Texas verkar gå från klarhet till klarhet. Sedan den nya Guvernören Greg Abbott tagit över efter Rick Perry, har Texas bara blivit bättre och bättre. Skatterna har sänkts. Abbott har utmanat JADE HELM 15 och krävt de regionala miliserna att vara beredda för eventuella stridigheter med Obamas styrkor från USA. Abbott har även undertecknat fler lagar för att värna om texasbornas rätt att bära vapen och även skylta med dem (open carry).
Men nu tar Abbott det hela ett steg längre. Han vill återinföra guldmyntfoten i Texas. Så ifall USA skulle kollapsa, skulle en Texas-valuta uppbackad av guld kunna snabbt ersätta den döda och värdelösa PetroDollarn.
Inbakat i denna lagändring kommer Texas även att legalisera handel med guld och silver och att man dessutom kräver tillbaka sitt guld som finns i New York. Guld som Texas tvingades överlämna 1933. Utöver det vill lagstiftningen garantera att konfiskeringen av guldet som skedde i USA på 30-talet inte skulle kunna ske igen. Texas kommer alltså inte att erkänna liknande krav från Washington Corp. om att konfiskera och överlämna sina medborgares guld över till Staten.
Totalt kräver Texas guld för värdet av 1 miljard dollar tillbaka från The FED.
Tyvärr så är JA-sidan just nu några procentenheter kort. Allting beror så klart på valdeltagandet. Men enligt de senaste siffrorna är det bara 44% som stödjer JA-sidan. NEJ-sidan har 39%. Avgörande är de osäkra som är 17%, ifall de röstar blankt eller ifall de inte röstar. Röstar de blankt blir JA-sidan förmodligen några procentenheter kort. Röstar de inte har JA-sidan en chans att få en kvalificerad majoritet, som krävs för att få igenom förslaget om att Schweiz ska återgå till guldmyntfoten.
De etablerade medierna, regeringen och SNB har för en rigorös kampanj mot förslaget. Och har nu alltså en ganska svag fördel. Men med 17% osäkra är fortfarande inget avgjort.
Jag har tidigare skrivit om det viktigaste valet som, fortfarande, absolut ingen pratar om! Inget i MSM, och knappt något i alternativ media.
Valet kan skaka om världen i grundvalarna och bli början på slutet för bankmaffiornas manipulationer i marknaden.
I sin senaste video förklarar Peter Schiff varför valet som det schweiziska folket nu ställs in för är så viktig, och hur den kan helt förändra förutsättningarna för så många människor i världen (i längden), men i synnerhet för schweizarna själva (i första hand).
Mätningarna visar antingen dött lopp eller viss fördel till Nej-sidan. SNB och de etablerande partierna, samt MSM, propagerar nu aggressivt för Nej-sidan. Så det är dags att försöka nå ut till schweizare som inte bestämt sig.
Så schweizare. Rösta JA den 30:e november! Rädda eran valuta! Rädda ert land!
Den 30 november i år hålls kanske vår livstids viktigaste val. Valet sker i Schweiz, och är ett initiativ driven ur den schweiziska direktdemokratin där det nationalistiska partiet SVP (Schweiziska Folkpartiet) har nu tvingat parlamentet till att utlysa en folkomröstning som inte uppskattas av etablissemanget i Schweiz.
Valet handlar om ifall Schweiz ska återgå till guldmyntfoten eller inte. Kraven man ställer vid ett JA är tre:
* All Schweizisk guld som hålls utanför landet skall repatrieras med omedelbar verkan.
* Den Schweiziska centralbanken (SNB) måste ha sina tillgångar i minst 20% fysiskt guld.
* Ett totalförbud för SNB:n att sälja sitt guld.
Till skillnad från i fallet Tyskland, så kommer inte landets elit att kunna backa. De kommer att tvingas följa folkets vilja i frågan. Det innebär att schweizarnas guld i Fort Knox måste hem! USA kommer att alltså tvingas visa upp guldet, som de inte har. Guldet har varit borta sedan åtminstone 70-talet.
Detta kommer, av allt att döma, att innebära slutet för Dollarn.
Nyligen knöt SNB:n sin schweiziska franc till Euron. Detta har inneburit att schweizarna har drabbats av ECB:s keynesianska penningpolitik, som har kraftigt försvagat det schweiziska folkets köpkraft. Om Schweiz nu återgår till guldmyntfoten, så kommer SNB:n även att tvingas till att släppa knuten till Euron.
Schweizarnas franc kommer i det fallet att öka kraftigt i värde. Vilket kommer att innebära stora problem för både Dollarn och Euron, då de inte kommer att kunna manipulera marknaden mellan varandra längre.
Problemet är att SNB:n är emot en återgång till guldmyntfoten. Även de kommersiella bankerna är emot. Massmedierna är också emot det. Och trots att valet kan bli den viktigaste i vår tid, så har medierna sett till att lägga locket på kring debatten. Även den politiska klassen är emot. Samtliga partierna är emot, förutom det nationalistiska partiet SVP som vill återgå till guldmyntfoten.
Nedan ser vi när SVP-politikern, Lukas Reimann, adresserar parlamentet med förslaget till folkomröstning gällande en schweizisk återgång till guldmyntfoten. Lukas Reimann var också med och demonstrerade mot Bilderberg när de var på besök i hans hemland, Schweiz, år 2011.
Mer information om valet, den 30 november, hittar ni HÄR.
Många inom vänstern som anser sig tillhöra "anti-NWO-rörelsen", tar jämt upp Mont Pelerin Society. Då syftar jag kanske främst på individer som Webster Griffin Tarpley och Lyndon LaRouche och hans LaRouche-pack (läs socialist-pack). Eftersom dessa anhängare av egalitarism förespråkar statliga lösningar, "det amerikanska systemet" som båda socialisterna Tarpley och LaRouche kallar det, så måste de så klart försöka "avslöja" ekonomiska libertarianer som vågar säga ifrån bedrägeriet med både den socialistiska välfärdsstaten och den korporativistiska fascismen, som idag felaktigt kallas för kapitalism. "Det amerikanska systemet" som LaRouche och Co. förespråkar kom från början från Clay och Hamilton som tidigare avslöjats som agenter från det Brittiska Imperiet. LaRoucherörelsen har så klart inga problem med att beskydda keynesianismens ekonomiska skola, som också härstammar från det Brittiska Imperiet.
Det som de trots allt pekar ut mycket riktigt är att Mont Perelin Society (MPS) var en tanke som fanns redan år 1938. Det här blev ytterliggare ett av Rockefellers stora verk. Det fanns olika skolor som tog helt avstånd från totalitarismen som dominerade Europa (kommunism, fascism, socialism) och förespråkade den "fria marknaden" fast olika varianter av den. Det fanns den nyliberalaskolan som gjorde kompromisser med socialismen, von Hayeks skolan som fövisso förminskade statens roll i samhället men tillät interventionism, Rüstowskolan som hade för avsikt att bevara les anciens regimes privilegier, och von Mises österrikiska skola som var de enda som inte trodde på någon "medelväg" mellan individuell frihet och statlig makt inom ekonomin. Ludwig von Mises menade att, att gå med på en "medelväg" skulle så småningom innebära att Staten skulle bara införskaffa sig mer makt med tiden.
Bankmaffiorna såg den här typen av tankegångar som ett hot mot deras hegimoni. De hade alltid velat ha kommunism som sitt enda mål. De finansierade kommunistiska, fascistiska och socialistiska samhällsbyggen. De kunde låta Staten, alltså skattebetalarna, och därmed folket, ta över ansvaret. Att kollektivisera samhällen (OBS! både vinster och förluster, alltså kommunism) betraktade de som ett måste. Verklig frimarknads konkurrens skulle innebära ett hot mot deras hefimoni.
"Competition is a sin!"
~John D. Rockefeller.
Citatet visar tydligt att det sista som globalisterna vill, är en fri marknad som skulle kunna hota deras etablerade ställning. Den enda lösningen blev då, att försöka erövra den här växande hotet. Man bjöd in all dessa frimarknads skolor till möten. Och det var här man kom överens om att skapa MPS.
Ända från början var Ludwig von Mises skeptisk till hela idéen med MPS efter att ha umgåtts med de blivande medlemmarna. Tanken var att MPS skulle bli som ett diskussionsforum för olika skolor som förespråkade den fria marknaden. Men von Mises upptäckte ganska snabbt att detta var inte syftet. Redan året innan MPS grundandet visade von Mises sitt missnöje i sin brevväxling med sin vän von Hayek som var betydligt mer naiv. Efter att ha fått inbjudningen till Mont Perelin, skrev Mises år 1946 till Hayek om sin skepcism mot MPS.
"What these frightened intellectuals did not comprehend was that all those measures of government interference with business which they advocated are abortive. ... There is no middle way. Either the consumers are supreme or the government."
Medans andra insisterade att det skulle gå att övertyga fler om att överge "medelvägen" om man var aktiv inom MPS, så påpekade Mises att detta skulle inte ske. Liknande projekt hade försökts tidigare, och misslyckats fullständigt. Och han förstod sedan att bankmaffiorna som annordnat MPS inte heller skulle tillåta det, då det uppenbart inte var en diskussionsforum, så som man hade sagt, utan snarare en tankesmedja för att globalisterna skulle kunna kontrollera det växande intresset för den fria marknaden. Återigen Mises:
“They did not realize that freedom is inextricably linked with the market economy. They endorsed by and large the critical part of the socialist programs. They were committed to a middle-of-the-road solution, to interventionism.”
Tillslut ger Mises MPS dödsstöten innan han ens kom till första mötet. Han var redan övertygad om ett bedrägeri. Han påpekade att det inte var nödvändigt att tillhöra MPS för att kunna diskutera om den fria marknaden.
"The weak point in Professor Hayek’s plan is that it relies upon the cooperation of many men who are known for their endorsement of interventionism. It is necessary to clarify this point before the meeting starts. As I understand the plan, it is not the task of this meeting to discuss anew whether or not a government decree or a union dictate has the power to raise the standard of living of the masses. If somebody wants to discuss these problems, there is no need for him to make a pilgrimage to the Mount Pèlerin. He can find in his neighborhood ample opportunity to do so."
År 1947 var det dags för första MPS-mötet i Schweiz. Där närvarade von Mises. Han hade från början även varnat om de dubiösa deltagarna vid först mötet. Och det fick han se med egna ögon också. Till slut fick han nog och stormade ut från mötet med orden:
“You’re all a bunch of socialists.”
Precis som Ludwig von Mises hade förutspått, så blev så småningom MPS till en mer renodlad tankesmedja åt fejk-kapitalister och fejk-libertarianer. Rockefeller och Co. hade lyckats bygga upp en effektiv kontrollerad opposition, som skulle erövra, neutralisera och försvaga den etablerade högern i världen. Istället föddes Chicagoskolan som skulle få den österrikiska skolan att hamna i skymundan. Och hädanefter skulle korporativismen felaktigt kallas för kapitalism.
Det är främst denna falska föreställning och demonisering av den fria marknaden som gjorde det möjligt för eliten att även lansera sina kommunistiska rörelser som till exempel OWS-rörelsen. Observera att de är noga och ihärdiga med att attackera kapitalismen, och kan göra så, så länge folket är så pass ignoranta att de inte kan skilja mellan korporativism och kapitalism.
Trots att Mises endast deltog i första mötet, i stort sätt bara för att skälla ut dem, så inkluderar MPS än idag, Mises som en av deras "medlemmar". Ett medvetet sätt att smutskasta en gammal fiende.
MPS har varit så pass effektiv med att infiltrera libertarianska rörelser, att många libertarianer än idag är själva ignoranta över det faktum att von Mises sa ifrån och avslöjade MPS. Det var först efter en diskussion efter det att MPS tog tydlig ställning för USA:s förlängda arm i Georgien mot Ryssland år 2008 som detta uppdagades via Lew Rockwell forumet, där många bloggare från von Mises Institute påpekade att Mises aldrig gett MPS sitt godkännande, tvärtom fördömde han MPS.
Följande korta dokumentär om Ludwig von Mises är från Heritage Foundation, som har kopplingar till MPS. Men man kan ändå se den som rätt så neutral i sin beskrivning av von Mises. Man påpekar även de attacker från vänstern inom universitetsväsendet, som ogillade von Mises förespråkandet av guldmyntfoten. Han hatades även av socialisterna (samtliga varianter soc. kom. fas. naz.) på grund av att han var jude.
"By a continuous process of inflation, governments can confiscate, secretly and unobserved, an important part of the wealth of their citizens...."
~ John Maynard Keynes
Jag har vid ett antal tillfällen skrivit om hur keynesianismen, nykeynesianismen och här hemma i Sverige Stockholmsskolan, varit en förbannelse över mänsklighetens och svenska folkets ekonomi. Idag är politiker som tomten som delar ut presenter till alla sina medborgare (barn). Man lånar, höjer skatter och inflerar sin egen valuta. Och man skuldsätter hela befolkningar. Vem behöver ta ansvar när centralbankerna kan bara trycka sedlar som om det inte skulle påverka ekonomin negativt?
Vi har alla sett bilderna från Weimarrepubliken och hur hyperinflation kan förstöra ett helt samhälle. Vi har sett hur det kan demoralisera ett folk, och få dem att desperat begära någon som kan härska med våld. Men ändå gör vi samma misstag nu. Trots att det redan pågår i Zimbabwe just idag. Det spelar ingen roll. Centralbankerna, väl inskolade i nykeynesianismen, fortsätter med att inflerar, håller räntorna så låga som möjligt, samtidigt som staten delar ut stimulanspacket. Ett recept för karftigt stigande priser och försämrad levnadsstandard. En ohelig allians mellan fackföreningar som får ett bedrägligt existensberättigande vid löneförhandlingar och storföretagen som tjänar på att få första tjing när politikerna ska "rädda jobben" samtidigt som man undanröjer småföretagen som inte klarar av att konkurrera.
Allt detta är möjligt på grund av att vi idag lever under en skuldbaserad ekonomi, istället för att leva under en guldbaserad ekonomi, som i normala omständigheter skulle annars gälla. Det finns tre olika sorters pengar.
1. Handelsvara: Det främsta exempel av detta är just guld och silver, som mynt eller tackor.
2. Förtroendevara: Ett substitut för handelsvaran. Med ett värde baserad på tillit. Som kan bytas ut mot en handelsvara.
3. Fiat: Som är värdelös, statligt dikterad, inte bytbar mot varken handelsbaserade eller förtroendebaserade pengar.
Normalt måste pengar accepteras som handelsvaror (alltså som valuta i det här fallet). Många handelsvaror kunde en gång i tiden användas som pengar (alltså valuta).
Boskap kunde användas som valuta. Men det blev kostsamt att underhålla då man var tvungen att sköta boskapet. Man kunde inte heller dela på boskapet, ty man skulle då rent bokstavligt talat döda pengarna.
Snäckskal kunde man också använda som valuta. Men de var alldeles för bräckliga och därmed svåra att hantera.
Salt användes faktiskt en gång i tiden som valuta. Många fick sin lön förr i tiden med just salt. Men det var alldeles för lätt att hitta och därmed väldigt lätt att inflera.
Spikar användes också som valuta. Men de var inte särskillt hållbara. De blev rostiga och utnyttjades i första hand för att bygga.
Tobak användes som valuta. Men den var inte heller särskillt hållbar då den ruttnade.
Med tiden kom marknaden fritt fram till att Guld & Silver var den mest gångbara valutan. De var delbara, knappa, hållbara och lätta att transportera. Det var därför just Guld och Silver kunde bli den enda internationella valutan som de flesta om inte alla riken och kejsardömmen kunde erkänna. Det var först på senare tid som världsekonomin så småningom övergick till papperspengar utan något verkligt värde.
Medans centralbankerna dök upp i Europa och ersatte guld och silver med papper (en idé som ursprungligen kom från Kina: läs flygande pengar) skulle detta lägga grunden till en kamp om ekonomisk frihet som nu har varat i flera hundra år, och som i allra högsta grand pågår just nu. Detta manifesterades allra främst i USA:s självständighetskrig. Man kan säga att den främsta anledningen till revolutionen ligger i just den här frågan. Frågan om ekonomisk frihet för individen gentemot Staten. Så här sa några av USA:s grundare och författare till den amerikanska konstitutionen.
"shut and bar the door against paper money."
~ Oliver Ellsworth, CT
"remove the possibility of paper money."
~ James Wilson, PA
"(disarm) the government of such power."
~ Pierce Butler, SC
"reject the whole Constitution (if paper money is not barred)."
~ John Langdon, NH
De visste alla mycket väl vilket ekonomiskt tyranni deras förfäder hade lämnat i Europa. De ville inte att samma förbannelse skulle drabba dem och deras barnbarn i det nya landet. Men tiden skulle gå och så småningom skulle USA få en centralbank (The Federal Reserve år 1913) precis som i resten av världen.
Jesuiten Edward Mandell House. Fadern till The Federal Reserve.
År 1933 såg, frimuraren av 33 graden, Franklin Delano Roosevelt (FDR) till att USA lämnade guldmyntfoten till slut. Innan dess var The FED tvungen att dela ut guld till den medborgaren som begärde att få ut sina pengar istället för papper. The FED kunde då inte fritt trycka sedlar och inflera Dollarn som de begärde. Men FDR som hade ambitionen att bygga upp en välfärdstat och öka Statens roll i samhället gjorde det enda man kunde förvänta sig av en ledare som lovade allt åt alla. Sedan 1933 kunde nu The FED utan hinder inflera Dollarn och återigen förslava medborgarna, så som man redan gjorde på samma sätt i resten av världen. Man hade alltså omvandlat landet från att ha varit en guldbaserad ekonomi till en skuldbaserad ekonomi. Det som USA:s grundare allra mest befarade blev verklighet under landsförrädaren FDR.
The FED var jesuiten Edward Mandell Houses kanske främsta skapelser. Han var rådgivare åt den jesuittränade presidenten, Woodrow Wilson. I sin bok Philip Dru: Administration, från 1912, skrev House att han arbetade för "Socialism så som Karl Marx drömde om det.". House, alltså mannen som låg bakom skapelsen av The Federal Reserve, vurmade alltså för Marxismens idéer och var tydlig med att hans avsikter var att arbeta för socialismen så som Karl Marx förespråkade den. Det är även viktigt att påpeka att House grundade Council on Foreign Relations (CFR) under mellankrigstiden som dominerat USA sedan dess. House brevväxlade även med FDR då denne var president.
"Let me issue and control a nation`s money and I care not who writes the laws."
~ Mayer Amschel Rothscild (Knight of Malta).
Videon nedan är en föreläsning från JBS som jag rekommenderar.
Frågan om Guldmyntfot är egentligen en fråga om frihet i allra högsta grad. Om du vill bli fri, om du vill kunna klara dig själv, utan att någon byråkrat/politiker/myndighet lägger sig i ditt liv, så måste du vara för Guldmyntfoten. Om du däremot vill behålla en stor välfärdsstat där Staten och den politiska adeln ska få spendera massvis med pengar och lova allt till alla, så föredrar du värdelös papper.
I sommras förklarade Peter Schiff detta klart och tydligt samtidigt som The FED deklarerade QE3. Systemet kommer ändå att rasa. Det kommer att göra ont. Att skjuta upp på smärtan kommer bara att göra saker värre. Men det kan vara svårt för socialister, och de som fortfarande tror att det går att spendera sig ur en kris, att förstå. Det enda man gör är att föra över skulden till sina barn och barnbarn. Så det är upp till Dig att välja om du föredrar Skuld eller Guld...
Stockhomsskolan, precis som Keynesianismen, inspirerades av den svenske ekonomen Knut Wicksell. Både Stockholmsskolan som Keynes kom även fram till samtidigt samma slutssats gällande de makroekonomiska teorierna kring tillgång och efterfråga oberoende av varandra. Debatter sker än idag om ifall den ena eller den andra var före. Men John Maynard Keynes blev dock mer känd internationellt då han skrev sitt verk General Theory (1936) på engelska medan att Stockholmsskolan skrev sina verk och artiklar på svenska, och nådde därmed inte lika mycket uppmärksamhet internationellt.
Stockholmsskolans föddes ur ekonomer som tillhörde den "politiskt ekonomiska klubben" som stimulerades främst av Knut Wicksells verk. Det var ur denna grupp som Stockholmsskolan skulle så småningom växa fram.
Denna skola (Stockholmsskolan/Keynesianismen) är den som dominerat vår planets ekonomiska politik sedan 1930-talet. Tillsammans med Chicagoskolan, som dessvärre endast blev utnyttjad för triangulering av Keynesianismen från "höger", leddes den ekonomiska inriktningen så småningom in i den så kallade nykeynesianismen som råder idag.
Skolan som pekas ut som Stockholmsskolans motsats är den Österrikiska skolan. Där den stockholmska skolan leder till kollektivism, leder den österrikiska till individualism. Där den stockholmska skolan är för centralt reglerad ekonomisk planering (med mindre ytor av ekonomisk frihet), erbjuder den österrikiska skolan ren indivuduell ekonomisk frihet och ansvar. Och medan att stockholmska skolan är för en rörlig valuta, så förespråkar den österrikiska skolan guldmyntfoten. Den sistnämnda skillnaden är kanske den som främst sätter fingret på skillnaden i synen på den ekonomiska filosofin mellan båda skolorna.
1VK blev avgörande för de flesta länders beslut att lämna guldmyntfoten. Guldmyntfoten krävde budgetansvar, en restriktiv ekonomisk politik från statens sida och en restriktiv penningpolitik från centralbankernas sida. Detta var därmed ett problem för staten, politiker, makthavare och specialintressen, som visade sig ha svårt för det här med budgetansvar. Med 1VK:s krigsutgifter hade makthavare en ursäkt för till att lämna guldmyntfoten för att kunna bedriva en expansiv ekonomisk och penningpolitik. Det är då ingen tillfällighet att välfärdsstaterna växte fram under mellankrigstiden. Stalin, Hitler, FDR, Per-Albin Hansson, dom hade alla sina egna varianter på det som i själva verket är den Nya Världsordningen: Det vill säga välfärdsstaten. Och detta skulle eliterna aldrig kunnat lyckas med under guldmyntfoten. Många intressegrupper gynnades av detta. Med en ständigt ökande inflation fann fackpamparna ett nytt existens berättigande, storföretagen gynnades av staternas expansiva ekonomiska politik och bankerna skulle så klart kunna fixa rejäla bonusar på centralbankernas expansiva penningpolitik.
Stockholmsskolan, kan man säga, var nyckeln till både socialdemokraternas politiska dominans, men också till Sveriges långsamma ekonomiska förfall från guld till skuld. Sedan de socialistiska fabianerna i CSA (Centralförbundet för Socialt Arbete) spelat en ledande roll inom svensk politik (som jag skrivit om i min serie om socialdemokraternas historia, i andra delen) kan man säga att vänstern redan åtminstone sedan 20-talet erövrat liberalerna (om inte tidigare). Så som socialister så väl som liberaler var aktiva inom CSA, så dominerades Stockholmsskolan av just dessa två politiska grupperingar (alltså dagens motsvarighet till folkpartister och socialdemokrater, se listan nedan).
Keynesianismen/Stockholmsskolan visades upp som den gyllene medelvägen mellan kommunism och kapitalism och därför anammades av den politiska mitten internationellt. I Sverige blev det en del av "samförstånds" policyn där socialister som liberaler och storföretagare som fackpampar kunde alla komma överens ^^.
Stockholmsskolans idéer skulle så småningom erövra hela den politiska skalan i Sverige, från vänster till höger då motståndet från de konservativa inte var robust nog för att stå emot. Detta till den grad att Sverige identifieras ekonomiskt med just Stockholmsskolan. Detta är något som jag personligen fått erfara, när jag pluggade nationalekonomi vid universitetet. Professorerna skryter om Stockholmsskolan. Och att kritisera den betraktades nästan som att angripa professorerna själva och landet.
Det är ganska roligt att se personer som Carl B Hamilton (FP) och Carl Bildt (M) kritisera keynesianer, när de själva bedriver keynesiansk ekonomisk politik i praktiken. De kommer undan med deras hycklande då större delen av landets befolkning är fullständigt ignoranta gällande ekonomi och ekonomisk historia. Försök att föreslå guldmyntfoten till Hamilton eller Bildt, så kan jag lova er att de kommer att tala om för dig hur illa detta vore. Dessa landsförrädare är de som fortsätter med den falska tryggheten som Stockholmsskolan försatte Sverige i.
Nedan följer en lista på kände figurer inom Stockholmsskolan:
-Gunnar Myrdal (socialdemokrat och eugenist)
-Bertil Ohlin (folkpartist)
-Erik Lindahl (akademiker)
-Dag Hammarskjöld (ingick i flera socialdemokratiska regeringar, homosexuell, hedning och globalist)
-Alf Johansson (nationalekonom och offentligt anställd av sossarna inom bostadspolitiken)
-Erik Lundberg (nationalekonom och nära rådgivare åt sossarnas finansminister Ernst Wigforss)
-Ingvar Svenilsson (arbetade åt FN och blev känd för sina dåraktiga teorier om planekonomi)
-Gustav Cassel (grundaren av Stockholmsskolan och aktiv inom NF)
-Eli Heckscher (nobelpristagare, nationalekonomisk historiker och teoretiker)
-David Davidson (nationalekonom med stark inflytande hos sossarna)
Det är viktigt här att även förstå nätverket som fanns mellan akademiker (nationalekonomer) och politiker. Socialdemokraten Ernst Wigforss kom i kontakt med Stockholmsskolans idéer, långt innan han blev finansminister, via DYG (De Yngre Gubbarna), en vänsterextrem kulturradikal studentförening i Lund. Bland dessa vänsterradikala studenter finner vi, förutom Ernst Wigforss, även Östen Undén och en ung Tage Erlander. Även "liberalen" Bertil Ohlin var medlem i det vänsterextrema DYG.
Mannen som personifierar ordet sossesvin på bästa sätt, Göran Persson, ställde upp i en längre intervju med SvD.s Olle Zachrison där han talade om hur den kommande ekonomiska kraschen år 2013 skulle påverka Sverige.
Det är viktigt att ha i åtanke att Persson har sedan sin tid som statsminister behållit en mycket nära kontakt med Tony Blair. Så han håller sig väl informerad om vad som pågår, och vad som kommer att ske. Med Olle Zachrisons intervju fick vi då en liten inblick i vad Persson har fått reda på. Märkligt nog erkänner Persson klart och tydligt att han bidragit till att Sverige nu befinner sig i det utsatta läget. Dock beklagar han sig idag över det faktum att ingen i Sverige talar om de riktiga problemen. Varken Reinfeldt eller oppositionen.
Risken är stor att Riksbanken sänker räntan ytterliggare på tisdag, och vi vet vad detta innebär. Sedelpressarna drar igång, sparare straffas, medans man uppmuntrar till att spendera sig allt mer in i skuldfesten. Medel-Svensson har ingen backup, och är en av världens mest skuldsatta befolkningar i hela världen. Men istället för att försöka spara, spenderar folket sina lånade pengar vidare in i skuldkarusellen. Ty skuldfesten måste fortsätta om vi ska tro på keynesianerna i Sveriges Riksbank.
Samtidigt som Persson varnar för inflation gnäller han på att kronan är "för stark". Han befarar att Sverige kan bli ytterliggare ett Schweiz. Hehe, jag önskar att vi kunde bli som Schweiz! Den schweiziska francen är stark, och det är en bra sak! Högern i Schweiz diskuterade förra året om att återgå till guldmyntfoten. Men det är tyvärr den ideologiska vänstern som styr bankväsendet i Schweiz. Därmed var guldmyntfoten helt uteslutet, istället peggade man francen till euron. Det mest korkade de kunde ha gjort! Därmed kommer den schweiziska francen att försvagas lika mycket som euron. Exportindustrin, turistindustrin med lfera hör av sig till sossepolitiker och centralbanken för att bekämpa den starka valutan. Detta trots att råvaror till industri faktiskt blir billigare, och levnadsstandarden för medborgarna förbättras kraftigt ju starkare ens valuta är! Men detta gynnar så klart inte en elit som vill smygbeskatte medborgare via inflation.
Men just på grund av att kronan inte försvagas lika mycdket som euron, så förutspår Persson att Sverige så småningom kommer att gå med i euron. Han nämnde aldrig specifikt om vi skulle likt Danmark och Schweiz pegga oss till euron, eller om vi bara direkt skulle ansluta oss till euron. Han sa inte heller exakt inte när denna eventuella anslutning skulle ske. Men det lär bli först efter det omtumlande året 2013.
Utöver det motsägelsefulla som Persson häver ur sig i intervjun med Zachrison, så tar man upp lite intressant fakta. Han förutspår att främst två industrier kommer att drabbas av 2013 års kris/krasch. Han menar att vi kommer att se spilrorna av den svenska bilindustrin drabbas hårt. Men även Sveriges skogsindustrin kommer att bli riktigt utsatt. Varselvågen förväntas slå alla tidigare rekord år 2013.
Med tanke på att de landsförrädande keynesianerna i Riksbanken har för avsikt att sänka räntan på tisdag, föreslår jag till mina läsare att ni passar på och köper guld och silver innan dess. Visst, kronan kommer inte att sjunka lika mycket som euron. Detta kommer att räcka som ursäkt för att dra igång sedelpressen, då keynesianer är alergiska mot "starka valutor". Guld och silver kommer att gå upp i värde. Kom ihåg att det är inte du som blir rik genom att köpa guld och silver, det är dessvärre hela vårt lands ekonomi som blir fattigare, du har bara skyddat värdet på dina pengar.
Nyligen fick jag chansen att prata med en bekant som tipsade mig om källorna som ledde till min artikel om Mali. I och med att det är April och han är fransman var det omöjligt att undvika att prata om valet i Frankrike, då vi pratade en del om Ron Paul och valet i USA tidigare.
De vill inte se henne i slutdebatterna, sa han. Le Pen kommer inte att vinna valet. Det är bara att vara realistisk. Går hon vidare till nästa omgång kan hon om det går bra få 30% mot Sarkozy och kanske mellan 35%-40% mot Hollande. Målet är istället att inte ge henne så mycket utrymme så att hon "väcker" allt för många fransmän.
Le Pen vill inte bara lämna EU. Hon har på senare dagar även uttryckt ett intresse för att återgå till guldmyntfoten. Kan ni tänke er vad som skulle ske om ett land som Frankrike återgick till guldmyntfoten? Hur det skulle påverka ekonomin? Hur detta skulle skada bankmaffian!?!
Marine är inte bara en skickligare debatör än samtliga andra partiledare, hon har inte samma uppkäftiga sätt som sin far blev känd för. Hon är mycket lättera att tycka om. Även när journalisterna frågar aggressivt och oförskämt och även avbryter henne svarar hon ändå lika artigt och hövligt. Det är något som även många utav hennes motståndare uppskattar.
Sen är det så att samhällsutvecklingen, när det gäller både EU och invandringen ger henne rätt. Och även i frågan om den "arabiska våren" hade hon rätt från början. Många fransmän har tröttnat. Sarkozy klarar inte av att hålla sina löften. Läget är så illa på många ställen att även en del invandrare funderar ifall de ändå kanske ska lägga sin röst på Marine.
Om det blir Sarkozy eller Hollande är det oklart. Men Hollande är så öppet och aggressivt globalistisk att det skrämmer en del. Sarkozy är något mer diskret och brukar få bättre idéer när det är valtider för att sedan lägga alla dessa fina idéer på hyllan efter valet. Så kanske fördel Sarko om det blir mellan dem två. Agendan lär fortsätta oavsett vilka av dessa två det blir som vinner valet. Men med Hollande lär det bli högre växel på utvecklingen. Sarkozy har stora sympatier bland eliterna. Han fick ta ganska stora smällar åt dem för Libyenkriget. Men han avklarade uppdraget åt dem. Och fortsätter göra grovjobbet längre ner i franska sfären av den afrikanska kontinenten.
Frågan är hur många fransmän Marine lyckas väcka. Hursomhelst avslutade min vän med orden: "Vi förväntar oss omfattande valfusk mot Marine".
