Visar inlägg med etikett österrikiska skolan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett österrikiska skolan. Visa alla inlägg

torsdag 14 mars 2013

Ludwig von Mises varnade oss för fejk-kapitalister.

Mont Pelerin Society. 
Många inom vänstern som anser sig tillhöra "anti-NWO-rörelsen", tar jämt upp Mont Pelerin Society. Då syftar jag kanske främst på individer som Webster Griffin Tarpley och Lyndon LaRouche och hans LaRouche-pack (läs socialist-pack). Eftersom dessa anhängare av egalitarism förespråkar statliga lösningar, "det amerikanska systemet" som båda socialisterna Tarpley och LaRouche kallar det, så måste de så klart försöka "avslöja" ekonomiska libertarianer som vågar säga ifrån bedrägeriet med både den socialistiska välfärdsstaten och den korporativistiska fascismen, som idag felaktigt kallas för kapitalism. "Det amerikanska systemet" som LaRouche och Co. förespråkar kom från början från Clay och Hamilton som tidigare avslöjats som agenter från det Brittiska Imperiet. LaRoucherörelsen har så klart inga problem med att beskydda keynesianismens ekonomiska skola, som också härstammar från det Brittiska Imperiet.

Det som de trots allt pekar ut mycket riktigt är att Mont Perelin Society (MPS) var en tanke som fanns redan år 1938. Det här blev ytterliggare ett av Rockefellers stora verk. Det fanns olika skolor som tog helt avstånd från totalitarismen som dominerade Europa (kommunism, fascism, socialism) och förespråkade den "fria marknaden" fast olika varianter av den. Det fanns den nyliberalaskolan som gjorde kompromisser med socialismen, von Hayeks skolan som fövisso förminskade statens roll i samhället men tillät interventionism, Rüstowskolan som hade för avsikt att bevara les anciens regimes privilegier, och von Mises österrikiska skola som var de enda som inte trodde på någon "medelväg" mellan individuell frihet och statlig makt inom ekonomin. Ludwig von Mises menade att, att gå med på en "medelväg" skulle så småningom innebära att Staten skulle bara införskaffa sig mer makt med tiden.

Bankmaffiorna såg den här typen av tankegångar som ett hot mot deras hegimoni. De hade alltid velat ha kommunism som sitt enda mål. De finansierade kommunistiska, fascistiska och socialistiska samhällsbyggen. De kunde låta Staten, alltså skattebetalarna, och därmed folket, ta över ansvaret. Att kollektivisera samhällen (OBS! både vinster och förluster, alltså kommunism) betraktade de som ett måste. Verklig frimarknads konkurrens skulle innebära ett hot mot deras hefimoni.

"Competition is a sin!" 

~John D. Rockefeller.

Citatet visar tydligt att det sista som globalisterna vill, är en fri marknad som skulle kunna hota deras etablerade ställning. Den enda lösningen blev då, att försöka erövra den här växande hotet. Man bjöd in all dessa frimarknads skolor till möten. Och det var här man kom överens om att skapa MPS.

Ända från början var Ludwig von Mises skeptisk till hela idéen med MPS efter att ha umgåtts med de blivande medlemmarna. Tanken var att MPS skulle bli som ett diskussionsforum för olika skolor som förespråkade den fria marknaden. Men von Mises upptäckte ganska snabbt att detta var inte syftet. Redan året innan MPS grundandet visade von Mises sitt missnöje i sin brevväxling med sin vän von Hayek som var betydligt mer naiv. Efter att ha fått inbjudningen till Mont Perelin, skrev Mises år 1946 till Hayek om sin skepcism mot MPS.

"What these frightened intellectuals did not comprehend was that all those measures of government interference with business which they advocated are abortive. ... There is no middle way. Either the consumers are supreme or the government.

Medans andra insisterade att det skulle gå att övertyga fler om att överge "medelvägen" om man var aktiv inom MPS, så påpekade Mises att detta skulle inte ske. Liknande projekt hade försökts tidigare, och misslyckats fullständigt. Och han förstod sedan att bankmaffiorna som annordnat MPS inte heller skulle tillåta det, då det uppenbart inte var en diskussionsforum, så som man hade sagt, utan snarare en tankesmedja för att globalisterna skulle kunna kontrollera det växande intresset för den fria marknaden. Återigen Mises:

“They did not realize that freedom is inextricably linked with the market economy. They endorsed by and large the critical part of the socialist programs. They were committed to a middle-of-the-road solution, to interventionism.” 

Tillslut ger Mises MPS dödsstöten innan han ens kom till första mötet. Han var redan övertygad om ett bedrägeri. Han påpekade att det inte var nödvändigt att tillhöra MPS för att kunna diskutera om den fria marknaden.

 "The weak point in Professor Hayek’s plan is that it relies upon the cooperation of many men who are known for their endorsement of interventionism. It is necessary to clarify this point before the meeting starts. As I understand the plan, it is not the task of this meeting to discuss anew whether or not a government decree or a union dictate has the power to raise the standard of living of the masses. If somebody wants to discuss these problems, there is no need for him to make a pilgrimage to the Mount Pèlerin. He can find in his neighborhood ample opportunity to do so.

 År 1947 var det dags för första MPS-mötet i Schweiz. Där närvarade von Mises. Han hade från början även varnat om de dubiösa deltagarna vid först mötet. Och det fick han se med egna ögon också. Till slut fick han nog och stormade ut från mötet med orden:

“You’re all a bunch of socialists.” 

 Precis som Ludwig von Mises hade förutspått, så blev så småningom MPS till en mer renodlad tankesmedja åt fejk-kapitalister och fejk-libertarianer. Rockefeller och Co. hade lyckats bygga upp en effektiv kontrollerad opposition, som skulle erövra, neutralisera och försvaga den etablerade högern i världen. Istället föddes Chicagoskolan som skulle få den österrikiska skolan att hamna i skymundan. Och hädanefter skulle korporativismen felaktigt kallas för kapitalism.

Det är främst denna falska föreställning och demonisering av den fria marknaden som gjorde det möjligt för eliten att även lansera sina kommunistiska rörelser som till exempel OWS-rörelsen. Observera att de är noga och ihärdiga med att attackera kapitalismen, och kan göra så, så länge folket är så pass ignoranta att de inte kan skilja mellan korporativism och kapitalism.

Trots att Mises endast deltog i första mötet, i stort sätt bara för att skälla ut dem, så inkluderar MPS än idag, Mises som en av deras "medlemmar". Ett medvetet sätt att smutskasta en gammal fiende.

MPS har varit så pass effektiv med att infiltrera libertarianska rörelser, att många libertarianer än idag är själva ignoranta över det faktum att von Mises sa ifrån och avslöjade MPS. Det var först efter en diskussion efter det att MPS tog tydlig ställning för USA:s förlängda arm i Georgien mot Ryssland år 2008 som detta uppdagades via Lew Rockwell forumet, där många bloggare från von Mises Institute påpekade att Mises aldrig gett MPS sitt godkännande, tvärtom fördömde han MPS.

Följande korta dokumentär om Ludwig von Mises är från Heritage Foundation, som har kopplingar till MPS. Men man kan ändå se den som rätt så neutral i sin beskrivning av von Mises. Man påpekar även de attacker från vänstern inom universitetsväsendet, som ogillade von Mises förespråkandet av guldmyntfoten. Han hatades även av socialisterna (samtliga varianter soc. kom. fas. naz.) på grund av att han var jude.


tisdag 12 mars 2013

Ett österrikiskt perspektiv på svensk ekonomi.

Per Bylund är en av få svenskar tillhörande den österrikiska skolan och då även von Mises institute. 2008 framförde Bylund en föreläsning om Sverige i Rhodes College, Memphis, Tennessee, i USA. Föreläsningen handlade främst om Sverige ur ett ekonomiskt perspektiv, även om en del andra nära besläktade historiska frågor togs upp.


söndag 6 januari 2013

Skolan som försatte Sverige i en falsk trygghet.

Stockhomsskolan, precis som Keynesianismen, inspirerades av den svenske ekonomen Knut Wicksell. Både Stockholmsskolan som Keynes kom även fram till samtidigt samma slutssats gällande de makroekonomiska teorierna kring tillgång och efterfråga oberoende av varandra. Debatter sker än idag om ifall den ena eller den andra var före. Men John Maynard Keynes blev dock mer känd internationellt då han skrev sitt verk General Theory (1936) på engelska medan att Stockholmsskolan skrev sina verk och artiklar på svenska, och nådde därmed inte lika mycket uppmärksamhet internationellt.

Stockholmsskolans föddes ur ekonomer som tillhörde den "politiskt ekonomiska klubben" som stimulerades främst av Knut Wicksells verk. Det var ur denna grupp som Stockholmsskolan skulle så småningom växa fram.

Denna skola (Stockholmsskolan/Keynesianismen) är den som dominerat vår planets ekonomiska politik sedan 1930-talet. Tillsammans med Chicagoskolan, som dessvärre endast blev utnyttjad för triangulering av Keynesianismen från "höger", leddes den ekonomiska inriktningen så småningom in i den så kallade nykeynesianismen som råder idag.

Skolan som pekas ut som Stockholmsskolans motsats är den Österrikiska skolan. Där den stockholmska skolan leder till kollektivism, leder den österrikiska till individualism. Där den stockholmska skolan är för centralt reglerad ekonomisk planering (med mindre ytor av ekonomisk frihet), erbjuder den österrikiska skolan ren indivuduell ekonomisk frihet och ansvar. Och medan att stockholmska skolan är för en rörlig valuta, så förespråkar den österrikiska skolan guldmyntfoten. Den sistnämnda skillnaden är kanske den som främst sätter fingret på skillnaden i synen på den ekonomiska filosofin mellan båda skolorna.

1VK blev avgörande för de flesta länders beslut att lämna guldmyntfoten. Guldmyntfoten krävde budgetansvar, en restriktiv ekonomisk politik från statens sida och en restriktiv penningpolitik från centralbankernas sida. Detta var därmed ett problem för staten, politiker, makthavare och specialintressen, som visade sig ha svårt för det här med budgetansvar. Med 1VK:s krigsutgifter hade makthavare en ursäkt för till att lämna guldmyntfoten för att kunna bedriva en expansiv ekonomisk och penningpolitik. Det är då ingen tillfällighet att välfärdsstaterna växte fram under mellankrigstiden. Stalin, Hitler, FDR, Per-Albin Hansson, dom hade alla sina egna varianter på det som i själva verket är den Nya Världsordningen: Det vill säga välfärdsstaten. Och detta skulle eliterna aldrig kunnat lyckas med under guldmyntfoten. Många intressegrupper gynnades av detta. Med en ständigt ökande inflation fann fackpamparna ett nytt existens berättigande, storföretagen gynnades av staternas expansiva ekonomiska politik och bankerna skulle så klart kunna fixa rejäla bonusar på centralbankernas expansiva penningpolitik.

Stockholmsskolan, kan man säga, var nyckeln till både socialdemokraternas politiska dominans, men också till Sveriges långsamma ekonomiska förfall från guld till skuld. Sedan de socialistiska fabianerna i CSA (Centralförbundet för Socialt Arbete) spelat en ledande roll inom svensk politik (som jag skrivit om i min serie om socialdemokraternas historia, i andra delen) kan man säga att vänstern redan åtminstone sedan 20-talet erövrat liberalerna (om inte tidigare). Så som socialister så väl som liberaler var aktiva inom CSA, så dominerades Stockholmsskolan av just dessa två politiska grupperingar (alltså dagens motsvarighet till folkpartister och socialdemokrater, se listan nedan).

Keynesianismen/Stockholmsskolan visades upp som den gyllene medelvägen mellan kommunism och kapitalism och därför anammades av den politiska mitten internationellt. I Sverige blev det en del av "samförstånds" policyn där socialister som liberaler och storföretagare som fackpampar kunde alla komma överens ^^.

Stockholmsskolans idéer skulle så småningom erövra hela den politiska skalan i Sverige, från vänster till höger då motståndet från de konservativa inte var robust nog för att stå emot. Detta till den grad att Sverige identifieras ekonomiskt med just Stockholmsskolan. Detta är något som jag personligen fått erfara, när jag pluggade nationalekonomi vid universitetet. Professorerna skryter om Stockholmsskolan. Och att kritisera den betraktades nästan som att angripa professorerna själva och landet.

Det är ganska roligt att se personer som Carl B Hamilton (FP) och Carl Bildt (M) kritisera keynesianer, när de själva bedriver keynesiansk ekonomisk politik i praktiken. De kommer undan med deras hycklande då större delen av landets befolkning är fullständigt ignoranta gällande ekonomi och ekonomisk historia. Försök att föreslå guldmyntfoten till Hamilton eller Bildt, så kan jag lova er att de kommer att tala om för dig hur illa detta vore. Dessa landsförrädare är de som fortsätter med den falska tryggheten som Stockholmsskolan försatte Sverige i.

Nedan följer en lista på kände figurer inom Stockholmsskolan:

-Gunnar Myrdal (socialdemokrat och eugenist)

-Bertil Ohlin (folkpartist)

-Erik Lindahl (akademiker)

-Dag Hammarskjöld (ingick i flera socialdemokratiska regeringar, homosexuell, hedning och globalist)

-Alf Johansson (nationalekonom och offentligt anställd av sossarna inom bostadspolitiken)

-Erik Lundberg (nationalekonom och nära rådgivare åt sossarnas finansminister Ernst Wigforss)

-Ingvar Svenilsson (arbetade åt FN och blev känd för sina dåraktiga teorier om planekonomi)

-Gustav Cassel (grundaren av Stockholmsskolan och aktiv inom NF)

-Eli Heckscher (nobelpristagare, nationalekonomisk historiker och teoretiker)

-David Davidson (nationalekonom med stark inflytande hos sossarna)

Det är viktigt här att även förstå nätverket som fanns mellan akademiker (nationalekonomer) och politiker. Socialdemokraten Ernst Wigforss kom i kontakt med Stockholmsskolans idéer, långt innan han blev finansminister, via DYG (De Yngre Gubbarna), en vänsterextrem kulturradikal studentförening i Lund. Bland dessa vänsterradikala studenter finner vi, förutom Ernst Wigforss, även Östen Undén och en ung Tage Erlander. Även "liberalen" Bertil Ohlin var medlem i det vänsterextrema DYG.



PS: Det jag skrivit i det här inlägget fick jag inte lära mig på Universitetet. Professorerna agerar mest som Gatekeepers från sanningen idag. Varför ska man slösa sin tid där när man kan skaffa sig information från oberoende källor och utan att skuldsätta sig till CSN? 

Övriga tips: 

Läs gärna: 
The Keynesian Legacy Unravels av Tyler Durden på Zero Hedge

Lyssna gärna på föreläsningen: 
Is Milton Friedman a Keynesian? An Analysis of the Chicago School av Roger W. Garrison hos The Ludwig von Mises Institute´s seminar

söndag 7 oktober 2012

Tom Woods i intervju om ekonomisk historia med mera.



Bland det jag ångrar mest i mitt liv, är att ha slängt bort år av mitt liv på unversitetet där jag i stort sätt blev indoktrinerad in i keynesianismen. Den ekonomiska skolan som är ansvarig för dagens ekonomiska kriser. I flera decenier har svenska ekonomistudenter i Sverige drillats in i keynesianismen oavsett om det är socialistiska eller borgerliga professorer.

Istället för att skuldsätta er till CSN och indoktrineras och fördummas i svenska universitet, föreslår jag att ni lyssnar på Peter Schiff och Tom Woods om ni vill lära er mer om ekonomi, frihet, men kanske främst just ekonomisk historia. Ovan kan ni höra en intervju som en lokal FOX News station gjorde med Tom Woods.

Tom Woods har börjat projektet LibertyClassroom.com för att lära ut folk om ekonomisk historia på att politiskt inkorrekt sätt och som de etablerade lärosäten aldrig kommer att göra. Du kan följa föreläsningar via webben enkelt, och för er som vill lära er om ekonomi är detta ett måste!

Om du verkligen vill visa ditt motstånd mot keynesianer och övriga kollektivister är lärdom om ekonomisk historia och den historiska relationen mellan stat och individ ett måste!

torsdag 26 april 2012

Peter Schiff läxar upp Obama och hans anhängare om ekonomisk historia.



Kommentarer är överflödiga. Staten använder sig av kvantitativa lättnader och stimulanspacket som en pundare använder sig av knark. Följ Peter Schiffs YouTube-kanal och Radioprogram för att lära dig mer om ekonomi.