Poliskåren åkte med en piketstyrka in till en mindre ort utanför Landskrona och SWAT:ade en bloggare som skriver om korrupta poliser som säljer vapen till kriminella i samhället! Detta är fakta som även etablerad media tvingats skriva om! Corruptio har även avslöjat frimurare inom poliskåren och flera oegentligheter.
Men nu anklagas han för HMF, "förolämpning" (tror de menar ärekränkning), förtal, brott mot PUL, ofredande och förgripelse mot tjänsteman. Ni kanske minns att jag skrev om Corruptio iom Aschbergs personliga vendetta mot honom som avlöstes i programmet Trolljägarna.
Jag har ett antal kommentarer till detta.
1. Om inte jag minns fel är ofredande och förgripelse mot tjänsteman gammalt skåpmat.
2. Brott mot PUL har inte Corruptio begått. Han ansöker om att få ut uppgifter från domstolar, precis som vem som helst kan göra. Därför är även LexBase fullt legitimt (trots vad vissa rättshaverister må hävda). Corruptio har inte samma arbetsmetod som Aschbergs kompisar i ResearchGruppen. Den saken är klar.
3. HMF-lagen och ärekränkningslagen är de två största hoten mot yttrandefriheten som finns! Dessa används som gummiparagrafer för att tysta ner meningsmotståndare!
4. Förtal. Ja, kan Corruptio ha överdrivit något och förtalat någon? Ja det kanske är möjligt. Jag vet inte. Men i så fall så driver man igenom en rättsprocess! MAN SKICKAR INTE EN INSATSSTYRKA MOT NÅGON SOM ANKLAGAS FÖR FÖRTAL!
Men vad handlar just det här fallet om? Corruptio har länge skrivit om korrupta polischefer, frimurare, vapenhandel och allmän korruption inom poliskåren. (Förövrigt något som uppskattas av vanliga hederliga poliser, som faktiskt tillhör yrkesgruppen som är mest rädd för sina chefer, enligt en undersökning publicerad hos TV4).
Här skriver jag vad jag tror.
En korrupt hycklande socialistisk skurk blev nyligen vald till ny Rikspolischef. När det offentliggjordes att Dan Eliasson skulle bli ny Rikspolischef, så ökade så klart sökningarna på honom. Men få skulle så klart granska honom som Corruptio. Under Socialdemokraten, Thomas Bodströms tid vid makten som justitieminister, var Eliasson inblandad i Grimslövshärvan, då det avslöjades att polisen sålt vapen till kriminella gäng. Bodström såg till att lägga ner alla försök till förundersökningar. Och Eliasson hjälpte honom. Vi får även lära oss att Eliasson även har ett antal liv i sitt samvete. Detta skrev Corruptio.
Nu är Eliasson Rikspolischef, och en annan Socialdemokrat, Morgan Johansson, är justitieminister. Att Sveriges poliskår nu väljer att SWAT:a Corruptio, är bara ytterligare ett exempel på den Socialdemokratiska fascistiska kängan som trycker ännu hårdare på svenska folkets ansikte. Detta är inget vi kan acceptera! Om inte Corruptio kan kritisera och granska Rikspolischefen, så bör vi sluta kalla Sverige för en rättsstat! Ty det är att ljuga för oss själva. Inse vilken korrupt kloaksamhälle Socialdemokraterna har mödosamt byggt upp efter flera generationer.
Stor Humor. Miguel Angel Sosa Vasquez är en expat från Venezuela, Dominikanska Republiken, bosatt i Sverige. Han är sedan tidigare medlem i författarförbundet, även om han inte har någon bok i några svenska bibliotek. Sosa Vasquez var också sedan tidigt en hängiven socialdemokrat och medlem i SAP. Men han blev sedan mycket besviken på partiet, som tydligen inte var tillräckligt socialdemokratisk enligt honom.
Därför bildade han ett nytt parti med namnet, 666 för en EU:s Super-state med frihet, jämlikhet, rättvisa, fred, kärlek och lyckan. Partiets namn förkortas annars bara till 666 eller Projekt 666. Det är nämligen så att Sosa Vasquez har fått någon form av luciferiansk uppenbarelse, som fått honom att tro att han själv är Lucifer och kommer att ta över och leda EU in i de sista dagarna, med ett politiskt program, där han erbjuder lycka, kärlek, fred, rättvisa, jämlikhet; ja, i stort sätt allt åt alla. Det är sann socialdemokrati, då han är den verkliga äkta socialdemokraten. På något viss, har Sosa Vasquez lyckats tolka sin katolska pirat-Bibel med olika esoteriska och hedniska (egentligen felaktiga) budskap, och kommit fram till att luciferianism skulle vara något positivt.
Han ställde först upp i EU-valet 2009 och fick 28 röster + 1 handskriven (som inte räknades till). Ni kan få se hans valkampanj från 2009 HÄR. Sosa Vasquez menar att han, precis som Nicolas Maduro också talat med Hugo Chavez ande. Enligt honom, så vill Chavez att Sosa Vasquez och Maduro bildar en allians. Sedan tidigt har Sosa Vasquez hyllat Obama och inväntat Obamas stöd för honom. Sosa Vasquez har även skickat ett meddelande till Kina och krävt att få fullborda den historiska och profetiska alliansen mellan honom och det stora riket i öst. Han brukar även tagga Alfred Hitchcock, som en viktig figur, för hans videor. (Har inte riktigt förstått varför).
Hur som helst, så ställer den här mycket speciella individen återigen upp i EU-valet, med målet att få inta sin rättmätiga plats på den här jorden. Med tanke på hur allvarligt väljarna tar på EU-val överlag, så tror jag att den här dåren har goda chanser till att dubbla sina siffror jämfört med förra EU-valet. Några på FlashBack tyckte att man skulle rösta på honom (på skoj). Och det lär fler göra den här gången.
HÄR nedan kan ni se hans valkampanj för nästa års EU-val (år 2014).
Det är Kyrkoval i dessa dagar. Och nu ska vi passa på och skriva lite mer om vad man får om man röstar på sossesvinen i Kyrkovalet. Ja ty nu har nämligen en långvarig process kommit till ände. En socialdemokratisk kyrkopolitiker i Dalarna åtalas nu för grovt bedrägeri och urkundsförfalskning.
Det var så att sossen, med hjälp av hans fru, förfalskade fullmakter från en dement tant för att lura till sig 3 miljoner kronor. Bedrägeriet som paret varit inblandade i sträcker sig från 2001 till 2010. Men verkligheten kom ikapp dem tidigare i år. En lång rad falska namnunderskrifter har nu upptäckts. Det visar sig att paret lurat bank- och försäkringspersonal på stora belopp. Efter det att tanten dog, så fick även sossen delta i boupptäckningen som bouppgivare i dödsboet. På det här sättet fick även parets barn en stor summa.
Rättegången var tänkt att äga rum den 28-29 augusti, 2-3 september samt 5 september som reservdag. Men nu har sossen sjukanmält sig. Hans fru har dock redan erkännt brottet. Så det verkar som att sossen har det svettigt just nu.
Vissa av er kanske känner igen denna vänsterbloggare. Han verkar vara fullständigt ignorant om vad som pågår under ett Bilderbergmöte. Han skriver om Stefan Löfvens deltagande i årets Bilderbergmöte. Och han verkar tro att det är ett samarbete mellan olika "klasser" som möter varandra. Han skriver:
"Nu är ju desocialdemokratiska topparnas samarbete med storfinans inget nytt. Klassamarbetet har varit vägledande för socialdemokraternas ledare i hundra år. Både formella och informella möten och överläggningar har skett i många former."
Han ser det här som ett klassiskt Saltsjöbadsavtal, där sossar och korporativister kommer överens om att krossar all konkurrens. Detta har i och för sig en viss grad av sanning, men, ett Bilderbergmöte innebär så mycket mer än så.
Om vi bara tar årets möte som utgångspunkt, så kan vi rada upp ett antal ämnen.
- Att bekämpa nationalism/populism.
- Syrienfrågan.
- Läget i Mali.
- Afghanistan.
- Integrationen av EU.
- Den medicinska utvecklingen.
- Den teknologiska/IT utvecklingen.
Dessa är bara några exempel. Det kan innebära, ytterliggare ett svenskt deltagande i till exempel bombandet av Syrien. Ett Svenskt deltagande i Mali. Mer överstatlighet inom EU. Mer censur av internet och alternativa medier. Fler bedrägerier från vaccinindustrin ect.
Jag vet inte om den här vänsterbloggaren är ursäktande, eller om han bara är så ignorant att han tror att det här har något med "klassamarbete" att göra. Vilken absurd tanke, då Bilderbergarnas föregångare varit med och finansierat så väl kommunister som fascister! De tillhör ju samma kommunist-fascist-klass!
Utöver det är människan helt ignorant. Elit-agenterna inom Bilderberg och de andra Round Table Groups är inte intresserade av att samarbeta på det sättet han verkar tro. De har en särskild agenda, och det har inget med kapitalism och fri marknad att göra, tvärtom!
Rekryteringen av Stefan Löfven, innebär att han kommer inte att ta över och arbeta för svenskarnas intressen, han kommer istället att arbeta för Elitens intressen! Sossar borde gå i taket över det här. Men med tanke på att det är en sossetradition att politiskt våldta Sverige, så kanske man inte ska bli förvånad.
Göran Greider uttryckte lite missnöje över nyheten åtminstone. Men jag tror nog att han håller med det mesta som skulle sägas på ett Bilderbergmöte.
Det här inlägget kommer att handla om en feg hycklare. En individ som valde att vika sig i en känslig fråga bara för att det inte riktigt passar i hans egna konspirationsteorier. Den fega individen är journalisten tillika kriminologen Leif GW Persson. Jag kan säga att jag själv uppskattat det faktum att han tidigare talat klarspråk i andra ämnen rörande kriminalitet. Men att gå så långt att man med näbbar och klor gör allt för att det inte riktigt passar en själv, och dessutom för att skydda en pedofil, då har man gått för långt!
Så här sa Leif GW Persson år 2007 om Bordellaffären.
Thorbjörn Fälldin var tydligen den enda oskyldige då. Persson förundrades över hur Palme kunde ljuga på det viset han gjorde då på 70-talet och ändå komma undan med det han hade gjort. Idag är det en annan historia. Han är idag den enda figuren med pondus, som till varje pris skyddar Bilderbergaren Olof Palme.
Varför? Jag vet inte riktigt, men han har också haft en tendens att spridda konspirationsteorier om Palmemordet, utan att över huvud taget ge någon som helst substans till teorin. Hans teorier brukar fastna hos polisen, som enligt honom skulle ogillat Palme. Han kan därmed inte föreställa sig att högtuppsatta inom polisen skulle skyddat Palme om han då varit pedofil. Men det var precis det som hände! Och det händer än idag!
Eva Bengtsson, från Nyköping, som då bara var 14 år gammal och som då knappt ens hade utvecklats (till en kvinnokropp), håller än idag fast vid att hon utnyttjades sexuellt av och pekar specifikt ut Olof Palme. Så här beskrev Deanne Rauscher i en intervju år 2006 med Världen Idag, det som hände Eva Bengtsson.
"Det var Eva som blev skickad ut till Olof Palme, slog då Deanne Rauscher fast, och förklarade att Eva Bengtsson i detalj beskrev för henne hur det bostadsområde såg ut där Palme bodde. Efter att chauffören hade hämtat henne åkte de gemensamt ut till bostadsområdet, där statsministern plockades upp för vidare transport."
Rauscher fortsätter:
"När jag själv åkte till det aktuella bostadsområdet stämde varenda detalj i Evas beskrivning."
Rauscher berättar att hon suttit otaliga gånger med journalister som berättat att de har hur många vittnen som helst som kan verifiera hennes uppgifter.
"De kan bekräfta på varenda punkt. Ändå avslutar de: "Vi skulle aldrig kunna publicera detta, vi får inte för våra chefer"..."
Visst säger det en del om hur svensk media agerat i decennier? Klart med tydliga mörkläggningar för att skydda eliten, samtidigt som eliten fortsätter att parasitera och utnyttja sin egen befolkning (undersåtarna).
Ove Sjöstrand var en polis som utredde händelserna då det väl kom ut.
"Flickorna har uppgivit de här namnen för mig. Det handlar bland annat om Olof Palme..."
Sjöstrand fortsätter senare.
"Politikernas namn fick inte nämnas i polisutredningen. I stället kallades de kund 1, kund 2, kund 3 och så vidare. Det var hela tiden uttalat att det skulle klarläggas vad som skett, medan kunderna inte skulle namnges."
Detta kan förklara varför Leif GW Persson "inte kan hitta" Palmes namn i utredningen. Sjöstrand fick aldrig själv tala med de utpekade politikerna. Det var istället förhörsledare Morgan Svensson med Hans Holmén som övervakare som fick göra det istället. Och det var tydligt att deras uppdrag inom polisen var att skydda den politiska adeln.
"Hans Holmér kom med jämna mellanrum till Morgan Svensson, de stängde dörren och pratade. Jag fick aldrig reda på vad som sades."
Vi bör även minnas att Morgan Svensson var samme man som skällde ut och förolämpade Eva Bengtsson under förhören.
"Håll käften ungdjävel! Sitt inte och ljug och prata en massa skit."
Även den lesbiska bordellmamman Doris Hopps halvsystrar bekräftar det faktum att hon umgicks med Sveriges politiska adel. Telefonavlyssningarna bekräftar än snuskigare detaljer. Där framgår det tydligt att sånna som Palme gillade tösar som ej hade utvecklats till att bli kvinnor ännu. Lite senare fick även Säpochefen Olof Frånstedt krypa fram och bekräfta namnen, då inkluerade man Olof Palme. Ändå har svensk MSM, så som SVT och SR insisterat på att det inte skulle finnas bevis för att Palme skulle varit med, trots att alla uppgifter går emot alla dessa påståenden. Där svensk media inte kunde ljuga, valde de alltid att lämna ute Olof Palmes namn. Av någon anledning har Leif GW Persson hoppat på denna PK-tåg för att skydda en pedofil.
När skandalen först kom ut, krävde Eva Bengtssons åklagare 1 miljon kronor och en offentlig ursäkt från staten. Bengtsson fick varken det ena eller det andra. Och media såg till att svenska folket skulle få tro att landets politiska adel var hyggliga män som aldrig skulle besökt en bordell. Fallet uppdagades dock efter Rauschers bok Makten, Männen, Mörkläggningarna från 2004. Detta ledde till ytterliggare avslöjanden år 2006. Något som i sin tur gav Eva Bengtsson och hennes kusin mod att komma fram och tala ut offentligt om vad som hade hänt. 2008 bekräftade både SÄPO, polisen och JK, att tjejernas uppgifter stämde mycket riktigt. Men att då hade fallet redan preskriberats. Därmed fick Eva Bengtsson och sin kusin återigen ett slag i ansiktet.
Daniel Hammarbergs utmärkta dokumentär The Socialist Utopia på YouTube tar upp detta i följande klipp från 3:07.
Eva Bengtsson var 14 år gammal. Hon berättar att hon blev sexuellt utnyttjad av Olof Palme själv. Deanna Rauscher kunde sedan bekräfta att Evas beskrivning av bostadsområdet stämde in i detaljerna. Från avlyssningarna bekräftades även vissa sjukligt snuskiga detaljer. Eva Bengtssons kropp hade inte ens utvecklats till en riktig kvinnokropp. Men det var just det som kunderna tydligt efterfrågade. En av dessa kunder var Olof Palme.
Här ser ni trailern till den verklighetsbaserade filmen om Bordellaffären, Call Girl.
Här följer andra delen i serien "Socialdmeokraternas ruttna historia". Läs gärna första delen innan ni fortsätter läsa här.
Tidigare kunde vi konstatera att socialdemokratiska arbetarpartiet var en ut av frimurarnas skapelser. I den här delen avslöjar vi det faktum att socialisternas globalistiska verk sattes redan igång ganska tidigt. SAP arbetade för frimurarnas mål om en Ny Världsordning långt innan Bilderberggruppen och andra Round Table Groups började dyka upp.
Här följer andra delen av nio om socialdemokraternas ruttna historia.
Hittade en Hjalmar Branting-mugg med ett ut av hans berömda globalistiska citat som säljs på intenet. Det står: "No nation is so great as to be able to afford, in the long run, to remain outside an increasingly universal League of Nations.".
Det är viktigt att förstå, att
Illuminati velat störta den gamla världsordningen, då den var
tyrannisk. Därmed kunde man lätt rekrytera de främsta av de bästa
från universiteten för sin rebelliska sak. Men man förklarade
aldrig att den Nya Världsordningen skulle innebära samma tyranni,
fast än med en helt omkullkastad världssamfund. Det skulle helt
enkelt bli ett nytt försök på ett gammalt bygge från Bibliska
tider (Babels torn).
Detta blev så klart ett måste efter
Biblisk-puritaners framsteg efter renässansen. Den här gången
skulle man precis som förr, manipulera massorna. Men den stora
skillnaden mellan den gamla ordningen och den nya ordningen var att i
den Nya Världsordningen, skulle massorna tro att de var fria, när
de i själva verket är förslavade. I den gamla ordningen var
massorna slavar och undersåtar, men de var åtminstone medvetna om
sin plats. Med den Nya Världsordningen skulle folk alltså verkligen
tro att de är fria, när de är lika förslavade som förr, eller
värre.
Samtidigt som parlamentarismen och
representation började växa fram, förlorade den gamla eliten sin
maktposition till synes. Men så var det i själva verket icke!
Makteliten började bara anpassa sig till de nya omständigheter, för
att låta massorna tro att de fick inflytande över sina liv, och sin
framtid. Präster-klassen har alltid styrt ifrån Rom över Kronan,
med en viss tidsperiod som undantag i traditionellt protestantiska
länder. Under Kronan fann det finansvärlden. Men efter
upplysningstiden skulle Kronan hamna i skymundan, medan finansvärlden
skulle få en mer framträdande roll. Samhällsomvandlingen i övrigt
gick precis som tänkt. Den omoral som med tiden spridit sig har
alltid varit Roms syfte, ty den kom ifrån Babylon. Och
präster-klassen behöll sina positioner inom utbildningsväsendet
som alltid, även om de istället för att vara ”religiösa”
numera kallar sig för ”sekulära-humanister” (alltså
luciferianer), och istället för att klä sig i svart som gamla
jesuit-präster, klär de sig i vitt som vetenskapsmän. Gamla
vidskepelser, ersätts med nya för en medveten agenda för att
programmera massorna. Och numera är man alltid på väg
någonstans... FRAMÅT. Vart,
vill de icke säga. Men de progressiva följer dom, och de ser i sin
tur ner på alla som inte vill med eller är försiktigt tveksamma
och kallar dem för bakåtsträvare.
Socialdemokraterna
i Riksdagen.
Det
blir därmed bara naturligt för eliten att börja kämpa för
demokrati. Märkligt i
ett land som Sverige. Här krigade man för sin ätt, och sedan för
sin kung. Aldrig fick man gå ut i strid för sin rätt att rösta,
då eliten självmant erbjöd detta med tiden. Socialisterna var
mycket måna om att se till att så många som möjligt fick
rösträtt. Det var en angelägenhet, ett måste och en naturlig
process fram till den marxistiska drömmen.
”Demokrati är
första steget mot socialism.”
~ Karl Marx.
En
annan fråga som var av stor betydelse för socialisterna blev frågan
om fred och avrustning. Detta har så klart också att göra med det
progressiva målet. För att världsfred ska vara möjlig måste men
avrusta (avväpna) och förslava världsmedborgarna för att
garantera fred i hela världen, då genom en marxistisk
världsregering. Ja, ty det är ifrån frågorna kring fred
som idéen om en världsregering börjar uppstå i modern tid. Så
utöver samordningen av regleringar och övrig kollektivisering av
landet, hade man en internationell agenda SAP. Och de gamla
kontakterna för socialdemokratin stod fast. I det här fallet skulle
det dock handla om Andra Internationalen.
Socialdemokraternas
inträde i Riksdagen år 1896 innebar det första organiserade
partiet i Riksdagen. Tidigare fanns det bara konservativa och
liberala ledamöter som dock inte tillhörde något organiserat parti
så som socialisterna i socialdemokraterna. Liberalerna lyckades 6 år
senare samlas kring ett organiserat politiskt parti, De Frisinnade
(landsföreningen), år 1902. Vilket i sin tur ledde två år senare
till att de konservativa bildade ett organiserat part, Det Allmänna
Valmansförbundet, år 1904. Och sedan dess har partipolitik blivit
den drivande kraften för sättet att kunna få igenom en önskad
politik. Blotta SAP:s närvaro i Riksdagen påverkade alltså
parlamentarismen och hur politik skulle fungera i Sverige. Det skulle
dock dröja ett tag innan SAP skulle börja få det inflytande för
samhällsförändringen de önskade sig.
Andra
Internationalen.
Efter Claes Tholin,
tog Hjalmar Branting över som partiledare år 1907. Branting
tillsammans med Erik Palmstierna och Carl Lindhagen var ledande
frimurare inom partiet vid den här tiden. Och det var just vid den
här tiden som det skulle komma fram tydligt att Branting var en
frimurare med ett speciellt uppdrag. Han var mån om att delta i
Andra Internationalens möter.
Till skillnad från
Första Internationalen, så var Andra Internationalen inte en
utpräglad frimurarloge. Men frimurarna var ändå dominerande. Och
ideologin så väl som målsättningen den samma. Vid det här laget
hade man dock uteslutit ”de nyttiga idioterna” det vill
säga anarkisterna.
Agendan handlade om
att driva fram målen för ”den internationella arbetarrörelsen”,
fred och avrustning. Och som gemensam lösning till alla dessa
problem skulle det då vara att avskaffa det man såg var orsakerna
till dessa problem. Kapitalism, nationalism och rigid individualism
med mera sågs som enorma hinder för alla dessa illuminister. Och
det var just dessa hinder, som de la skulden på för deras egna
agenda.
Man talade öppet
om nödvändigheten av en internationell auktoritet för att agera
som ”skiljedom”. Detta främst för att driva frågan kring
”avrustning”. Hjalmar Branting själv ansåg att denna skulle
vara obligatorisk. Andra Internationalen förespråkade även en
anti-militaristisk ”upplysning” främst av ungdomen (läs
indoktrinering). Så man kan se att de så kallade ”fredsrörelser”
redan hade en stark prägel från sekelskiftets politiska vänster.
Under unionskrisen
mellan Sverige och Norge var socialdemokratin måna om att lägga
monopol över fredsrörelsen. Ur ett internationalsitiskt perspektiv
ville socialdemokratin behålla Norge i samma land under Sverige. Men
de kom fram till att det skulle vara bättre för den norska
demokratiska arbetarrörelsen att släppa sig fritt från ”den
svenska överklassens” förtryck i den svenskdominerade unionen
(oikofobi från socialdemokratin redan då).
Åren 1911 och 1912
kom det en rad internationella kriser som kunde utveckla sig till
krig, i Marocko, Tripolis, Persien och Balkan. Andra Internationalen
mobiliserade då för att driva fram en kontrollerad fredsrörelse.
Den 17 november år 1912 höll Erik Palmstierna ett brandtal ”mot
imperialismen – för freden” i Stockholm.
Just 1912
mobiliserade den Andra Internationalen extra noggrant med särskilda
direktiv till arbetarrörelserna i Habsburg, Italien, Albanien,
Ryssland, Tyskland, Frankrike, England med flera länder, för att
försöka tvinga fram en avrustning av militären. Enligt marxismen,
så skulle arbetarna inte ställa upp för att försvara sitt
fosterland, utan istället ställa upp för Internationalen och
avskaffa sina respektive länder.
Som bekant så
misslyckades denna recept från Karl Marx. Men man ville inte ta åt
sig misslyckandet, utan menade att det var den onda kapitalismen
och nationalismen som hade orsakat det första världs kriget. (Vi
som har studerat illuministerna vet den egentliga anledningen. Men vi
håller oss till ämnet).
Nationernas Förbund.
Den enda lösning
var att försöka bygga upp en internationell auktoritet. Som med
internationell lagstiftning skulle kunna reglera enskilda länder.
Slutet av det blodiga första världskriget ledde till att
”lösningen” kunde på ett mer legitimt sätt föras fram.
Resultatet blev Nationernas Förbund (NF). Och just Hjalmar Branting
var mån om att se till att Sverige blev medlem i denna progressiva
globalistiska, internationalistiska projekt. Hjalmar Branting skulle
till och med vinna Nobels fredspris för sin insats för att få NF,
embryot till en världsregering, att komma igång.
NF kom vid en
ganska läglig tidpunkt för Branting & sossarna, då Andra
Internationalen hunnit upplösas, efter det att kommunister och
socialister inte längre kunde komma överens om hur man skulle går
till väga för att nå sina marxistiska mål om Internationalen.
Kommunisterna trodde på revolution, medan att socialisterna trodde
på långsiktig reformation via demokrati. För att parafrasera från
Ronald Reagan så är skillnaden mellan kommunister och socialister
den att kommunister har bråttom.
Socialdemokraternas
Landsförräderi.
NF hade i stort
sätt samma målsättning som Andra Internationalen. Man talade om
sanktioner och till och med militära aktioner mot ”fredsbrytare”.
Alltså i stort sätt på samma maffiametoder som NATO och FN arbetar
med idag. Man hade även samma krav på ”avrustning” som Andra
Internationalen hade.
Men från ett
svenskt perspektiv, var kanske Branting ett stort misslyckande. Sista
chansen att få tillbaka Åland och kanske även Österbotten där
majoriteten fortfarande var svenskar misslyckades totalt. Branting &
sossarna fick svidande kritik från högern för att ha jobbat åt
utländska intressen, vilket så klart var sant.
Inom NF blev
Branting en stor beundrare av Woodrow Wilson. Den jesuittränade
mannen som införde The Federal Reserve i USA, som har förslavat
landet sedan 1913. Woodrow Wilson var den första presidenten som
medvetet kallade USA för en ”demokrati”, trots att landet i
själva verket är en konstitutionell republik. Branting kallade
Wilson för ”arbetarklassens vägbrytare”, och ”historiskt
en vägröjare för arbetarklassen”.
1920 formulerade
Branting överensstämmelsen mellan NF-tanken och socialismen hos den
amerikanske presidenten, som gjorde stora framsteg för Andra
Internationalens mål, mycket tack vare sitt ihärdiga arbete genom
sin position inom en stormakt. Detta skrev Branting i en uppsats i
tidskriften Revue de Genéve hösten 1920.
”L´utopie de quelques
précurseurs, les résolutions des conférences socialistes, encore
impuissantes contre la politique des milieux dirigeants, se
transformérent gráce aux quatorze points de Wilson en un programme
pratique, soutenu par une grande puissance.”
Samma år
konstaterade Branting inför Riksdagen att varje medlemsstat skulle
tvingas uppge sin nationella suveränitet till NF. Branting avslutade
med:
”Men detta förbund med hedern och
rätten som mål är ett så stort framsteg, att det är värt
detta offer.”
Det var alltså
värt att uppge Sveriges nationella suveränitet enligt Branting för
det marxistiska budskapet som kom via Wilson om NF. Som tur var,
fanns det en motståndsrörelse inom USA som lyckades dra USA ur NF
efter Wilsons avgång. Efter USA:s utträde rasade NF samman. Och
globalisternas plan till en världsregering hade misslyckats. Just
därför bildades CFR (Council on Foreign Relations) för att vid
nästa tillfälle se till att motståndsrörelsen skulle misslyckas.
Än så länge har CFR:s arbete fungerat utmärkt, som bekant.
Den
socialdemokratiske statsministern.
Hjalmar Branting.
En frimurare med ett viktigt uppdrag
åt den globala eliten.
Hjalmar Branting,
precis som många andra ledande socialister tillhörde överklassen
och kom från en ganska välbärgad bakgrund. Han gick på Beskowska
skolan och var klasskamrat med den blivande kungen Gustav V. Hjalmar
Branting var tidigt en socialistisk aktivist. Och blev en central
figur i bildandet av SAP. Som partiledare var Branting främst
intresserad av utrikesfrågor och lämnade inrikesbesvären till
övriga SAP.
Han hängav sig åt
mötena i Andra Internationalen. Rosa Luxemburg, Lenin och L Martov
(Julius Martov), var bland de som förde diskurserna inom Andra
Internationalen likaså Hjalmar Branting. 1932 avslöjade Nikolai
Svitkov att både Lenin och Martov var båda frimurare. Ifall Rosa
Luxemburg var en så kallad co-frimurare (kvinnlig frimurare) är det
oklart. Däremot vet vi att hennes socialistiska förening
Spartacusförbundet, fick sitt namn från Adam Weishaupt. Om ni inte
redan visste det så hade den Bavariska Illuminatis medlemmar alla
smeknamn som de alla hade tagit sig an, då de inspirerades av
Romarriket. Och Adam Weishaupts namn inom Illuminati var alltså
Spartacus.
Men den mest
inflytelserika individen på Branting från Andra Internationalen var
den franske socialisten Jean Jaurés. I sina skrifter hyllade han
Jaurés jämt. Han kallade honom för:
”Internationalens mest lysande
geni”.
Jean Jaurés var
inte en frimurare, även om GODF hyllar honom än idag. Han
uppskattades oftast av frimurare, då han i själva verket stod över
dem. Han blev skolad av jesuiterna i Lycée Louis-le-Grand. Den här
skolan beskrevs av Elie Beaumont år 1862 på följande sätt:
”The Jesuit College of Paris, has
for a long time a state nursery, the most fertile in great men”.
Utan tvekan var det
så. Ty många av upplysningstidens främsta personligheter i
Frankrike hade fått sin utbildning (träning) i denna jesuitskola.
Socialdemokratin
vid makten.
Socialisterna och
liberalerna lyckades införa pöbelstyre (demokrati) i Sverige då
frimuraren Arvid Lindman var statsminister och i själva verket svek
den svenska högern år 1909. Nu skulle det bli fritt fram för två
vargar och ett får att rösta om vad som skulle ätas till middag.
Dessutom var pöbelstyrets inverkan på befolkningen den att man
skulle få massorna att tro att de faktiskt kunde påverka sin
framtid. Något som effektivt dämpade all form av missnöje. Vi kan
än idag se hur människor i diktaturer försöker kämpa mot
tyranniet i tredje världen, där demokratin inte slagit igenom.
Många undrar varför svenskarna inte agerar på samma sätt då
staten förtrycker sin egen befolkning. Anledningen är att
demokratin pacificerar svensken. I en demokrati har eliten lyckats
lura befolkningen att tro att de faktiskt kan påverka. Trots att det
är alltid någon annan, någon annanstans som bestämmer över
agendan. En diktatur är på det här sättet mycket mer ärligt, då
befolkningen vet att de är förslavade. I en demokrati är
befolkningen liksom låst i tron att man kan påverka framtiden genom
att lägga sin röst var fjärde år. Det är sannerligen ett
ohederligt bedrägeri. Det är även viktigt att förstå att det var
landets elit som var främst hängivna med att införa pöbelstyre.
Även bland kvinnorna, var det kvinnorna tillhörande eliten som var
de mest hängivna. Detta märktes inte minst genom det extremt låga
valdeltagandet i början av 1900-talet. Större delen av Sveriges
befolkning var inte lika medvetet hängivna denna ”demokratisyn”
som eliten hade fört fram. Men detta skulle med tiden ändras, då
staten skulle få allt mer makt och inverkan över individen.
År 1911 hölls
första valet. Och Arvid Lindman förlorade sin post som Sveriges
statsminister. Vid den här tiden fanns det endast tre politiska
partier som representerades i Sveriges Riksdag. Man hade
socialdemokraterna (socialisterna) till vänster, de frisinnade
(liberalerna) i mitten och allmänna valmansförbundet (de
konservativa) till höger.
Valets stora
förlorare blev de konservativa. Vinnare blev socialisterna som gick
starkt framåt och fick det där stora genombrottet efter löften om
guld och gröna skogar till väljarna. Liberalerna blev dock
mäktigaste av alla med sin starka och stabila vågmästarställning.
Liberalernas Karl Staaff fick ta över som statsminister efter valet.
Det enda samarbetet som blev nästan omöjlig var den mellan
socialister och konservativa. Något som gav liberalerna en viktig
position som enda partiet som kunde samarbeta med alla parter.
Det var dock en
mycket turbulent tid både inrikes med borggårdskrisen och utrikes
med första världskriget. Hjalmar Hammarskjöld fick leda landet
under denna period. År 1914 hölls två val där de konservativa
blev framgångsrika. Liberalerna tappade både till högern och
vänstern. Utanför Riksdagen hade Bondeförbundet bildat sitt eget
parti, och utmanade de stora etablerade partierna från landsbygden.
Inom SAP fortsatte friktionen mellan kommunister och socialister.
År
1917 tog Carl Swartz över statsministerposten, och skulle leda
landet in i valrörelsen samma år. Det här året hade bolsjevikerna
tagit över makten i Moskva. Något som Branting tog starkt avstånd
ifrån. Hans övertygelse var att den Nya Världsordningen skulle
bildas med tiden genom långsiktiga politiska reformer, inte genom
revolution. Branting tog därmed tydligt Markov och hans mensjevikers
parti i frågan. Brantings negativa inställning till Lenins
bolsjevikers revolution fick kommunisterna inom SAP att gå i taket.
De beslöt sig då att lämna partiet och bilda ett kommunistiskt
parti, Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, som tog
bolsjevikernas parti och var med och grundade komintern (den
kommunistiska internationalen) år 1919. En annan fråga som skulle
skapa irritation mellan kommunister och socialister var Brantings
tydliga stöd för de vita
i finska inbördeskriget mot de röda.
Valet år 1917
innebar hur som helst en omritning av den politiska kartan i Sverige.
Nu var det istället fem partier som representerades i Riksdagen då
kommunisterna brutit sig ur SAP och Bondeförbundet slagit igenom
parlamentariskt. Men det blev det liberala samlingspartiet som
återtog sin position som vågmästare. Med stöd av
socialdemokraternas Hjalmar Branting fick Sverige liberalen Nils Edén
som statsminister. Det blev första gången som socialdemokraterna
skulle få ingå i en koalitionsregering. På det här sättet kunde
socialdemokraterna få större utrymme för att driva sin agenda.
En ung Per Albin Hansson vanvettiga
"försvarspolitik" var tidigt ett hot mot
Sveriges försvar & nationell suveränitet.
Men det blev bara
en tidsfråga innan socialdemokraterna satte krokben på den liberala
regeringen. Detta ledde till Edén regeringens fall. Branting fick då
i uppdrag att bilda regering, och det blev då en minoritetsregering.
År 1920 nådde socialdemokraterna makten och fick sig sin egen
statsminister för första gången. En ung Per Albin Hansson skulle
ta ansvaret över försvaret och påbörja arbetet för
nedmonteringen av det svenska försvaret som ”försvarsminister”.
Sossarnas nedmontering av Sveriges försvar fick kraftig kritik från
högern. Det uppenbara i det hela var att socialdemokraterna har
alltid arbetat för en internationell agenda mot Sveriges
självständighet och nationella suveränitet. I försvarsfrågorna
var Per Albin Hanssons nedmonteringspolitik ett tydligt bevis för
detta.
I valet 1920 gick
de konservativa starkt framåt. Men socialdemokraterna var
fortfarande det största partiet. Nils Edén var dock inte
intresserad av att upprepa en koalitionsregering med sossarna. Denna
dödläge innebar att Branting avgick som statsminister till slut,
och Louis De Geer d. y. fick ta över statsministerposten. Sedan
skulle Oscar von Sydow leda landet inför valet 1921, då rösträtten
hade expanderats till att inkludera kvinnorna.
Valet 1921 blev en
stor framgång för Brantings sossar. Och då fick Branting återigen
bilda regering. Så väl sossarna som de borgerliga ansåg att
Branting spenderade mer tid som statsminister i Genéve än i
Stockholm. Detta berodde så klart på hans uppdrag för NF och
byggandet av en Ny Världsordning. 1923 fick statsministern rusa hem
från internationella möten då löneförhandlingar mellan LO och
SAF (Svenska arbetsgivareförening, idag Svenskt Näringsliv) hade
hamnat i strid, vilket ledde så småningom till en politisk kris.
Krisens dödläge innebar att Branting fick återigen avgå från
statsministerposten. Ernst Trygger skulle få leda landet inför
valet 1924.
Valrörelsen år
1924 såg stor splittring inom både liberalerna och kommunisterna.
Bondeförbundet behöll en relativ stark ställning, medan de
konservativa gick framåt och SAP gick starkt framåt och blev valets
stora vinnare. Branting fick bilda regering för en tredje gång. Det
blev inga koalitioner den här gången heller, utan ytterliggare en
minoritetsregering.
Hjalmar Brantig var
vid det här laget redan svårt sjuk. Och hans sjukdom skulle bara
bli värre med tiden. Detta ledde till att Rickard Sandler fick ta
över statsministerposten åt socialdemokraterna, strax innan
Brantings bortgång. Med stöd av liberalerna lyckades sossarna till
sist driva igenom det svenska försvarets slutliga kastrering. En ny
konflikt mellan arbetsmarknads parter ledde till ytterliggare en
politisk kris, som i sin tur ledda till att Sandlers regering
självmant avgick då ingen överenskommelse kunde nås. Carl-Gustav
Ekman och liberalerna fick leda en minoritetsregering fram tills
nästa val.
Affisch från den svenska högern som 1928 redan
förstodd vad vänstern hade för agenda, trotts att
vänstern "kom ut med sina verkliga syften först
40 år senare.
Valet
1928 är idag känd som ”kosackvalet”.
Anledningen var socialdemokraternas kraftiga förflyttning
ytterliggare till vänster, nu när SAP leddes av Per Albin Hansson.
Hansson hade själv inga problem att samverka med kommunisterna.
Något som kritiserades från de borgerliga. Valet i sig blev väldigt
polariserat. Både vänstern och högern bedrev aggressiva kampanjer
mot varandra. Det enda anmärkningsvärda enligt mig är att den
svenska högern vågade vid det här valet faktiskt stå upp för
sina traditionella konservativa värderingar och äganderätten. Man
försvarade familjen och i en ut av deras valaffischer antydde högern
till och med att svenska kvinnor skulle kunna utnyttjas som slavar av
svartmuskiga män om vänstern fick komma till makten. Något som
idag visade sig vara sanning, med tanke på dagens våldtäktsstatistik
till följd av massinvandringen. Sossarna backade och de konservativa
gick framåt. Arvid Lindman blev då Sveriges statsminister.
Snart annalkade den
den stora internationella finansiella krisen som skulle drabba
Sverige genom sparbankskraschen. Lindmans regeringen klarade inte av
att handskas med den stora finansiella krisen och allt vad det hade
inneburit för både svensk jordbruk och svensk industri. 1930 avgick
Lindmans regering och ersattes av Carl-Gustav Ekman och liberalernas
nya regering.
De svenska
fabianerna.
En
grupp som drev progressiva frågor starkt vid den här tiden bakom
kulisserna blev tankesmedjan Centralförbundet för Socialt Arbete
(CSA). Förbundet bildades år 1903 och fick starka intryck av det
brittiska Labour Partiets tankesmedja The Fabian Society. De var
alltså fabianer. De tog tydlig avstånd från kommunismen, och
trodde istället på den fabianska metoden, inspirerad återigen av
en romare, Fabius Maximus. Generalen som tröttade ut Hannibal då
han visade mest tålamod. Och just på det här sättet skulle
socialisterna segra över sina motståndare. Genom långsiktiga
målsättningar, där man förändrade samhället så långsamt att
massorna inte skulle märka att man var på väg mot den
socialistiska drömmen om en världsregering som har hand om och
kontrollerar individen från krubba till grav. Kända fabianska
socialister från den här tiden var globalisterna H.G. Wells, George
Bernard Shaw och Bertrand Russell. Om ni bara studerar dessa tre,
inser ni att denna socialistiska elit är besatta av kontroll och ser
fram emot en världsregering där proletariatet styr via en
”välvillig” och
”vänlig”
diktatur. Jag lämnar här nedan några viktiga klipp som avslöjar
The Fabian Society. Tankesmedjan är en av många brittiska
organisationer (så som Milner Group som finansierade Hitler och
Cecil Rhodes stipendium som drev de första koncentrationsläger i
någonsin, där man höll sydafrikanska boer. Ja tidernas första
koncentrationsläger hade vita arbetsslavar i Sydafrika). (Fotnot:
Dessa brittiska organisationer skulle så småningom bilda dagens
dominerande Round Table Groups. Organisationerna har sina rötter i
det Brittiska Ostindiska kompaniet, och uppgiften var att se till att
London Korporationen (aka New Jerusalem) skulle behålla sin
dominanta ställning som ekonomisk stormakt. Något som man hit in
tills lyckats med ganska utmärkt).
Erik
Palmstierna och Carl Lindhagen var två kända socialdemokrater som
var med i CSA. Även många ”frisinnade”
liberaler var med i förbundet. Förbundet, likt Andra
Internationalen arbetade främst för avrustningen av försvaret och
för införandet av pöbelstyre. Många elitistiska vänsterkvinnor
och fackföreningsledare var inblandade i förbundet och var särskilt
aktiva för att expandera pöbelstyret till att innefatta kvinnor.
Det är intressant att studera de olika individer inblandade i denna
förbund, för att se hur dessa elitistiska familjer alla hänger
ihop.
ABF, som bildades
1906, via Folkhögskolan Brunnsvik, av socialdemokraterna och LO,
agerade indoktrineringsmegafon åt CSA. Både LO, SACO, TCO och till
och med Svenskt Näringsliv med fler är alla medlemmar som arbetar
under CSA idag. Så sedan en tid tillbaka har elitistiska
socialister, inte bara haft ett starkt inflytande över socialister,
men även över liberaler i Sverige.
Slutsats.
Trots
socialdemokraternas väldigt korta visit vid makten i början av
1900-talet, lyckades de ändå sätta sin prägel över om i vilken
riktning man skulle ta Sverige. Just Branting var väldigt mån om
att globalisternas NF skulle ta över mer och mer makt över de
enskilda nationerna. Utöver detta, lyckades sossarna driva igenom en
kraftig nedrustning av Sveriges försvar som skulle innebära en
försvagad ställning vid andra världskriget.
Vid
regeringsställning tillsatte Branting ”socialiseringsnämnden”
ledd av Rickard Sandler för att i stort sätt undersöka hur en
socialisering av landet skulle kunna gå till. Nämnden kom fram till
förslag om monopolisering av olika områden inom samhället. Vid
samma tillfälle tillsatte Branting en utredning om ”ekonomisk
demokrati” ledd av keynesianen
Ernst Wigforss för att försöka reda ut hur man skulle kunna driva
landet genom planhushållning, istället för kapitalism. Denna
diskussion fortsatte även inom partiet från 1920 och framåt. Inom
SAP fanns det en tydlig vänsterfalang som ville göra ingrepp i
äganderätten och en högerfalang (funktionalisterna) som ville
behålla kapitalismen men reglera den på så sätt att staten skulle
kunna styra ekonomin i den önskade riktningen.
Inom SAP fanns ett
tydligt önskemål att driva landet in i en modernistisk socialistisk
riktning mycket tidigt. Även om sossarna under Branting inte
lyckades komma så långt, hade de fått igenom tillräckligt många
regleringar och reformer för att lägga grunden för senare
generationers mer vänsterradikala idéer om en stat som kontrollerar
individen från krubba till grav (alltså den Nya Världsordningen).
Det som är så
oerhört viktigt att lära sig av detta, är att det
socialdemokratiska arbetarpartiets landsförrädiska tendenser är
inget som kom först med Olof Palme, utan snarare något som
socialdemokratin burit med sig från allra första början.
Socialdemokraterna har alltid varit globalisternas förlängda arm i
Sverige.
Övriga Källor:
Socialdemokratin och den svenska utrikespolitiken från Branting till Palme, Bo Hult & Klaus Misgård, 1990, Utrikespolitiska Institutet.
Paralellerna med det som nyligen skedde i Kroatien är slående. Men kanske än värre för Slovakien. Igår vann Robert Fico och hans sossar en jordskredsseger som heter duga.
Återigen ser vi hur EU-kramande sossar tar över i land efter land i östra delarna av Europa. Och detta kom också efter den enorma skandalen som slog igenom i december som ledde till att människor demonstrarade mot den höger-liberala regeringen. De så kallade GORILLA-filerna skulle leda till sossarnas stora framgång i Slovakien.
I denna sammanhang är det inte så konstigt att Fico fick igenom det sista avgörande JA:et till EU:s krispacket för Grekland, i oktober. I gengäld fick han även ett val och bara månader senare så läker GORILLA-filerna ut, som i sin tur avgjorde valet till Fico och sossarnas fördel.
Fico har också varit inblandad i skandaler som fälde hans parti i förra valet. Men folk i Slovakien precis som här i Sverige verkar även ha ett kort minne. Men mest anmärkningsvärt är att denne Fico själv arbetat inom det Tjeckoslovakiska kommunistpartiet och än idag agerar som apologet åt denna regim som var främst lojal till Moskva. Inte så konstigt att denne Fico idag är främst lojal till en kollektivistisk utländsk makt som Bryssel.
