Skolan som försatte Sverige i en falsk trygghet.

Stockhomsskolan, precis som Keynesianismen, inspirerades av den svenske ekonomen Knut Wicksell. Både Stockholmsskolan som Keynes kom även fram till samtidigt samma slutssats gällande de makroekonomiska teorierna kring tillgång och efterfråga oberoende av varandra. Debatter sker än idag om ifall den ena eller den andra var före. Men John Maynard Keynes blev dock mer känd internationellt då han skrev sitt verk General Theory (1936) på engelska medan att Stockholmsskolan skrev sina verk och artiklar på svenska, och nådde därmed inte lika mycket uppmärksamhet internationellt.

Stockholmsskolans föddes ur ekonomer som tillhörde den "politiskt ekonomiska klubben" som stimulerades främst av Knut Wicksells verk. Det var ur denna grupp som Stockholmsskolan skulle så småningom växa fram.

Denna skola (Stockholmsskolan/Keynesianismen) är den som dominerat vår planets ekonomiska politik sedan 1930-talet. Tillsammans med Chicagoskolan, som dessvärre endast blev utnyttjad för triangulering av Keynesianismen från "höger", leddes den ekonomiska inriktningen så småningom in i den så kallade nykeynesianismen som råder idag.

Skolan som pekas ut som Stockholmsskolans motsats är den Österrikiska skolan. Där den stockholmska skolan leder till kollektivism, leder den österrikiska till individualism. Där den stockholmska skolan är för centralt reglerad ekonomisk planering (med mindre ytor av ekonomisk frihet), erbjuder den österrikiska skolan ren indivuduell ekonomisk frihet och ansvar. Och medan att stockholmska skolan är för en rörlig valuta, så förespråkar den österrikiska skolan guldmyntfoten. Den sistnämnda skillnaden är kanske den som främst sätter fingret på skillnaden i synen på den ekonomiska filosofin mellan båda skolorna.

1VK blev avgörande för de flesta länders beslut att lämna guldmyntfoten. Guldmyntfoten krävde budgetansvar, en restriktiv ekonomisk politik från statens sida och en restriktiv penningpolitik från centralbankernas sida. Detta var därmed ett problem för staten, politiker, makthavare och specialintressen, som visade sig ha svårt för det här med budgetansvar. Med 1VK:s krigsutgifter hade makthavare en ursäkt för till att lämna guldmyntfoten för att kunna bedriva en expansiv ekonomisk och penningpolitik. Det är då ingen tillfällighet att välfärdsstaterna växte fram under mellankrigstiden. Stalin, Hitler, FDR, Per-Albin Hansson, dom hade alla sina egna varianter på det som i själva verket är den Nya Världsordningen: Det vill säga välfärdsstaten. Och detta skulle eliterna aldrig kunnat lyckas med under guldmyntfoten. Många intressegrupper gynnades av detta. Med en ständigt ökande inflation fann fackpamparna ett nytt existens berättigande, storföretagen gynnades av staternas expansiva ekonomiska politik och bankerna skulle så klart kunna fixa rejäla bonusar på centralbankernas expansiva penningpolitik.

Stockholmsskolan, kan man säga, var nyckeln till både socialdemokraternas politiska dominans, men också till Sveriges långsamma ekonomiska förfall från guld till skuld. Sedan de socialistiska fabianerna i CSA (Centralförbundet för Socialt Arbete) spelat en ledande roll inom svensk politik (som jag skrivit om i min serie om socialdemokraternas historia, i andra delen) kan man säga att vänstern redan åtminstone sedan 20-talet erövrat liberalerna (om inte tidigare). Så som socialister så väl som liberaler var aktiva inom CSA, så dominerades Stockholmsskolan av just dessa två politiska grupperingar (alltså dagens motsvarighet till folkpartister och socialdemokrater, se listan nedan).

Keynesianismen/Stockholmsskolan visades upp som den gyllene medelvägen mellan kommunism och kapitalism och därför anammades av den politiska mitten internationellt. I Sverige blev det en del av "samförstånds" policyn där socialister som liberaler och storföretagare som fackpampar kunde alla komma överens ^^.

Stockholmsskolans idéer skulle så småningom erövra hela den politiska skalan i Sverige, från vänster till höger då motståndet från de konservativa inte var robust nog för att stå emot. Detta till den grad att Sverige identifieras ekonomiskt med just Stockholmsskolan. Detta är något som jag personligen fått erfara, när jag pluggade nationalekonomi vid universitetet. Professorerna skryter om Stockholmsskolan. Och att kritisera den betraktades nästan som att angripa professorerna själva och landet.

Det är ganska roligt att se personer som Carl B Hamilton (FP) och Carl Bildt (M) kritisera keynesianer, när de själva bedriver keynesiansk ekonomisk politik i praktiken. De kommer undan med deras hycklande då större delen av landets befolkning är fullständigt ignoranta gällande ekonomi och ekonomisk historia. Försök att föreslå guldmyntfoten till Hamilton eller Bildt, så kan jag lova er att de kommer att tala om för dig hur illa detta vore. Dessa landsförrädare är de som fortsätter med den falska tryggheten som Stockholmsskolan försatte Sverige i.

Nedan följer en lista på kände figurer inom Stockholmsskolan:

-Gunnar Myrdal (socialdemokrat och eugenist)

-Bertil Ohlin (folkpartist)

-Erik Lindahl (akademiker)

-Dag Hammarskjöld (ingick i flera socialdemokratiska regeringar, homosexuell, hedning och globalist)

-Alf Johansson (nationalekonom och offentligt anställd av sossarna inom bostadspolitiken)

-Erik Lundberg (nationalekonom och nära rådgivare åt sossarnas finansminister Ernst Wigforss)

-Ingvar Svenilsson (arbetade åt FN och blev känd för sina dåraktiga teorier om planekonomi)

-Gustav Cassel (grundaren av Stockholmsskolan och aktiv inom NF)

-Eli Heckscher (nobelpristagare, nationalekonomisk historiker och teoretiker)

-David Davidson (nationalekonom med stark inflytande hos sossarna)

Det är viktigt här att även förstå nätverket som fanns mellan akademiker (nationalekonomer) och politiker. Socialdemokraten Ernst Wigforss kom i kontakt med Stockholmsskolans idéer, långt innan han blev finansminister, via DYG (De Yngre Gubbarna), en vänsterextrem kulturradikal studentförening i Lund. Bland dessa vänsterradikala studenter finner vi, förutom Ernst Wigforss, även Östen Undén och en ung Tage Erlander. Även "liberalen" Bertil Ohlin var medlem i det vänsterextrema DYG.

PS: Det jag skrivit i det här inlägget fick jag inte lära mig på Universitetet. Professorerna agerar mest som Gatekeepers från sanningen idag. Varför ska man slösa sin tid där när man kan skaffa sig information från oberoende källor och utan att skuldsätta sig till CSN? 

Övriga tips: 

Läs gärna: 
The Keynesian Legacy Unravels av Tyler Durden på Zero Hedge. 

Lyssna gärna på föreläsningen: 
Is Milton Friedman a Keynesian? An Analysis of the Chicago School av Roger W. Garrison hos The Ludwig von Mises Institute´s seminar.