Därför är den enda lösningen att återgå till guldmyntfoten!

"By a continuous process of inflation, governments can confiscate, secretly and unobserved, an important part of the wealth of their citizens...." 

~ John Maynard Keynes

Jag har vid ett antal tillfällen skrivit om hur keynesianismen, nykeynesianismen och här hemma i Sverige Stockholmsskolan, varit en förbannelse över mänsklighetens och svenska folkets ekonomi. Idag är politiker som tomten som delar ut presenter till alla sina medborgare (barn). Man lånar, höjer skatter och inflerar sin egen valuta. Och man skuldsätter hela befolkningar. Vem behöver ta ansvar när centralbankerna kan bara trycka sedlar som om det inte skulle påverka ekonomin negativt?

Vi har alla sett bilderna från Weimarrepubliken och hur hyperinflation kan förstöra ett helt samhälle. Vi har sett hur det kan demoralisera ett folk, och få dem att desperat begära någon som kan härska med våld. Men ändå gör vi samma misstag nu. Trots att det redan pågår i Zimbabwe just idag. Det spelar ingen roll. Centralbankerna, väl inskolade i nykeynesianismen, fortsätter med att inflerar, håller räntorna så låga som möjligt, samtidigt som staten delar ut stimulanspacket. Ett recept för karftigt stigande priser och försämrad levnadsstandard. En ohelig allians mellan fackföreningar som får ett bedrägligt existensberättigande vid löneförhandlingar och storföretagen som tjänar på att få första tjing när politikerna ska "rädda jobben" samtidigt som man undanröjer småföretagen som inte klarar av att konkurrera.

Allt detta är möjligt på grund av att vi idag lever under en skuldbaserad ekonomi, istället för att leva under en guldbaserad ekonomi, som i normala omständigheter skulle annars gälla. Det finns tre olika sorters pengar.

1. Handelsvara: Det främsta exempel av detta är just guld och silver, som mynt eller tackor.

2. Förtroendevara: Ett substitut för handelsvaran. Med ett värde baserad på tillit. Som kan bytas ut mot en handelsvara.

3. Fiat: Som är värdelös, statligt dikterad, inte bytbar mot varken handelsbaserade eller förtroendebaserade pengar.

Normalt måste pengar accepteras som handelsvaror (alltså som valuta i det här fallet). Många handelsvaror kunde en gång i tiden användas som pengar (alltså valuta).

Boskap kunde användas som valuta. Men det blev kostsamt att underhålla då man var tvungen att sköta boskapet. Man kunde inte heller dela på boskapet, ty man skulle då rent bokstavligt talat döda pengarna.

Snäckskal kunde man också använda som valuta. Men de var alldeles för bräckliga och därmed svåra att hantera.

Salt användes faktiskt en gång i tiden som valuta. Många fick sin lön förr i tiden med just salt. Men det var alldeles för lätt att hitta och därmed väldigt lätt att inflera.

Spikar användes också som valuta. Men de var inte särskillt hållbara. De blev rostiga och utnyttjades i första hand för att bygga.

Tobak användes som valuta. Men den var inte heller särskillt hållbar då den ruttnade.

Med tiden kom marknaden fritt fram till att Guld & Silver var den mest gångbara valutan. De var delbara, knappa, hållbara och lätta att transportera. Det var därför just Guld och Silver kunde bli den enda internationella valutan som de flesta om inte alla riken och kejsardömmen kunde erkänna. Det var först på senare tid som världsekonomin så småningom övergick till papperspengar utan något verkligt värde.

Medans centralbankerna dök upp i Europa och ersatte guld och silver med papper (en idé som ursprungligen kom från Kina: läs flygande pengar) skulle detta lägga grunden till en kamp om ekonomisk frihet som nu har varat i flera hundra år, och som i allra högsta grand pågår just nu. Detta manifesterades allra främst i USA:s självständighetskrig. Man kan säga att den främsta anledningen till revolutionen ligger i just den här frågan. Frågan om ekonomisk frihet för individen gentemot Staten. Så här sa några av USA:s grundare och författare till den amerikanska konstitutionen.

"shut and bar the door against paper money." 

~ Oliver Ellsworth, CT

"remove the possibility of paper money." 

~ James Wilson, PA

"(disarm) the government of such power." 

~ Pierce Butler, SC

"reject the whole Constitution (if paper money is not barred)." 

~ John Langdon, NH

De visste alla mycket väl vilket ekonomiskt tyranni deras förfäder hade lämnat i Europa. De ville inte att samma förbannelse skulle drabba dem och deras barnbarn i det nya landet. Men tiden skulle gå och så småningom skulle USA få en centralbank (The Federal Reserve år 1913) precis som i resten av världen.

Jesuiten Edward Mandell House.
Fadern till The Federal Reserve. 

År 1933 såg, frimuraren av 33 graden, Franklin Delano Roosevelt (FDR) till att USA lämnade guldmyntfoten till slut. Innan dess var The FED tvungen att dela ut guld till den medborgaren som begärde att få ut sina pengar istället för papper. The FED kunde då inte fritt trycka sedlar och inflera Dollarn som de begärde. Men FDR som hade ambitionen att bygga upp en välfärdstat och öka Statens roll i samhället gjorde det enda man kunde förvänta sig av en ledare som lovade allt åt alla. Sedan 1933 kunde nu The FED utan hinder inflera Dollarn och återigen förslava medborgarna, så som man redan gjorde på samma sätt i resten av världen. Man hade alltså omvandlat landet från att ha varit en guldbaserad ekonomi till en skuldbaserad ekonomi. Det som USA:s grundare allra mest befarade blev verklighet under landsförrädaren FDR.

The FED var jesuiten Edward Mandell Houses kanske främsta skapelser. Han var rådgivare åt den jesuittränade presidenten, Woodrow Wilson. I sin bok Philip Dru: Administration, från 1912, skrev House att han arbetade för "Socialism så som Karl Marx drömde om det.". House, alltså mannen som låg bakom skapelsen av The Federal Reserve, vurmade alltså för Marxismens idéer och var tydlig med att hans avsikter var att arbeta för socialismen så som Karl Marx förespråkade den. Det är även viktigt att påpeka att House grundade Council on Foreign Relations (CFR) under mellankrigstiden som dominerat USA sedan dess. House brevväxlade även med FDR då denne var president.

"Let me issue and control a nation`s money and I care not who writes the laws." 

~ Mayer Amschel Rothscild (Knight of Malta).

Videon nedan är en föreläsning från JBS som jag rekommenderar.

Frågan om Guldmyntfot är egentligen en fråga om frihet i allra högsta grad. Om du vill bli fri, om du vill kunna klara dig själv, utan att någon byråkrat/politiker/myndighet lägger sig i ditt liv, så måste du vara för Guldmyntfoten. Om du däremot vill behålla en stor välfärdsstat där Staten och den politiska adeln ska få spendera massvis med pengar och lova allt till alla, så föredrar du värdelös papper.

I sommras förklarade Peter Schiff detta klart och tydligt samtidigt som The FED deklarerade QE3. Systemet kommer ändå att rasa. Det kommer att göra ont. Att skjuta upp på smärtan kommer bara att göra saker värre. Men det kan vara svårt för socialister, och de som fortfarande tror att det går att spendera sig ur en kris, att förstå. Det enda man gör är att föra över skulden till sina barn och barnbarn. Så det är upp till Dig att välja om du föredrar Skuld eller Guld...

Skolan som försatte Sverige i en falsk trygghet.

Stockhomsskolan, precis som Keynesianismen, inspirerades av den svenske ekonomen Knut Wicksell. Både Stockholmsskolan som Keynes kom även fram till samtidigt samma slutssats gällande de makroekonomiska teorierna kring tillgång och efterfråga oberoende av varandra. Debatter sker än idag om ifall den ena eller den andra var före. Men John Maynard Keynes blev dock mer känd internationellt då han skrev sitt verk General Theory (1936) på engelska medan att Stockholmsskolan skrev sina verk och artiklar på svenska, och nådde därmed inte lika mycket uppmärksamhet internationellt.

Stockholmsskolans föddes ur ekonomer som tillhörde den "politiskt ekonomiska klubben" som stimulerades främst av Knut Wicksells verk. Det var ur denna grupp som Stockholmsskolan skulle så småningom växa fram.

Denna skola (Stockholmsskolan/Keynesianismen) är den som dominerat vår planets ekonomiska politik sedan 1930-talet. Tillsammans med Chicagoskolan, som dessvärre endast blev utnyttjad för triangulering av Keynesianismen från "höger", leddes den ekonomiska inriktningen så småningom in i den så kallade nykeynesianismen som råder idag.

Skolan som pekas ut som Stockholmsskolans motsats är den Österrikiska skolan. Där den stockholmska skolan leder till kollektivism, leder den österrikiska till individualism. Där den stockholmska skolan är för centralt reglerad ekonomisk planering (med mindre ytor av ekonomisk frihet), erbjuder den österrikiska skolan ren indivuduell ekonomisk frihet och ansvar. Och medan att stockholmska skolan är för en rörlig valuta, så förespråkar den österrikiska skolan guldmyntfoten. Den sistnämnda skillnaden är kanske den som främst sätter fingret på skillnaden i synen på den ekonomiska filosofin mellan båda skolorna.

1VK blev avgörande för de flesta länders beslut att lämna guldmyntfoten. Guldmyntfoten krävde budgetansvar, en restriktiv ekonomisk politik från statens sida och en restriktiv penningpolitik från centralbankernas sida. Detta var därmed ett problem för staten, politiker, makthavare och specialintressen, som visade sig ha svårt för det här med budgetansvar. Med 1VK:s krigsutgifter hade makthavare en ursäkt för till att lämna guldmyntfoten för att kunna bedriva en expansiv ekonomisk och penningpolitik. Det är då ingen tillfällighet att välfärdsstaterna växte fram under mellankrigstiden. Stalin, Hitler, FDR, Per-Albin Hansson, dom hade alla sina egna varianter på det som i själva verket är den Nya Världsordningen: Det vill säga välfärdsstaten. Och detta skulle eliterna aldrig kunnat lyckas med under guldmyntfoten. Många intressegrupper gynnades av detta. Med en ständigt ökande inflation fann fackpamparna ett nytt existens berättigande, storföretagen gynnades av staternas expansiva ekonomiska politik och bankerna skulle så klart kunna fixa rejäla bonusar på centralbankernas expansiva penningpolitik.

Stockholmsskolan, kan man säga, var nyckeln till både socialdemokraternas politiska dominans, men också till Sveriges långsamma ekonomiska förfall från guld till skuld. Sedan de socialistiska fabianerna i CSA (Centralförbundet för Socialt Arbete) spelat en ledande roll inom svensk politik (som jag skrivit om i min serie om socialdemokraternas historia, i andra delen) kan man säga att vänstern redan åtminstone sedan 20-talet erövrat liberalerna (om inte tidigare). Så som socialister så väl som liberaler var aktiva inom CSA, så dominerades Stockholmsskolan av just dessa två politiska grupperingar (alltså dagens motsvarighet till folkpartister och socialdemokrater, se listan nedan).

Keynesianismen/Stockholmsskolan visades upp som den gyllene medelvägen mellan kommunism och kapitalism och därför anammades av den politiska mitten internationellt. I Sverige blev det en del av "samförstånds" policyn där socialister som liberaler och storföretagare som fackpampar kunde alla komma överens ^^.

Stockholmsskolans idéer skulle så småningom erövra hela den politiska skalan i Sverige, från vänster till höger då motståndet från de konservativa inte var robust nog för att stå emot. Detta till den grad att Sverige identifieras ekonomiskt med just Stockholmsskolan. Detta är något som jag personligen fått erfara, när jag pluggade nationalekonomi vid universitetet. Professorerna skryter om Stockholmsskolan. Och att kritisera den betraktades nästan som att angripa professorerna själva och landet.

Det är ganska roligt att se personer som Carl B Hamilton (FP) och Carl Bildt (M) kritisera keynesianer, när de själva bedriver keynesiansk ekonomisk politik i praktiken. De kommer undan med deras hycklande då större delen av landets befolkning är fullständigt ignoranta gällande ekonomi och ekonomisk historia. Försök att föreslå guldmyntfoten till Hamilton eller Bildt, så kan jag lova er att de kommer att tala om för dig hur illa detta vore. Dessa landsförrädare är de som fortsätter med den falska tryggheten som Stockholmsskolan försatte Sverige i.

Nedan följer en lista på kände figurer inom Stockholmsskolan:

-Gunnar Myrdal (socialdemokrat och eugenist)

-Bertil Ohlin (folkpartist)

-Erik Lindahl (akademiker)

-Dag Hammarskjöld (ingick i flera socialdemokratiska regeringar, homosexuell, hedning och globalist)

-Alf Johansson (nationalekonom och offentligt anställd av sossarna inom bostadspolitiken)

-Erik Lundberg (nationalekonom och nära rådgivare åt sossarnas finansminister Ernst Wigforss)

-Ingvar Svenilsson (arbetade åt FN och blev känd för sina dåraktiga teorier om planekonomi)

-Gustav Cassel (grundaren av Stockholmsskolan och aktiv inom NF)

-Eli Heckscher (nobelpristagare, nationalekonomisk historiker och teoretiker)

-David Davidson (nationalekonom med stark inflytande hos sossarna)

Det är viktigt här att även förstå nätverket som fanns mellan akademiker (nationalekonomer) och politiker. Socialdemokraten Ernst Wigforss kom i kontakt med Stockholmsskolans idéer, långt innan han blev finansminister, via DYG (De Yngre Gubbarna), en vänsterextrem kulturradikal studentförening i Lund. Bland dessa vänsterradikala studenter finner vi, förutom Ernst Wigforss, även Östen Undén och en ung Tage Erlander. Även "liberalen" Bertil Ohlin var medlem i det vänsterextrema DYG.

PS: Det jag skrivit i det här inlägget fick jag inte lära mig på Universitetet. Professorerna agerar mest som Gatekeepers från sanningen idag. Varför ska man slösa sin tid där när man kan skaffa sig information från oberoende källor och utan att skuldsätta sig till CSN? 

Övriga tips: 

Läs gärna: 
The Keynesian Legacy Unravels av Tyler Durden på Zero Hedge. 

Lyssna gärna på föreläsningen: 
Is Milton Friedman a Keynesian? An Analysis of the Chicago School av Roger W. Garrison hos The Ludwig von Mises Institute´s seminar.