 |
| Reinfeldt är vår tids Fälldin. |
Fredrik Reinfeldt precis som Thorbjörn Fälldin lyckades vinna och bryta socialisternas dominans, och dessutom blev båda, till skillnad från Carl Bildt, återvalda. Det kan man kalla för en bedrift i ett land där befolkningen under en längre period indoktrinerats stenhårt in i socialismens bedrägeri. Så tungt har det varit att vi än idag knappt märker någon skillnad. Spelar ingen skillnad om man röstar på "högerblocket" eller vänsterblocket. Och det gjorde inte heller någon större skillnad på 70-talet. Bildt hade en liten ansatts för att försöka sänka utgifterna till en början, men backade sedan. Ifall det har något att göra med Bildt ideologiska hållning låter jag vara osagt. Däremot har han alltid varit en god vän av de internationalistiska krafterna även lika mycket som socialisterna är öppet. Han var precis som dem lika mycket en vän av FN, och även EU. Dessa internationella organisationer ska "främja frihandeln" får vi höra, men faktumet är att FN:s ekonomiska gren som har att göra med handel, WHO, har en egen kollektivistisk agenda. Och då har vi inte ens nämnt de orimliga miljöavtal som straffat svenska företag och investeringsmöjligheter. Sedan vi gick med i EU, har vi fått fler regleringar på arbete, än vad vi hade under socialisterna, när vi befann oss utanför EU. Inte så konstigt att LO gillar EU. Allt detta gick Carl Bildt med på. Hur man ens kan uppfatta de "borgerliga" partierna från de senaste 50 åren som "höger", är för mig ett under.
Men de flesta av mina läsare förstår mycket väl vad detta beror på, och varför det inte spelar någon som helst roll vem man röstar på. Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt och Thorbjörn Fälldin har alla varit kontrollerad opposition, då samtliga deltagit i Bilderbergmöten. Bilderberggruppen som jag tidigare skrivit om har en tydlig internationalistisk kommunistisk agenda, som inte kommer att tillåta någon form av konkurrens. Detta är inte alls konstigt. Storföretagen vill inte bli utsatta för konkurrens från växande företagare. Kom ihåg det John D. Rockefeller sa en gång i tiden, "competition is a sin". Eliten vill inte utsättas för konkurrens. Det är det värsta de vet. Så det är inte så konstigt att Wall Street och City of London (aka New Jerusalem) finansierat, Nazi-Tyskland, Sovjet, och det kommunistiska Kina bland annat. Det är dessutom mycket lättare att manipulera centralstyrda länder till just Bilderbergarnas kommunistiska ändamål.
Idag är det Fredrik Reinfeldt som styr, och ändå har världens högsta skattetryck. Svenskar får inte ens behålla hälften av sina pengar. Enligt dagens Nya Moderater går de så långt till att säga att "Staten är en god kraft"! Istället för att skicka delegater till republikanernas konvent i, väljer dagens moderater att skicka dem till demokraternas konvent i USA. Jag menar, vi har fått dom här tydliga signaler gång på gång ett bra tag nu. Uppenbarligen har större delen av den indoktrinerade befolkningen inga problem med denna riktning. Och oavsett vad man röstat på, har utgifterna alltid ökat. De ökar förvisso mycket snabbare med en vänsterregering, men annars fortsätter den att öka.
Se bara på den senaste budgeten. satsningar hit och dit. Här ska det spenderas. Och tokarna bland de röd-gröna tycker att det är för lite! De menar att de vill spendera än mer av dina pengar. Inte en tanke på att försöka spara på en massa onödig byråkrati och trams. Tänk på att jag inte ens behöver nämna de sociala frågorna (kring feminism, mångkultur, hbtq, och allt annat kulturmarxistisk trams), där har den så kallade svenska högern kapitulerat sen länge.
Fredrik Reinfeldt må ha kritiserat socialisterna i sin ungdom, men idag är han välfärdsstatens främste försvarare. Så precis som jag påpekade med Bildt, verkar det spela större roll vem man umgås med, än vilken politisk bakgrund man själv verkar ha.
Om vi bara håller oss till ekonomiska frågor är till exempel SD egentligen ett mittenparti. Men nu drar den nuvarande "högerregeringen" så långt ut till vänster, att SD framstår som ett högerparti, trots att de bara är ett mittenparti. SD skulle enkelt och utan större problem kunna sänka utgifterna inte bara för staten, men även för medborgarna direkt. Avskaffandet av DO, kraftig minskning av flyktinginvandringen och ett utträde ur EU skulle bara det redan göra mycket. Thoralf Alfsson och Erik Almqvist menar båda att SD kan sänka skatterna mest av alla, och de är de enda som faktiskt vill sänka de oerhört viktiga CO2-skatterna och bensinskatterna. Detta borde vara uppenbart för en person som säger sig stå till höger på den politiska skalan.
Så nu när vi sett hur det gick för de kryptosocialistiska "högerregeringar" på 90-talet och även hur det går idag, kan vi titta tillbaka på 70-talet och se att det inte heller var en sådan stor skillnad. Låt oss examinera ett stickprov av vad dessa "borgerliga" politiker åstadkom under sin tid i regeringen:
* Allmän arbetslöshetsförsäkring.
* Lag mot könsdiskriminering.
* Förlängd föräldrarledighet från 7 till 9 månader.
* Ett femte semestervecka från 1978.
* Ny arbetsmiljölag.
* Införandet av kvinnlig tronföljd.
* Utökad föräldrarförsäkring.
* Avskaffandet av barnaga. (Driven av folkpartisterna tillsammans med sossarna).
Så mer centralstyrning och fler regleringar kryddat med lite feminism. Fälldin klarade inte heller av att bekämpa Riksbankens inflation. Och fick beröm av IMF. Något som också är talande för Fälldin är det han sa när han tillträde som ledare för sitt parti år 1971.
"Det är fel att tala om att man skulle kunna minska den offentliga sektorns uppgifter. Vi måste öka dem, om vi skall klara jämlikhet, trygghet, utbildning, miljövård, regionalpolitik och näringspolitik och så vidare."
Låter som en sosse, eller kanske som en ut av dagens moderater.
I sin recension av "En bonde blir statsminister", beskriver Dick Erixon, Thorbjörn Fälldin som en, från början högerman vad gällde värderingar, som dock inte hade någon ideologisk grund. Detta gjorde Fälldin till ett lätt byte för de mer vänsterorienterade, inom centerpartiet med Olof Johansson i spetsen, som stormade in i de borgerliga partierna på slutet av 60-talet. Fälldin hade dessutom täta relationer med Wallenberg-klanen, som också säger en hel del. Återigen handlar det om att ens egna ursprungliga värderingar spelar mindre roll, och att dem som man umgås med influenserar en i betydligt högre utsträckning.
Med detta sagt, var det inte allt dåligt från de borgerliga på den tiden. De lyckades sänka marginalskatten något i jämförelse med sossarna. Men det stora problemet var att man misslyckades med övriga idéer som skulle ha varit bra för Sverige. Centerpartiet stod ensamma i sin kritik av "moderniseringen" av städerna, som ledde till att många unga från landet började fly till storstäderna, som om industrialiseringen inte räckt till för att tömma landsbyggden; nej nu var det dags att ge landsbyggden ytterliggare en hugg. Moderaterna ville sänka skatterna i snabbare takt, men de gick inte de andra med på, vilket ledde till att Gösta Bohman och hans moderater lämnade regeringen. Vid slutet av Fälldins regeringstid försökte man sänka utgifterna, men det blev för sent.
Den största skillnaden mellan Fälldin och Reinfeldt är väl kanske att Reinfeldt håller i sina tre små allierade partier med järnhand. Fälldins tid i regeringen var betydligt mer turbulent med inre stridigheter som gjorde det hela lätt för den vänsterextreme Bilderbergaren Olof Palme att återta makten efter valet år 1982.
 |
| Fälldin var dåtidens Reinfeldt. |
Sen ska man inte glömma bort ateismen, ateismen är en viktig beståndsdel i samhällets förruttnelse, och ateism leder nästan alltid åt vänster.
SvaraRaderaReinfeldt är uttalad ateist.
Avskaffandet av barnagan är en viktig del i den samhällsrevolt vi ser, hur barnen blivit rebeller. Barnagan avskaffades på samma vis som man kommer avskaffa förbud mot infanticid och eutanasi, genom att ta upp de hemskaste fallen de kan hitta. "Titta hur de lidar" i sammaband med barnagan så lär det låtit "Titta hur sönderslagen lilla Kalle är", dvs. vi hade där ett fall av misshandel, aga och misshandel är inte samma sak men i rebellernas värld så blir det samma sak för att försvara sin revolt.
Kryllar av kids av idag som skulle behöva sig ett par örfilar, istället så uppmuntrar Staten betéendet men förstår inte varför barnen bara bli värre och värre, som med alla bullies så blir de värre när de har makt bakom sig, att då ha hela Statens makt bakom sig blir ju rena rama berusningen för alla dessa rabble rouser kids.
Ännu ett tidens tecken.