Sjöstedt vill importera Obamanomics till Sverige.

Obamanomics. 

Inte nog med att Sjöstedt vill fortsätta vara med i EU, vill fortsätta massinvandrignen, vill inte tillåta föräldrarna själva att bestämma över sina familjeliv, vill ha en utökat inkvoteringspolitik för invandrare och kvinnor, vill ha ytterliggare diskrimineringsregleringar för kvinnor, homosexuella och invandrare (gällande bostadspolitik och arbetsmarknadspolitik), vill höja CO2-skatterna, vill storsatsan i globalisternas eugenikpolitik när det gäller klimatbluffen för större CO2-kontroller och i övrigt höja skatterna. Han vill ge oss mer av det som skapade den ekonomiska krisen: Keynsianism.

Jag tänkte skriva en mer utförlig kritik av Sjöstedts politik. Men jag kände mig tvungen att ta upp detta redan nu innan den första (fulltaliga) TV-debatten sedan valet, imorgon. Det fanns en del som tydligt tyckte att V:s vårbudget var lockande. Och i det här fallet handlar det ändå om folk som jag trodde var någorlunda medvetna om den globala elitens planer. Men ack vad jag hade fel!

Det går inte att undvika att Sjöstedt gått i sängen med den globala eliten vad gäller klimatbluffen. Den punkten har Sjöstedt redan varit tydlig med. Sjöstedt hoppar dessutom på samma (George Soros) OWS-tåg som Obama, Borg, Reinfeldt och andra ledare hoppade på.

Inte helt oväntat föreslår Sjöstedt att höja bolagsskatten på de fyra största bankerna i Sverige, med 5%. Sjöstedt erkände i SVT:s Agenda i söndags att dessa fyra banker fick massvis med subventioner och att han därför ansåg det rimligt att lägga skatt på dem. Och ja dessa banker fick även en del av krispacketen från regeringen, och om inte jag minns fel tog minst en bank emot pengarna trots att de egentligen inte ville det. Ironiskt nog var det den svenska vänstern som ansåg att skattebetalarna inte hade mjölkats tillräckligt mycket.

Hur folklig är Sjöstedt egentligen? Istället för att helt ta bort subventionerna till bankerna vill han överbyråkratisera läget med en skatt på subventionerna (lägg därtill krispacketet). Det är det som Sjöstedts förslag går ut på. Och i programmet hänvisar han till och med på den diskussionen som Obamaadministrationen fört i USA, som om dessa lyckats fixa den amerikanska ekonomin.

Men det är inte en slump att Sjöstedt söker inspiration från Obamanomics, det ger staten en given keynsiansk roll att ingripa i ekonomin där den helst inte ska in. Det förklarar varför Sjöstedt inte ville dra in subventionerna på bankerna. Det är väl bättre att ge sken av att man tar från "de rika", när man samtidigt ger dem subventioner.

Inte nog med detta, pengarna som vänstern tar fram tänker de satsa på utbildningar till arbetslösa. Två frågor dyker upp nu. Som Erik Almqvist (SD) påpekade så är en betydande del av de arbetslösa invandrare. Ska jag tolka det som att Sjöstedt vill satsa större delen av dessa pengar på SFI? Vår ekonomi är nämligen numera baserad på service sektorn och då är språket viktigt. Och för det andra... vilka jobb?! De skatter och regleringar som Sjöstedt vill är inte särskillt tillväxtvänliga, och han kan tacka sina fackpampskompisar som firade Illuminati Dagen tillsammans med honom i tisdags och sin frus arbetskamrater för alla orimliga miljöregleringar som skickat arbeten utanför Sveriges gränser! Företagsklimatet är inte särskillt bra i Sverige just nu, och Sjöstedt vill se till att det blir värre. Vem vet, det kanske är hans FN-uppdrag.

Resultatet av Sjöstedts sedelpress. 

Utöver det vill Sjöstedts vänster HÖJA INFLATIONSMÅLET från 2% som det är just nu, till 3% (I kid you not)! Sjöstedt ska alltså be Stefan Ingves att trycka sedlar i betydligt snabbare takt än vad som görs idag. Jag undrar vad Leif GW Persson och andra pensionärer som varit kritiska till den inflationen och kallat det en smyg beskattning av svenska folket, en skatt som man inte kan se när man deklarerar, har att säga om detta. Återigen kan vi konstatera att socialister vill skada de svagaste i samhället genom att öka inflationstakten. Det verkar vara den röda tråden genom deras politiska filosofi.

Vänstern har även varit de starkaste kritiker av "Carema-skandalen", som numera visat sig vara ett politiskt drev signerat våra färgade journalister. Behandlingen av Dagens Samhälle (som var nyhetssidan som avslöjade alla felaktigheter och mörkläggningar i denna drev) finner jag minst sagt förkastligt! Men knappast förvånande. Det som dock fick mig mest förbannad var Mona Masris mästerverk hos SR.

Så länge svensk media kommer undan med att blåljuga så mycket de bara kan kommer Sjöstedt att komma undan med samma typ av blåsning. Tydligen så finns det även en del som inte är tillräckligt klipska, även om man skulle ha hoppats på det. Tyvärr.

Avslutningsvis, vill jag ha sagt att Sjöstedt ser på Sverige som en knarkkung ser på en pundare, och en pundare vill väl inte tacka nej till mer knark även om det kommer att skada honom i längden.

Och om vi ändå ska hålla på med analogier så bjuder jag på en favorit i repris, enjoy: