omedelbara avgång. Denna kamp skulle pågå under 2014. Men som tur var gick Cecilia Krönlein segrande ur denna fejd.

Vad kunde hon då göra för att ge igen mot rödvinsvänstern som försökte få henne avskedad? Hon anställer Alice Teodorescu som politisk redaktör på tidningen. Och när det blir dålig stämning, bryr hon sig inte ett sk*t över att dessa överbetalda vänsterdårar mår illa av att Alice tar över. Alice bryr sig inte heller. Cecilia Krönlein ger Alice dessutom fritt utrymme för att anställa de hon anser bäst för jobbet. (Hehehe, utmärkt! :-D).

Journalistklubben och facket hade satt hårt press på GP:s ägare, Stampen AB, närmare bestämt Hjörne-klanen. Klanen verkar ha insett att problemet med besparingarna inte varit Cecilia Krönleins fel, och ansåg därmed att det inte fanns någon grund till att ge henne sparken. Men denna lilla fejd kan ha lett till att GP blir kanske Sveriges första konservativa tidning (med undantag för Smålandsposten).

Visst är Hjörne-klanen en globalist-klan. Harry Hjörne var aktiv för Sveriges anslutning till Nationernas Förbund (NF). Sonen Lars Hjörne har sina band till City of London. Och sonsonen, dagens ägare, Peter Hjörne är uppvuxen i denna elitmiljö. Så vi får åtminstone hoppas på att Peter Hjörne inte låter sig pressas av vänstermobben och övriga mediamoguler till att låta Cecilia Krönlein gå och ersättas av en ny vänsterextrem chefredaktörer. Peter Hjörne bör åtminstone inse att även han har något att vinna genom att vara en motpol till det vänsterspektrumet som dagens svenska vänsterdominerade MSM har att erbjuda.

Jag tycker i alla fall att vi bör hålla tummarna för Cecilia Krönlein, som blivit hårt attackerad av rödvinsbolsjevisterna den senaste tiden.

Cecilia Krönlein, Chefredaktör på GP.

Vänsterpartiets grupp i EU (GUE-NGL).

EU ett vänsterprojekt från början till slut.

Jag har tidigare skrivit om Miljöpartiets EU-grupp och främst ledaren för den Gröna gruppen, Daniel Cohn-Bendit. Men faktum är att Vänsterpartiets grupp i EU (GUE-NGL) slår faktiskt den Gröna gruppen med flera hästlängder vad gäller skumma samarbeten. Den Gröna gruppen har enskilda galningar, dessvärre är partigruppens ledare i EU den absolut värsta. Men i GUE-NGL, så är det istället hela PARTIER, och alltså inte bara enskilda representanter som är de skumma och dubiösa, som Vänsterpartiet samarbetar med! 

Om vi för ett ögonblick sätter Vänsterpartiets historia åt sidan, och också bortser från att deras Toppkandidat i EU-valet är en flygkaperska som tror på gatans parlament. Så kan vi nu istället ta en titt på vilka partier som ingår i Vänsterpartiets grupp i EU. 

GUE-NGL står för Gauche unitaire européenne/Nordic green left, som på svenska blir Förenade europeiska vänstern (franska)/Nordiska gröna vänstern (engelska). Viktigt att påpeka är att gruppen verkar inte ha någon skamgräns till vänster. Tittar man bland de grupplösa, finns absolut inga motsvarande vänstersocialistiska partier som är grupplösa. De verkar i stort sätt ta vad de får, oavsett vad partiet må ha för bakgrund, så länge partiet är socialistisk eller värre.

Bland de grupplösa finns diverse nationalistiska partier, kristdemokratiska partier och en och annan liberal. Inga socialister/kommunister. De får nämligen alla plats i GUE-NGL. 

GUE-NGL beskrivs öppet som "ambivalent" vad gäller ifall partierna i gruppen tror på reformism eller revolution som politisk metod för att införa socialism i Europa (som om EU inte redan var tillräckligt socialistiskt). 

Det intressanta för oss är vad som hände när Sverige anslöt sig till EU. Innan dess hade GUE redan funnits på 90-talet. De skulle få uppleva en turbulent period med splittring efter Berlinmurens fall.  Och innan dess fanns de Moskvatrogna Eurokommunisterna.  Men då Sverige, Österrike och Finland anslöt sig till EU i mitten på 90-talet, så hade GUE lyckats samla sig, och då formade de nya även NGL som tillsammans med GUE skulle ingå i samma grupp. Och det är till den partigruppen som Vänsterpartiet då ansluter sig till. 

Vänsterpartiets dåvarande partiledare, Gudrun Schyman, var en gång i tiden med i Marxist-leninistiska kampförbundet (MLK), en rörelse som trodde på en väpnad revolution som enda lösning. När Schyman tog över som partiledare sa hon dock att hon aldrig kallat sig kommunist, i en intervju från 1993, i och med att VPK valde att byta namn till Vänsterpartiet, "slopa" kommunismen och Gudrun Schyman blev ny partiledare.

Det var alltså det här partiet som skulle gå med i GUE-NGL. En partigrupp, som dessutom är extremt inkonsekvent i sin "EU-kritik". På 90-talet fick de en spansk ledare med mycket erfarenhet inom EU-parlamentet, Alonso Puerta. Denne Puerta skulle bli en stark anhängare till den Europeiska konstitutionen, alltså innan eurokraterna tvingades byta namn på den till Lissabon fördraget. I valet i Spanien 2005, skulle han stödja JA-sidan till den Europeiska konstitutionen. 

Alonso Puerta skulle senare ersättas med fransmannen Francis Wurtz. Precis som Lars Ohly, hade Francis Wurtz inga problem med att öppet och stolt kalla sig för kommunist. Bland dessa franska kommunister som ingår i Vänsterfronten (Front de Gauche) så ingår även det franska Kommunistiska arbetarpartiet som följer den albanske diktatorn, Enver Hoxhas, kommunistiska inriktning. 

Några andra lirare finner vi ifrån Grekland. Där det öppet kommunistiska KKE ingår. Ett gäng som inte drar sig ifrån att använda våld, och dessutom marschera i takt på gatorna. Även det grekiska vänsterradikala samlingsgruppen SYRIZA ingår i samma EU-gruppering. De använder sig fortfarande av hammaren och skäran som symbol, och i sin samlingsgrupp finner man även det revolutionära och maoistiska KOE. 

Ifrån Portugal finns deras kommunistiska parti PCP. Ett riktigt stenkastargäng som än idag står stolt och fast vid sina leninistiska ideal. Och ifrån Irland har vi Sinn Féin, med kopplingar till den irländska terrororganisationen IRA. Deras partiledare, Gerry Adams, greps nyligen misstänkt för ett mord. Men värre skulle det bli.

Med EU-utvidningar tillkom även kommunistpartier med kopplingar till öststatsdiktaturerna. Det tjeckiska kommunistpartiet KSCM är ett gäng som vägrar göra upp med sin bakgrund från tiden då landet hette Tjeckoslovakien. De är den gamla diktaturens arvtagare. De har även öppet vägrat att ta avstånd från våld trots flera hot om upplösning och förbud från den tjeckiska konservativa regeringen. 

Den lettiska vänstern inom GUE-NGL har också dessutom direkta kopplingar till den Sovjetiska diktaturen. Deras representant i EU-parlamentet är Alfred Rubiks. Han har länge arbetat inom det Sovjetiska kommunistpartiets avdelning i Lettland. Efter Lettlands självständighet försökte Rubiks sig på ett kuppförsök och fick avtjäna ett fängelsestraff på grund av detta på 90-talet. Det är sådana hängivna kommunister som Vänsterpartiet samarbetar med i EU-parlamentet. Människor som Rubiks som är beredd att på riktigt utföra ett kuppförsök! Kanske det säger något om Vänsterpartiet idag. 

Men jag lämnar det absolut värsta till slutet. För tjecker, portugiser och fransmän i all ära. Det är tyskarna som dominerar i EU. Och bland kommunister är det inte heller ett undantag. Och det märks. 

Efter förra EU-valet, så överlämnade Francis Wurtz sin post till tysken Lothar Bisky från Die Linke. Vi återkommer strax till Bisky, men först lite om Die Linke. 

Under många år hade SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) brutalt styrt östtyska DDR. När Berlinmuren föll år 1989, ombildades SED till PDS (Partei den Demokratischen Sozialismus). Det var i stort sätt bara ett namnbyte. Annars var det exakt samma gäng med samma ruttna politik. PDS fick uppleva så väl motgångar som framgångar på 90-talet. En annan vänstergrupp som skulle växa fram var WASG (Arbeit und soziale Gereichtigkeit - Die Wahlalternative), som var en utbrytargrupp ur de tyska Socialdemokraterna (SPD). 

WASG representerade en mer radikal socialism än vad SPD stod för. En ledande figur inom SPD, Oskar Lafontaine, som tidigare varit guvernör i delstaten Saarland åt de tyska Socialdemokraterna, skulle gå över till WASG och få med sig en hel del anhängare. Efter långa förhandlingar skulle så småningom WASG och PDS gå samman och bilda Die Linke. 

Hade detta inneburit några förändringar för de inblandade inom Die Linke? Inte särskilt mycket. I partiets konferens år 2007 skulle många märkliga uttalanden komma fram från främst Oskar Lafontaine, Sahra Wagenknecht, Lothar Bisky och Gregor Gysi med flera. De tre sistnämnda hade tidigare varit medlemmar i SED. 

Lothar Bisky deklarerade att partiet (Die Linke) "utmanade det rådande politiska systemet". Med tanke på partiets bakgrund, så var det så klart ett kontroversiellt uttalande. Gregor Gysi uttryckte missnöje med att man sällan lyfte upp att det fanns många som tyckte att systemet under DDR-tiden var bra. Han nämnde även Fidel Castros kommunistiska parti som ett föredöme! Vilket ledde till det starkaste applåderna från partimedlemmarna som närvarade vid konferensen! Oskar Lafontaine var i samma konferens beredd att jämföra förföljelsen av dissidenter i DDR med "förföljelsen" av kommunister i Västtyskland!

Just Oskar Lafontaine är kanske främst jämförbar med den svenska vänstern, då han själv lever i det som närmast kan betraktas som en herrgård. Han har samtidigt publicerat en mycket kritiserad artikel i den tyska tidningen Der Spiegel där han hyllade DDR-diktatorn Erich Honecker.

Sahra Wagenknecht är representant för Die Linke i Bundestagen. Hon tillhör KPF-falangen (Kommunistische Plattform) inom partiet, som är öppet leninistiskt. Inom KPF har man vägrat ta avstånd från Berlinmuren.

Men även om Die Linke i övrigt tog avstånd från Berlinmuren, så ansåg de inte att de behövde be om ursäkt, detta trots att partiet i stort sätt är arvtagaren till SED.

Så sent som 2010, hade Die Linke återigen en chans att göra upp med sin historia. Sossarna och de Gröna i Tyskland bjöd in Die Linke till ett samarbete, under villkoret att de skulle ta avstånd från kommunismen, ovillkorligen stödja demokratin och rösta på den Röd-Gröna kandidaten till Kansler. Denne kandidat hade tidigare lett en kritisk granskning av SED, något som väckt ont blod inom Die Linke. De vägrade gå med på att stödja denna kandidat, och istället ställde upp med sin egen kandidat, föga förvånande en journalist.

Deras partiledare då var Gesine Lötzsch. Hon hade även uttalat sig om att man borde låta förre detta STASI-agenter arbeta inom Bundestagen och inom Statsapparaten. Kort därefter, avslöjades det att hennes man, Ronald Lötzsch, varit en STASI-agent. 

Men nu till Lothar Bisky. Som tidigare nämnt blev han, efter förra EU-valet, vald till ledare för GUE-NGL trots hans kända bakgrund i den diktatoriska SED. Men än värre är att Lothar Bisky var också sedan 90-talet avslöjad som en STASI-agent! Han hade även klättrat ganska snabbt inom STASI efter olika lyckade uppdrag. Enligt STASI-arkiven beskrev man honom som "zuverlässig" (pålitlig). Inom STASI hade Bisky olika kodnamn som Bienert (1966) och Klaus Heine (1987).

Bisky skulle befordras till Hauptverwaltung Aufklärung. I denna befordran uttalade sig STASI mycket positivt om Bisky. 

"Ein zuverlässiger Genosse, der sich strikt an die gegebenen Anweisungen hält und gegenüber dem MfS stets ehrlich war".

Som på svenska blir: 

"En pålitlig kamrat, som strikt följer order och är alltid ärlig med Ministeriet för Statssäkerhet (STASI)". 

Det är alltså denne Lothar Bisky som efter förra EU-valet valdes till ledare för Vänsterpartiets partigrupp i EU. På grund av sjukdom var Bisky tvungen att kliva från sin post som ledare för GUE-NGL år 2012. Bisky dog förra året. Hans ersättare blev Gabriele Zimmer, som också har en bakgrund inom SED. Det var hon som förde Die Linkes talan, då partiet vägrade be om ursäkt för Berlinmuren.

Det är alltså Gabriele Zimmer som idag är GUE-NGL:s partigruppledare. Dessa är Vänsterpartiets samarbetspartners. Lars Ohly hyllade och försvarade DDR en gång i tiden. Jonas Sjöstedt som idag är partiledare för Vänsterpartiet, har tagit avstånd från kommunismen. Men han har själv suttit i EU-parlamentet, och samarbetat med alla dessa kommunister. Jonas Sjöstedts parti samarbetar med dessa kommunister idag! 

Var är media när Vänsterpartiet öppet samarbetar med politiker och partier som varit med och styrt länder under diktaturer! Var är journalisterna när Vänsterpartiet öppet samarbetat, så sent som 2012, med en väl meriterad STASI-agent! (Som dessutom var partigruppens ledare)! Har verkligen Vänsterpartiet lagt kommunismen bakom sig, när de samarbetar med partier och politiker, som inte bara uttalat stödjer väpnad revolution, utan även fysiskt planerat statskupp och styrt under brutala diktaturer?!

Sprid gärna den här artikeln, och videon nedan som tidigare tagits bort från YouTube!

Mätningar för April 2014.

Efter samtliga 8 mätningar från de olika mätningsinstitut som släpps varje månad, slutade aprilmånad som följer:

S 33,4%
M 23,5%
MP 9,8%
SD 9,2%
V 8%
FP 6,2%
C 4%
KD 3,5%
Övr. 2,4%

Kommentar:

Gudrun Schyman (FI).

Nu märks det att gruppen Övriga växer sig starkt, mycket likt förra EU-valet. Faktum är att det faktiskt handlar om de Bonniers understödda feminister inom Feministiskt Initiativ (FI) som innehar lejonparten av den gruppen.

Vi bör även komma ihåg att svenska väljare beter sig annorlunda i EU-val, än i Riksdagsval. Så siffrorna ovan kan inte jämföras med siffrorna som kommer att dyka upp på söndag. Men jag är faktiskt beredd att lägga en slant på att FI faktiskt tar sig in i EU-parlamentet.

Svenska väljare har en tendens att inte bry sig om EU-valet. Normalt sätt, har valdeltagandet legat på omkring 1/3. Förra valet var det dock exceptionellt högt. 2009 var uppe på klart över 4 av 10. Medierna hade satsat rejält för att få folk att rösta. I och med att det är Supervalår, så tror jag att valdeltagandet kan öka ytterligare just i år. Jag tror att drygt häften av de röstberättigade kommer att gå och rösta i EU-valet på söndag.

De senaste EU-valen har det alltid funnits en wildcard i EU-valen. Som fyllt upp någon typ av missnöje. 2004 blev det Junilisten (JL) som red på segervågen av ett starkt NEJ till Euron. De åkte ur EU-parlamentet 2009. Jag tror att de lär inte ha mycket att hämta i valet i år. Kanske någon procent. I övrigt har man knappt sett något av dem.

2009 red Piratpartiet (PP) på missnöjet över FRA, IPred, ACTA mm. Och inte minst TPB-rättegången. Nu har det fått det tufft. Men jag tror faktiskt att de till skilnad från JL, kommer att få hålla sig kvar i EU-parlamentet. Men de kommer inte att bli lika stora som i förra valet.

I år verkar FI faktiskt kunna ta sig in i EU-parlamentet. Vilket så klart vore bedrövligt. Men jag kan berätta, att jag känner och har träffat många som redan förtidsröstat på FI. Ja, jag tror faktiskt att de mycket väl kan knipa en plats. På sätt och vis förtjänar vi den typen representanter. Hur som helst, så är det så att MSM håller på att hypa dem, något enormt. Jag vill rekommendera vad Lars Agerstig hade att säga om detta. Inte nog med att väljare "straffar" sina egna partier, de har en tendens att stödja partier som media bara slänger på dem.

Jag tror att SD kommer in. Men förvänta er inte att det kommer att motsvara opinionsmätningarna! Jag säger det, så att folk inte ska bli besvikna. I Kyrkovalet, blev många besvikna, trots att SD, lyckades dubbla sina mandat. Jag tror att SD lär hamna på omkring 6-7% i EU-valet. Allt över det, bör vi se som ett bonus. I förra EU-valet fick SD knappt 3,3% av rösterna. Jag tror att SD kan dubbla det. Så någonstans kring 6-7% blir rimligt. Vi bör komma ihåg att SD:s väljare är de mest kritiska till Sveriges EU-medlemskap. Och jag har hittills inte träffat någon SD-anhängare som tänker rösta i EU-valet. Så EU-negativa är dom. De vill inte legitimera EU genom en röst. Så, som sagt, bli inte besvikna om SD:s resultat på söndag inte motsvarar opinionsmätningarna.

Sen är det så att det är mycket konkurrens. Det är många partier som slåss om väljarna. Men om SD, FI och PP lyckas alla knipa var sitt mandat. Har vi 17 mandat kvar för 7-klövern. Jag tror att risken finns för att någon inom 7-klövern rent av trillar ut ur EU-parlamentet. Det hände KD på 90-talet, och det kan hända igen. Lars Adaktusson är i första hand journalist. Och det känns märkligt när KD "hyr in" PR-kandidater, som har i stort sätt 0 (noll) förankring till väljarna. Lars Adaktusson Kristdemokrat? Hah!

Status.st

Det tokiga landet Sverige.

Sverige är ett nordiskt Kina. 

Första månaden år 2014 är inte ens klar i ankdammen Sverige. Men det mesta man läser är häpnadsväckande. Jag känner just nu bara för att skriva av mig lite. Jag hävdar att Sverige sedan åtminstone 80-90 år har varit ett fängelse. Idag är det ett fängelse fylld med galna dårar. Det är ett vansinnes experiment. Och utifrån denna ofärdsstat, plockar eliter fram sina främsta galningar för att styra internationellt. (Margot Wallström, Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström, för att ge några exempel).

Progressivismens progressivism. Jag minns fortfarande hur SvD slog upp med stora rubriker då Cameron var på besök i Sverige, "Välkommen till Sverige, landet där Staten gör människan fri" (eller något i den stilen). Ja Sverige har ett mycket gott anseende bland globalister. Inom jesuit-kontrollerade Legatum Institute, hamnar Sverige (och de nordiska länderna) på topp när det gäller rankningen av "världens lyckligaste folk". Vilket självklart är sk*tsnack. Alla som varit utomlands brukar kunna konstatera detta faktum. Men utgångspunkten för de elitistiska eliten, är inte att människor ska få vara fria och äga sin frihet, utan att det är någon annan, en institution, en byråkrati, en Stat, som gör dem fria och lyckliga. Detta är egentligen en falsk bild av frihet. Det är i själva verket ett fängelse, som jag tidigare nämnt.

Författaren, Michael Booth, som är aktuell med sin nya bok Scandinavian Miracle. Han beskriver Sverige klockrent i en artikel i engelska, The Guardian.

"Sverige har kunnat blomstra ekonomiskt tack vare sin särskilda variant av modernism, som tyglar friheten, undertrycker oliktänkande i samförståndets namn och som verkar fast besluten att bryta banden mellan hustru och make, barn och föräldrar. Man kan se det som ett nordiskt Kina". 

Med dessa ord, lyckas Booth sammanfatta dagens Sverige på det absolut klaraste sättet. Sverige är idag familjefientlig, åsiktsförtryckande och kanske fram för allt, frihetsfientlig.

Public Service via SVT tar upp Booths artikel i en kort notis. Där är dock Statlig media noga med att lyfta fram kritiska anonyma kommentatorer (som de i vanliga fall brukar avsky och stämpla som näthatare). Anledningen de lyfte fram vissa av dem, var så klart för att de var kritiska mot Booths beskrivning av Sverige. Public Service förnekar sig aldrig.

Sluta med propagandan! 

För att ge fog för att det som Booth säger är sanning, så vill jag plocka fram Exhibit A. Marika Formgren. Sveriges kanske enda ledarskribent som ens kan komma i närheten av att kunna uppfattas som konservativ på riktigt.

Innan året 2013 tog slut, skrev hon ett uppmärksammad blogginlägg, där hon gick till attack mot Bonniers skampanj mot oliktänkande. Efter att ha publicerat den artikeln förstod hon att hon inte skulle få jobba kvar som ledarskribent. På sin blogg förklarar hon nu, förvisso att hon inte fick sparken, men att hon självmant valde att avgå, detta då det var väldigt lågt i tak vad gäller debattklimatet i Sverige. I en längre artikel som idag publicerades i Axess förklarar hon:

"Jag har själv kallats in till och fått veta att jag har "skrivförbud vad gäller integration, invandring, feminism, jämställdhet och familjefrågor", eftersom jag inte "ligger i den liberala mittfåran". När åsikter som avviker från den statliga normbildningen leder till att ens försörjningmöjligheter hotas har man två val: att anpassa sig eller protestera mot en kastrerad tankefrihet." 

Så vackert sagt, men samtidigt så oerhört smärtsamt. Att detta ska få pågå i mitt älskade Sverige. Marika Formgren är långt ifrån första fallet som så uppenbart belyser åsiktsförtrycket i Sverige. Eller måste jag påminna om Ingrid Carlqvist? Så här skrev hon efter att ha fått sparken som chefredaktör för Villaliv år 2009, efter ett uppmärksammat blogginlägg, där hon skrivit kritiskt om rättssäkerheten för pappor i Sverige.

"Kan en journalist förlora jobbet i Sverige på grund av sina åsikter? Svaret är ja." 

Det är första raden i artikeln, och det säger egentligen tillräckligt. Men för just Ingrid Carlqvist var det dubbelt upp som gällde. För senare, år 2011, skulle hon skriva kritiskt om islamiseringen av Sverige. Den artikeln skulle innebära att hon senare fick sparken från tidningen Barometern. Så här skrev hon i ett senare blogginlägg om detta.

"Jag har själv, ännu en gång, fått erfara hur totalt förbjudet det är att kritisera islamiseringen som följer i spåren av multikulturalismen. Efter en enda krönika i Barometern (som de förövrigt tyckte var jättebra) fick jag sparken." 

Ingrid Carlqvist fick så klart nog. Hon bestämde sig för att starta eget. Kanske Marika och Ingrid kan komma bra överens och göra något tillsammans. De är två svenska journalister av ett sällsynt virke, som vi behöver mer av i Sverige.

Bisnode vs LexBase. 

En linje har dragits i sanden. Åtminstone i Sverige. Definitivt under januari år 2014. Detta kanske kan ses som en del av den tyvärr ständigt ökande polarisering som sker i landet. Folk tvingas till slut välja sida. 

De flesta har väl hängt med i Bonniers åsiktsförtryckande skampanj mot oliktänkande. Där hade den vänsterextrema Researchgruppen åsiktregistrerat över 6000 politiska dissidenter, i samarbete med Bonniers. Av dessa hade 400 identifierats. Och nyligen fick de ett brev från kreditupplysningsföretaget, Bisnode (som också ägs av Bonniers), där det stod att den Researchgruppen-kontrollerade, Seppuku Media, hade begärt ut kreditupplysningar om dessa 400 identifierade individer. 

Inte nog, med dataintrång, olaga åsiktsregistrering och förtal. Nu måste alltså politiska dissidenter även terroriseras, genom att ett nätverk av terrorister med starka förbindelser till våldsamma vänsterextrema bolsjeviker, även får uppgifter om dem via kreditupplysningen. Nu kommer Datainspektionen att titta lite närmare på detta. Återstår att se om det blir något av det. 

Men jag lyfter upp detta nu för att det även pågår en annan debatt, mycket likt denna, parallellt till denna, men från en helt annan synvinkel. Och på motsatt sida denna gång finner vi the usual suspects. 

LexBase lanserades i veckan. En hemsida som hade samlat uppgifter som redan är tillgängliga för alla som orkar ta sig till tingsrätten för att begära ut dessa uppgifter. Det enda som LexBase gjorde, var att återpublicera information som redan är offentlig och tillgänglig för allmänheten. Det LexBase gör är alltså fullt lagligt. Och om något fel uppstår, så är det inte LexBase fel, utan det svenska rättsväsendets fel, då LexBase endast återpublicerar, det som redan finns tillgängligt via vår rättsväsende. 

Trots detta, har i stort sätt hela etablissemanget gått till total attack mot LexBase i ett vansinnesutbrott. Aftonbladet använder ungefär samma argument som, dem som vill lägga locket på för STASI-arkiven, alltså att "oskyldiga kan drabbas". Advokatsamfundets stora häxa, Anne Ramberg, (ni kan läsa mer om henne här) går också hon till attack mot LexBase genom att kalla den för "förskräcklig", "missbrukande av grundlagsrättigheter" och hänvisar till så kallade "etiska regler". (Återigen denna "normbildningen" som Marika Formgren hänvisade till). 

En annan som också vill hjälpa till att sänka LexBase är "professorn" Mårten Schultz, som samarbetar mycket nära med Robert Aschberg och hans Researchgrupp. Vilket sammanträffande! Som sagt så har en linje dragits i sanden. Den här gången är det etablissemangets tur att bli upprörda dock. 

LexBase har fått utstå hackerattacker, personliga hot och tillslut stängts ner av hostingsidan, Bahnhof. Tydligen så var många kriminella upprörda över detta. Många kriminella invandrare och invandrargäng avslöjades. Invandrares överrepresentation överlag kunde tydligt påpekas. Många vänster människor och vänsterfamiljer kunde också pekas ut. Det var helt enkelt för mycket sanning som kom ut. Och nu handlar det om DÖMDA brottslingar, utifrån uppgifter som redan är tillgängliga för allmänheten enligt offentlighetsprincipen! 

Nils Funcke, Sveriges kanske siste kämpe för yttrandefrihet, tillbakavisar just mediernas argument gällande tillgängligheten av dessa känsliga uppgifter. 

"Det centrala för mig är att allmänna handlingar ska vara tillgängliga. Det är hur vi använder dem som ska begränsas. Det finns redan lagar som kan användas med fördel som brottsbalken, men även PUL." 

Dessa är alltså uppgifter som SKA finnas tillgängliga för allmänheten. Och som jag tidigare nämnt, om något fel finns, så är det inte LexBase, som gjort felet, då de endast återpublicerar det som redan finns! Då är det rimligen det svenska rättsväsendet som borde få sig en (eventuell) anmälan om förtal, alltså INTE LexBase.

Jag är oerhört besviken på Kristoffer Hell, som tydligt nu tagit ställning emot offentlighetsprincipen, yttrandefriheten, och för censur, och till och med för det så kallade "utgivningsbeviset", alltså att bara etablerade medier och vissa med tillåtelse att publicera info, ska få göra det, genom en namninsamling mot LexBase. Kristoffer Hell, vill ju uppenbarligen lägga locket på att kriminella Sossar och invandrare hängs ut. Då man på LexBase kan söka på folk via namn.

LexBase har följt de regler som finns. De har inte brutit mot några lagar. Om felaktigheter finns, så är det tingsrättens fel, LexBase endast återpublicerar uppgifter som redan ska vara tillgängliga för allmänheten enligt offentlighetsprincipen, precis som Nils Funcke påpekat.

Skillnaden är att man nu på kort tid, kan göra ens egna sammanställningar. Som många tidigt kunde påpeka, en kraftig överrepresentation av invandrare, eller att kriminalitet verkar finnas i släkten för en del Sossar och vänsterpartister. Därav reaktionerna, därav etablissemangets skräck, därav smutskastningen, därav hoten, därav hackerattackerna, och därav avstängningen. Kristoffer Hell har valt samma sida som Mårten Schultz, Anne Ramberg, Robert Aschberg, Bonniers, Aftonbladet, och övriga etablissemang. Och "normbildningen" som Marika Formgren pratade om, vann igen. Denna gång med Kristoffer Hells fulla stöd. Värst av allt, kanske Kristoffer Hell, hjälper etablissemanget att helt dribbla bort offentlighetsprincipen.

Avslutningsvis, vill jag jämföra Bisnode-fallet, med LexBase-fallet.

Bisnode-fallet, som är en skandal som heter duga, har fått noll uppmärksamhet i media. Verkligen noll! Detta i sig är en skandal för sig. Människor som aldrig blivit dömda för något, ska både hängas ut och få sina privata uppgifter registrerade hos en våldsbenägen grupp, men det har varken nyhetsvärde, eller är ens problematiskt, enligt de etablerade medierna. Det är locket på som gäller. I deras ögon är dessa dissidenter endast ett gäng "rassar", och därför har de inga rättigheter eller friheter. De har ju begått tankebrott. De har brutit mot Statens "normbildning".

I LexBase-fallet, där faktiska dömda brottslingar ENDAST från de senaste 5 åren, fanns med, blev det helt plötsligt kontroversiellt. Detta trots att LexBase spelade genom spelreglerna. Men här blev det stora rubriker. Här kom upprördheten i ankdammen från etablissemanget.

För många sanningar får inte komma fram. Och de som yttrar sanningar, dom ska inte få ha några rättigheter eller friheter. Dessa ska inte beskyddas utan hängas ut, endast dömda kriminella ska beskyddas.

PS: Jag är förbannad när jag skriver detta!

Socialistisk, terroristbeskyddande, PET-chef i Danmark avgår.

Jakob Scharf från danska PET avgår. 

Något mycket intressant utspelar sig i Danmark nu. Den korrupte Jakob Scharf har meddelat att han kommer att avgå som chef för PET vid årsskiftet. Detta kan innebära ett slut på en längre period av korruption inom PET.

Jakob Scharf är en mycket intressant figur. En erkänd vänsterrevolutionär som är chef för Danmarks säkerhetstjänst. Många borgerliga politiker har tidigare visat ett stort missnöje med Scharf. Dankske Folkeparti (DFP) har dock varit den främsta måltavla till Scharf egna "antifascistiska" vänsterextrema åsikter. Det visar sig att PET-chefen medvetet bokat in tider för att uppta säkerhetstjänsten i de dagar då den förra DFP-ledaren Pia Kjearsgaard skulle behöva större säkerhet, då det fanns en hotbild mot henne. Pia själv välkomnar beskedet om Scharfs avgång:

"Scharf har flera gånger bevisat att att han inte var uppgiften vuxen. Nu är han historia och det glädjer mig". 

Så väl DFP som de borgerliga kräver nu en  noggran granskning av Scharf. Den socialistiska regeringen är dock relativt tyst.

Men Scharfs avgång skulle inte ha varit möjligt utan att några modiga och granskande journalister i den danska tidningen Ekstra Bladet hade publicerat en serie kritiska artiklar där missnöjda PET-agenter och anställda gått till hårt angrepp mot deras chef. Även polisen har tagit upp missförhållanden i samarbetet mellan polisen och PET. Men det verkar som att det som kommit fram endast är toppen på ett jätteisberg.

Jakob Scharf var den främst ansvarige då Ryssland krävde att Danmark skulle utelämna den tjetjenske terrroristen, Akmed Zakajev. Zakajev som numera agerar som informatör åt MI6. För bara ett år sedan utbrast Scharf i direktsänt radio med sina hyllningar av socialistisk revolution, i slag med den på Kuba under él Che Gevaras ledning.

"... de idealer, som den cubanske revolution, eller revolutionshelt som Che Gevara stod for - er nogle fundamentalt vigtige og rigtige idealer." 

Det finns en del motstridiga uppgifter i danska medier just nu om vad exakt Scharf gjort sig skyldig till. Men Scharf har själv medgett att de flesta av anklagelserna stämmer. Trots det verkar han inte särskillt nöjd med att han tvingas lämna sin post som chef för PET. I pressmedelandet är tonen nästan gnällig, över att media (Ekstra Dagbladet) tvingat fram situtionen.

Med tanke på att han var beredd att beskydda terrorister, och är en erkänd vänsterradikal med en stark antipati mot konservativa som DFP, så kan vi även fundera över ifall han som chef för PET även "underlättat" attentatet mot Lars Hedegaard, alternativt saboterat polisarbetet efteråt. Ja, den sista spekulationen är min helt och hållet. Men med tanke på de svårigheter som Scharf ställt till med, enligt polisen själva, så tycker jag att det är värt att undersöka lite närmare. Jag förmodar att Scharf har en lika stor antipati mot Hedegaard som han har mot DFP.

Detta lyfter även upp frågor om vår egna SÄPO här hemma i Sverige. I synnerhet efter tårtattacken mot Jimmie Åkesson (SD), där säkerheten var under all kritik. SÄPO såg tydligen att Irene Matkowitcz hade med sig en tårta, men lät henne ändå förbi. Nu var det bara en tårta, men den kunde ha innehållit något skadligt. Så kan inte SÄPO arbeta! Dessvärre ser vi samma mönster i Sverige, som den varit i Danmark. Skillnaden är väl kanske att där kräver folk att allt ska upp på bordet och granskas noggrant. En Scharf i Sverige skulle nog inte tvingats avgå.

AP, SVT/TT, Politiken, Wiki.

Ny KD-topp vill införa sanktioner mot EU-länder som inte har "tillräckligt" mycket massinvandring.

Lars Adaktusson (KD). 

I veckan som gick blev Kristdemokraterna första partiet att publicera hela sin lista inför EP-valet till den kommande våren. Den listan toppas av den nyrekryterade journalisten Lars Adaktusson. Och eftersom KD lär högst endast få en stol i Europaparlamentet, så är det nog den nyrekryterade "kristdemokraten" som ska vara partiets ansikte utåt inför EP-valet.

I fredags intervjuades Adaktusson av sina journalistiska kollegor inom Public Service. Där lyftes det upp krav på att straffsanktionera EU-länder som inte var tillräckligt öppna till Bryssel elitens massinvandrings policy.

Självklart anser han att även Sverige och andra länder som är öppna till massinvandringen, ska fortsätta "ta sitt ansvar".

KD har än en gång visat att de inte är ett dugg intresserade av delta i framtida politiska samanhang. Intressant är att jag finner ingen Lennart Sacredeus på KD:s lista. Att Lars Adaktusson, som jag aldrig tidigare förknippat med Kristdemokraterna, är med och till och med får toppa listan, kan man tycka är lite märkligt. Uppenbart är att KD inte kan finna några från sina egna gräsrötter för att toppa listan. Eller kanske snarare sagt, så vill Hägglundarna inte ha något med sina egna gräsrötter att göra.

Hoppas att KD-väljarna straffar Hägglund ordentligt under Supervalåret. Det är enda sättet de kommer att göra sig av med en så usel ledare och usel ledning, som uppenbarligen gör allt för att böja sig inför sinna mer liberala vänner.

SR.

Internationell blogg uppmärksammar åsiktsförtrycket i Sverige.

Klappjakt mot svenska dissidenter. 

Månadens stora nyhet i Sverige måste ha varit Robert Aschbergs assisterade hacker-jobb, för att avslöja svenska dissidenter som varit med och finansierat Avpixlat, vilket så klart är straffbart med 50 piskor i det extremistiska politiskt korrekta Sverige.

Så väl i FaceBook, som i FlashBack, och på olika kommentarer till diverse bloggar och i olika diskussionsforum så har man fått inte uppgifter om att folk fått sparken från sina jobb efter att ha skickat pengar till Avpixlat.

Faktumet är att Aftonbladet skryter med att de ringt runt till arbetsgivare och berättat för dem att sina anställda skänkt pengar till Avpixlat. Arbetsgivarna är så klart vettskrämda av att få dålig publicitet och agerade förmodligen på det politiskt korrekta sättet som färväntas av inkvisitörerna som ringer in.

Mina läsare förstår att Sverige länge varit en ideologisk diktatur. Det är bara att detta börjar bli allt mer synligt. Fasaden börjar krackelera. Det är så klart positivt att fler svenskar förstår att de lever under förtryck. Men det är så klart mycket tråkigt, att man ska behöva stå ut med och veta att de kommande åren, kommer man att få genomlida en hel del.

Det har nu gått så långt att den internationella bloggen Gates of Vienna har nu uppmärksammat nyheten och en del annat i samband med åsiktsförtrycket som sker i Sverige. Fjordman från Norge skickar ett brev till Gates of Vienna om fallet.

"The organization Expo is — unfortunately — very powerful in Sweden today. It was founded in the mid-1990s by the now-late Marxist activist Stieg Larsson. He ironically went on to sell tens of millions of books of crime fiction after his death.
In 2007 Mona Sahlin was elected leader of the Social Democratic Party, which has been Sweden’s largest party for generations and often its dominant political force. She stepped down as party leader after losing the 2010 elections, when she was the left-wing candidate for Prime Minister.
In 2011, after having been a serious candidate for Prime Minister only a few months earlier, Sahlin joined the board of the organization Expo.
The journalist and dissident writer Ingrid Carlqvist is currently co-editor of the newspaper Dispatch International, along with the author and historian Lars Hedegaard. They have documented how Expo came to have a very powerful unofficial influence over the Swedish public debate on immigration, or the total lack of such. Sweden is nearly paralyzed by a climate of fear. You risk being fired from your job and socially demonized by the left-leaning press if you say anything remotely critical of mass immigration. As a matter of fact, you risk being fired without saying anything at all in public. It can be enough merely to give a small donation as a private citizen to democratic dissident websites such as Avpixlat.
Expo has contributed negatively to this totalitarian climate. Some of its harshest critics have even compared it to Stasi, the secret police in the Communist dictatorship of East Germany (DDR). The few who dare speak up against mass immigration in Sweden risk being physically attacked as well. Expo has been accused of having too close a relationship with violent left-wing organizations.
The leading Expo member Charles Westin was in 2007 editor of a book about alleged right-wing extremists. In addition to contributions by radical left-wing academics such as Mattias Gardell, it further contained a chapter written by the extremely violent left-wing organization Anti-Fascist Action (AFA).
AFA have for years staged very violent attacks on people who dare to question mass immigration or oppose Islamization. Some of their victims have been attacked with axes even in their private homes. AFA often post videos on the Internet where they brag about such attacks. They have done this with near-impunity for many years. The political establishment looks the other way.
Among AFA’s many targets have been members of the perfectly democratic and legitimate political party Sverigedemokraterna (The Sweden Democrats) These attacks have continued even after the Sweden Democrats entered the Swedish Parliament in 2010. Expo’s notable board member Daniel Poohl, who is not democratically elected, has publicly stated that it’s “not undemocratic” to deny the Sweden Democrats access to political influence.
In early 2011Mona Sahlin went directly from being the national leader of the very powerful Swedish Social Democratic Party to sitting on the board of Expo together with Charles Westin. That a leading politician sits on the board with a person who has cooperated openly with groups beating up members of a legal opposition party might have raised a few eyebrows elsewhere, but not in Sweden." 

 Läs igenom hela inlägget om åsiktsförtrycket i Sverige, HÄR. 

Dispatch International lanserar NorseNews.

Gustav Fridolin samarbetar med pedofilist i EU-parlamentet.

Fridolin försöker grilla Åkesson om "dubiösa" samarbetspartners inför EU-valet. 

EU-valet. I onsdags var det dags för höstens stora partiledardebatt i Riksdagen. Gustav Fridolin från Miljöpartiet (MP) försökte sig på en misslyckad grillning av Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna (SD). Efter detta har massmedia och övriga etablissemanget hakat på, i synnerhet efter det att Frankrikes Front National, med självaste Marine Le Pen, varit i Stockholm och träffat Åkesson och Sverigedemokraterna.

MSM går nu igång med samtliga motorer för att försöka påvisa vilka extremister SD verkligen är, nu när de råkat träffa Le Pen under ett kort besök. SD och Le Pen har inte inlett något samarbete. Båda två är dock intresserade av att sondera terrängen, för att se ifall man kan finna eventuella samarbetspartners efter vårens kommande EU-val.

Det är intressant att media riktar in sig på vilka samarbetspartners som SD eventuellt kommer att ha. Alltså ingenting är klart än, men MSM kan redan återigen, som vanligt stämpla SD som extremister, som samarbetar med andra extremister, och som bör därmed inte röstas på.

Svensk media är dock helt tyst om andra svenska partiers samarbetspartners i EU-parlamentet. Där finns det faktiskt några riktiga guldkorn. Men jag tänkte rikta mig specifikt mot Gustav Fridolin och hans MP, med tanke på att det var han och hans partivänner i media som började denna hets. Vi kan även ha i åtanke att Piratpartiet (PP) finns i samma grupp som MP. Inte så konstigt med tanke på att deras partigrupps ledare, Daniel Cohn-Bendit, i EU-parlamentet har en ganska obehaglig bakgrund. En bakgrund som fortfarande skapar rubriker och som lite då och då dyker upp, när folk ifrågasätter hans lämplighet i olika samanhang. Den här frågan är fortfarande känsligt bland de Gröna i EU-parlamentet.

Innan Cohn-Bendit blev politiker, jobbade han med små barn. I det franska TV-programmet Apostrophe berättade Cohn-Bendit på 80-talet, vad det var han sysslade med, ganska öppet. Han talade om "en alternativ gård med barn". Han berättar ganska öppet om hur han "myser" med barnen, varpå de andra i panelen undrar vad det var han menade. Cohn-Bendit förtydligar:

"Först och främst ger jag inte dem några idéer. Visste du att barnets sexualitet är någonting fantastiskt? Låt oss vara ärliga och seriösa...

... du vet när ett barn börjar klä av en. Det är fantastiskt. Det är fantastiskt för att det är en lek och absolut vansinnigt erotiskt."  

Daniel Cohn-Bendit var en framstående figur i den franska varianten av 68-rörelsen. Det var då som "revolutionär student" han blev känd. På 70-talet gjorde han sig skyldig till hooliganism och var inblandad i kravaller. Till den grad att han blev personan non grata i Frankrike och fick flytta till Tyskland. Där skulle han börja jobba med små barn i ett barnhem som inriktade sig på "antiauktoritär" fostring. Där utförde Cohn-Bendit en del "experiment" med barnen. 

1975 släppte Cohn-Bendit en bok i ämnet. Där skrev han: 

"Mitt flörtande med barnen fick snart definitivt en erotisk karaktär. Jag kunde känna hur de unga flickorna vid femårs åldern hade redan lärt sig hur de kunde komma igång med mig. 

Det hände flera gånger att barn öppnade mitt skrev och började smeka mig. Jag reagerade olika från fall till fall. Men barnens önskemål skapade problem för mig... när de insisterade, jag smekte dem tillbaka. Folk anklagade mig för att vara pervers, och brev hade skickats till kommunen där de frågade ifall verksamheten finansierades av offentligheten. Som tur var, hade jag hunnit avsluta mitt kontrakt via föräldrarna och slapp därmed få sparken..." 

Cohn-Bendit hade även hyllat Karl Marx i boken. Och även Wilhelm Reich som hade kämpat för "ungas sexualitet". 

Sinnessjuka progressiva marxistiska föräldrar var de som tydligen lämnat över sina barn till detta barnhem, uppenbarligen för att bekämpa den "auktoritära" fostring de annars skulle få. Därför hyllade Cohn-Bendit tyskarnas "antiauktoritära" rörelse, som hade nått mycket längre än andra. På det här sättet hjälpte föräldrarna begrava alla misstankar mot Cohn-Bendit. 

2001 var Cohn-Bendit politiker. En politisk stjärna på väg upp, men samtidgt kom anklagelserna tillbaka. Då fick han dock tag i de progressiva föräldrarna vars barn han hade fått sköta. De skrev alla på i ett brev, där de försäkrade om att Daniel Cohn-Bendit inte hade förgripit sig på deras barn. 

Men i våras började denna fasad att krakelera, återigen. En av föräldrarna, Thea Vogel, erkände till tysk media att beslutet att skriva under, Cohn-Bendits försvarsbrev, var endast av politiska skäl. Hela brevet var alltså ett bedrägeri. 

Anklagelserna om vad Cohn-Bendit skrev i sin bok, avfärdar han dock som "fiktion". Han menar alltså att det han beskriver i boken, hände aldrig i verkligheten. Det var alltså enligt honom bara för att provocera. Därmed kan inte boken användas mot honom som bevis. 

I följande video, från i våras, försöker några tyskar konfrontera Daniel Cohn-Bendit som då deltog i Läkare utan gränser konferensen i Berlin. Under frågestunden frågar en tysk i publiken ifall Cohn-Bendit verkligen är lämplig för att kunna delta i panelen med tanke på hans bakgrund och de senaste avslöjanden. Läkare utan gränser ville dock inte höra något om detta. Tysken som ställde frågan försökte ställa följdfrågor, men sen klipptes micken, innan han fick lämna salen. Läkare utan gränser skulle nog aldrig välkomna någon som Marine Le Pen på deras konferenser, men Daniel Cohn-Bendit är tydligen helt rumsren för dem. Bara det säger en hel del om den organisationen. 

Hur som helst, så är Daniel Cohn-Bendit fortfarande ganska öppen med att han förespråkar legaliserandet av pedofili och pederasti. Och han är ledare för de Gröna i EU-parlamentet! Alltså samarbetar Miljöpartiet och Piratpartiet med honom. (Han styr i stort sätt över dem). Kanske Jimmie Åkesson kan grilla Gustav Fidolin eller Åsa Romson gällande detta i nästa partiledardebatt i Riksdagen, inför hela Sverige. 

I följande video grillar Åkessons nya tjejkompis Cohn-Bendit. 

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Bonniers, Public Service och Vänstern koordinerar mediakriget efter mångkulturella kravaller.

Mångkultur, Ordo ab Chao. 

Vi har sett det ske i Frankrike i flera städer, vi har sett det i London i stor skala. Nu har det kommit till Sverige. Mångkulturella kraveller har härjat i Husby i Stockholm i snart två nätter. Detta är nu på väg att sprida sig till andra delar av Stockholm.

Enligt uppgift så har det hela att göra med att en polisman sköt en beväpnad man i nödvärn nyligen. Så det hela har ganska tydliga paralleller med både Frankrike och London. Polisen sköt en kriminell, vilket resulterade i upplopp. Folk lär förstå att dessa kravaller är väl orkestrerade. Exakt vilket gäng som står bakom det hela är oklart. Men när man läser Basar Gereccis inlägg i SVT Debatt, så förstår man hur folk i Husby ser på det hela. Det handlar om ett tydligt "Vi och Dom" tänkande, där de själva exkluderar sig från det övriga samhället. Man verkar vilja markera att i vissa områden, så ska andra lagar och regler gälla, vilket redan är uppenbart för människor som inte köpt MSM:s skönmålning av det mångkulturella samhället.

Men mest intressant är hur media nu beter sig. Ett gäng som ofta får komma till tals är gruppen "Megafonen". Bonniers skriver via DN om att polisen kallat Husbyborna (brottslingarna) för en massa nedlåtande saker. Och visst kan det vara olämpligt. Men det finns proportioner för allt. Flera polismän har misshandlats, dessutom har det blivit massvis med skadegörelse.

Men ytterliggare en twist i det hela är att "Husbybon" som Bonnierskorporationen pratat med hette Duraid Al-Khamisi, och hade starka band till den här gruppen "Megafonen", och jobbar också för Sveriges Radio (SR). Gruppen får också komma till tals en hel del via Public Service. Så det är i stort sätt deras bild av polisens agerande som vi får redovisat från media. Så att, vad vi vet, så kan "glåporden" från polisen vara ren rappakalja, noga koordinerat av journalister med nätverk i ända ner i olika grupper som just "Megafonen". Ironiskt nog så har polisen valt att anmäla sig själva efter MSM:s ryktesspridning.

Vänstern var inte sen med att tydligt peka ut svenskarna som boven i det hela, och så klart bristen på fritidsgårdarna. Jag bor själv ute på landet, och här finns faktiskt inga fritidsgårdar, ändå blir det inga kravaller, trots att en del även är arbetslösa.

Det har verkligen varit en tuff vecka för kommunisterna i media. Först kom Janne Josefssons konfrontativa utmaning mot sina egna kollegor, och så nu det här. Jag börjar verkligen tröttna på alla bortförklaringar. Tyvärr kommer majoriteten att köpa skönmålningarna som media spyr ut. Men kanske en och annan vaknade till lite under dessa nätter.

Håll dig uppdaterad om läget via Avpixlat.

Hägglundarna värvar Adaktusson.

Någon som är förankrad i den kristdemokratiska ideologin? Nej. Någon som har samma inställning till EU som den nya EU-skeptiske Göran Hägglund? Nej. Ett desperat PR-trick för att få journalister att rädda kvar KD? JA!

Trodde aldrig att Hägglund kunde sjunka så lågt. En partiledare som en gång i tiden kritiserade Sveriges journalistkår för att vara politiskt korrekta, söker sig nu till samma krafter. Hur mycket mer patetisk kan denne Göran Hägglund bli. Det är långt kvar till båda valen. Risken är stor att ju närmare vi kommer den dagen dessto mer absurda utspel kommer vi att få se och höra från den här mannen och hans värdeliberala ledning som bespottat KD:s kärnväljare alldeles för länge nu.

SvD.

Frankrike blockerar media från att rapportera direkt från striderna i Mali.

Frankrikes socialistiske försvarsminister, Jean-Yves Le Drian. 

Franska DGSE har lärt sig läxan från både Lybien och Syrien. Den här gången tar man det säkra före det osäkra, och blockerar media från att rapportera direkt ifrån striderna i Mali.

Sedan den 11 januari har Frankrike lett ett våldsamt angrepp mot islamisterna i norra delarna av landet, som de för övrigt själva hjälpte till att beväpna. I liknande angrepp i Syrien, men kanske främst i Lybien, så har många oskyldiga civila drabbats. Något som en del, riktiga journalister, valde att berätta. Att utgå från att franska stridsplan "träffar rätt" den här gången och att det franskledda trupperna inte själva begår några övergrepp, finns det ingen anledning at misstänka. Varför ändra sig om riskerna att bli uthängd har minskat?

DGSE är betydligt nogrannare nu med att segra i propagandakriget mot alternativa medier jämfört med under Sarkozys sista slarviga år. Hittills har det nämligen varit snålt med bilder från kriget i Mali. Journalister är lite som gisslan i huvudstaden, Bamako, då det råder just en blockad när det gäller bilder. Underförstått att de bilder som kommit fram har godkänts av Frankrike först. Den franska socialistiske försvarsministern, Jean-Yves Le Drian motiverar detta med att antalet franska trupper på plats måste hållas hemliga. Det kan nämligen bli fler än vad som var tänkt från början.

"Tvåtusen femhundra var det vi sa från början, kanske det blir fler," 

Le Drian har även sagt att målet för denna insats för Frankrikes del "är en total  återerövring av Mali", och att "vi tänker inte lämna några fickor" av motstånd kvar. Som sagt, så tillhör Mali Frankrikes intressesfär än idag.

Lägg även märke åt vilka rapporter som kommit fram från MSM. Endast tacksamma röster från lokalbefolkningen. Detta trotts att byar och städer ligger i ruiner. Påminner en del om tidigare rapporter från Lybien och Syrien.

Begick Ryssland massmord på den polska regeringen efter flygkraschen 2010?

Polen anklagar nu inblandning av ryska auktoriteter i en massaker av den polska regeringen efter flygkraschen i Smolensk 2010. Polen har nu förberett för en granskning av vad som hände efter kraschen.

En rysk journalist, Andrei Mendeij, filmade vad som hade hänt direkt efter kraschen. Och la videon snabbt upp på nätet. Mendeij dog bara någon dag efter att ha lagt upp klippet på nätet. Videon visar hur ryska soldater är på plats och skjuter ner överlevande efter flygkraschen.

De som dog tillhörde Kaczynski-regeringen. En utav Kaczynski-tvillingarna dog vid det här tillfället. Tvillingarna har haft en mycket god relation till Brzezinski som själv har polska rötter. Deras gemensamma grund har alltid varit deras avsky mot Ryssland.

Om Polens misstankar stämmer, visar det bara på hur långt ryssarna är beredda att gå för att röja undan sina motståndare. Återstår att se vad granskningen kommer fram till och om vi får uppleva mer kontrovers i relationen mellan Polen och Ryssland.

WebRep

currentVote

noRating

noWeight