Nyligen gick en ny lag igenom i delstaten Indiana, i USA, som värnar om företagares rätt att neka tjänster till kunder de inte vill erbjuda tjänster till. Till exempel ska en judisk bagare inte tvingas till att göra en tårta åt en nazist med nazi-motiv.
På samma sätt ska en kristen inte tvingas till att erbjuda samma tjänst till en homosexuell under Statens hot. Lagstiftningen har helt handlat om just homosexuellas påstådda rättigheter till företagares tjänster.
När lagstiftningen väl gick igenom bestämde sig familjeföretaget som äger den lilla restaurangen Memories Pizza att ej erbjuda sin restaurang till ett homosexuellt bröllop då det inte passar med deras kristna värderingar. (Alltså ett homosexuellt bröllop!). Att de inte skulle ha något emot att servera homosexuella. Men att de inte skulle godkänna ett homosexuellt bröllop.
Trots detta, räckte det så klart inte för de våldsamma HBTQ-aktivisterna som hotat med att bränna ner restaurangen till marken. Via webbsidor har hatdrevet hållit igång. På Yelp har man gett restaurangen flera 1:or (lägsta betyget). Och flera kommentarer nedsättande om restaurangens ägare.
Familjeföretaget som driver restaurangen har inte vågat ta sig ur huset efter hatdrevet samtidigt som journalister belägrat restaurangen.
I skrivande stund har en stödinsamling för de kristna företagarna, efter 12 timmar, samlat in nästan 50 000 dollar. Men hoten från HBTQ-aktivister (främst studenter) fortsätter att hagla.
Komedi. Anna Troberg menar att sitt part, Piratpartiet (PP), har gått och blivit "homofobiskt". Till att börja med, så förstår jag inte hur Anna kunde bli partiledare för PP. Inte för att hon skulle vara inkompetent, men för att hon så uppenbart drivit sin egen agenda. Kanske ansåg partiet att man skulle attrahera en viss sorts demografi för att kunna öka sina väljarsiffror och samtidigt få sig lite bonuspoäng från etablissemanget. Och visst fick man viss gunst från etablissemanget. Men väljarna försvann. Inte bara för att de inte tilltalades av Annas vurm för HBTQ-frågor, men också för att FI seglade upp och snodde eventuella väljare som PP då kunde ha haft.
Anna Troberg med sin eget agenda.
Nu väljer alltså Anna att anklaga sina partikamrater för att vara "homofober" för att de inte ville rätta sig in i ledet för hennes HBTQ-propaganda. Det blev ett stort misslyckande i valen, och kritiken skulle så klart komma förr eller senare. Anna menar att det är delar av styrelsen som motarbetat hennes "värderingar". Och så resten av styrelsen som inte gjorde nåt åt saken, alltså att folk inte höll med Anna. då vart ju Anna ledsen i ögat, för att hon misslyckades med att få alla med sig. Det enkla utvägen blir ju så klart att homofobanklaga sina partikamrater. Visst är det gulligt?
Det är bara naturligt att en partiledare som misslyckas får kritik. Men Anna var inte beredd att ta åt sig. Och då blir det som det blev.
Egentligen anser jag att PP mer är en lobbyorganisation, än ett politiskt parti. Men ska de fortsätta som politiskt parti, så gör de klokt att inte krama ihjäl HBTQ-rörelsen. Det blir bara för uppenbart. Därmed är det inte så konstigt att de knappast lyckas kamma hem knappt en halv procent.
Slutligen vill jag bara ta med ett citat från FlashBack-användaren gardasjon96 som skriver följande:
"Anna Troberg körde partiet i botten genom att göra det till ett allmänt
HBTQ-parti med SD som viktigaste motståndare, tappade stort i EU-valet
och fick intern kritik. Nu skyller hon på homofobi och avgår. Skönt att
vara HBTQ, det finns alltid något att skylla kritiken på."
Gudrun Schyman (FI) får stålar från Bonniersmaffian.
Subversiva Feministiskt Initiativ (FI), ledd av den gamla kommunistiska revolutionären Gudrun Schyman, har öppnat för frivilliga donationer från sina finansiärer inför den kommande valrörelsen. Partiet redovisar alla som donerat över 20 000 kr offentligt på deras hemsida.
För utom kändisarna Özz Nujen och Benny Andersson, så utmärker sig Bonniersklanens: Kristina Gustavsson Bonnier. Från Bonniersmaffian får FI dubbelt så mycket pengar än från de enskilda kändisarna.
Så nu borde det ändå stå svart på vitt varför den svenska eliten så villigt vill finansiera subversiva feminister ledda av en galen gammal kommunist. Och feminister bör verkligen sluta betrakta sig själva som någon slags opposition, när de väl är en betydande del av etablissemanget.
I Västmanland kommer kommunerna att storsatsa på homolobbyism. Västmanlänningar ska solidariskt vara med och finansiera 15-åringars subtila indoktrinering för att hjälpa dem att "komma ut". Det är socialsekreterare och enhetschefer från olika kommuner i Västmanland som kommit med förslaget.
Det har de diskuterat sen i våras, då Ungdomsverket kommit med statistik där en väldigt hög andel av unga i Sverige är deprimerade och att de har funderat på att, eller försökt att ta sitt liv. Hur nu dessa socialtanter kopplar det hela till ungdomens sexualitet nämns dock inte.
Socialtanternas uppgift ska först vara att locka ungdomar till deras möten. De nämner bland annat "studiebesök" och "föreläsningar". Intressant nog ska mötena inte annonseras någonstans. Möten kommer alltså att ske med ungdomarna först då de fått tag i en kontaktperson. Det är alltså endast via kontaktpersonen som ungdomarna kommer att få reda på tid och plats för mötena. Tanterna säger dock att det inte ens behöver handla om att "komma ut", utan även inkludera ungdomar som på något sätt kan uppfattas som osäkra på sin sexualitet.
- Det finns säkerligen de som inte är säkra på sin läggning, men känner att de tillhör den här kategorin, resonerar Pernilla Einan.
De har redan kontakt med 7 ungdomar i regionen. Men de är måna om att understryka betydelsen av att arbeta "utanför hbtq-gruppen för att skapa diskussion, förståelse och minska utsattheten". Det vill säga, att de tänker försöka nå ut även till heterosexuella ungdomar med deras propaganda.
En hbtq-aktivist från västmanland hyllar satsningen och berättar om hur det var för honom. Idag är han inte ihop med sin dåvarande partner. Inte förvånande då homosexuella oftast har fler partners än heterosexuella. Och det är som jag tidigare flera gånger förklarat en viktig del i illuministernas agenda att folk har fler partners. Den homosexuella agendan är därmed ytterst relevant för att kunna förinta kärnfamiljen och göra individer mer beroende av Staten.
Ingenstans i artikeln får vi reda på hur mycket västmanlänningarna ska tvingas betala för att uppfylla en viktig stenhörn i Romklubbens Agenda 21 mål för att reducera befolkningen. Förövrigt så domineras Västmanland av rödingar.
Elisabeth Svantesson (M). Förre detta kristen och Sveriges nya arbetsmarknadsminister.
Nu är det så att Elisabeth Svantesson (M) (en av några försvinnande få vettiga moderatpolitiker) var en gång i tiden troende kristen. Hon var med i Ja Till Livet, var emot aborter och emot samkönade äktenskap. Trots att hon nu är utbildad nationalekonom, så anser svensk media dock att detta inte är relevant nu när hon tar över rollen som Sveriges nya arbetsmarknadsminister. Nej, det relevanta enligt PK-media är hennes bakgrund inom Livets Ord och hennes tidigare kristna åsikter och värderingar.
Man häpnar bara över hur bisarr vänstermedia har blivit, att landets Statsminister måste stå och förklara för folk att Elisabeth Svantessons tidigare kristna värderingar inte har någon påverkan i hennes uppdrag som arbetsmarknadsminister bör i sig ses som en del av bördan att stå ut med en kulturmarxistisk presskår. Det som för en normal människa borde vara logiskt, är alltså inte det för det kulturmarxistiska, oikofoba, kristofibiska, PK-medierna.
Och då frågar jag, tänk om(!)... tänk om Elisabeth Svantesson hade valt att behålla sina kristna åsikter och värderingar, och vågat stå för dem. Vad skulle ha hänt då? Om hon skulle ha sagt att hon anser att äktenskap är något som sker mellan en man och en kvinna, och om hon skulle ha sagt att hon inte står bakom dagens abortlagstiftning. Vad skulle ha hänt då?
Det verkar nästan som om hela h*lvetet hade brakat loss. Vi skulle nog ha börjat höra primalskriken från Södermalm protestera mot Elisabeths värderingar, och krävt hennes huvud på ett fat.
Det hela ter sig absurt. Nu går homolobbyorganisationen RFSL ut och kräver svar från landets nya arbetsmarknadsminister. Hmm... då undrar man, vad är det de vill veta från Elisabeth? Har de statistik med sig om hur stor arbetslösheten är bland homosexuella? Finns det några särskillda homosexuellt dominerade yrken som de vill värna om? Nej, det är så klart frågor om diskriminering.
Om nu Elisabeth lämnat sina gamla värderingar bakom sig, och nu ska försöka få så många som möjligt i arbete, varför skulle hon vilja diskriminera mot homosexuella? Är det så att RFSL så fördomsfullt utgår ifrån att människor med kristna värderingar är mer intresserade av vad en anställd sysslar med på fritiden, än hur produktiv han eller hon (eller hen) är i sitt arbete. Om det är någon de bör vända sig till, så är det väl rimligen HBTQ-ministern Erik Ullenhag (FP).
Men RFSL ska nog inte vara allt för oroliga. Elisabeth Svantesson har trots allt lämnat sina gamla värderingar, och kommer nog att böja sig bak och fram, kors och tvärs för dem. Så de kommer att bli rätt så nöjda efter träffen skulle jag tro.
Men visst är det intressant hur Sverige, hyckleriets mästare, som länge kritiserat till exempel USA, för att inte klara av att välja en icke-troende politisk ledare, klarar inte av att göra det omvända. Man hävdar gärna att USA och amerikaner är fördomsfulla mot icke-troende, när de själva samtidigt inte har några problem med att visa upp sina fördommar om kristna... ursäkta, före detta kristna.
Birgitta Ohlsson (FP) som numera bär den orwellianska titeln "demokratiminister" gick nyligen till hårt angrepp mot värdekonservativa inom EU och varnade för att EU skulle börja straffa länder som inte ville anpassa sig till den rena marxistiska läran om familjefientlighet och pervers homosexuell exhibitionism.
Hon gav sig till Litauen för att vara med och tåga med de mer perverterade elementen i landet med luciferianska regnbågsflaggor. Hennes hot mot konservativa och stöd för homofili uppskattades dock inte av all i Litauen. En del började kasta ägg mot henne och några litauiska PK-politiker som böjer sig bak och fram för att anpassa sig till EU:s familjefientliga krav för att snabbare reducera världens befolkning enligt Romklubbens Agenda 21.
På sina håll demonstrerade litauenser genom att visa sin avsky i hur EU lägger sig i litauensernas inre angelägenheter.
RIP Andrew Breitbart. Ytterst få i Sverige vet vem Andrew Breitbart var. För de som inte vet kan man säga att han var en hjälte bland konservativa i USA. Och slog igenom stort genom avslöjanden som ledde till att fackjättarna i ACORN fick ett stop på sin finansiering.
Han sysslade med mycket djuot undersökande journalistik. Hade nära sammarbete med det konservativa Drudge Report bland andra. Han kunde utnyttja internet på ett mer inovativt sätt än dom i gammelmedia. Något som irriterade den amerikanska vänstern. Han hjälpte även många andra konservativa amerikaner börja en kometkarriär på nätet. Något som i sig var unikt och vänstern hade svårt att hänga med.
Jag har tidigare skrivit om den pågående mediakrig som vänstern driver mot all alternativ media. Andrew Breitbart hade de dock ingen kontroll över. De hade helt enkelt inget på honom, och även om de hade det så skulle han inte låta sig tystas. Medans Murdoch och andra tvingas tystas i sin kritik av Obama tänkte Breitbart gå hela vägen och helt ruinera globalisternas favorit för valet 2012, nämligen Obama.
På årets C-PAC för bara några veckor sedan höll han ett tal där han avslöjade att han hade information som skulle helt förgöra Obamas valkampanj.
En "smooth" kriminell Obama.
Senare sa han till och med "vänta tills de ser vad som sker den första mars". Med andra ord planerade han att publicera den filmen som skulle avslöja Obamas kopplingar till de vänsterextrema "Weather Underground Organisation" (WUO), alltså, dagen efter det att han dog. Nu är det uppenbart att det här är ett exempel av Obamas NDAA där han med hans röda terror numera kan mörda amerikanska medborgare. I synnerhet någon som hotar Obamas maktställning.
Efter mordet har vi fått reda att de sista han gjorde var att diskutera politik på en bar innan han drog hemmåt. Det var tänkt att han skulle hem och sova för att sedan vakna och avslöja Obama för gott. Men som vi vet blev det aldrig av. Breitbart kom aldrig hem....
Breitbart gick verkligen agressivt till attack mot de politiskt korrekta i USA. Utan rädsla! Något som gjorde honom stor och ledde till hans framgång på nätet. Att många som inte var så politiskt korrekta attackerads av media kallades för rasister och censurerades var något som Breitbart uppmärksammade och avslöjade. Man jämförde de politiskt inkorrekta med terrorister som Tim McViegh. Och paralellerna är slående med hur det ser ut här i Sverige och hur de som inte är politiskt korrekta också kallas rasister, censureras och jämförs med terrorister som Breivik
Breitbart tog även upp hycklerin med epitetet "rasist".
Breitbart var inte heller rädd att peka ut många judar som hycklande då de stödde det politiskt korrekta. Här i en intervju med Peter Schiff i maj 2011.
Här följer en serie av konservativa radiopratare/YouTubare och vad de hade att säga om Andrew Breitbart.
Det finns även information om Obamas nära sammarbete med de rasistiska Svarta Pantrarna så sent som 2007, så som följande video avslöjar.
Michael Savage spekulerar kring vad som egentligen hände den 43 årige journalisten.
AJ bjuder in Andrew W. Griffin som haft kontakt med Breitbart innan han dog.
Hur mordet skulle ha gått till vet vi inte riktigt. Men följande video ger ett intressant spekulation.
Striden mellan de socialliberala Hägglundarna och Odell-alliansen (av värdekonservativa, libertarianer och laissez faire kapitalister) har resulterat i en seger för Hägglundarna. Slutresultatet blev:
Hägglund 198 röster.
Odell 88 röster.
Fördelningen blev alltså ungefär 1/3 till Odell och 2/3 till Hägglund. Eller ungefär 30% till Odell och 70% till Hägglund.
Det fanns många som individuellt representerade sig själva som öppet ville framföra sitt stöd för Odell. Men de var inte "delegater" som skulle rösta som representanter av sin distrikt. Detta visade att bland de etablerade medlemmarna fanns det ett stort stöd för Hägglund. Vilket till slut gav utslagt att Hägglund vann med 2/3. Men bland gräsrötterna är nog missnöjet mot Hägglundarna betydligt större. Större än vad ens media skulle vilja erkänna. Detta märks inte bara hos de aktiva gräsrötterna inom KD. Men även bland simpatisörerna om man läser kommentarerna på kristna webbsidor.
Nu talar vi om ett parti som just nu snittar på 3,8%. 1/3 av delegaterna hade inte förtroende för Hägglunds socialliberalism. Och bland gräsröttera är den andelen nog betydligt större. Jag tror att Erik Almqvists spådom är helt riktig. KD:s snitt kommer nu att sjunka ytterliggare en bit framöver. Från att snitta på 3,8% till att snitta på omkring 2%. De kanske även hamnar under 2%(!) den här gången.
Och vart ska dessa väljare fly? Ja det är inte så svårt att räkna ut. De har ett tydligt val. Vilka har visat sig vara bättre kristdemokrater än kristdemokraterna själva? Låt oss ta abortfrågan där SD blev det enda partiet att rösta för samvetsfriheten för vårdpersonalen! Trotts att KD sa att de skulle rösta för det då det står på deras principprogram! Alltså röstade KD inte för sin egen politik! Så här blev resultatet av denna omröstning:
271 - för utskottet (varav 96 S, 96 M, 24 MP, 22 FP, 19 C, 14 V)
SD visar gång på gång att de är den enda verkliga oppositionspartiet. I följande klipp ställer Julia Kronlid (SD) Göran Hägglund (KD) mot väggen om den nuvarande abortlagstiftningen.
Så här säger bebisar om aborter!
Julia Kronlid och övriga SD-kvinnor har varit mycket aktiva med att driva den här frågan och de ska de ha en enorm eloge för. Nu kanske det leder till en tillströmning från besvikna före detta KD-väljare. Det märks inte minst bland kommentarerna i videon ovan.
Men det är inte bara i abortfrågan som SD har lyckats vara ett mer trovärdigt konservativt alternativ än KD. Låt oss inte glömma hur den socialliberalafalagen med Caroline Szyber i spetsen gått ut för att skjuta KD ytterliggare längre bort ifrån sina väljare genom att stolt arrangera KD:s första tält på Pride. Vilka värden är det KD egentligen står för när de inte röstar på sina egna idéer och låter andra partier driva de frågor som åtminstone en gång i tiden var deras? Vad ska man egentligen förvänta sig? Istället för att tävla med SD om vem som kan vara mer konservativ och försöka behålla sina kärnväljare så gör partiet under Hägglundarnas ledning det direkt motsatta! De försöker istället alienera sig från sina egna kärnväljare!
Inte nog med det. Vilket parti har drivit värdekonservatismen allra tuffast utan att be om ursäkt för det, den här mandatperioden? Svaret är givetvist SD. Låt oss se diskussionen kring familjepolitik mellan SD och de etablerade partierna.
Som ni ser är de progressiva alltid på väg någonstans. Vi vet inte riktigt varför. Vi vet inte riktigt vart. Men det verkar som att de tror att de är på väg framåt(?). De vill hursomhelst att Staten (med stort S) ska bestämma allt mer och lägga sig in i familjens sfär. Det är i grunden att ersätta familjen mot Staten. En ren kommunistisk dröm!
Men i den här debatten är KD som en studsmatta som de 6 progressiva partierna kan hoppa på. SD är mer rakryggad och är den enda riktiga oppositionen i Sverige, i synnerhet kring värdekonservativa frågor.
SD är dessutom ett av få partier som inte gått emot sina löften från valrörelsen. KD gick som vi vet mot sitt eget principprogram, medans MP och V som profilerat sig som "fredspartier" röstade båda för kriget i Lybien och MP röstade till och med för kriget i Afghanistan.
Odell var KD:s sista chans. Nu får de nöja sig med att befinna sig under 2%. För SD:s del lär de förmodligen slå rekord igen innan sommaren och nå upp till 9%.
