BerlinTREND släppte sin senaste opinionsmätning i Tyskland. Samtliga partier i Bundestagen fanns med, till och med det Tyska Piratpartiet som samlade på sig 3% av väljarsympatierna i opinionsundersökningen fanns med.
Men intressant nog så har mätningen inte tagit hänsyn till det patriotiska Alternativ für Deutschlands siffror. Ett parti som var ett hårsmån från att ta sig in i Bundestagen 2013 och som har platser i EU-parlamentet sedan i våras. Det mesta tyder dessutom på att PEGIDA-rörelsen bidragit till att just Alternativ für Deutschland vuxit mycket mer sedan i höstas.
Metoderna känns ju igen från bland annat här hemma i Sverige.
* Tyskland ville aldrig ha tillbaka sitt guld från USA.
* Tyskland ångrar repatrieringen guldet. USA behöver inte visa upp att de har något.
* Merkel gjorde ett taktiskt drag (en bluff) tillsammans med Bundesbanken för att sänka AfD.
Ovan ser ni Alternative für Deutschlands (AfD) reklamfilmer inför det tyska valet 2013 respektive EU-valet 2014. De senaste åren har AfD varit ett rejält hot mot Merkels hegemoni som Tysklands starka kvinna. Detta märktes främst inför det tyska valet 2013.
Redan i början av 2013 deklarerade då den tyska Bundesbanken att de ville ha tillbaka sitt guld från USA. Detta sågs som en framgång för guldrepatrieringsrörelsen i Tyskland. förvisso, hade de länge haft påtryckningar för att repatriera Tysklands guld. Men det var först då AfD tog upp frågan i sin politiska plattform som Merkel kände sig hotad. Den här aspekten har medierna faktiskt lyft fram.
Men sanningen är att det var inte bara Merkel som såg till att köra denna bluff för att rädda sin maktposition. Faktumet är att Bundesbanken själv gynnas av att guldet ska få vara kvar i USA och London. Manipulationen av marknaden som Deutche Bundesbanken gynnas av, kan inte ske med det tyska guldet på hemmaplan i Frankfurt. Jim Rickards förklarar detta tydligt då Peter Schiff intervjuade honom, i videon längst ner. Det var alltså inte bara Merkel som bluffade för kortsiktiga politiska poäng, utan även Bundesbanken för sina egna syften.
Merkel hade å sin sida hela den politiska apparaten på sin sida mot AfD. Här ett exempel kring hur media försökte göra likhetstecken mellan AfD och NPD. Och hur man försöker stämpla AfD som ett "högerextremt" parti, pga sina kulturkonservativa ställningstaganden i politiken. De tar även upp hur representanter för partiet twittrat ut kritiska inlägg mot så väl mångkulturen som islamiseringen. Partiledaren Bernt Lucke framhåller att partiet tar avstånd från både vänsterextremism, så väl som högerextremism, men massmedia i Tyskland fortsätter att stämpla partiet med anklagelser om "högerextrema tendenser".
Till slut kom valresultatet. Och det blev en stor framgång för Merkel som lyckades hålla stången mot AfD och Bernt Lucke. AfD fick endast 4,7% vilket inte räckte för att ta sig in i Bundestagen.
Men kampen fortsatte mellan Merkel och Lucke, för EU-valet var bara några månader längre fram. Under tiden misstänkte den tyska guldrepatrieringsrörelsenatt Bundesbanken ljög om att de redan fått in första delen av guldet från USA. Detta borde inte förvåna någon, då USA inte har guldet. Och det är numera avslöjat att Bundesbanken bluffade om det hela. Så guldrepatrieringsrörelsen hade nog ändå rätt i sin misstanke.
Sedan kom EU-valet 2014. Här klarade Merkel inte av att hålla stången mot AfD. Kritiken mot Euron i Tyskland har nu vuxit sig så pass starkt att AfD till slut lyckades ta sig in i EU-parlamentet med hela 7 mandat.
Men strax efter EU-valet blev det helt plötsligt safe. Nu kunde både Merkel och Bundesbanken deklarera att de inte längre behövde guldet tillbaka från USA. De skickade tillbaka det guldet, som de hävdade att de hade fått, och de ville inte längre ha det tillbaka. De trodde nämligen på att USA kunde ha hand om tyskarnas guld.
Detta är så klart en dunderbluff som heter duga. Att Bundesbanken deklarerar detta strax efter EU-valet är för att Merkel inte längre är hotad på något sätt politiskt längre. Valet 2013 och EU-valet 2014, låg relativt tätt inpå varandra. Två starka nederlag skulle ha kostat Merkel dyrt. Merkel behövde en bluff för att kunna lugna högerfalangen inom sitt eget parti. Och de gick tyvärr på det.
Nästa tyska val blir år 2018. Och nästa EU-val blir 2019. Och det är långt kvar tills dess. Politiker vet att väljare har väldigt korta minnen. Och vilka frågor som blir avgörande i framtiden, och hur läget ser ut då kan vi så klart inte veta nu. Då är förmodligen frågan om det tyska guldet som bortblåst.
Se gärna hela intervjun som Peter Schiff gjorde med Jim Rickards i somras. Många relevanta detaljer som tas upp i den dryga halvtimmes långa intervjun.
CDU/CSU gör stor succé och når sammanlagt 41,5% i årets politiska höjdpunkt, det tyska valet. Socialdemokraterna backar ner till 25,7%. Både de Gröna och Die Linke (det ny-gamla kommunistpartiet med starka politiska band till gamla DDR) går båda framåt.
Men den stora chocken blev att det liberala partiet FDP åker ut ur Bundestagen för första gången sedan 1949. De gjorde nämligen en katastrof val. Många väljare var tydligen missnöjda med deras arbete inom regeringen. Men Merkel verkade inte särskillt intresserad av att ha dem kvar i regeringen. Medans taktikröstningar är något traditionellt i Sverige, så har Merkel nu tydligt talat om för sina att inte försöka rösta taktiskt. Och det kanske gick hem. Merkel gjorde ett fruktansvärt bra val.
Under valvakan jublade FDP-lägret när siffrorna för regeringspartnern CDU först dök upp. Men jubeln släcktes ganska snabbt efteråt, då även siffrorna för FDP dök upp. FDP befann sig strax under Bundestagsspärren på 5%. FDP-lägret hoppades på ett lyft under kvällen, men den uteblev. FDP nådde bara 4,8%.
Ett annat parti som var intressant att följa i valet var det konservativa, eurokritiska, högerpartiet AfD. De var hack i häl bakom FDP, också med hoppet om att få komma in i Bundestagen. Men så blev det inte, de fick tillslut bara 4,7%, alltså strax bakom FDP.
AfD har undervalrörelse anklagats för att ha haft samröre med så kallade "högerextrema" och "högerpopulistiska" politiska rörelser som NPD och Die Republikaner. Båda partier backade i valet, och mycket tyder på att det är på grund av AfD:s framgångar i valet. AfD vill återgå till D-Marken, vilket gör att de etablerade partierna anklagat dem för nationalism. CDU har varit mest oroliga över att tappa väljare till AfD, och kände att de behövde ta avstånd från partiet, och klargjorde att de inte skulle få något som helst inflytande i en framtida regering.
Men trots att Merkel fångat in alla mittenväljare från FDP och blivit det överlägset största politiska kraften, så har hon ändå ingen majoritet i Bundestagen för att bilda en regering. Minoritetsregeringar är väldigt impopulära och ovanliga i Tyskland. Och på grund av historiska skäl, gillar tyskarna breda och starka regeringar. Allra helst vill CDU regera med SPD precis som förrförra mandatperioden. Men även de Gröna är ett alternativ för Merkel. De enda som utesluts är kommunisterna.
Socialisterna, de Gröna och kommunisterna, är egentligen tillräckligt stora för att fälla Merkel, men till skillnad från i Sverige, har sossarna i Tyskland än idag en mycket konfliktfylld relation till kommunisterna.
Hur som helst, så visar valresultatet att Tyskland och tyskarna är relativt nöjda med sitt nya imperium EU. Dessvärre är tyskarna sitt lands framgångsfångar. Det kanske känns bra nu, men i längden kommer tyskarna att förlora, även om den tyska bankmaffian och den tyska korporativa Staten som styr EU vinner.
Det var tråkigt att inte AfD kom in i Bundestagen, men intressant blir det, till vårens EU-val. Det kan bli något för AfD. Det vi kan dock glädja oss över är FDP. De har så klart fortfarande ekonomiska muskler och en tillräckligt stark politisk organisation för att komma tillbaka. Men jag tror ändå att det kan bli ett rejält uppförsbacke. I synnerhet om de också förlorar sina platser i EU-parlamentet nästa år.
Nazi-SS agenterna Angela Merkel, Barbara Bush och George Bush d ä är alla agenter åt den tyska bankmaffian, Deutsches Verteidigungs Dienst (D.V.D.).
Imorgon är den stora valdagen i Tyskland. Kanske det viktigaste nationella valet i hela världen i år. Med andra ord årets politiska höjdpunkt. Hela denna veckan har varit valspurtsveckan.
Och egentligen har Merkel varit helt ohotad från att störtas från sin position som förbundskansler. Den inkompetenta Bilderbergaren Peer Steinbrück har försökt locka väljare med höjda skatter och flera företagsfientliga förslag likt Francois Hollande i Frankrike. Problemet för de tyska socialisterna är att tyska folket är inte lika arga på Merkel som fransmännen var på Sarkozy.
Merkel har värnat om sina väljare och gynnats av att Tyskland behållit en mer avreglerad arbetsmarknad med lägre ingångslöner. Trots Eurokrisen och stora ekonomiska problem i hela Europa, har Tyskland klarat sig mycket bättre och har även lägst arbetslöshet i alla kategorier. Samtidigt som andra länder höjt skattetrycket (Danmark, Frankrike, Österrike m fl) så har Merkel faktiskt kunnat sänka skatterna.
De som verkar bli de stora förlorarna i valet imorgon kan bli liberalerna som backar rejält. De ber borgerliga väljare nu att rösta taktiskt. Merkel må sitta säker som förbundskansler, men hennes koalition hotas av en ny politisk kraft. Tidigare hotade CDU:s väljare att straffa Merkel genom att rösta på Piratpartiet. Sedan blev det mindre höger partier som Die Republikaner. Och senast blev det de Gröna. Men nu finns det en tydlig politisk rörelse från höger som hotar Merkels koalition på kort sikt. På lång sikt även hela CDU:s maktposition.
Tidigare har CDU kunnat hålla rent till höger. Men i skrivande stund är det lilla euroskeptiska, konservativa, högerpartiet, Alternative für Deutschland (AfD) bara 1%-enhet ifrån att komma över 5%:s spärren som krävs för att ta plats i Bundestagen. Kanske AfD inte kommer in imorgon. Men de har redan byggt upp en stark opinion och bas för att lansera en större kampanj inför vårens EU-val.
Men de som verkar tappa flest väljare till AfD är ändå CDU. Merkels CDU som länge ignorerat AfD och uppehållit sig i att förlöjliga sossarnas korkade förslag. Men nu börjar de känna av att någonting är på gång. Därför kände sig Merkel att skicka ut en gammal CDU veteran att smäda AfD.
Wolfgang Schäuble är en gammal CDU veteran, respekterad för hans ekonomiska policy i Tyskland. Han säger nu att den euroskeptiska opinionen är ett hot mot den tyska ekonomin.
"De här personerna påstår att vår ekonomi skulle vara bättre om vi inte hade Euron. Det påståendet är helt felaktigt, har ingen trovärdighet och är extremt farligt mot vår välstånd."
Vidare fortsatte han med att nämna de problem som de konservativa fått i England. Han nämner aldrig UKIP, men det är uppenbart att han pratar om dem.
"I Storbritannien finns det en politisk rörelse som är mycket euroskeptisk. I Frankrike fruktar många att den Nationella Fronten kan bli det starkaste partiet i EU-valt. Jag är glad över att vi i Tyskland, kanske på grund av vår historia, är lite mer försiktiga när det gäller denna typen av högeridéer."
Vidare säger han.
"Jag tänker inte slösa mer tid på dessa personer som verkar sitta fast i det förflutna. Den som börjar som AfD, genom att skrämma folk om Europa, ganska snabbt går vidare till att skrämma folk om invandrare."
Herr Schäuble menar att AfD kommer snart att försvinna, precis som andra "enfråge, bakåtsträvande små grupper".
CDU verkar verkligen känna av trycket, för första gången från höger. Även Angela Merkel själv såg sig tvungen att bara dagar innan valet säga att de euroskeptiska är "ett hot mot Tysklands välstånd". Men det stora hotet är inte valet imorgon. AfD kommer verkligen att börja utmana i EU-valet, den kommande våren.
Angela Merkels (CDU) främsta rival inför det stundande tyska valet är den socialistiske Bilderbergaren, Peer Steinbrück (SPD). I dagarna publicerade flera tyska medier om Peer Steinbrücks frus anklagande om utpressning. Gertrud Steinbrück, som hon heter, lämnade in ett utpressningsbrev, som hon fått, till polisen för att göra en polisanmälan. Paret Steinbrück tillsammans med överiga socialdemokratiska partiet ansåg att det här var bland det lägst de varit med om i en smutsig valrörelse. SPD:s partisekreterare, Sigmar Gabriel, ger paret Steinbrück partiets fulla stöd.
Vad handlade då brevet om, undrar ni?
Avsändaren var anonym, men visste förmodligen en hel del om paret Steinbrücks förflutna. Avsändaren anklagade dem för att ha anställt en illegal invandrare från filipinerna som städerska för 14 år sedan i Bonn. Avsändaren krävde av Gertrud att hennes man skulle dra in sin kandidatur till Förbundskansliet. Om han inte skulle göra det innan den 10 september skulle avsändaren gå till media med informationen.
Gertrud Steinbrück gick dock direkt ut till media för att kalla det hela för en smutsig form av utpressning. Peer Steinbrück själv misstänker inte någon politisk kraft bakom denna utpressning, utan möjligvis någon som kände familjen sedan tiden i Bonn på 90-talet.
Paret Steinbrück förnekar förvissa anklagelserna. De menar att filipinskan inte var illegal och att hon erbjöds lön enligt kollektivavtal, men att hon avstod socialförsäkringen som familjen Steinbrück erbjöd henne efter jobbet 2003. (Märkligt). Konstigt nog lägger polisen inte någon krut på anklagelserna, utan satsar på att ta reda på vem utpressaren är. Skulle det dock visa sig att utpressaren har rätt, så är Steinbrücks politiska karriär i bryggan. Steinbrück vill nog inte att något sådant kommer ut innan valet, så det är ganska klokt av frugan Gertrud att skicka polisen på utpressaren, så denne inte vågar kliva fram i media.
Peer Steinbrück ligger dock efter i mätningarna inför valet som hålls den 22 september. Steinbrücks politik kan ses som en kopia av Francois Hollandes socialistiska politik i Frankrike. Steinbrück vill se rejält höjda skatter på alla höginkomsttagare, straffa företagande, göra det svårare att anställa, utöka den tyska Statens utgifter och satsa mer på den värdelösa och kostsamma zero growth vindkraft (så som Romklubben förespråkar). Det vill säga klassisk vänster sossepolitik.
Senast Peer Steinbrück deltog i Bilderbergmöten var i 2011 års upplaga i St. Moritz i Schweiz. Bara några månader senare blev han vald till SPD:s ledare inför valet som kommer att avgöras om några veckor.
Frankrike har bestämt sig för att helt förbjuda en ny Mercedes bil på grund av att bilen använder sig av den gamla kylarn, som EU nyligen stämplat som en "klimatbove". Den tyska biljätten menar att det endast är i Frankrike som de stött på den här typen av problem. De vägrar byta kylarn då studier har visat att den är betydligt säkrare än den mer "klimatvänligare", som ökar riskerna: för att bilen fattar eld lättare, och för att den har lättare att exploderar vid krockning.
Tyskland gav biljätten dispans för att kunna fortsätta med den gamla kylarn, trots EU:s rekommendationer. Men EU-kommissionen sätter nu ner foten och kräver åtgärder av Tyskland till hösten. Frågan är om det kan bli en valfråga.
I veckan kom EU:s finansministrar överens om att nästa gång en stor bankkris sker i Europa, så kommer man att omedelbart konfiskera medelklassen från sina tillgångar. Tysklands, Frankrikes, Danmarks och Hollands finansministrar var alla nöjda med beslutet. Nu vet tydligen alla vad det är som gäller, nästa gång det blir som i Cypern. De tidigare "bail-outs" som EU sysslade med har blivit så offantligt impopulära bland EU-medborgare, att de nu väljer att satsa på de nya "bail-ins".
Dock ville EU-eliten inte rikta sig mot massorna, utan specifikt mot medelklassen, i en klassisk omfördelning av skuldbördan som i det här fallet riktar sig mot en specifik ekonomisk grupp, nämligen medelklassen. Alltså, de som eliten vill eliminera är just medelklassen, och i synnerhet övre-medelklassen. Med andra ord har EU nu kommit fram med att de kommer att föra en klasskamp mot medelklassen via bankerna.
De som kommer att drabbas är samtliga konton som har över €100 000. Då snackar vi om framför allt företagare, sparare och investerare. Hur denna nya reglering skulle drabba ekonomin i övrigt verkar finansministrarna inte ha reflekterat något mer om. De är väl mer intresserade av att följa sin marxistiska doktrin om att klämma åt dessa kapitalister.
Desperata EU-maffia ser till att eliminera alla framtida hot från den etablerade högern i Italien. Inför valet i vintras var Berlusconi helt uträknad. Men efter att ha avslöjat D.V.D.-bankmaffians fulspel som ledde till att han tvingades avgå efter en politisk kupp från EU, så började han åter snabbt stiga i opinionen.
Berlusconi hotade även EU-maffian med att göra Italien till första landet inom Eurozonen att lämna Euron och återgå till Liran. Om det inte vore för den Cassaleggio kontrollerade Beppe Grillo, så skulle Berlusconi ha samlat tillräckligt med stöd för att återerövra makten i Italien.
Nu har en jävig domare sett till att hjälpa Eurofilerna att sätta Silvio Berlusconi bakom låst bur i sju år, och dessutom har man även förbjudet honom från att i all framtid kunna ställa upp i val.
Läsare vet att jag är väldigt oense med Webster Tarpley. Han var till exempel helt ute och cyklade när det gällde USA-valet år 2012. Tarpley har annars oftast intresant insider info, därför så länkar jag än till honom.
När det gäller det Italienska valet, så håller jag inte med om hans analys, men vi lyckas ändå komma fram till i stort sätt samma slutsats. I en artikel före valet lyckades Tarpley pricka rätt i att eliten riktade all sin energi åt att försöka skada Berlusconi. Först hade man kandidater som skulle spegla Berlusconis libertarianska politik för att sno väljare. Detta misslyckades. Sedan skulle man dra igång propagandakriget via Murdoch med flera internationella medier (inklusive CIA-kontrollerade "läck"-sidan Wikileaks) med kraftigt vinklade historier om sexaffärer, följt av våldsamma demonstrationer mot honom och storföretagares (Ferraris) sågning av honom. Men detta funkade inte heller. Tillslut så dök Beppe Grillo upp för att plocka upp missnöjesrösterna som annars skulle ha gått till Berlusconi.
Tarpley påpekar mycket riktigt ut Beppe Grillo som en agent åt Agenda 21 med sin miljöfascistiska politik som kommer att förstöra de produktiva industrijobben som finns kvar i Italien. Men vilka är det som står bakom de intensiva attackerna mot Berlusconi? Webster Tarpley gissar på CIA. Må så vara att CIA är inblandad. Men Deutsche Verteidigungs Dienst (D.V.D.) är de som egentligen drar i trådarna ända ifrån Dachau via CIA. Berlusconi pekade även ut den tyska bankmaffian som de skyldiga till att ha manipulerat marknaden, som från början var EU:s ursäkt för att genomföra statskuppen mot honom år 2011.
I en artikel efter valet går Tarpley igenom lite fakta om John Kerry som nyligen blev USA:s utrikesminister. Kerry favoriserar tydligen Grillo, inte oviktigt i sammanhanget är Grillos miljöfascistiska politik. Tarpley påminner oss också om att John Kerrys fru Theresa (Heinz) Kerry närvarade vid författningen av just Agenda 21 dokumentet i Rio.
Tysklands utrikesminister är missnöjd men ändå lättad efter lite valfusk.
Resultatet till trots, så är Deutsche Verteidigungs Dienst (D.V.D.) och övriga EU-elit ändå lättade efter det blev klart att Berlusconis koalition inte skulle bli det största. Men helst skulle de velat se att en tydlig koalition (som var pro-EU) kunde få egen majoritet. Nu blev inte läget så direkt.
De fyra främsta figurerna under valet blev: 1. Mario Monti (EU-agenten som tog över Italien efter EU-kuppen mot Berlusconi), 2. Beppe Grillo (ledaren för ett nytt parti som närmast kan jämföras med Piratpartiet här hemma i Sverige. De vill ha ett friare internet och vill se "miljövänliga omställningar", jajamän. Jag rekommenderar folk att kolla upp Beppe Grillos bloggar, vilka han intervjuats med och av diversa miljöaktivister som är aktiva globalister. Det är mycket Agenda 21. Ett missnöjesrörelse som allt mer liknar en dold vänsterrörelse med krav på att höja CO2-skatter och göra livet omöjligt för landsbyggden och småföretagare), 3. Silvio Berlusconi (som i en högerkoalition tillsammans med det konservativa Lega Nord försökte återta makten från EU-eliten), och 4. Pier Luigi Bersani (kommunist som senare "blev" socialdemokrat, ledde en vänsterkoalition. Han gav en underlig förklaring i en intervju med La Gatzzetta om varför han bytte sida från ung kommunist till vuxen socialist. Förklaringen blev minst sagt luddig och fick en del bloggare att ifrågasätta om Bersani verkligen lämnat sina gamla ideal från ungdomen).
Ingen vann valet. Men den stora förloraren blev Mario Monti som i sin koalition fick ihop 10%. Beppe Grillos parti det 5-stjärninga rörelsen blev störst, men vänster- respektive höger-koalitionerna var båda större. I praktiken så vann Bersani valet med några promille (alltså några tio tusentals väljare, alltså ganska små marginaler) före Berlusconi. När marginalerna är så pass små är risken stor för just valfusk. Berlusconi är väl medvetna om detta. Och har faktiskt krävt en röstomräkning för att få det hela att bli rätt. Men det kan redan vara för lite för sent.
D.V.D.:s megafon Der Spiegel basunerade efter valet ut att det viktiga var att Berlusconi inte fick återta sin position som ledare över Italien. De var uppenbarligen rädda i Tyskland för att Berlusconi skulle få revansch. Bilderbergaren Guido Westerwelle (FDP, tysk liberal, homosexuell, landsförrädare och utrikesminister) uttryckte viss missnöje med hur italienska väljare betedde sig. Han tyckte väl inte om att Berlusconi trots intensiva attacker mot honom via kulturvänstern i Europa och andra agenter åt den tyska bankmaffian, så lyckades han ändå hävda sig.
Dels så påverkade valfusket mot Berlusconi en del, men även Grillos lansering som fångade upp många missnöjda väljare som annars skulle ha gynnat Berlusconi och verkligen satt EU-eliten i en svår sits. Även om Grillo inte är att betraktas som EU:s bästa vän, så var han aldrig något verkligt hot mot dem. Det blev med andra ord ett utmärkt sätt att splittra Italiens alla missnöjda i olika läger, och det funkade ganska bra för att bortmanövrera Berlusconi.
Nu är det förhandlingar som gäller. Det mest sannolika är att Bersani försöker säkra en koalition med Monti och Grillo som alla verkar ogilla Berlusconi. Berlusconi får hoppas på att förhandlingarna misslyckas och att det blir nyval. Där skulle Berlusconi kunna öka efter det att han mobbats bort av övriga tre.
Det handlar om en votering i mars, där man föreslår nedskärningar inom EU. Den tyske socialisten Martin Schulz som är Europaparlamentets president vill nu att voteringen om budgetnedskärningarna sker i hemlighet. Alltså kommer vi aldrig att få reda på hur folk i EU-parlamentet röstade. Enligt Schulz som var den som kom fram med förslaget, så är syftet att inte sabba nästa års EU-val för politikerna.
En ganska märklig resonemang, med tanke på att EU är i stark behov av nedskärningar. Dessvärre har man inga avsikter på att minska EU:s alla utgifter. Däremot så vill man ge EU-ländernas parasiter en mjukare stålbad. Möjligen för att försöka få folk att rösta vänster för att åter höja EU:s egna budget. Så här uttryckte sig Martin Schulz själv:
"Det blir fler och fler uppgifter, samtidigt som vi får mindre och mindre pengar."
Jag tror att det är uppenbart att Martin Schulz vill att fler skattehöjare i snitt med Hollande erövrar de viktigaste länderna inom EU. Jag tänker i första hand på Tyska valet till hösten 2014.
Hur som helst, så säger Schulz även att det endast behövs 1/5 EU-parlamentariker (alltså 150 EU-parlamentariker) att godkänna en "hemlig votering" för att det ska få genomföras. Och dessa parlamentariker har Schulz redan samlat kring sig menar han.
Om detta blir av på det viset återstår att se. Men det har redan utlöst starka reaktioner. Sossarna har varit besvikna med att budgeten inte ökar den här gången. Nu kräver konservativa, främst från Englands Tory-parti att sossarna lovar att inte genom Schulz knep försöka blockera nedskärningarna.
