Vi är på väg in i den absolut farligaste perioden under Löfvens regering.

Löfven och LO beredda att ersätta svenskarna (arbetarna, väljarna) med robotar.

Det sägs att opinionssiffrorna för Sverigedemokraterna (SD) bara ökar och ökar. Detta är så klart fullt förståeligt då läget i Sverige blir successivt värre. Många gläds åt SD:s nya rekordsiffror. Men allt detta har kommit till en enorm kostnad. Värst av allt är att tåget har redan åkt. Det viktigaste valet i Sveriges historia var valet 2010. Det var då som SD skulle ha slagit igenom med full kraft och nått någonstans omkring 12-15%. Det blev istället bara lite drygt 5%. Det skulle bara räcka för att påverka debatten. Men inget mer. Agendan och politiken skulle fortsätta i full fart från elitens sida.

I valet 2014 fick SD det genomslag skulle ha fått 4 år tidigare. Då sa jag att 2018 är för sent. Att Sverige direkt behövde ett nyval (fort som fan!). Men istället fick vi Decemberöverenskommelsen (DÖ). Har vi tur så bildade den svenska eliten DÖ pga den politiska klassens inkompetens. Men har vi otur så bildades DÖ för att eliterna vet att vi är väldigt nära slutet, och att SD ändå inte kommer att få fler chanser att få påverka den politiska utvecklingen alls. Därför kände eliten att de hade råd att "tappa masken" inför hela Sverige.

Nyligen var LO-mannen Tobias Baudin ute och krävde ett ännu tätare samarbete mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Sveriges två stora elefanter som nu utmanas av SD. Utifrån Baudins perspektiv är det inte längre värt att låtsas som att Sossarna och Moderaterna inte är överens om att globalisering måste gälla till varje pris. Och för att detta ska kunna ske smidigt måste det Gamla Sverige krossas.

Skattehöjningarna som står på tur i höstens budget är inte klara än. Men behovet att täcka upp för Sossarnas ökade utgifter sägs uppgå uppemot 100 MILJARDER kronor enligt KI. Finansminister Magda Andersson är tydlig med att det är bensinskatten de riktar in sig på i första hand. Ett förslag som gick igenom remissinstansen utan några som helst hinder. Detta hänger ihop med Sossarnas krig mot landsbygden och även det, det Gamla Sverige, det lantliga Sverige. (Allt detta hänger ihop med FN:s Agenda 21)

Folk pratar mycket om morden på IKEA. Ett attentat som verkar ha drabbat även en del PK-bekanta som jag själv har. Jag förundras över hur chockade vissa människor blir. De har liksom levt i en PK-bubbla. Och när den bubblan spricker kämpar de i fosterställning för att se till att ingen omkring sig gått och blivit "rasist". Det är ingen idé att engagera dessa människor. Jag lutar mig bakåt och observerar dessa individer från avstånd.

Och på tal om bubblor har vi så klart bostadsbubblan, som verkligen inte får spricka. Men som vi alla vet kommer att spricka en vacker dag. Vilket kommer att drabba hela Sveriges ekonomi, och svenskarnas levnadsstandard. Jag undrar hur många svenskar som i vårt informationssamhälle inte valt att informera sig. Hur många vuxna svenska fäder kommer att befinna sig i fosterställning när de inser att de inte kan försörja sin familj.

Lars Bern.

Det enda jag kan garantera er är att det kommer att bli successivt värre. Och ja SD:s opinionssiffror må även fortsätta att gå upp. Men det spelar ingen roll längre. Detta är uppenbart. Patrioten och klimatskeptikern, Lars Bern, håller med mig om att det mycket väl kan bli så att inget val äger rum år 2018. I och med DÖ har parlamentarismen i praktiken avskaffats. Detta verkar inte påverka våra kära "antirasister" som kämpar emot fascism genom att själva implementera den. Nästa steg är väl rimligen att helt avskaffa demokratiska val. Ska Sossarna, som alltid varit Sveriges största parti sedan 20-talet, låta ett nytt och ungt parti ta över bara så där? Jag tror att Sossarna skulle idag i praktiken kunna avskaffa demokratiska val i Sverige i "kampen mot rasismen" och få en bred majoritets stöd. Tyvärr det här är sanningen. Visst folk säger sig vara för demokratin. Men om fel parti blir för stora, så är det ju bara rimligt att avskaffa demokratin. Ur PK-synpunkt är detta så klart fullt logiskt och rimligt.

Så här skriver Lars Bern:

"SD:s framfart i opinionen som den nya folkrörelsen kommer att fortsätta och om inte yrkespolitikerna ändrar sin strategi kommer partiet garanterat att komma ut som Riksdagens största parti i valet 2018 om det blir av vill säga? Med DÖ i färskt minne kan jag inte låta bli att misstänka att den politiska adeln kan frestas att köra över väljarna en gång till – och då dör definitivt den svenska demokratin. Idag har alliansen bara en möjlighet att stoppa det fortsatta blodflödet till SD och det är att bryta DÖ. Att fördjupa det samarbetet kommer bara att accelerera nuvarande trend."

Det är inget som säger att ett val kommer att äga rum år 2018. Det är alltså inget som ni ska ta för givet. En annan sak ni inte kan ta för givet under Stefan Löfvens regeringsperiod är den lilla rännil av yttrandefrihet som vi har kvar i det här landet. Alternativ media och alternativa bloggar som denna. Ta inte oss för givet.

Pressombudsmannen, Ola Sigvardsson, anser att yttrandefriheten inte är en Gudagiven oinskränkbar rättighet. Det säger en hel del om vår elits inställning till oss. Rättigheter utifrån deras socialistiska synpunkt är något som kommer från Staten, och som Staten kan dra tillbaka när det väl passar dem. Folk pratar mycket nu om Julia Caesar. Och det är riktigt illa. Men vi har redan upplevt värre saker i det här landet. Behöver jag påminna folk om behandlingen av bloggaren Corruptio? Jag tror inte att det är någon slump att Löfven tillsatte Dan Eliasson som ny chef för Rikspolisstyrelsen.

Skatteverket har redan försökt jaga alternativa medier som Avpixlat och Samtiden på ett eller ett annat sätt. En mer desperat regering med vikande siffror kommer så klart att bli allt mer desperat, och kommer därmed att spänna sina auktoritära muskler i sann Socialdemokratisk anda. 

Och det är just detta jag vill komma fram till. Ju större SD blir desto mer tyrannisk kommer Löfven att bli. Om det nu är via olika agenter som EXPO, RG, LO, fackföreningsrörelsen, Bonnier, eller direkt via Staten, Rikspolisstyrelsen, Skatteverket och SÄPO (som sedan den 1 januari i år är numera direkt underställd honom). SÄPO som dessutom valt att inrikta sig mot invandringskritiker ("mörka krafter") efter IKEA-morden.

Men tyvärr så är inte det, det allra mest skrämmande. Ty Bilderbergaren, Stefan Löfven, har en plan.

Inte nog med att levnadsstandarden för svenskarna kommer att sjunka drastiskt efter det att bubblan spricker. De sista jobben som finns kvar ska tas över av robotar. "En oundviklig utveckling" skulle vissa säga. Men problemet är att Löfven vill medvetet skynda på detta. Detta är hans lösning till alla våra problem. Genom att robotisera samhället, menar Löfven, kommer produktiviteten att öka. Men Löfven tänker inte på vart den svenska arbetaren ska ta vägen.

Det finns en aktör som har hjälpt Löfven att komma in på den här banan. Och det är LO. Fackföreningsrörelsen har gått i bräschen för robotiseringen, genom sina helt orimliga krav på småföretagare och de statliga arbetsmarknadsregleringar som gör det allt dyrare att anställa folk.

LO angriper gärna löngivarna utan att på något sätt ifrågasätta varför levnadskostnaden gått upp för folket. Den frågeställningen skulle dock så klart inte gynna deras sak. Därför gör de vad de kan för att vända anställda mot företagare. Och i slutändan kommer företagare inte att ha något val. Det blir för dyrt att anställa människor. Istället blir det robotar. Så arbetarna kan tacka LO, och de kan tacka Löfven, de kan tacka ARBETARPARTIET och ARBETARRÖRELSEN. För det är just den rörelsen och det partiet som såg till att jobben försvann bort till Kina och som nu kommer att se till att de kvarvarande jobben försvinner helt.

Det är det här som "Framtidspartiet" handlade om. Det är det här som "Innovationsrådet" handlade om. Löfven är den futuristiske Statsministern. Han ska föra in Sverige in i den Nya Världsordningen. Och han har lösningen redan klart för sig efter nästa stora ekonomiska kris.

Spänn på er bältet, ty många säger att något stort kommer att ske den här hösten.

Kriminella fackfascister redo att krossa småföretagare i Linköping.

Fackfascister ställer gärna upp på bild.

Förra året tog syskonparet Mehdi över Ingeborgs Bageri i Linköping. Med det ärvde de även en konflikt med LO:s fackförbund Livs. Utöver syskonparet så fanns det bara en anställd på Ingeborgs. Och den personen var alltså fackansluten. Mehdiparet gav den anställda samma lön som förra chefen, en lön på 114 kronor i timmen. Men för facket var detta för lite. Och de krävde 131 kronor i timmen. 

Ingeborgs nya chefer hade så klart inte råd med det. De hade precis startat eget då de tyckte det var svårt att finna jobb i Linköping. Det första de gjorde när de tog över Ingeborgs var att stänga ner bageriet i tre månader för att städa och renovera. Allt detta kostade så klart pengar. Pengar som gick förlorade. Självklart skulle de inte ha råd med att betala någon 131 kronor i timmen. Men det var så klart inget som facket skulle ta hänsyn till. 

De ledande fackfascisterna med Lena Persson från Livs i spetsen.

I början av året så inledde Livs sina trakasserier mot Ingeborgs. Först handlade det om hotfulla telefonsamtal från oregistrerade nummer. Och rena maffiametoder där de hotade Mehdiparet med ett blockad mot Ingeborgs. Efter en diskussion med facket, berättade Livs för Ingeborgs att de inte hade råd att inför media förlora en strid. Därför ville de att Ingeborgs skulle skriva på ett kontrakt för att sedan låta den anställda gå. Med en medlare lyckades de lura Mehdiparet in i det hela. Efter att de varslat den anställda, kunde Livs springa till media. Facket fick alltså en anledning till att offentliggöra konflikten. Och först när de kunde fösa fram sin narrativ släppte man fram de lokala medierna med Corren i spetsen förra månaden (mars). Detta trots att blockaden redan verkställts sedan tidigare, och många lokala figurer uppmärksammat händelsen. Blockaden var bara ett sätt att tvinga Mehdiparet till förhandlingsbordet där de blev lurade.

Blockaden innebar bland annat att man skulle blockera råvaror från att få komma till Ingeborgs. När de väl satt i gång processen passade även på att trakassera kunderna. Och trots att den anställda själv bad dem att sluta, så fortsatte de ändå med sina maffiametoder. 

Blockaden och konflikten fortsatte att eskalera tills dess att det hela hamnade i tingsrätten. Och i början av april kom beskedet att bageriet tvingades till att skriva på avtalet med fackförbundet Livs. Men detta blev dock inte slutet på konflikten. Den anställda hann få sig en ny anställning. Förra veckan var hennes sista dag. Men konflikten med facket var dock inte över. Facket valde då att stämma Ingeborgs Bageri. 

Nu begärde alltså Livs inte bara att den anställda, som självmant lämnat Ingeborgs Bageri och redan hittat ett nytt jobb, skulle återanställas, utan att Ingeborgs skulle dessutom betala hela 650 000 kronor, varav 250 000 kronor skulle gå direkt in i fackpamparnas fickor. 

Men tills nyligen hade detta endast diskuterats i lokala medier och publicerats i mindre notiser lite här och var. Det var först den här veckan som alternativa bloggare och alternativ media tagit upp det här skrämmande fallet och den verklighet som många svenska företagare tvingas leva med i dagens fackfascistiska Sverige. Som radiopanelen i RadioBubbla sa, så arbetar fackföreningarna dag och natt för att förstöra jobb och arbetstillfällen i Sverige.

De politiska partierna har försökt hålla sig utanför konflikten så långt som möjligt. Men nu har det hela urartat sig till sådana proportioner att en del inte kunnat hålla sig undan. KD ställer sig starkt kritiska till fackförbundets agerande. Via KDU publicerade de en debattartikel där de sågade fackets maffiametoder. Även C har fått nog och uppmuntrat folk till att handla hos Ingeborgs Bageri för att stötta deras företagande. Muharrem Demirok (C) som varit mycket kritisk till facket har också fått hotfulla telefonsamtal med rasistiska undertoner från samma vänsterpacket som säger sig vilja bekämpa "rasism". Det har även spekulerats om inte fackets motiver inte rent av kan vara hycklande rasistiska. 

Men medan att KD och C gett sitt fulla stöd till Ingeborgs Bageri, har S så klart stöttat fackförbundet. Inom M är det dock delade meningar i frågan. M:s studentförening gav sitt stöd till Ingeborgs Bageri. Men de fick mothugg från oväntat håll, nämligen från kommunpolitikern Jerry Broman (M). Jerry Broman stödjer fackfascisterna fullt ut, och menar att Ingeborgs Bageri har en skyldighet att verka för att värna om arbetsrätten och arbetarnas "justa villkor". Han menar även att småföretagare bör ta ett större ansvar vad gäller deras klimatpåverkan. (Jo, jag skakar också på huvudet). 

Jerry Broman fick totalt 26 kryss i kommunvalet i Linköping. Han fick dock plats i kommunfullmäktige tack vare sin höga placering på listan. Man kan fråga sig om han kanske hamnat på fel lista.

Nedan har ni ett reportage från den libertarianska webbsidan Nyheter Idag som gjort ett reportage. Som ni ser är Lena Persson, som lett hela processen, från fackförbundet Livs fåordig. 

Intensiv psyops från etablissemanget mot det fria ordet!

Det som Aftonbladet håller på med nu är inget annat än en intensiv kampanj mot det fria ordet, yttrandefriheten. De skulle kunna hängt ut pedofiler, våldsbrottslingar och diverse kriminella. Även det skulle hamna i en gråzon, då detta är något för polisen att arbeta med, inte Aftonbladet!

Att Aftonbladet skulle sjunka ner till samma nivå som Expressen efter DISQUS-hackningen 2013, var knappast något förvånande. De har som den vänsterextrema tidningen de är, täta kontakter med den våldsbejakande vänsterrörelsen, och därmed även ResearchGruppen (RG).

Richard Aschberg (Robert "EXPO" Aschbergs lillebror) är den som leder uthängningarna. Och bakom honom står Jan Helin och formulerar varför de utför denna skampanj. Som sagt, så koncentrerar de sig inte på våldsbrottslingar. Utan snarare åsiktsbrottslingar. Detta bör även ses som en illa dold attack mot Sverigedemokraterna, och den folkrörelse som står bakom den inom alternativ media.

Det gäller inlägg så långt tillbaka som 2007. Alltså för 8 år sedan. Några sämre valda ord, räcker för att Aftonbladet ska göra bedömningen att just dessa ord ska avgöra individen som helhet. Tänk själv. Kanske något som du själv skrivit eller sagt på en fest, lite förfriskad, eller av affekt efter att du fått läsa om eller uppleva något tragiskt i ditt liv, för 8 år sedan. Du skulle förmodligen inte ens komma ihåg det idag. Och det sämre valda ordet då, skulle egentligen inte avgöra ifall du har samma värderingar idag som då.

Det finns säkert allvarliga inlägg som verkligen är utstuderade olaga hot, uppvigling och grovt förtal. Men hittills verkar Aftonbladet snarare koncentrera sig på just ärekränkning, trollningar, tomma hot, spekulationer och "hets mot folkgrupp" (det vill säga missaktning mot folkgrupp).

Utöver det lyfter de fram sina allierade som offren. Det gäller offentliga personer, som faktiskt får tåla viss kritik. Sannah Salameh, Mona Sahlin, Jerzy Sarnecki och Karin "Kakan" Hermansson. Aftonbladet skulle även kunna skriva om allt hat och alla hot som riktat sig mot Pär Ström och Jimmie Åkesson. Två offentliga personer som tvingats lämna sina positioner på grund av det, varav en är fortfarande sjukskriven. Något som faktiskt inte gäller de offren som Aftonbladet gärna vill lyfta fram. Dessa sitter alla trygga på sina positioner.

Det är egentligen så mycket ohederligt man kan ta upp med denna skampanj, där Aftonbladet inte ens försöker hålla sig sakliga. De påstår att en kille hetsades till att begå självmord, trots att det var något som han redan bestämt sig för sedan tidigare. Och de flesta inlägg misstänkte snarare att han bara trollade.

Utöver det, så lyfter Aftonbladet även fram tre mindre offentliga personer och en icke-offentlig person. Återigen handlar det om trollningar och spekulationer, och även andra aktiviteter (rena trakasserier) som inte ens gäller FlashBack-inlägg över huvud taget. Så det är breda penseldrag som gäller när Aftonbladet kör igång något som jag endast kan beskriva som en psykologisk operation (psyops) för att inskränka yttrandefriheten på nätet.

Och responsen har redan kommit. Peter Eriksson (MP) lovar att från Bryssel jobba inom EU för hårdare lagstiftning för att inskränka yttrandefriheten. Och även Inrikesministern Anders Ygerman (S) hintar nu att det kan bli ytterligare inskränkningar av yttrandefriheten redan 2016.

Förutom regeringspartierna så har även Vänsterpartiet och Folkpartiet uttryckt sig för ytterligare inskränkningar av yttrandefriheten i Sverige. Så då har Jan Helin alltså lyckats samla på sig en majoritet av Riksdagen bakom sig. Det var alltså detta som det hela gick ut på.

De flesta skulle nog peka fingrarna nu på den kriminella RG och dess kopplingar till EXPO och Aschberg-bröderna. Men jag vill återigen lyfta fram LO. Ty det är LO som har erfarenhet av att ha stöttat den typen av verksamhet som EXPO och Aschberg håller på med, i och med IB-affären. Nu inser LO att det är ett nytt spelplan i och med internet. Och då krävs det faktiskt censur. Deras tidning Aftonbladet utför då en kampanj för att få opinionen med sig för än hårdare inskränkningar på yttrandefriheten. Och detta kan det göra med hjälp från EXPO som de själva är med och finansierar.

Sedan har de Stefan Löfven (S) på Statsministerposten redo för att kunna genomföra de lagändringar som LO önskar sig för att underlätta sitt informationskrig mot dissidenter. Och som vi redan vet, så gäller numera Decemberöverenskommelsen. Stefan Löfven kan alltså få igenom precis vad han vill i det nya Sverige. Och då kan vi bara förvänta oss en sak.

Tvättakta Socialdemokratisk ASTROTURFING!

Socialdemokraterna har inga gräsrötter, har aldrig haft det och kommer aldrig att ha det. De har endast en sak. ASTROTURF!

Granskning Sverige, som fortsätter att göra ett imponerande grovjobb, har i stort bekräftat det jag skrev i vintras, efter DISQUS-hackningen. Så väl DISQUS-hackningen, så väl som vårens senaste "folkliga protester" mot SD, är händelser som skett efter order från ovan, från både LO och Stefan Löfven. 

Anledningen var så klart då Jimmie Åkesson och SD bestämt sig på att utmana Sossarna på deras egna hemmaplan. Granskning Sverige bekräftar att Sossarna hade ett hemligt krismöte när Åkesson kom med den här utmaningen. Eftersom Löfven inte kunde debattera mot Åkesson i en duell, så skulle de försöka sätta stopp för SD på andra mer fysiska sätt, genom att drunkna SD:s budskap, och att ge ut en mediabild av "folkliga protester" mot SD. ASTROTURFING. 

Jag har tidigare gått igenom kopplingarna mellan S och EXPO, och EXPO:s i sin tur, koppling till de våldsamma bolsjevikerna. Dessa har även nära band till Bonniersmaffian, så som Niklas Svensson själv bekräftat. Så dessa kopplingar känner vi redan till. 

Men Sossarnas tentakler sträcker sig även in via LO, in i fackföreningsrörelsen Vilket så klart är inget nytt. Men det var via klassiska fackfascistiska metoder som man kunde mobba och tvinga folk till att gå med på den typen av "protester" mot SD. Dels via Kommunal, Vårdförbundet, Läkarförbundet och brandmannafacken med flera. ASTROTURF! 

Samma sak skedde när SDU skulle ut i skolorna för att debattera politik och ha bokbord. Då gav återigen den fege Bilderbergaren, Löfven, order igen. SSU och än mer vänsterextrema organisationer kom till skolorna, (i många fall var de inte ens elever på skolan). Vilket resulterade i en hel del gapande och skrikande, och i vissa fall även blockader. ASTROTURF! 

Sen har vi till slut även presstituterna inom media. Aftonbladet ägs av LO, och under våren har de haft sin egen hetskampanj mot SD och Jimmie Åkessons turné. Men observera gärna att det inte bara är Aftonbladet, då Bonniers var minst lika mycket med på noterna. Och när SSU/andra mer vänsterextrema organisationer skickade sina skränande extremister, (som även hotade Ingrid Carlqvist och Roger Sahlström, samtidigt som polisen tittade bort och de andra "journalisterna" log), så var det ingen mindre än Niklas Orrenius på DN (Bonniers) som skulle spotta ut Sossarnas "talking points". Alltså att "vanligt folk började protestera mot SD". Orrenius var kanske den förste journalisten som försökte ge denna falska mediebilden, som resten av journalistkåren skulle senare haka på. Men i själva verket var det något helt annat, så klart ASTROTRUF! 

Slutligen har ytterliggare en myt spridits via presstituterna. Den om "överhängande hot" mot de som säger ifrån SD. Först var det läkaren i Umeå, följt av Vårdförbundets ordförande. Ingen har dock sett någon polisanmälan ännu. Men den mediebilden var tillräcklig, för att få "brandmännen" att komma ut med ett anonymt brev, alltså på grund av rädslan som de kunde utnyttja, mycket tack vare den illusion av hot som mediebilden skapat. 

Strax efter anklagades en tant som jobbade åt Röda Korset i Falun för att ha varit "rasist" och "främlingsfientlig", vilket skulle räcka för stämpling och avsked. Sedan ska Röda Korsets hemsida ha utsatts för en "hackerattack" (DDOS?). Där anklagade man "SD:s svans", så klart. 

Sen, skulle ytterliggare en fackfascist, Jenny Bengtsson (VPK), skriva omoget om varför de inte bör välkomna SD:are som medlemmar. Strax efter ska hennes facks hemsida ha legat nere. Också där anklagar man återigen, "SD:s svans". Det LO-finansierade IRM var inte sena att komma med anklagelsen, strax följt av övrig media. 

Det spelar så klart ingen roll ifall de ens har bevis för detta eller ej (vilket de givetvis inte har). Hela poängen är att förmedla fram den mediebilden till allmänheten, som Stefan Löfven, LO och Sossarna vill. Sen kan de bara upprepa samma lögn om och om igen, som sanna Göbbels-nazister, som dom är. Återigen får vi en illusion. En lögn. ASTROTURF! 

Partifinansiering som ett sätt att stoppa SD.

Vill bara tipsa folk om Tommy Funebos utmärkta blogginlägg om debatten kring partifinansiering.

Det är nämligen så att M nu börjar byta fot gällande anonyma bidrag till partifinansiering. Tidigare har det varit alla inom 7-klövern utom just M som varit emot att anonyma bidrag till partier skulle vara tillåtet. Men i och med att M nu har ändrat inställning i frågan, har man en tillräcklig bred majoritet för att få igenom ett förbud.

M föreslår dock att man ska få finansiera anonymt så länge det blir en summa under 44 400 kr/helår. Till detta säger övriga 7-klövern blankt nej till. De vill kunna veta identiteten på vart enda individ som donerat pengar till alla partier.

Den här frågan har kommit upp tidigare, som ett "förslag" från EU, men aldrig gått igenom. Det är först då SD kom in i Riksdagen som man har lyckats mobilisera opinionen inom 7-klövern i den här frågan. M har dock länge hållit emot. Förvisso kunde övriga inom 7-klövern få igenom detta, men en sådan lagstiftning utan stöd från ett av de stora politiska giganterna, och dessutom det främsta regeringspartiet, skulle inte riskera att se lagändringar igen. För att slippa det, vill man ha en bred majoritet.

Nu när M mobbats till att själva ta upp frågan, är diskussionerna nu igång. En sak är hela 7-klövern i alla fall överens om. De vill få till ett beslut så fort som möjligt. Och det är uppenbart att den enda verkliga anledningen är för att avslöja alla "rassar" och "nassar" som donerar pengar till SD. 7-klövern vill gärna att en votering om detta blir klar inom max 2 månader (alltså någon gång under april). Då skulle den nya lagen alltså gå igenom till den 1 juli. Och SD skulle bli skyldiga att redovisa och offentliggöra alla sina anonyma donatorer.

Tommy Funebo lyfter upp hur det ser ut internationellt och varför den lagstiftning som vi lär få, om 6-klövern (KD-FP-C-V-S-MP) får sin vilja igenom är drakonisk.

Intressantast är exemplet USA, där detta diskuterades för inte så länge sedan. I ett land med en verklig konstitution som begränsar Statens makt över medborgarna, och där man faktiskt har en författningsdomstol som reglerar Statens befogenheter, så slog man fast i Citizens United vs Federal Election Commission, att man skulle tillåta så kallade Super Pacs. Där skulle folk kunna donera hur mycket pengar som helst till ett partis eller en enskild politikers valkampanj, helt anonymt. Super Pacs är dock fristående ifrån själva partiet, eller politiker, även om de för valkampanjen åt dem.

Intressant nog, är det i USA dock, helt förbjudet för att fackförbund, offentligt ägda bolag och tjänsteanställda, eller utländska medborgare att donera pengar till partier eller kandidater.

Då blir frågan. Vem i Sverige skulle ens föreslå att förbjuda LO att donera pengar till S? Korruptionen och hyckleriet inom Sosseadeln lyser som vanligt igenom. Nyligen fick Sossarna 70 miljoner från fackfascisterna.

Sossesvin. 

Funebo.

Vaddå högerregering? Har vi någonsin haft en sådan?

Reinfeldt är vår tids Fälldin. 

Fredrik Reinfeldt precis som Thorbjörn Fälldin lyckades vinna och bryta socialisternas dominans, och dessutom blev båda, till skillnad från Carl Bildt, återvalda. Det kan man kalla för en bedrift i ett land där befolkningen under en längre period indoktrinerats stenhårt in i socialismens bedrägeri. Så tungt har det varit att vi än idag knappt märker någon skillnad. Spelar ingen skillnad om man röstar på "högerblocket" eller vänsterblocket. Och det gjorde inte heller någon större skillnad på 70-talet. Bildt hade en liten ansatts för att försöka sänka utgifterna till en början, men backade sedan. Ifall det har något att göra med Bildt ideologiska hållning låter jag vara osagt. Däremot har han alltid varit en god vän av de internationalistiska krafterna även lika mycket som socialisterna är öppet. Han var precis som dem lika mycket en vän av FN, och även EU. Dessa internationella organisationer ska "främja frihandeln" får vi höra, men faktumet är att FN:s ekonomiska gren som har att göra med handel, WHO, har en egen kollektivistisk agenda. Och då har vi inte ens nämnt de orimliga miljöavtal som straffat svenska företag och investeringsmöjligheter. Sedan vi gick med i EU, har vi fått fler regleringar på arbete, än vad vi hade under socialisterna, när vi befann oss utanför EU. Inte så konstigt att LO gillar EU. Allt detta gick Carl Bildt med på. Hur man ens kan uppfatta de "borgerliga" partierna från de senaste 50 åren som "höger", är för mig ett under.

Men de flesta av mina läsare förstår mycket väl vad detta beror på, och varför det inte spelar någon som helst roll vem man röstar på. Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Thorbjörn Fälldin har alla varit kontrollerad opposition, då samtliga deltagit i Bilderbergmöten. Bilderberggruppen som jag tidigare skrivit om har en tydlig internationalistisk kommunistisk agenda, som inte kommer att tillåta någon form av konkurrens. Detta är inte alls konstigt. Storföretagen vill inte bli utsatta för konkurrens från växande företagare. Kom ihåg det John D. Rockefeller sa en gång i tiden, "competition is a sin". Eliten vill inte utsättas för konkurrens. Det är det värsta de vet. Så det är inte så konstigt att Wall Street och City of London (aka New Jerusalem) finansierat, Nazi-Tyskland, Sovjet, och det kommunistiska Kina bland annat. Det är dessutom mycket lättare att manipulera centralstyrda länder till just Bilderbergarnas kommunistiska ändamål.

Idag är det Fredrik Reinfeldt som styr, och ändå har världens högsta skattetryck. Svenskar får inte ens behålla hälften av sina pengar. Enligt dagens Nya Moderater går de så långt till att säga att "Staten är en god kraft"! Istället för att skicka delegater till republikanernas konvent i, väljer dagens moderater att skicka dem till demokraternas konvent i USA. Jag menar, vi har fått dom här tydliga signaler gång på gång ett bra tag nu. Uppenbarligen har större delen av den indoktrinerade befolkningen inga problem med denna riktning. Och oavsett vad man röstat på, har utgifterna alltid ökat. De ökar förvisso mycket snabbare med en vänsterregering, men annars fortsätter den att öka.

Se bara på den senaste budgeten. satsningar hit och dit. Här ska det spenderas. Och tokarna bland de röd-gröna tycker att det är för lite! De menar att de vill spendera än mer av dina pengar. Inte en tanke på att försöka spara på en massa onödig byråkrati och trams. Tänk på att jag inte ens behöver nämna de sociala frågorna (kring feminism, mångkultur, hbtq, och allt annat kulturmarxistisk trams), där har den så kallade svenska högern kapitulerat sen länge.

Fredrik Reinfeldt må ha kritiserat socialisterna i sin ungdom, men idag är han välfärdsstatens främste försvarare. Så precis som jag påpekade med Bildt, verkar det spela större roll vem man umgås med, än vilken politisk bakgrund man själv verkar ha.

Om vi bara håller oss till ekonomiska frågor är till exempel SD egentligen ett mittenparti. Men nu drar den nuvarande "högerregeringen" så långt ut till vänster, att SD framstår som ett högerparti, trots att de bara är ett mittenparti. SD skulle enkelt och utan större problem kunna sänka utgifterna inte bara för staten, men även för medborgarna direkt. Avskaffandet av DO, kraftig minskning av flyktinginvandringen och ett utträde ur EU skulle bara det redan göra mycket. Thoralf Alfsson och Erik Almqvist menar båda att SD kan sänka skatterna mest av alla, och de är de enda som faktiskt vill sänka de oerhört viktiga CO2-skatterna och bensinskatterna. Detta borde vara uppenbart för en person som säger sig stå till höger på den politiska skalan.

Så nu när vi sett hur det gick för de kryptosocialistiska "högerregeringar" på 90-talet och även hur det går idag, kan vi titta tillbaka på 70-talet och se att det inte heller var en sådan stor skillnad. Låt oss examinera ett stickprov av vad dessa "borgerliga" politiker åstadkom under sin tid i regeringen:

* Allmän arbetslöshetsförsäkring.
* Lag mot könsdiskriminering.
* Förlängd föräldrarledighet från 7 till 9 månader.
* Ett femte semestervecka från 1978.
* Ny arbetsmiljölag.
* Införandet av kvinnlig tronföljd.
* Utökad föräldrarförsäkring.
* Avskaffandet av barnaga. (Driven av folkpartisterna tillsammans med sossarna).

Så mer centralstyrning och fler regleringar kryddat med lite feminism. Fälldin klarade inte heller av att bekämpa Riksbankens inflation. Och fick beröm av IMF. Något som också är talande för Fälldin är det han sa när han tillträde som ledare för sitt parti år 1971.

"Det är fel att tala om att man skulle kunna minska den offentliga sektorns uppgifter. Vi måste öka dem, om vi skall klara jämlikhet, trygghet, utbildning, miljövård, regionalpolitik och näringspolitik och så vidare." 

 Låter som en sosse, eller kanske som en ut av dagens moderater.

I sin recension av "En bonde blir statsminister", beskriver Dick Erixon, Thorbjörn Fälldin som en, från början högerman vad gällde värderingar, som dock inte hade någon ideologisk grund. Detta gjorde Fälldin till ett lätt byte för de mer vänsterorienterade, inom centerpartiet med Olof Johansson i spetsen, som stormade in i de borgerliga partierna på slutet av 60-talet. Fälldin hade dessutom täta relationer med Wallenberg-klanen, som också säger en hel del. Återigen handlar det om att ens egna ursprungliga värderingar spelar mindre roll, och att dem som man umgås med influenserar en i betydligt högre utsträckning.

Med detta sagt, var det inte allt dåligt från de borgerliga på den tiden. De lyckades sänka marginalskatten något i jämförelse med sossarna. Men det stora problemet var att man misslyckades med övriga idéer som skulle ha varit bra för Sverige. Centerpartiet stod ensamma i sin kritik av "moderniseringen" av städerna, som ledde till att många unga från landet började fly till storstäderna, som om industrialiseringen inte räckt till för att tömma landsbyggden; nej nu var det dags att ge landsbyggden ytterliggare en hugg. Moderaterna ville sänka skatterna i snabbare takt, men de gick inte de andra med på, vilket ledde till att Gösta Bohman och hans moderater lämnade regeringen. Vid slutet av Fälldins regeringstid försökte man sänka utgifterna, men det blev för sent.

Den största skillnaden mellan Fälldin och Reinfeldt är väl kanske att Reinfeldt håller i sina tre små allierade partier med järnhand. Fälldins tid i regeringen var betydligt mer turbulent med inre stridigheter som gjorde det hela lätt för den vänsterextreme Bilderbergaren Olof Palme att återta makten efter valet år 1982.

Fälldin var dåtidens Reinfeldt. 

WebRep

currentVote

noRating

noWeight