Turerna kring Paul Inc.

Paranoia och olika konspirationsteorier om vad som låg bakom Rand Pauls stöd till partikamraten Mitt Romney har blåsat upp ordentligt den senaste veckan. Om ni frågar mig, så är det helt orimligt, i synnerhet med tanke på att Paul-klanen alltid varit öppen med vad de hade för syften. För att förstå detta måste man ta sig en tur genom historien.

Drama Drottningen Alex Jones klarar inte av att hålla hästarna kvar i stallet. Han känner sig sviken. Och menar att Ron Pauls renhet nu blivit befläckad. Detta är så klart helt felaktigt. Han målar upp en ideal bild av Ron Paul som kompromisslös politiker. Detta är helt enkelt inte sant! Men av någon anledning håller han fast vid detta och får med sig sina anhängare och även en del gäster med på detta.

Ron Paul som i delstatsnivå var mer av en konservativ republikan, förespråkade libertarianism främst på nationell nivå. Det var relevant för att driva fram en diskussion om statens roll i samhället. Reagan hade god retorik och fick därmed Ron Pauls fulla stöd. Men den republikanska konventionen tvingade Reagan att ta Bush d ä till vice president. Ron Paul stödde Reagan och därmed en marionett till Knights of Malta som öppnade upp för massinvandringen och gick även emot att sänka utgifterna, som han hade förespråkat under valrörelsen. Vi fick även lite Blue Beam Project propaganda när Reagan talade om hur världen skulle enas om utomjordingar skulle komma.

Ron Paul fick stånga sig mot den republikanska eliten tills han fick nog. Han lämnade partiet och blev en libertarian. Ni kanske har sett de gamla videor där han talar om centralbankssystemet som presidentkandidat för libertarianerna. Ron Paul insåg snabbt att man måste vara lika rik som Ross Perot och sedan undvika att bli mordhotad för att kandidera genom ett tredje parti.

Han fick återvända till GOP med svansen mellan benen. Och han fick arbeta sin väg upp. Han stödde New Age utopiske socialisten Gingrich till talarstolen (Ron Paul stödde Gingrich även när många republikaner ville få bort honom!), han stödde krigshöken Bonner, han stödde även Bush d ys retorik 2000 då han talade om att USA inte skulle hålla på med att lägga sig i andra länders ärenden så som Clinton gjort i Yugoslavien. (Och ja Bush d y lät även mycket mer väl artikulerad när han var yngre jämfört med hur han lät och agerade som president, något som fått många att misstänka att Bushs idiotiska beteende var ett spel för gallerierna. En sak är klar Bush är inte en idiot så som han framstår hos många komiker). Men min poäng är att Ron Paul aldrig varit "felfri". Detta om något är en myt, och något vi egentligen inte kan förvänta oss från en människa.

Men trots att Ron Paul gav sitt stöd till neocons till olika poster kunde han ändå rösta emot alla möjliga förslag från både höger och vänster. Och han la fram även sina egna förslag. Det är så han blev känd som Dr. No! Han röstade nej till i stort sätt allt. Under tiden kunde han fortsätta informera folk genom tal och olika mediakanaler.

Först 2007 kunde han börja bygga en bas. Och tack vare den tidiga Tea Party-rörelsen lyckades han bygga en liten falang inom det republikanska partiet. Ron Paul är gammal och visste att GOP aldrig skulle släppa in honom i värmen. Och han viste att ett tredje parti var inget alternativ. Och det här är saker som man talat öppet om. Sanningen är att de som drömmer om ett tredje parti inte lever i verkligheten. De som är oberoende är dessutom ideologisk helt heterogena. De är därmed helt oförmögna att skapa ett tredje alternativ. Mer realistiskt vore om det blev fyra partier så att falangerna i båda partierna bröt ut.

Paul Inc:s idé var istället att erövra det republikanska partiet. Detta har aldrig varit någon hemlighet. Om någon är förvånad över detta så har de helt enkelt inte varit uppmärksamma. En stor del av Ron Pauls anhängare insisterade även att han inte skulle ställa upp med ett tredje parti efter att ha förlorat konventionen. Det är det som varit syftet. Pauls rörelse handlade inte om Ron Paul. Det har det aldrig gjort. Det handlar om något mycket större än en individ. The SouthernAvenger förklarar det uppenbara:

Även Fria Tiders Widar Nord uppmärksammar detta.

De senaste åren har Pauls falang vuxit något enormt inom det republikanska partiet. Till den grad att man fick ta till fusk för att reducera Ron Pauls chanser till expansion. Men folk borde förstå, att Ron Pauls syfte var aldrig att vinna. Hans syfte både 2008 och 2012 var att väcka amerikanska folket och avslöja bedrägeriet. Pauls rörelse dör inte efter valet 2012. Det är meningen att rörelsen ska ta över GOP, på samma sätt som neocons tog över GOP några decenier tidigare. Nu är det dags att ta tillbaka partiet.

Rand Pauls stöd till sin partikamrat förklaras med detta. Han har varit tydlig med det och sedan flera år tillbaka sagt att han skulle stödja den kandidat som fick nominationen för att representera det republikanska partiet. Den som inte förväntade sig detta har helt enkelt inte varit uppmärksam. Återigen The SouthernAvenger:

TokenLibertarianGirl säger samma sak:

Det är även viktigt att påpeka att Rand Paul attackerades av den republikanska etablissemanget just på grund av att hans far inte stöttat McCain 2008. Sedan dess bestämde Rand Paul sig för att vara mer pragmatisk. Han stödjer nu Romney för att hjälpa falangen växa inom det republikanska partiet. Och bygga en bro upp till att bli etablissemanget. Och som vi sett tidigare har Ron Paul kompromissat och stött Gingrich, Bush och Bonner trots att han inte håller med dem i allting. Han stödde även många av de svarta rörelser när det gällde civila frågor, även om han inte höll med dem gällande ekonomiska frågor.

Rand Paul kan precis som sin far fortsätta arbeta för det man tidigare gjort. Det enda som detta egentligen ändrar är att man skapar två läger. De som vill inte känna sig vid med det republikanska partiet och de som är mer pragmatiska. Att komma till makten är och har alltid varit relevant för att överhuvudtaget åstadkomma någon som helst förändring. I det här fallet vill man påverka det republikanska partiet som tidigare beskrivits. Det handlar om att få monopol över att definera vad det är att vara en konservativ republikan.