Valfusk i Italien - Deutsche Verteidigungs Dienst drar en lättnadens suck.

Tysklands utrikesminister är missnöjd men ändå lättad efter lite valfusk. 

Resultatet till trots, så är Deutsche Verteidigungs Dienst (D.V.D.) och övriga EU-elit ändå lättade efter det blev klart att Berlusconis koalition inte skulle bli det största. Men helst skulle de velat se att en tydlig koalition (som var pro-EU) kunde få egen majoritet. Nu blev inte läget så direkt.

De fyra främsta figurerna under valet blev: 1. Mario Monti (EU-agenten som tog över Italien efter EU-kuppen mot Berlusconi), 2. Beppe Grillo (ledaren för ett nytt parti som närmast kan jämföras med Piratpartiet här hemma i Sverige. De vill ha ett friare internet och vill se "miljövänliga omställningar", jajamän. Jag rekommenderar folk att kolla upp Beppe Grillos bloggar, vilka han intervjuats med och av diversa miljöaktivister som är aktiva globalister. Det är mycket Agenda 21. Ett missnöjesrörelse som allt mer liknar en dold vänsterrörelse med krav på att höja CO2-skatter och göra livet omöjligt för landsbyggden och småföretagare), 3. Silvio Berlusconi (som i en högerkoalition tillsammans med det konservativa Lega Nord försökte återta makten från EU-eliten), och 4. Pier Luigi Bersani (kommunist som senare "blev" socialdemokrat, ledde en vänsterkoalition. Han gav en underlig förklaring i en intervju med La Gatzzetta om varför han bytte sida från ung kommunist till vuxen socialist. Förklaringen blev minst sagt luddig och fick en del bloggare att ifrågasätta om Bersani verkligen lämnat sina gamla ideal från ungdomen).

Ingen vann valet. Men den stora förloraren blev Mario Monti som i sin koalition fick ihop 10%. Beppe Grillos parti det 5-stjärninga rörelsen blev störst, men vänster- respektive höger-koalitionerna var båda större. I praktiken så vann Bersani valet med några promille (alltså några tio tusentals väljare, alltså ganska små marginaler) före Berlusconi. När marginalerna är så pass små är risken stor för just valfusk. Berlusconi är väl medvetna om detta. Och har faktiskt krävt en röstomräkning för att få det hela att bli rätt. Men det kan redan vara för lite för sent.

D.V.D.:s megafon Der Spiegel basunerade efter valet ut att det viktiga var att Berlusconi inte fick återta sin position som ledare över Italien. De var uppenbarligen rädda i Tyskland för att Berlusconi skulle få revansch. Bilderbergaren Guido Westerwelle (FDP, tysk liberal, homosexuell, landsförrädare och utrikesminister) uttryckte viss missnöje med hur italienska väljare betedde sig. Han tyckte väl inte om att Berlusconi trots intensiva attacker mot honom via kulturvänstern i Europa och andra agenter åt den tyska bankmaffian, så lyckades han ändå hävda sig.

Dels så påverkade valfusket mot Berlusconi en del, men även Grillos lansering som fångade upp många missnöjda väljare som annars skulle ha gynnat Berlusconi och verkligen satt EU-eliten i en svår sits. Även om Grillo inte är att betraktas som EU:s bästa vän, så var han aldrig något verkligt hot mot dem. Det blev med andra ord ett utmärkt sätt att splittra Italiens alla missnöjda i olika läger, och det funkade ganska bra för att bortmanövrera Berlusconi.

Nu är det förhandlingar som gäller. Det mest sannolika är att Bersani försöker säkra en koalition med Monti och Grillo som alla verkar ogilla Berlusconi. Berlusconi får hoppas på att förhandlingarna misslyckas och att det blir nyval. Där skulle Berlusconi kunna öka efter det att han mobbats bort av övriga tre.