Abortförespråkarnas bruna rötter och deras starka band till den globala eliten.

Abortförespråkaren Margaret Sanger håller brandtal inför KKK. 

Vi lever i ”sexualupplysningens” tidevarv, där fria aborter råder och där skattebetalarna gemensamt och solidariskt bidrar till förintelsen av familjen och det tysta folkmordet. ”Heteronormen” attackeras konstant likaså äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det är här vi kan bunta ihop socialister med liberaler och kalla dem för ”progressiva”. De ser det som nu sker som någonting positivt. Och för att de gör det, ser de sig själva som ”bättre människor” än oss mer konservativa, som de gärna kallar för ”bakåtsträvande”. De känner att samhället är på väg åt rätt håll. Utvecklingen går ”framåt”...

...men ändå inte.

RFSU firar i år sitt 80 års jubileum. I nästa video här nedan kan ni se hur trendkänsliga kändisar, internationella föreningar och inte minst PK-politiker, som Gudrun Schyman (FI), Jonas Sjöstedt (VPK) och Gustav Fridolin (MP), alla gratulerar RFSU för allt de ställt till med på 80 år.

De är vana inom vänstern att försöka framhålla de vaga kopplingar mellan SD och nazism. Men de vägrar så klart att se på hur deras egna politik idag är närmare besläktad nazismen, jämfört med SD. De ser gärna på organisationer som RFSU och vad den förespråkar som en motpol till nazism och eugenik. Sanningen är dock att de för i stort sätt samma politik. Grunden till abortförespråkarna idag finner vi i nazismens och eugenikens argumentation. Faktumet är att utan nazism och eugenik skulle vi förmodligen inte ha dagens abortlagstiftning. Utan att inse det, så är de ”toleranta”, ”antinazistiska”, ”kvinnovänliga” rörelser i själva verket dagens främsta och tydligaste manifestation av eugenik och nazism, och därmed även till hjälp för Den Nya Världsordningen och den globala elitens plan för att kraftigt minska världens befolkning enligt Romklubbens Agenda 21. Men för att förstå detta, måste vi ta oss igenom historien. Där finner vi verkliga kopplingar, inte vaga kopplingar och lösa påståenden.

Den globala eliten ville komma åt de yngsta.
Tack vare Elise lyckades de galant i Sverige. 

Modern till RFSU heter Elise Ottesen-Jensen. En norsk-svensk dotter till prästerklassen, född år 1886 i Rogaland (idag Norge). I ungdomen blev hon starkt påverkad av den kristofobiske författaren, Arne Garborg, också han från Rogaland. Detta skulle leda till att hon vägrade konfirmera sig. Fadern ansåg då, att hon borde utbilda sig till något, om hon inte skulle fortsätta inom familjens stånd. Eftersom hon redan varit indrillad in i tron på vetenskaplighetens förträfflighet så blev det naturligt för henne att välja att utbilda sig inom det medicinska (till tandläkare).

Men hon skulle visa sig vara klumpig, till den grad att hon orsakade en explosion då hon utförde ett kemiskt experiment i ett laboratorium. Här lyckades hon spränga sönder sina fingrar, så att hon fick avbryta sin utbildning. Elise skulle då istället satsa på stenografi och jobba som Riksdagsstenograf och sekreterare i Trondheim. Där skulle hon lära sig att skriva artiklar, något som skulle leda till en karriär inom journalistiken i början av 1910-talet. Hon var den första kvinnliga sportjournalisten och bevakade OS i Stockholm år 1912. Men sport var inget som hon var särskilt intresserad av. Elises lillasyster Manghild, då 16, skickades till Danmark av sin far för att bortadoptera det oäkta barnet hon skulle föda efter att ha blivit gravid utanför äktenskap. I Danmark skulle Manghild sättas in i mentalsjukhus efter födseln. Där skulle hon så småningom begå självmord. Manghilds öde sägs ha väckt Elises intresse för de reproduktiva frågorna.

Elise skrev mindre noveller och artiklar. Hennes tidiga vänsterinställning innebar naturligen att hon skulle även bli aktiv inom olika vänsterrörelser i Trondheim. Hon skulle skriva för olika vänsterextrema tidsskrifter och tidningar som Nidaros, Revolt, Ny Tid, Alarm och Arbeidet. Samtliga tidningar baserade i Norge, med olika grader av fundamentalism i marxistisk riktning.

Under denna period skulle Elise Ottesen-Jensen finna inspiration hos många olika vänsterfigurer från Skandinavien. Den unge norske kommunisten Martin Tranmäl var en av dem, och han skrev också på den socialistiska tidningen Ny Tid.

För de som inte vet så var Tranmäl så småningom aktiv inom Arbeiderpartiet i Norge. Han lyckades få sitt parti att gå med i Tredje Internationalen (Komintern). Tänk på att inte ens socialdemokraterna i Sverige gick med i Komintern. Men det gjorde dom i Norge, åtminstone ett tag. Där skulle han bli vänner med den svenske kommunisten Zeth Höglund, och skulle under 2VK få asyl i Sverige. Efter kriget var Tranmäl Arbeiderpartiets främsta anhängare av ett norskt NATO-medlemskap. Och mot slutet av sitt liv var han länge medlem i den norska Nobelkommittén.

En annan inspirationskälla under den här tiden är den svenske kommunisten tillika malthusean, Hinke Bergegren. Han utvecklade sin syn på avlande av barn i sin kampanj Kärlek utan barn, i syfte att reducera antalet svenskar. (Alltså precis som Romklubben förordar). Bergegren var så pass trogen sin sinnessjuka ideologi att han aldrig skaffade sig några barn med sin fru.

Frimuraren Pjotr Kropotkin. 

Ytterliggare en inspirationskälla för Elise hette Christian Christensen, den danske vänsterextremisten och kommunisten från Lolland, med starka band även utanför Skandinavien. Även i frimuraren Pjotr Kropotkin från Ryssland fann hon en stor inspiration. Och så klart även senare i Bergen hos den svenske vänsterextremisten Albert Jensen från Skåne.

Jensen hade länge varit en vänsterextrem agitator och varit aktiv i Sverige, Frankrike och England innan han kom till Norge 1913 där han skulle träffa Elise och inleda en relation. Vid 1VK skulle de norska myndigheter skärpa uppmärksamheten på agitatorer. Jensen skulle då utvisas från Norge till Sverige, där myndigheterna också ville få tag på honom. Men han klarade sig där, genom att använda sig av pseudonymen Didrik Stigman, innan han kunde ta sig till Danmark.

Väl i Köpenhamn, gifte sig Elise med Albert Jensen år 1915. (Ett äktenskap som först blev registrerat flera år senare). De fick en son som dog vid tvåårsåldern. I Danmark skulle Albert Jensen skriva för den danska vänsterextremistiska tidsskriften Solidaritet. På grund av sina vänsterextrema aktioner såg sig de danska myndigheterna tvungna att utvisa Albert Jensen från Danmark år 1919. Även denna gång skulle Elise följa sin make, och den här gången hamnade paret i Stockholm.

I Stockholm blev även Elise mer politiskt aktiv inom extremvänstern. Hon skrev för de extremistiska socialistiska tidningarna Arbetaren och Brand. I dessa tidningar skulle Elise Ottesen-Jensen skriva under pseudonymen ”Ottar”. Och det är så hon skulle göra sig känd i Sverige. Hon agiterade för massaborter, sexualupplysning för minderåriga och ett utökande av användning av preventivmedel. Hennes ursäkt för detta skulle vara att det skulle hjälpa de fattiga. Men som vi vet nu, handlar detta snarare om den kollektivistiska elitens besatthet vid en reduktion av befolkningen och samtidigt göra människor mer promiskuösa, för att bryta ner familjevärden och på sikt även familjen. Det var helt enkelt ett sätt att programmera befolkningen i den riktning man önskade.

Redan under 20-talet började Elise utnyttja sina internationella kontakter. Under tiden åkte Elise runt om i Sverige, från och med 1923, för att propagera sin feministiska vision och se till att även svenskorna blev programmerade. Hon var en kvinna med ett uppdrag.

Elise Ottesen-Jensen erkänner för oss då att hon tillhör en mystisk ”Världsliga” som hon inte talade så mycket om. Men det är tydligt därifrån hon fått mycket av sin kunskap. Homosexualisten, Anton Nyström, var med och hjälpte henne i sina kampanjer. Då hennes kamp för homosexualism var lika viktig.

Denna ”Världsliga” eller ”internationella nätverk” som Elise sade sig tillhöra var The World League for Sexual Reform (WLSR), som bildades år 1921 av den tysk-judiske homosexualisten och professor Magnus Hirschfeld.

(En liten kuriosa gällande Hirschfeld. Han var en kommunistisk, homosexualistisk och globalistisk professor som hyllat Sovjet. Han var en så kallad pan-humanist. Han var även antisemit, en stark anhängare av eugenik och en fanatiker av Sir Francis Galton. Hirschfeld tituleras också som mannen som skapade ordet ”rasism”, via sin bok Rassismus skriven år 1933. Innan dess hade ordet aldrig använts förut. I boken erkänner han, indirekt, att ordets syfte var att endast skapa polemik och inte kunna användas objektivt).

The Fabian Society. 

Hursomhelst finner vi inom WLSR även några välbekanta malthuseaner, eugenister tillika globalister. Marie Stopes, Bertrand Russell och George Bernard Shaw. Så redan här kan vi se WLSR:s starka band till den mäktigaste socialistiska tankesmedjan, The Fabian Society, baserad inom City of London Korporationen. Kopplingar finns även till The Malthusian League (så ni ser att det handlar om besatthet av att reducera världens befolkning) och även The Galton Institute (som har anor som går tillbaka till 1600-talet). Det är alltså WLSR:s policy om eugenik och social ingenjörskonst som skulle lägga grunden för att Elise så småningom skulle bilda RFSU (Riksförbundet för Sexuell Upplysning) år 1933. Elise Ottesen-Jensen är själv en stark anhängare av eugenik, precis som sina meningsfränder. Att rensa bort de ”oönskade” var argumentationen de använde. Så småningom skulle Staten inte kunna motstå frestelsen till att få styra över befolkningen. Argumentet var alltså att man skulle ”hjälpa de fattiga”. Men det man gjorde var att se till att abortera bort de ”oönskade”.

1928 håller WLSR sin första kongress i Köpenhamn, som Elise deltar i. WLSR skulle hålla i årliga kongresser i Europa. Men år 1933 läggs WLSR ner då Hirschfeld flyr till Frankrike, strax innan han dör.

Förutom att vara för eugenik, så var även Elise Ottesen-Jensen också för tvångssterilisering. Hon sa själv att ”man måste skilja mellan rätten att leva och rätten att ge liv.” I tidningen Brand utvecklade hon sina tankar i en artikel publicerad år 1926:

”Rashygienikernas strävanden över hela världen kämpa därför för, att allt må göras, som göras kan, för att hindra dessa undermåliga individer att skaffa avkomma. Detta kräva de i vetenskapens namn.”

Elise Ottesen-Jensen var utöver allt detta även en stark anhängare av eutanasi. Det som den här kvinnan förespråkade var alltså folkmord på de ofödda, de äldre, de ”oönskade”, de fattigaste, de allra mest utsatta i samhället. ”Ett eutanasiprogram är att betrakta som humanistiskt.”

Elises tro på eugenik skulle dock inte begränsa sig till 20- och 30-talet. Efter 2VK tog hon tillsammans med likasinnade initiativ för att bilda det som skulle bli Planned Parenthood. En global NGO som skulle samla på sig generösa finanser från massvis med globalistiska korporationer som Bill & Melinda Gates Foundation, TD Bank Group, Wells Fargo, Johnson & Johnson, Walt Disney, Bank of America, UBS, AOL med flera Bilderberg och CFR giganter.

Men nu är det faktiskt så att Elise och hennes RFSU faktiskt tog initiativet till bildandet av Planned Parenthood. I Stockholm år 1946 hölls det första mötet i syfte för att bilda organisationen. Två år senare hölls ett möte i England för att diskutera befolkningsutvecklingen. Men det blev först efter det tredje mötet år 1952 som International Planned Parenthood Federation (IPPF) bildades i Bombay, i Indien. IPPF:s främsta frontfigurer blev Margaret Sanger (USA), Elise Ottesen-Jensen (Norge-Sverige) och lady Dhanvanthi Rama Rau (Indien). Sommaren 1953 skulle de tre träffas i Stockholm i IPPF:s fjärde möte. Vid mötet intervjuades Margaret Sanger av SR som fick berätta om deras arbete i USA. De brukar berätta ungefär samma historia som andra extremfeminister, om att det är synd om kvinnorna, och att det därmed är rimligt att en annan individs liv släcks.

I en intervju från 1957, med Mike Wallace, avsöljade Margaret Sanger sin människosyn. Mike Wallace frågade henne ifall hon trodde på synd som fenomen. Hennes svar blev:

”I think the greatest sin in the world is bringing children into the world, – (OBS paus) – that have disease from thier parents, that have no chance in the world to be a human being practically. Delinquents, prisoners, all sorts of things just marked when they are born. That to me is the greatest sin...”

Observera gärna pausen efter första frasen. Man sitter nästan och hoppas att hon inte avslutar meningen där. Hon lyckas återhämta sig, men ändå blir hennes syn på vad synd är, ganska problematisk och med en klassisk syn baserad på eugenik, där ens gener skulle ha en absolut roll för ens framtid.

Precis som sin meningsfrände Elise Ottesen-Jensen var Margaret Sanger en fanatisk anhängare av eugenik. Hon ledde de så kallade ”The Negro Project” på 30-talet. Ett eugenikprogram direkt riktad mot USA:s svarta befolkning. Ovan, längst upp, kan ni se där Margaret Sanger håller ett barndtal inför (det frimurar kontrollerade) KKK för att få dem att förespråka fria aborter. Men för dessa sinnessjuka feminister och globalisterna som finansierade dem, så handlade det inte så mycket om ras, utan om att helt bryta ner familjen, reducera världens befolkning, öka promiskuiteten och att kunna öka takten på massaborter. Det är det som Planned Parenthood och ”familjeplanering” handlar om. Det är ett program. RFSU har idag långtgående samarbeten med den kriminella institutionen SIDA för att utföra eugenik i tredje världen. Så nej, RFSU kan inte ursäkta sig, med att det bara handlar om tankegångar från 20- och 30-talet.

Men Margaret Sanger har sagt så mycket mera. Här följer några fler citat från Elise Ottesen-Jensens feministiska syster:

”The most mercyful thing that the large family does to one of its infant members is to kill it.”

”The campaign for birthcontrol is not merely of eugenic value, but is practically identical with the final aims of eugenics.”

”Eugenics is... the most adequate and thorough avenue to the solution of racial, political and social problems.”

”All of our problems are the result of overbreeding among the working class”

”It now remains for the U.S. Government to set a sensible example to the world by offering a bonus or yearly pension to all obviously unfit parents who allow themselvs to be sterilized by harmless and scientific means. In this way the moron and the diseased would have no posterity to inherit their unhappy condition. The number of the feeble-mided would decrease and a heavy burden would be lifted from the shoulders of the fit.”

Ottesen-Jensen, Sanger och Rama Rau. 

Och för er som tror att detta inte är riktad mot er, att hon bara menar de andra, eller de fattiga, de som belastar Välfärdsstaten och utnyttjar den till att föda ”för många barn”. Tänk på att samma personer som finansierar dessa galna feminister, är de som utformat Agenda 21, vars syfte är att avindustrialisera väst och helt ruinera ekonomin. Ni kommer så småningom att bli lika fattiga, belastande och beroende av den växande Staten när jobben är borta, i den nya ”gröna ekonomin” kommit. Tänk på att det är samma personer som faktiskt skapade Välfärdsstaten, de skapade faktiskt systemet. Det hela går ut på att göra människor mer beroende av Staten. Det som du då får av Staten, kommer Staten att kunna ta ifrån dig. Och då är du helt under deras kontroll. Och då kommer du att falla in i deras program. Du kommer att bli en av de ”oönskade”, du kommer att bli en av de ”undermåliga individer”, som inte kommer att betraktas som värdig att få avla barn. (Börjar ni förstå varför den klassiska svenska socialdemokratiska systemet är elitens absoluta favorit? Börjar ni förstå varför de vill se Stefan Löfven som vår näste Statsminister? Börjar ni förstå varför det inte blir någon förändring med en moderat som Statsminister? Börjar ni hänga med nu? Börjar ni förstå spelet?)

I följande video från The Corbett Report avslöjas, Elise Ottesen-Jensens initiativ, Planned Parenthood och dess starka band till den globala eliten.

Ytterliggare en av IPPF:s framstående figurer var indiskan lady Dhanvanthi Rama Rau med sin vapendragare Avabai Wadia från Family Planning Association India (FPA India). Dhanvanthi var född och uppvuxen i södra Indien, men har sina rötter i norra Indien.

Dhanvanthi gifte sig med Brahminen Benegal Rama Rau, som för övrigt var chefen för The Reserve Bank of India. (Alltså Indiens centralbank). Rama Rau paret tillhörde den indiska eliten, och även uppenbarligen från övre skiktet i det indiska kastsystemet. Paret reste till London flera gånger och skapade kontakter tidigt bland eliter inom det Brittiska Imperiet. (Som vi vet är den globala eliten också väldigt förtjusta i det indiska kastsystemet).

Förutom IPPF:s tre frontfigurer kan nämnas ytterliggare två, som tidigt var med och tog de viktigaste besluten. En av dem var lady Vera Houghton från England. Hon ses oftast som feministen som såg till att omvandla England till ett familjefientligt land med massaborter. Hon var gift med den socialistiske Labourpolitikern Douglas Houghton of Sowerby som var med och hjälpte till Vera i sin feministiska omvandling av England.

Dr. C P Blacker. 

Den andra är kanske den mest intressanta figuren, för den som vill förstå vad IPPF:s syfte var och är. Dr. C P Blacker (Carlos eller Charlie Paton Blacker) var en fundamental figur inom den brittiska eugenik-rörelsen i England under 1900-talet.

Det är viktigt för folk att förstå att The Galton Institute var The Eugenics Society eller Eugenics Education Society, som grundades av Sir Francis Galton i England. De som studerar eugenister inser ganska snabbt att de inte är särskillt intresserade av att hjälpa till att föda fler barn som de anser vara ”önskade”. Deras idéer präglas starkt av malthuseanism, därför är det deras syfte att istället reducera de ”oönskade”.

Dr. Blacker var Generalsekreteraren till The Eugenics Society och kanske den mest aktiva figuren för att försöka reducera världens befolkning. Det är tydligt att Elises, Margarets och Dhanvanthis sätt att tänka präglades mycket av Dr. Blackers människosyn.

C P Blacker får utmärkelse av C G Darwin. 

Blacker hade själv skolats av globalisten tillika eugenisten Sir Julian Huxley, innan han deltog i 1VK där hans bror dog. Han blev starkt antimilitaristisk, då han ansåg att krig endast tog död på de starkare element i samhället medan att de sämre stannade hemma. Blacker skulle utveckla ett nära samarbete med feministen Marie Stopes för att se till att massaborter kunde ske i England.

Det blev därmed bara naturligt att han skulle vara inblandad i och dessutom se till att IPPF fick ordentligt med pengar från sponsorer för att på global nivå kunna reducera världens befolkning. Förutom massaborter ville Blacker, precis som sin mästare Sir Julian Huxley, gärna se att eutanasi blev tillåtet och bejakat.

Blacker tog avstånd från nazisternas experiment, dels för att han inte ansåg att eugenik skulle basera sig på ras, men också för att, efter att ha studerat nazisternas olika experiment, fann att de hade misslyckats med att hitta ett effektivt sätt att billigt kunna reducera de ”icke-önskade” via sterilisering. (Alltså skulle nazisterna ha lyckats hitta ett effektivare och billigare sätt, skulle det ha varit något positivt enligt honom).

Däremot hade Blacker inga invändningar mot nazisternas eutanasiprogram:

”... these people were mercifully killed. The idea of merciful killing is not unknown in this country; in fact a society on voluntary basis... exists to promote it.”

Visst påminner det om Elise Ottesen-Jensens citat längre upp?

Efter 2VK rekommenderade Blacker The Eugenics Society att gå ”under jorden” med sin verksamhet. En rekommendation som sällskapet antog. Inte längre skulle man skicka officiella rekommendationer till parlamentet. Det är här man börjar satsa hårdare på aborter, preventivmedel, sexualupplysning och (förutom IPPF), samtidigt hjälpa att finansiera propaganda åt grupper som förespråkade eutanasi, och lite då och då ser vi att de än idag publicerar via olika vetenskapliga föreningar (som sin cover) artiklar som förespråkar sterilisering. Deras olika tentakler har försökt införa eutanasi i Florida på 60-talet. På 70-talet försökte de införa ett trebarnspolitik i Hawaii.

Intressant nog, på 30-talet i Sydafrika, betraktade eugenisterna inte den infödda negroida befolkningen som den mest problematiska, utan istället de ”fattiga vita” (alltså boerna, den vita kristna befolkningen, ursprungligen från Holland). Följande citat är från H B Fantham, som skrev år 1930 i Child Wellfare Magazine:

”... there must be limitations of multiplication of those definetly inferior or below average in inborn good qualities. In South Africa there must be limitations of the ”poor white” element.”

Det finns egentligen massvis med citat, direkt riktade mot boerna i Sydafrika. Det är intressant när man tänker på hur det Brittiska Imperiet behandlat dem. Frimuraren Cesil Rhodes skulle bygga upp historiens första koncentrationsläger. Där skulle boerna utnyttjas av Imperiet. Rhodes koncentrationsläger skulle sedan kopieras av Hitler.

C G Darwin och C P Blacker. 

Dr. C P Blacker fick en bok skriven av C G Darwin riktad mot honom, titulerad The Next Million Years. I en sektion av boken talar C G Darwin om nödvändigheten av att tillåta pedofili, så att eliten skulle kunna få utnyttja barn och varför detta i framtiden skulle vara nödvändigt.

Behöver vi bli påminda om RFSL:s (med konsultativ status inom globalistiska FN) avdelning på 70-talet som kallades för Pedofila Arbetsgruppen (PAG) som arbetade med att lobba för pedofili? Börjar ni nu se hur det hela hänger ihop?

I följande video förklarar Alan Watt detta och varför Sir Julian Huxley och H G Wells (m fl globalister och eliter) ansåg att det var viktigt att öka promiskuiteten för att bryta ner familjen, och även hur sexualupplysning i skolorna skulle hjälpa till med detta. Det viktiga för eliten var att uppmuntra människor att ha mer sex med fler partners för att aldrig kunna vänja sig vid ett förhållande. Det var även då nödvändigt med en tidig sexuell debut, för att öka chanserna till denna destruktiva cirkeln. (Börjar ni nu förstå varför RFSU är så måna om att lära era barn om sex, i så tidig ålder som möjligt? Detta är allt ett program för att bryta ner familjen och reducera världens befolkning).

(ej tillgänglig via blogger) 

http://www.youtube.com/watch?v=nT0BV7kJNbY

Elisabet Sjövall (S). 

Det finns ytterliggare ett namn jag vill ta upp och som är intressant ur ett svenskt perspektiv. Tillsammans med Elise Ottesen-Jensen var även svenskan Dr. Elisabet Sjövall också aktiv inom IPPF.

Elisabet Sjövall var läkare och en protoge av ingen mindre än eugenisterna Gunnar och Alva Myrdal. Hon var faktiskt en favorit bland sosseadeln och var politiskt aktiv i Riksdagen för socialdemokraterna på 50- och 60-talet. Och alltså ytterliggare en fanatiker av massaborter. Hon var kanske Sveriges första galna feminist att bli invald i Riksdagen. Sosseadeln ansåg att hon var en mycket kunnig kvinna och hon uppskattades även av alla vänsterliberaler i media. Hon var redan vid 16 års åldern medlem i det vänsterextrema marxistiska organisationen Clarté (precis som Jan Myrdal, Tage Erlander, Stellan Arvidsson m fl kommunister och socialister) som skulle så småningom lansera den svenska varianten av den ”kulturella revolutionen”, i det som brukar kallas för 68-rörelsen.

Jag hoppas att folk börjar inse hur illa det verkligen ligger till i det här landet. År efter år slår vi rekord i aborter, samtidigt som feminister tål inget ifrågasättande. Jag hoppas även att de mer ”progressiva” av mina läsare inser att de blivit lurade, att de blivit programmerade, att tro att aborter är en rimlig lösning, och att de därmed försvarar dagens läge och lagstiftning. Viktigast av allt som bör påpekas, är att de genom att fortsätta försvara den nuvarande situationen som råder, har de gjort sig till nyttiga idioter åt den globala eliten.

Det är intressant att SD är det enda partiet som vill sänka abortlagstiftningen från 1975 och är de enda som vill ge fostret ett juridiskt status. Att 7-klövern går ihop mot dessa förslag, tyder på att de är betydligt närmare nazism och eugenik än vad SD är. Värt att tänka på, nästa gång anklagelserna haglar. 

Övriga källor: 

RFSU Om Elise Ottesen-Jensen. 

Dick Harrison, svd kultur - "Frän frontfigur med motigheter på hemmaplan". 

Om C P Blacker - Del 1. 

Om C P Blacker - del 2. 

C P Blacker - Eugenics Society. 

Svensk Tidskrift (1968) - Elisabet Sjövall (S).