 |
| EU ett vänsterprojekt från början till slut. |
Jag har tidigare skrivit om Miljöpartiets EU-grupp och främst ledaren för den Gröna gruppen, Daniel Cohn-Bendit. Men faktum är att Vänsterpartiets grupp i EU (GUE-NGL) slår faktiskt den Gröna gruppen med flera hästlängder vad gäller skumma samarbeten. Den Gröna gruppen har enskilda galningar, dessvärre är partigruppens ledare i EU den absolut värsta. Men i GUE-NGL, så är det istället hela PARTIER, och alltså inte bara enskilda representanter som är de skumma och dubiösa, som Vänsterpartiet samarbetar med!
Om vi för ett ögonblick sätter Vänsterpartiets historia åt sidan, och också bortser från att deras Toppkandidat i EU-valet är en flygkaperska som tror på gatans parlament. Så kan vi nu istället ta en titt på vilka partier som ingår i Vänsterpartiets grupp i EU.
GUE-NGL står för Gauche unitaire européenne/Nordic green left, som på svenska blir Förenade europeiska vänstern (franska)/Nordiska gröna vänstern (engelska). Viktigt att påpeka är att gruppen verkar inte ha någon skamgräns till vänster. Tittar man bland de grupplösa, finns absolut inga motsvarande vänstersocialistiska partier som är grupplösa. De verkar i stort sätt ta vad de får, oavsett vad partiet må ha för bakgrund, så länge partiet är socialistisk eller värre.
Bland de grupplösa finns diverse nationalistiska partier, kristdemokratiska partier och en och annan liberal. Inga socialister/kommunister. De får nämligen alla plats i GUE-NGL.
GUE-NGL beskrivs öppet som "ambivalent" vad gäller ifall partierna i gruppen tror på reformism eller revolution som politisk metod för att införa socialism i Europa (som om EU inte redan var tillräckligt socialistiskt).
Det intressanta för oss är vad som hände när Sverige anslöt sig till EU. Innan dess hade GUE redan funnits på 90-talet. De skulle få uppleva en turbulent period med splittring efter Berlinmurens fall. Och innan dess fanns de Moskvatrogna Eurokommunisterna. Men då Sverige, Österrike och Finland anslöt sig till EU i mitten på 90-talet, så hade GUE lyckats samla sig, och då formade de nya även NGL som tillsammans med GUE skulle ingå i samma grupp. Och det är till den partigruppen som Vänsterpartiet då ansluter sig till.
Vänsterpartiets dåvarande partiledare, Gudrun Schyman, var en gång i tiden med i Marxist-leninistiska kampförbundet (MLK), en rörelse som trodde på en väpnad revolution som enda lösning. När Schyman tog över som partiledare sa hon dock att hon aldrig kallat sig kommunist, i en intervju från 1993, i och med att VPK valde att byta namn till Vänsterpartiet, "slopa" kommunismen och Gudrun Schyman blev ny partiledare.
Det var alltså det här partiet som skulle gå med i GUE-NGL. En partigrupp, som dessutom är extremt inkonsekvent i sin "EU-kritik". På 90-talet fick de en spansk ledare med mycket erfarenhet inom EU-parlamentet, Alonso Puerta. Denne Puerta skulle bli en stark anhängare till den Europeiska konstitutionen, alltså innan eurokraterna tvingades byta namn på den till Lissabon fördraget. I valet i Spanien 2005, skulle han stödja JA-sidan till den Europeiska konstitutionen.
Alonso Puerta skulle senare ersättas med fransmannen Francis Wurtz. Precis som Lars Ohly, hade Francis Wurtz inga problem med att öppet och stolt kalla sig för kommunist. Bland dessa franska kommunister som ingår i Vänsterfronten (Front de Gauche) så ingår även det franska Kommunistiska arbetarpartiet som följer den albanske diktatorn, Enver Hoxhas, kommunistiska inriktning.
Några andra lirare finner vi ifrån Grekland. Där det öppet kommunistiska KKE ingår. Ett gäng som inte drar sig ifrån att använda våld, och dessutom marschera i takt på gatorna. Även det grekiska vänsterradikala samlingsgruppen SYRIZA ingår i samma EU-gruppering. De använder sig fortfarande av hammaren och skäran som symbol, och i sin samlingsgrupp finner man även det revolutionära och maoistiska KOE.
Ifrån Portugal finns deras kommunistiska parti PCP. Ett riktigt stenkastargäng som än idag står stolt och fast vid sina leninistiska ideal. Och ifrån Irland har vi Sinn Féin, med kopplingar till den irländska terrororganisationen IRA. Deras partiledare, Gerry Adams, greps nyligen misstänkt för ett mord. Men värre skulle det bli.
Med EU-utvidningar tillkom även kommunistpartier med kopplingar till öststatsdiktaturerna. Det tjeckiska kommunistpartiet KSCM är ett gäng som vägrar göra upp med sin bakgrund från tiden då landet hette Tjeckoslovakien. De är den gamla diktaturens arvtagare. De har även öppet vägrat att ta avstånd från våld trots flera hot om upplösning och förbud från den tjeckiska konservativa regeringen.
Den lettiska vänstern inom GUE-NGL har också dessutom direkta kopplingar till den Sovjetiska diktaturen. Deras representant i EU-parlamentet är Alfred Rubiks. Han har länge arbetat inom det Sovjetiska kommunistpartiets avdelning i Lettland. Efter Lettlands självständighet försökte Rubiks sig på ett kuppförsök och fick avtjäna ett fängelsestraff på grund av detta på 90-talet. Det är sådana hängivna kommunister som Vänsterpartiet samarbetar med i EU-parlamentet. Människor som Rubiks som är beredd att på riktigt utföra ett kuppförsök! Kanske det säger något om Vänsterpartiet idag.
Men jag lämnar det absolut värsta till slutet. För tjecker, portugiser och fransmän i all ära. Det är tyskarna som dominerar i EU. Och bland kommunister är det inte heller ett undantag. Och det märks.
Efter förra EU-valet, så överlämnade Francis Wurtz sin post till tysken Lothar Bisky från Die Linke. Vi återkommer strax till Bisky, men först lite om Die Linke.
Under många år hade SED (Sozialistische Einheitspartei Deutschlands) brutalt styrt östtyska DDR. När Berlinmuren föll år 1989, ombildades SED till PDS (Partei den Demokratischen Sozialismus). Det var i stort sätt bara ett namnbyte. Annars var det exakt samma gäng med samma ruttna politik. PDS fick uppleva så väl motgångar som framgångar på 90-talet. En annan vänstergrupp som skulle växa fram var WASG (Arbeit und soziale Gereichtigkeit - Die Wahlalternative), som var en utbrytargrupp ur de tyska Socialdemokraterna (SPD).
WASG representerade en mer radikal socialism än vad SPD stod för. En ledande figur inom SPD, Oskar Lafontaine, som tidigare varit guvernör i delstaten Saarland åt de tyska Socialdemokraterna, skulle gå över till WASG och få med sig en hel del anhängare. Efter långa förhandlingar skulle så småningom WASG och PDS gå samman och bilda Die Linke.
Hade detta inneburit några förändringar för de inblandade inom Die Linke? Inte särskilt mycket. I partiets konferens år 2007 skulle många märkliga uttalanden komma fram från främst Oskar Lafontaine, Sahra Wagenknecht, Lothar Bisky och Gregor Gysi med flera. De tre sistnämnda hade tidigare varit medlemmar i SED.
Lothar Bisky deklarerade att partiet (Die Linke) "utmanade det rådande politiska systemet". Med tanke på partiets bakgrund, så var det så klart ett kontroversiellt uttalande. Gregor Gysi uttryckte missnöje med att man sällan lyfte upp att det fanns många som tyckte att systemet under DDR-tiden var bra. Han nämnde även Fidel Castros kommunistiska parti som ett föredöme! Vilket ledde till det starkaste applåderna från partimedlemmarna som närvarade vid konferensen! Oskar Lafontaine var i samma konferens beredd att jämföra förföljelsen av dissidenter i DDR med "förföljelsen" av kommunister i Västtyskland!
Just Oskar Lafontaine är kanske främst jämförbar med den svenska vänstern, då han själv lever i det som närmast kan betraktas som en herrgård. Han har samtidigt publicerat en mycket kritiserad artikel i den tyska tidningen Der Spiegel där han hyllade DDR-diktatorn Erich Honecker.
Sahra Wagenknecht är representant för Die Linke i Bundestagen. Hon tillhör KPF-falangen (Kommunistische Plattform) inom partiet, som är öppet leninistiskt. Inom KPF har man vägrat ta avstånd från Berlinmuren.
Men även om Die Linke i övrigt tog avstånd från Berlinmuren, så ansåg de inte att de behövde be om ursäkt, detta trots att partiet i stort sätt är arvtagaren till SED.
Så sent som 2010, hade Die Linke återigen en chans att göra upp med sin historia. Sossarna och de Gröna i Tyskland bjöd in Die Linke till ett samarbete, under villkoret att de skulle ta avstånd från kommunismen, ovillkorligen stödja demokratin och rösta på den Röd-Gröna kandidaten till Kansler. Denne kandidat hade tidigare lett en kritisk granskning av SED, något som väckt ont blod inom Die Linke. De vägrade gå med på att stödja denna kandidat, och istället ställde upp med sin egen kandidat, föga förvånande en journalist.
Deras partiledare då var Gesine Lötzsch. Hon hade även uttalat sig om att man borde låta förre detta STASI-agenter arbeta inom Bundestagen och inom Statsapparaten. Kort därefter, avslöjades det att hennes man, Ronald Lötzsch, varit en STASI-agent.
Men nu till Lothar Bisky. Som tidigare nämnt blev han, efter förra EU-valet, vald till ledare för GUE-NGL trots hans kända bakgrund i den diktatoriska SED. Men än värre är att Lothar Bisky var också sedan 90-talet avslöjad som en STASI-agent! Han hade även klättrat ganska snabbt inom STASI efter olika lyckade uppdrag. Enligt STASI-arkiven beskrev man honom som "zuverlässig" (pålitlig). Inom STASI hade Bisky olika kodnamn som Bienert (1966) och Klaus Heine (1987).
Bisky skulle befordras till Hauptverwaltung Aufklärung. I denna befordran uttalade sig STASI mycket positivt om Bisky.
"Ein zuverlässiger Genosse, der sich strikt an die gegebenen Anweisungen hält und gegenüber dem MfS stets ehrlich war".
Som på svenska blir:
"En pålitlig kamrat, som strikt följer order och är alltid ärlig med Ministeriet för Statssäkerhet (STASI)".
Det är alltså denne Lothar Bisky som efter förra EU-valet valdes till ledare för Vänsterpartiets partigrupp i EU. På grund av sjukdom var Bisky tvungen att kliva från sin post som ledare för GUE-NGL år 2012. Bisky dog förra året. Hans ersättare blev Gabriele Zimmer, som också har en bakgrund inom SED. Det var hon som förde Die Linkes talan, då partiet vägrade be om ursäkt för Berlinmuren.
Det är alltså Gabriele Zimmer som idag är GUE-NGL:s partigruppledare. Dessa är Vänsterpartiets samarbetspartners. Lars Ohly hyllade och försvarade DDR en gång i tiden. Jonas Sjöstedt som idag är partiledare för Vänsterpartiet, har tagit avstånd från kommunismen. Men han har själv suttit i EU-parlamentet, och samarbetat med alla dessa kommunister. Jonas Sjöstedts parti samarbetar med dessa kommunister idag!
Var är media när Vänsterpartiet öppet samarbetar med politiker och partier som varit med och styrt länder under diktaturer! Var är journalisterna när Vänsterpartiet öppet samarbetat, så sent som 2012, med en väl meriterad STASI-agent! (Som dessutom var partigruppens ledare)! Har verkligen Vänsterpartiet lagt kommunismen bakom sig, när de samarbetar med partier och politiker, som inte bara uttalat stödjer väpnad revolution, utan även fysiskt planerat statskupp och styrt under brutala diktaturer?!
Sprid gärna den här artikeln, och videon nedan som tidigare tagits bort från YouTube!
