Min kommentar till Granskning Sveriges avslöjande om familjen Reinfeldt.

Jag har varit väldigt upptagen och inte haft tid att kommentera detta, som jag velat kommentera sedan det kom fram förra veckan. Och det gäller Granskning Sveriges (GS) avslöjande reportage om familjen Reinfeldt.

Det är egentligen två huvudämnen som jag ville ta upp och avhandla här. Ett är The Manchurian Candidate, och två är de svenska så kallade libertarianerna.

Många har tyvärr blivit besatta av ett hat mot Fredrik Reinfeldt som person, som om han enskilt skulle vara ansvarig för allt ont som händer. Att GS gjorde ett avslöjande reportage som förklarar mycket om Fredriks barndom verkar många se förbi helt.

Jag tror faktiskt att GS bara har skrapat lite på den absoluta toppen på en enorm guldberg av nyhetsvärde. Deras intervju med Fredriks pappa, Bruno Reinfeldt, är mycket avslöjande, och säger faktiskt mer än vad som sägs. Exakt vad som Bruno försökte göra för att rädda Fredrik från den svåra familjesituationen är svårt att säga, om han ens gjorde en ansträngning över huvud taget. Men den uppenbara boven i denna familjedrama är Birgitta Reinfeldt, Fredriks mamma och Brunos f d fru.

Hur en klassisk borgerlig högerman som Bruno kunde bli ihop med en så vänsterextrem och radikal kvinna som Birgitta kan vara svårt för många att förstå. Men jag vill påminna läsare att när det gäller spioneri och underrättelsetjänsters arbete, så har det alltid varit norm att skicka en agent på målet via just kärleken. Många har sedan visat sig ha varit gifta med och bildat familj med sin egen spion. Hela deras liv och kärlek visar sig sedan vara en bluff. Uppenbart, i det här fallet, är att LO eller någon liknande vänsterradikal institution haft Bruno som måltavla. Och Birgitta var agenten.

När Bruno och Birgitta sedan bildat familj börjar Birgitta genast indoktrinera barnen i sin radikala marxistiska inriktning. Det är här någonstans som GS verkar tappa tråden. Marxisterna är inte emot någon välfärdsstat. Tvärtom vill de att den ska växa så pass mycket att den inskränker in på bara skinnet hos varje individ. Birgitta och andra kulturmarxister är inget undantag. (Håll i den tanken ett ögonblick så återkommer jag till detta).

Birgitta hade i praktiken hjärntvättad Fredrik in i hennes kulturmarxistiska synsätt. Något som gjort att en del som arbetat väldigt nära Reinfeldt upplevt att han (som vuxen) agerat väldigt psykopatiskt. Mycket tyder på att Fredrik då kanske rent av var ett offer för någon form av Mind Control. Kanske är Fredrik Reinfeldt, rent av, ett MK-Ultra fall. Ett alternativ som vi nu inte kan stryka bort.

Ty vad var det Bruno sa i intervjun? Han menade på att Socialdemokraterna hade gett sig på familjen Reinfeldt och Fredrik i synnerhet på ett mycket grovt sätt. Så det är klart att Fredrik drivs av ett personligt hat mot Sossarna. Vem skulle inte det, om du skulle drabbas på samma sätt? Nu ville inte Bruno säga mer i intervjun, så vi vet inte om det var sjukvården, socialstyrelsen eller någon annan institution, som i vilket fall som helst domineras av socialdemokrater, som skulle ha varit boven. Uppenbart är att det finns mer att gräva i här.

Den typen av experimenterande och utnyttjande som Birgitta och Sossarna (via sina olika tentakler) utsatte Fredrik för är så klart oförlåtligt. Men det hela slutar ändå i att Fredriks revanschlust blir missriktad. Och istället för att förstöra ofärdstaten, så hjälper han bara till att förstärka den senare som politiker.

Ty med facit i hand kan vi se att välfärdsstaten faktiskt vuxit under Reinfeldt. Trots att vi haft en så kallad "borgerlig" regering så har Sverige ändå ett av världens högsta skattetryck i världen. Inga riktiga rejäla nedskärningar ägde rum. Tvärtom gick satsningarna (läs kostnaderna) för välfärdsstaten uppåt som en raket. Och jag har tidigare nämnt detta på den här bloggen. Göran Hägglund (KD) sa att regeringen Reinfeldt har satsat mer pengar och resurser på välfärden än någon annan regering innan. Och det är den absoluta sanningen! Regeringen Reinfeldt såg till att expandera välfärdsstaten. Det har aldrig satsats så mycket pengar på skola, vård och omsorg som under Reinfeldts regeringsperiod.

Vi bör även komma ihåg att det var Reinfeldt som störtade Bo Lundgren och skapade de Nya Moderaterna. Och de nya moderaterna skulle inte längre utmana och angripa välfärdsstaten. De skulle tvärtom förvalta Sossarnas verk. Det är i praktiken arvet efter Reinfeldt.

Reinfeldt öppnade upp för en stor invandring som i praktiken inneburit att vi kanske aldrig mer ser Moderaterna regera utan att på något sätt kompromissa med SD eller ingå i en bred 7-klöver regering. The Manchurian Candidate (Fredrik Reinfeldt) har bara saboterat och förstört för Moderaterna och borgerligheten.

Detta kan också förklara varför Reinfeldt inte blev vänsterpartist. Han blev moderat istället och förstörde partiet inifrån, förmodligen för all framtid. Och då kommer vi in på ytterligare ett element. Och det är de så kallade svenska libertarianerna.

Jag kan nämna två framstående svenska libertarianer som förespråkat massinvandring som ett exempel. Det är Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg. I många ämnen är dom här två väldigt bra. Väldigt duktiga och väldigt kunniga. Jag älskar Segerfeldts attacker mot kulturvänstern och hela konceptet med presstöd till alla PK-tidningarna. Och Norberg skriver oftast riktigt bra kritik mot Riksbanken och den penningpolitik som drivs i Sverige. Men när det gäller invandringen är dessa herrar helt ute och cyklar.

Samma sak skulle man kunna säga om MUF på 80-talet. En radikal nästan anarkokapitalistisk gäng, ledda av Ulf Kristersson. Som förövrigt idag är arvtagaren efter Anders Borg inom Moderaterna. I det här libertarianska gänget drevs man av ett avsky mot Sossesverige. En avsky som även jag delar. Och en avsky som jag även har mött personligen med en hel del svenska liberaler som jag haft bekantskap med. Denna avsky är fullkomligt förståeligt. Problemet är att många av dessa liberaler/libertarianer har gått på en myt. Och de har gjort sig själva till Sossarnas marionetter på ett för dem mycket olyckligt sätt.

De började hata Sverige. Sossarna lyckades förknippa Sverige med Socialism och Socialdemokratin så pass mycket att svenska liberaler/libertarianer till sist valde att köpa Sossarnas berättelse om Sverige. Och jag tror att mycket av det här har med indoktrineringen via skolväsendet att göra. Något som Sossarna redan satte igång via 1946 år Skolkommission, då Sverige införde den östtyska skolmodellen (Die Einheitsschule). På det sättet har Sossarna kunnat ta ifrån svenskarna, och även liberalerna deras historia, deras berättelse om Sverige.

På 1800-talet inledde Sverige en enorm tillväxt tack vare liberala reformen inom ekonomin. Det var dessa reformer som skulle öppna upp för svenskars innovationer. Detta kombinerat med en gammal konservativ luthersk arbetsetik ledde till en långsam men ändå kraftig ekonomisk utveckling som skulle med tiden höja levnadsstandarden för alla svenskar. Under 1900-talet lade sedan Sossarna en blöt filt över det hela. Och mjölkade ur allt de bara kunde. Vilket till sist skulle kulminera i det oundvikliga 90-talskrisen och en klar ekonomisk försämring för Sverige. Något som Sverige egentligen fortfarande inte återhämtat sig ifrån ännu.

När Sossarna lyckades få svenska liberaler och libertarianer att förknippa Sverige med socialism och sosseri, så vände sig det här gänget, med MUF i spetsen, mot internationalismen. De var starka anhängare av EU och globalisering. Sverige hade ingen historia, ingen betydelse. Sverige var av inget värde längre för dessa liberaler.

Problemet var att de förväxlade Sossesverige med det riktiga Sverige. De blandade ihop den svenska Sosse-Staten med folket (svenskarna). Härmed kom en form av självhat och förakt mot svenskar och Sverige.

Kanske liberaler och libertarianer kan dra lärdom av att aldrig mer förväxla Staten med folket. Och att erkänna att människorna inte bara är tomma skal (tabula rasa) som kan fyllas i med vad som helst, utan att folket har en kultur, en historia och en tradition. Något som faktiskt är värt att bevara. Att ett hus måste ha väggar, så att inte taket rasar. Att svenskar även har många positiva egenskaper. Något som svenskar har, inte på grund av sosseriet, utan snarare tvärtom TROTTS sosseriet. Ett arv som svenskarna har kvar från tiden innan socialismen lyckades etablera sig i landet.

De stora förlorarna av massinvandringen är de borgerliga. De flesta invandrare som kommer till Sverige numera röstar 10 fler gånger på Sossarna än på de borgerliga. Många invandrare är värdeliberaler, men även de som inte är det, röstar på vad som kommer att ge dem mer i plånboken för minsta ansträngning. (Därför tror jag också inte att det är islamisterna som utnyttjar socialisternas godhet, utan tvärtom socialisterna som via deras sociala ingenjörskonst utnyttjar islamisterna).

De flesta invandrare idag kommer från en civilisation som historiskt sätt varit en diktatur eller ett kungadöme (och då snackar vi inte ens om några upplysta despoter). Invandrare utanför västvärlden kommer tyvärr att ta med sig mer tyranniska ideal. Vilket naturligtvis kommer att gynna vänstern och inte högern i Väst. Mönstret är tydlig i hela Europa, och även USA.

Om liberaler och libertarianer är intresserade av att försvara de värden som gjorde den klassiska liberalismen möjlig, så måste de faktiskt inse att vår västerländska kultur har ett unikt värde, och att den är värt att försvara. De kan inte fortsätta att betrakta individer som om de vore tomma skal, utan kultur, historia och traditioner. Då blir de ett lätt bytte för socialisternas kulturrelativism och nedvärdering av den västerländska civilisationen.

Som tur är, har många libertarianer på internationell nivå faktiskt börjat inse fakta. Men här i Sverige verkar de mest högljudda libertarianer inte inse att massinvandringen bara kommer att göra socialismen och i synnerhet ofärdstaten starkare och mer tyrannisk än någonsin tidigare.

GS, MK-Ultra.

Vad handlar kampen kring Alice om, egentligen?

Alice Teodorescu som politisk redaktör, kan innebära en stor framgång för svensk yttrandefrihet.

Förra månaden tog den mycket frispråkiga, Alice Teodorescu, över som politisk redaktör för Göteborgs-Posten (GP). Den vänsterextrema EXPO-medarbetaren Lisa Bjurwald gick i spetsen för rödvinsvänsterns hatmobb mot Alice. Lisa såg det hela som en stor framgång för Sverigedemokraterna (SD), att GP nu upphörde med att vara en "liberal" tidning, och som nu riskerade att bli en ren konservativ tidning.

Det vänsterextrema hatmobben som länge hatat Alice Teodorescu för sin frispråkighet hakade på. Och rödvinsjournalisterna i själva GP-redaktionen var också upprörda över att Alice inte bara skulle bli medarbetare, men att hon dessutom skulle bli politisk redaktör!

Jag ser detta som en stor framgång för yttrandefriheten och för kampen mot den extrema vänstern som fullständigt dominerar medielandskapet i Sverige. Både vad gäller de stora drakarna och de mindre regionala tidningarna. Hur kunde då något sådant ske? Hur lyckades Alice till och med bli politisk redaktör dessutom, och inte bara en vanlig medarbetare?

Om ni frågar mig så är förklaringen Cecilia Krönlein. Hon är chefredaktör för GP. Hon är relativt färsk, hon tog över jobbet så sent som 2012. Och sedan dess har relationerna mellan henne och rödvinsjournalisterna varit minst sagt frostiga.

Hon har fått ta tuffa beslut, säga upp många journalister, genomfört tuffa besparingar och ett impopulärt flytt. Rödvinsjournalisterna fick nog och gjorde gemensam sak med facket och Journalistklubben och krävde hennes omedelbara avgång. Denna kamp skulle pågå under 2014. Men som tur var gick Cecilia Krönlein segrande ur denna fejd.

Vad kunde hon då göra för att ge igen mot rödvinsvänstern som försökte få henne avskedad? Hon anställer Alice Teodorescu som politisk redaktör på tidningen. Och när det blir dålig stämning, bryr hon sig inte ett sk*t över att dessa överbetalda vänsterdårar mår illa av att Alice tar över. Alice bryr sig inte heller. Cecilia Krönlein ger Alice dessutom fritt utrymme för att anställa de hon anser bäst för jobbet. (Hehehe, utmärkt! :-D).

Journalistklubben och facket hade satt hårt press på GP:s ägare, Stampen AB, närmare bestämt Hjörne-klanen. Klanen verkar ha insett att problemet med besparingarna inte varit Cecilia Krönleins fel, och ansåg därmed att det inte fanns någon grund till att ge henne sparken. Men denna lilla fejd kan ha lett till att GP blir kanske Sveriges första konservativa tidning (med undantag för Smålandsposten).

Visst är Hjörne-klanen en globalist-klan. Harry Hjörne var aktiv för Sveriges anslutning till Nationernas Förbund (NF). Sonen Lars Hjörne har sina band till City of London. Och sonsonen, dagens ägare, Peter Hjörne är uppvuxen i denna elitmiljö. Så vi får åtminstone hoppas på att Peter Hjörne inte låter sig pressas av vänstermobben och övriga mediamoguler till att låta Cecilia Krönlein gå och ersättas av en ny vänsterextrem chefredaktörer. Peter Hjörne bör åtminstone inse att även han har något att vinna genom att vara en motpol till det vänsterspektrumet som dagens svenska vänsterdominerade MSM har att erbjuda.

Jag tycker i alla fall att vi bör hålla tummarna för Cecilia Krönlein, som blivit hårt attackerad av rödvinsbolsjevisterna den senaste tiden.

Cecilia Krönlein, Chefredaktör på GP.

Nigel Farage totalsågar Junckers förslag om en EU-armé!

Nigel Farage, ledaren för EFDD-gruppen i EU, höll återigen ett utmärkt anförande, den här gången gällande Junckers vidriga öppna förslag om att införa en EU-armé för att kunna möte Ryssland i krig. 

Farage påpekade att Cameron i England, precis som Löfven i Sverige, gör allt för att skära ner i försvaret i hemlandet. Detta för att istället bana vägen för en EU-armé. Men viktigare än det, så förklarar Farage att EU de facto, redan har en aktiv armé. EU har redan en försvarsmyndighet, med alla sina aktiva battlegroups, EU-marinen (som är aktiv i Somalia) och inte minst EUROCORPS.

När Farage börjar ta upp EU:s statskupp i Kiev från förra året, så klarar globalisten, Guy Vorhofstadt, från den liberala ALDE-gruppen, inte av att lyssna och börjar störa Farages utmärkta anförande. 

Farage får en replik från den rumänske socialisten, Doru-Claudian Frunzulica, där han fortsätter att hetsa mot Ryssland. Farage fortsätter att förklara hur EU agerat i Ukraina, och hur EU agerat i Libyen och Syrien, och hur dessa ingripanden bara gjort läget ännu värre. 

Carl Bildt ryter till mot konservativa Moderater.

Försiktigt har en del Moderater försökt lyfta upp massinvandringsfrågan. Under hösten har en del konservativa moderater dels försökt prata om volymerna, men också försökt prata om ett eventuellt samarbete med SD.

Detta fick till slut Carl Bildt att reagera och ryta till mot sina partikamrater på högerflanken. Han menar, precis som vänstern, att det är integrationen som är dålig, inte invandringspolitiken. Massinvandringen skall alltså fortsätta om Bildt får som han vill. Han vill istället satsa på mer av det samma: Integration.

De rebelliska Moderater på högerflanken kuvades effektivt efter Bildts fullkomligt verklighetsfrånvända "tillrättavisande".

Det går inte som planerat för Wallenberg.

Nyval. Jag tänkte att jag skulle kommentera det som för svenska mått är ganska ovanligt. Nämligen den regeringskris som nu pågår, och det eventuella nyvalet som kan bli av.

Mattias Karlsson (SD). 

Först och främst vill jag bara ta en stund för att hylla Mattias Karlsson som är vikarierande partiledare för SD som ersätter Jimmie Åkesson som har fått utmattningssyndrom. Han har skött sig utmärkt och även överträffat alla förväntningar som man kunde ställa.

Ty det som hände i tisdags var det här:

Jag tycker egentligen att det är det bästa sättet att beskriva det. Den ständigt mobbade ungen valde äntligen att slå tillbaka mot mobbaren.

Mattias Karlsson (SD).

Och jag säger inte det för att SD kanske inte skulle fälla Löfven. Det var ganska självklart. Detta förstod vi redan då valresultatet kom. Alliansens budget kanske inte var något att hänga på granen, men jämfört med Löfvens drakoniska skattehöjningar och straffbeskattning av kärnkraften, som skulle pressa upp elpriser och förstöra jobb, så kom Sverige nu undan med blotta förskräckelse.

Valet att fälla Löfvens regering hade också att göra med Löfvens regering som förmodligen är den absolut mest farliga vi någonsin har haft. Så ja, det var ganska självklart att SD skulle fälla Löfven, allt annat skulle ha lett till en enorm svekdebatt.

Men ändå fanns det ett tryck, ett hårt press. Bonniermaffian, Public Service, PRO, LO, statsvetare, ekonomer och opinionsbildare alla satte hårt press på SD. SD kan inte fälla sa de, nästan alla unisont. De var precis som mobbaren i videon ovan. Deras mål var att intimidera SD. Att få SD att vika ner sig. De trodde att de nu hade sin chans att äntligen sätta dit SD, nu när Åkesson var sjuk.

Men in klev Karlsson. Förberedde sig väl. Och gjorde allt utmärkt till 100%. Personligen älskade jag att han kidnappade hela Sveriges PK-maffia i drygt 20 minuter för att förklara tydligt för alla lyssnare och tittare varför SD skulle göra som de gjorde. Och då kom det...

Karlsson sa att de skulle fälla regeringen och alla regeringar som hade för avsikt att öka massinvandringen från dagens nivå. I det ögonblicket tog den mobbade pojken tag i sin förtryckare och slängde ned honom på marken! BOOM! Karlsson gjorde med klass. Karlsson gjorde det med stil. Och ja! Han förnedrade hela Sveriges PK-elit. Och de blev alla ursinniga, för att de kände sig förnedrade.

Men det unika i själva budgetfällningen var inte regeringskrisen. Utan att för första gången i Sveriges historia så var MSM tvungna att se sig i spegeln och inse att de har tappat makt. tidigare kunde de alltid hetsa ett parti till att alltid göra som de vill. I ett land som Sverige krävs det mod för att knäcka en PK-elit som i flera generationer fått styra med järnhand. Men nog var nog. Istället för att lyssna på eliterna, valde SD att lyssna på sina egna gräsrötter, att känna och höra in i svenskars magar och hjärtan. flera generationer av hybris för MSM innebar att de nu har väldigt svårt att hantera det hela. SD är inte i deras kontroll och detta frustrerar dem något oerhört.

Regeringskrisen.

Det som hände efteråt var faktiskt än mer dramatiskt. Självklart kan vi inte veta alla detaljer. Men utifrån det som framkommit så finns det ändå en hel del som man kan gå igenom. Löfven, precis som andra socialistiska ledare fick hybris så fort han äntligen fick smaka på makten. Och enligt Dagens Industri så tänker han ändå flytta in i Sagerska, trots att hans regering fällts och att den tom kan avsättas inom några månader. Pojken från barnhemmet som byggts upp in i Socialdemokratin från barnsben, agerar precis som alla arroganta Sossar. Han har blivit maktfullkomlig.

Stefan Löfven (S, Bilderberg).

Vi svenskar bär ett ansvar över detta, för att vi släppt fram denna regering, i första hand välsignad av Bilderberg och Satan själv. Sossarna bär ett än större ansvar för den förräderi dom gör mot sitt eget folk. Men ytterst är det Löfven som bär ansvaret. Därför misslyckas programmeringen. Han lovades makten. 2013 i London, blev det redan klart. Ett gäng luciferianer samlades och gav Löfven deras välsignelse. Löfvens regering är en ogudaktig regering, den absolut värsta gangsterregering vi någonsin haft! Vi får kanske gå tillbaka till Palmes pedofila regering för att finna något liknande!

Vår uppdrag är nu att se till att den här regeringen avgår!

Löfven sade sig hela tiden under valrörelsen ha en utsträckt hand till Alliansen. Självklart skulle de inte ta hans hand mitt under brinnande valrörelse. Dessutom hade Alliansen lovat sina väljare att de skulle presentera sin egen budget. Och de höll sitt löfte. Galningen Löfven trodde att han snabbt skulle kunna knäcka Alliansen direkt efter valet. Han var otålig. Egentligen inte regeringsduglig.

Han bildade regering med Miljöpartiet, och även om han först avvisade kommunisterna, så såg han till att göra upp med dem i budgeten. Sen så ville han alltså att alliansen skulle gå med på en vänsterextrem helt upp-åt-väggarna galen budget. Så agerar inte en sansad och ödmjuk statsman. Så agerar en besatt galning utan insikt. Och just därför menar jag att den här individen är mycket farlig!

Självklart skulle det här inte gå. Dessutom hoppades han på att SD skulle hålla sig till "praxis", trots att de själva varit med och brutit mot den tidigare och att han dessutom tydligt markerat mot SD sedan valet. När SD sträckte ut en hand, så ville han inte ha den. Kanske inte något oväntat, men då kanske man inte ska förvänta sig att allt ska gå som han vill.

Men Löfven hade ju hela MSM med sig. Alla statsvetare och pressure groups på sin sida för att försöka hetsa SD till att lägga ner sina röster. Han hotade med att avgå och utlysa nyval. Under tiden arbetade SD med att se till att förankra sitt beslut med sina gräsrötter. Där framkom det att SD förberedde sig redan då för ett eventuellt nyval.

Attackerna på SD var många. Men de funkade inte. Och SD gjorde mycket klokt i att förlänga, fördröja och förhala beskedet. Även på dagen då beskedet kom, så kom den väldigt sent. Regeringen skulle bara få timmar för att reagera.

Vad gör Löfven då? Han stämmer träff med Alliansen. Alliansen som egentligen är ledarlös. Anna Kinberg Batra (M) är inte än vald till partiledare. Den som dock istället framträtt som en ny ledare för Alliansen har varit Annie Lööf (C), med mycket stärkt självförtroende efter valet.

Vid mötet presenterade då Löfven regeringens budget. Han ville diskutera vad man skulle kunna ändra i den för att få Alliansen att lägga ner sina röster. Vi snackar om en vänsterextrem budget som regeringen förhandlat fram med kommunisterna. Att Löfven inte insåg det vansinniga i detta, säger ju en hel del.

Annie Lööf berättar för Expressen att hon ville åtminstone få en ursäkt för det som hände i fjol när Sossarna bröt mot praxis. hon ville bara att Löfven skulle erkänna att det var ett misstag. Det var allt. En vanlig ödmjuk kille skulle nog, för att slippa ett regeringskris och kanske lätta lite på det annars spända läget, erkänna detta. Men en galning skulle nog inte göra det. Löfven vägrade och kallade det hela för sandlådefasoner.

Alliansen lämnade mötet. Den store "förhandlaren" hade visat sig vara en galning. Han var inte bara kass på förhandlingar. Han var kass på att bluffa. Natten mellan tisdagen och onsdagen sov han inte särskilt länge. Efter det mötet var regeringskrisen i stort sätt ett faktum. Han förklarade att det fanns några alternativ. Det fanns tal om återremittering. Kanske det rimligaste valet, men en galning skulle så klart inte välja detta.

Istället var Löfven uppe helan natten med LO-maffian och började redan under natten/gryningen planera vad man skulle göra. Man var oense.

"Den kan inte gå igång nu. Vi orkar inte det. Ingen orkar det. Väljarna orkar inte det. Man kan inte driva valrörelse i fyra månader. Det blir för långt."

"Och det är vinter. Det är svårare att kampanja när det är snö."

Carin Jämtin (S).

Detta sa Carin Jämtin (S). Så det var egentligen aldrig meningen att Löfven skulle utlysa ett nyval egentligen. Precis som Löfvens hot om att avgå om hans budget skulle fällas, så var även detta en bluff!

Redan under natten/gryningen hade man redan bestämt sig. Tidigt under morgonen började LO planera inför nyvalet. Och Valmyndigheten beställde valsedlar redan tidigt på morgonen. Det var då ingen idé att begära återremittering. Budget föll. Och sedan skulle Löfven meddela ett bluff och samtidigt avslöja ett annat. Ett var att han avslöjade att han inte tänkte avgå. Han avslöjade alltså att han hade bluffat hela hösten. Det andra var att Löfven bluffade fram att han skulle utlysa ett nyval. Och så hade han datum klart och allt.

Eftersom mötet natten innan hade misslyckats så kapitalt, så tänkte Löfven nu förhandla hårt mot Alliansen. Inte helt oväntat välkomnade SD nyvalet. Löfven hade gått rakt in i SD:s fälla. Alliansen satt i krismöte och det dröjde länge innan de kom ut för deras presskonferens. Kanske skulle de krypa fram till korset och böja sig för en revanschlysten Löfven. Men tvärtom så blev alliansen än mer förbannade och efter att ha taggat sig en stund, kom de ut och välkomnade nyvalet. Ytterligare ett högriskspel som Löfven, än så länge, misslyckats med. Alliansen gick inte på den.

Det börjar bli desperat. Birgar Schlaug (f d MP) uttryckte sin stora oro över nyvalet i TV. Han vädjade 7-klövern att ta det lugnt, att tagga ner och börja prata. Kanske de hinner ordna det hela innan den 29:e december, då det formella beslutet om nyval tas.

Hur kan det gå i ett eventuellt nyval? 

Blir det ett nyval, så är det vår sista chans att rädda Sverige. Jag har redan förklarat detta tidigare. förhoppningsvis så hålls låsningarna mellan blocken året ut. Då blir det definitivt nyval. Och då har vi en chans att knäcka den landsförrädiska svenska eliten på riktigt!

Förutsättningarna är de bästa. Vi har äntligen en möjlighet att en gång för alla knäcka Sossemaffian!

Stefan Löfven (S, Bilderberg).

Löfven meddelade att han gick till val som regering tillsammans med Miljöpartiet. Ett fullkomligt vansinnigt beslut, som bara kommer att försvåra läget för Löfven. Det kommer dessutom att ge Alliansen en stor chans för revansch. Löfven har, precis som K-G Bergström påpekar, förlorat rollen som regeringsduglig parti. Många väljare längtar nu tillbaka till stabiliteten som fanns under Reinfeldt. Trots att Reinfeldt förlorade valet var han ändå ganska omtyckt. Och det är just frågan om regeringsduglighet som Alliansen kommer att vinna på.

Dessutom tror jag att detta även kan missgynna kommunisterna. De är bundna till regeringen via budgeten, samtidigt så är de en försäkran för att behålla blockpolitiken. Vill väljarna göra sig av med blockpolitiken, så kan de inte rösta på gamla VPK. En möjlighet öppnas istället för FI. Bonnier-klanen kan självklart dra igång maskineriet igen. Sen är det oklart även hur valdeltagandet blir. ett lägre valdeltagande kan gynna den här typen av partier. De skulle också ha en möjlighet att få loss FP från Alliansen eventuellt.

Sen får vi inte glömma budgeten. Löfven tänker gå till val med samma budget som fälldes i veckan. Samma budget som kommunisterna Sjöstedt och Esbati varit med och kladdat på. En vänsterextrem budget som återigen skulle plasera Sverige på topp i skatteligan, med sina drakoniska skattehöjningar. Jobbförstörande politik. Och kraftigt höjda priser med höjda kostnader för vanliga Svenssons. Även pensionärerna för sig en NETTOHÖJNING av skatterna! De hävdar att de sänker pensionärernas skatter, ja, med 50 spänn, och sedan höjer de på alla fattiga pensionärer som tvingats återvända till arbetskraften pga sina låga pensioner. Typiskt sosseri, man tar med den ena handen och ger med den andra, men lägg märke på att den armen som tar är större och starkare än den som ger.

Alliansen har en enorm möjlighet att knäcka Sossarna. Lika så SD, som också har allt att vinna på ett nyval. Och vill SD vara lite elaka mot Alliansen, så skulle de även kunna komplettera sin Riksdagslista med Gunilla Gomér för att definitivt sätta dit dödsstöten på KD och verkligen orsaka Alliansen stor skada.

Allt som allt, så tror jag det kan bli en Pyrrhusseger för Alliansen. Jag tror att KD och VPK riskerar att åka ut. SD kommer att öka. Frågan är bara hur mycket. MP lär stå stilla. FI kanske kommer in. C kan gå framåt, M har också en bra chans att gå framåt. FP lär stå still. Den politiska kartan kan alltså återigen ritas om.

En annan positiv aspekt ifall det blir nyval, är att Wallenberg-klanen hinner inte riktigt rekrytera nya landsförrädare. Bilderberg har satsat stenhårt på att Löfven ska styra fram till 2018. Nu kan vi vara på väg att sabba det hela för dem!

Tänk på att hela Bilderberg-gänget från Moderaterna har abdikerat. Fredrik Reinfeldt är borta, Anders Borg är borta, Carl Bildt är borta, Gunilla Carlsson är borta, tom Ewa Björling är borta! Rent teoretiskt kan de komma tillbaka. Men just nu är sannolikheten liten. Det finns en yngre generation Moderater som vill ta över med Anna Kinberg Batra. Men de har inte initierats av eliten ännu. Detta är ett problem för eliten, en stor risk.

Annie Lööf kör nu sitt eget race. KD ligger illa till. Den sista Bilderberg-bastionen i Alliansen är egentligen Jan Björklund. Och han har just nu en mycket svag ställning inom sitt eget parti.

Birgitta Ohlsson (FP).

Men på tal om folkpartister, så kanske ni har märkt att en viss Birgitta Ohlsson varit väldigt tyst på sistone. Hon är nog oerhört besviken på psykopaten Löfven som inte kan sansa sig. Han kunde ha förhalat det hela. Begärt återremittering, förlängt processen en hel vecka, låta känslorna varva ner.

Efter att ha fallet en vecka senare, kunde man avgå. Lämna över makten till ett ledarlöst Alliansen som inte heller har någon majoritet. Även om de skulle ta an sig uppgiften, skulle det inte dröja länge innan SD fällde dem. Men förmodligen skulle de avstå från regeringsmakten. Då skulle Löfven återigen få uppdraget att bilda regering. Hela den här processen tar tid. Dagarna går, julfriden kommer. Och regeringskrisen blir ohållbar. Löfven accepterar Alliansens budget, men begär förändringar efter nyår. här börjar en mjuknande öppning. Under våren tar Birgitta Ohlsson över som ledare för FP. Och då har helt plötsligt Löfven säkrat budgeten till hösten 2015. Men psykopaten klarade inte av detta. risken finns nu att allt försvårar sig för Birgitta Ohlsson i mars också.

Förhoppningsvis fortsätter käbblet fram till nyår. Och sedan. Med Guds Vilja ska vi avsätta Löfven i mars!

Kampanjen skall alltså var riktad mot Sossarna. Målet bör vara att sänka det partiet till omkring 25%. Då har vi lyckats. Men tro inte att Sossemaskineriet kommer att ge upp utan en riktig strid. Bonnier, Public Service, LO, PRO, ABF, EXPO, Skiftet, Aftonbladet, ja i stort sätt hela etablissemanget kommer att jobba stenhårt.

Förbered er för den absolut smutsigaste valrörelsen. Med flera lögner, förvrängningar, propaganda och välriktade attacker. Allt för att hindra SD från att växa, men också för att försöka hjälpa Löfven kvar vid makten. Tro inte att de inte kommer att försöka ge sig på Alliansen. Wallenberg är beroende av att skydda Löfven nu. annars tappar han greppet om Sveriges regering. Och det tar tid och arbete för att börja om processen om Löfven förlorar nyvalet 2015.

Den nya valrörelsen har i stort sätt redan börjat. Alex "EXPO" Bengtsson, Finansminister Magdalena Andersson, Statsminister Stefan Löfven och fackfascisten Daniel Suhonen, har redan dragit igång var sin hetskampanj mot SD. Och jag är säker på att Thomas Mattsson och hans Expressen tillsammans med ResearchGruppen håller på och kokar ihop något alldeles speciellt lagom till mars. 

Guy Verhofstadt fortsätter med sin EU-fanatism.

Patrioten Nigel Farage (UKIP) möter landsförrädaren Nick Clegg (LibDems).

Centerns EU-lista klar.

Topp tre i C-listan inför EU-valet. 

Jag blev faktiskt förvånad. Kollar man på C-listan inför EU-valet så behåller den nuvarande EU-parlamentarikern Kent Johansson toppen. Han är ganska anonym får man väl ändå säga. Jag tror inte det är särskillt många som vet vem han är.

Han följs av en än mer anonym kvinna, Kristina Yngwe. Ett mycket märkligt beslut från C-topparna om ni frågar mig.

Först på tredje plats finner vi en kändis. Fredrik Federley. Säga vad man vill om Federley, men han kan verkligen dra med sig de mest entusiastiska inom Stureplanscentern. På fjärde plats finner vi ytterliggare en kändis. Nämligen Hanna Wagenius, som till och med är sympatisk bland en del anti-etablissemangs folk. Och jag, måste nog erkänna att hon är ganska sympatisk, även om jag inte håller med henne i alla frågor. Hon ger i alla fall ett ärligt intryck bland många med hennes liberala ståndpunkter.

Jag trodde att C-listan skulle toppas av Federley följt av Wagenius. Den listan skulle nog ha engagerat fler av den Nya Centerns kärnväljare. Men kanske Centerpartiet försöker behålla väljare från landsbygden, vad vet jag. Men jag tror ändå att Federley har goda chanser att samla på sig tillräckligt med röster för att ta sig förbi såväl Yngwe som Johansson.

Annie Lööf är åtminstone betydligt mer realistisk än sin föregångare, Maud Olofsson som satsade på tre platser i senaste EU-valet 2009. Annie menar att det realistiska för Centerpartiet är att sikta på att bara försöka säkra en plats i Europaparlamentet.

Kampen om Centerpartiet slutar oavgjort - alla verkar vara nöjda.

Världens mest förvirrande
politiska parti. 

Samtidigt som Stefan Löfven visar upp för väljarna att han på fullaste allvar inte står för någonting alls, så pågick den interna kampen inom Centerpartiet mellan de gamla Åsa-Nisse marxisterna, och de nya libertarianerna. I ett stundtals fullständigt förvirrande diskurs om invandring, skatter, försäkringar, kärnkraft och ideologi, så var det uppenbart att falangerna inte skulle komma helt överens den här helgen.

Men till slut kunde Annie Lööf och Co. träffa journalisterna med några resultat. Och resultatet mellan de två främsta falangerna blev alltså, oavgjort. Ja, för att det var ingen sida som riktigt vann. De fick alla kompromissa och alla fick liksom mötas i mitten. Det roliga var väl kanske att alla var nöjda. Oerhört nöjda.

Som tur är för Annie Lööf, har hon nu partiet med sig. Men man kan också se att Lööf har påverkat partiet om man jämför den från tiden då Maud Olofsson var partiledare. Olofssons parti var ett tydligt socialliberalt parti. Olofsson hade fört Åsa-Nisse marxisternas arv från 60-talet vidare. Annie Lööf å andra sidan kommer själv från den mest högljudda CUF-falangen som ställde sig emot FRA-lagen och IPRED, och hon tillhör därmed alltså den libertarianska falangen i partiet även idag.

Trots Lööfs och Centerns nya besked består dock otydligheten. Vi får väl fortsättningsvis betrakta Centerpartiet som ytterliggare ett parti som envisas med att trängas i mitten av den politiska skalan.

SR, SvD.

Public Service outar gammal Bilderbergare som CIA-agent.

Herbert Tingsten. 

Det är lotsas historikern Henrik Arnstad och Lovisa Lamm Nordenskiöld som i SR programmet P3 Dokumentär "avslöjar" den vänsterliberale journalisten Herbert Tingsten som CIA-agent. Tingsten ska ha haft starkare kopplingar till CCF-gruppen än vad han tidigare erkännt. CCF var en CIA finansierad grupp vars uppgift sägs ha varit att föra ett propagandakrig mot Sovjet i Europa.

Det som SR inte kommer att berätta för er, är att detta är vad man kallar för cover storyn. Ty som de flesta som läser den här bloggen redan vet, så var den stora kampen mellan USA och Sovjet en stor bluff, då den globala eliten kontrollerade båda sidorna.

Just Herbert Tingsten var en landsförrädande Bilderbergare. Han tillhörde också den vänsterliberala verdandist-rörelsen. Hans främsta uppgift var inte att föra någon slags propagandakrig åt USA, som Public Service gärna vill att en ska tro, utan snarare att kontrollera oppositionen i Sverige.

Tingsten var redan en framstående journalist då han rekryterades av Bilderberggruppen på 50-talet. Den politiska oppositionen till den då dominerande sosseadeln leddes av Bertil Ohlin, som tillhörde samma grupperingar och ingick i samma ekonomiska skolor osv. som de då dominerande sossar (Läs DYG och Stockholmsskolan). Kvar fanns den mediala oppositionen till Sosseadeln; en sosseadel som förövrigt redan kontrollerades av City of London.

Inte skulle man låta en borgerlig idédebatt som skulle kunna hota elitens frammarsch få råda fritt i Sverige. Och det är här Tingsten spelar en unik roll inom svensk politisk historia. Han dominerade oppositionen (i media) mot Sosseadeln. På det här sättet skulle eliten kunna sitta säkra med Tingsten som en försäkring om att ingen verklig opposition skulle kunna uppstå, även om de borgerliga partierna verkligen lyckades ta makten från den då härskande sosseadeln, som förövrigt också anslöt sig till Bilderberggruppen samtidigt som Herbert Tingsten via landsförrädaren Tage Erlander.

DN, SR, FT.

KD smittas av David Camerons EU-skepsism.

KD svänger. 

KD kämpar för sin överlevnad. Många konservativa väljare är besvikna på KD, och många falanger inom partiet är besvikna på Göran Hägglund som partiledare.

Inget som borde förvåna egentligen. Är man desperat så är man helt enkelt det. Men vi bör se det som något positivt att KD nu blir mer EU-skeptiska. KD sager numera nej till euron, uppenbarligen påverkade av David Camerons EU-skeptiska utspel. Sedan tidigare har Annie Lööf också ändrat Centerpartiets profil i eurofrågan, och även de säger nej till euron. Moderaterna vill egentligen ha euron, men det är inget som de driver idag. Folkpartiet är de som främst kämpar för att Sverige ska ansluta sig till euron. På den progressiva sidan vill även Socialdemokraterna se Sverige ansluta sig till euron. Miljöpartiet och Vänsterpartiet är å andra sidan båda skeptiska. Sen finns så klart även Sverigedemokraterna som är rent av anti-EU.

Då har vi alltså 3 av 8 partier i Riksdagen som är för euron i nuläget. Men två av dessa partier har tillsammans en klar majoritet av väljarkåren för att genomföra detta. Men det vore väl lite för bryskt att göra så mot väljarnas vilja.

En viktig skillnad att påpeka är det att, av de 5 partier som inte vill ha euron, så är det fyra som inte vill lämna EU. De talar snarare om att göra EU "mer demokratiskt", "minska dess inflytande" eller som Jonas Sjöstedt V(PK) skrev nyligen på SvD om att "EU måste förändras".

I dagsläget finns det bara ett parti som vill lämna EU och som nyligen krävt en folkomröstning för att lämna unionen. Och det är Sverigedemokraterna. Men som jag skrev tidigare så finns det en blackout i svensk media, när det gäller att uppmärksamma SD:s EU-kritk. Detta för att i bästa mån se till att dessa missnöjda väljare fångas upp av de etablerade alternativen. Mycket, mycket, mycket lågt av svensk MSM. Men så klart inget som direkt förvånar.

I själva verket borde EU-frågan vara landets absolut viktigaste fråga. En fråga som media förmodligen kommer att göra allt för att undivka eller tiga ihjäl. Hur som helst är det intressant hur partier ställer om nu och börjar förbereda sig redan nu inför valrörelsen till nästa år.

Syriska rebeller hyllar Osama Bin Laden och elfte september attackerna.

Videon nedan visar när de islamistiska FSA rebellerna i Syrien hyllar Osama Bin Laden och elfte september attackerna.

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=vsq5ZRir-0k

Samtidigt i Sverige, så är LUF mer intresserade av att hjälpa dessa islamister komma till makten.

Klicka på etiketten "Syrien" nedan för att läsa igenom de brott som de syriska "rebellerna" gjort sig skildiga till. När kommer LUF att skämmas över att svensk media är så ensidiga i sin rapportering av konflikten i Sverige, och att Sverige dessutom hjälper till med att störta en utländsk regim via bistånd bland annat.

Centerpartiet kan gå stärkta ur "krisen".

C-ledaren Annie Lööf. 

Så väl massmedia som alternativ media har gått ut i en gemensam attack mot Centerpartiet, dock av helt olika anledningar. De flesta som har följt den här bloggen vet att Det Opåverkade Sinnet stödjer SD. Men detta betyder inte att SD är perfekta, eller att 7-klövern inte kan göra något rätt.

Det finns mycket ignorans kring det som sker inom Centerpartiet just nu, både från MSM så väl som från alternativa medier. Jag tänkte ta tillfället i akt att förklara vad det är som pågår inom C och varför de attackeras så intensivt från sidor med helt olika politiska agendor. Mycket av det här har dessvärre med ren och skär ignorans att göra.

Först bör vi förstå vilka falanger det är som strider. För att förstå detta måste vi gå bakåt i partiets historia en sväng. Centerpartiet hette en gång i tiden Bondeförbundet. Det var ett bondeparti, ett klassiskt konservativ högerparti för vanliga Svenssons ute på landet som inte ville betala höga skatter och regleras av staten. De röstades fram av vanliga svenskar från landsbyggden som i själva verket var som ett motpol till marxisterna inom SKP (eller VPK). En av dem var min egen farfars far, en typisk högerman som skälde ut grannar som försökte få honom att rösta på kommunisterna.

Vad var det som hände sen? Jo, 68-rörelsen kom, och skapade sin kulturrevolution, men inte bara inom de progressiva partierna (dagens V, S och FP), utan även inom dagens Centerparti. I spetsen för detta fanns en man som hette Olof Johansson. Han drev partiet så smånigom till vänstern. Ända fram till dagens socialliberala C. Konservativa kallade honom för "Åsa-Nisse-marxist". CUF, och så småningom hela Centern smittades av denna förändring till den grad att även Thorbjörn Fälldin påverkades.

När vänstervindarna blåste som hårdast på 70-talet, bildades Timbro som en motreaktion till det politiskt ensidiga och vänsterinriktade dagordningen. Timbro, kan man säga var dåtidens Avpixlat fast för marknadsliberaler, istället för invandringskritiker.

Vi spolar fram till nutid. Idag sker en inre kamp inom Centern mellan Åsa-Nisse-marxister och Timbrofalangen. Idag skrev Olof Johansson (uppenbarligen orolig) över att Centerpartiet hade infiltrerats av Timbro, och att partiet har ett "Timbroproblem". Det är sant. Men det är inte nödvändigtvis negativt för C. Däremot är det så klart negativt för Åsa-Nisse-marxisterna som i stort sätt säger ja till allt som Reinfeldt har att säga.

Plattskatt, skulle inte bara vara rättvisst för Sverige, men också bra för ekonomin. De som inte gillar plattskatt är de som tycker det är okej att ta från de som är mer produktiva för att ge till de som är mindre produktiva. Detta är inte bara omoraliskt, det är också korkat, då det faktiskt är de rikaste som betalar mest till staten. Skulle de inte göra det, skulle de kunna spara eller invester, något som skulle kunna få ekonomin att växa.

Månggifte. I den här punkten tycker jag dels att medier så väl etablerade som alternativa varit mycket orättvisa. Frågan handlar inte om att vara för månggifte, utan snarare emot att staten ska lägga sig i denna process. Som jag nämnde tidigare är centerliberalernas största problem hur inkonsekventa de är. Om inte staten ska lägga sig i vem man ska gifta sig med, så borde man rimligen kunna återinföra religionsfriheten i det här landet, och tillåta präster att neka homosexuella att få vigas i deras kyrka. Det vore det mest liberala, i synnerhet om man inte vill att staten ska lägga sig i.

Fri invandring. Om Centerpartiet inte längre är ett socialliberalt parti, som vill behålla välfärdsstaten, kommer inte en endaste analfabetisk somalier att söka sig till det kalla Norden. Så är det! C kan sätta stopp för massinvandringen på ett väldigt effektivt sätt, genom att helt ta bort samtliga bidrag och försäkringar för alla. Och då menar jag alla! Jag kommer att göra många liberala besvikna när jag säger detta, men faktumet är att dessa 31 miljoner "nybyggare" från Somalia inte kommer hit om ni stänger av den stora magneten.

Slopad skolpolitik. Återigen, en mycket effektiv lösning för att sätta ett stopp för fördummningsindustrin. Återinförande av hemskolsundervisning borde vara en prioritet för konservativa. Flera undersökningar har visat att barn som varit hemskolade klarar sig bättre i kunskapsprov än barn som gått på statligt finansierade skolor. Här ett exempel från 2011.

Alternativ media och bloggar attackerar C nu på grund av ignorans. Det är den enda förklaringen jag finner. I många av dom här punkter håller konservativa egentligen med de liberala. Problemet kommer när det gäller värdefrågorna. Där befinner sig konservativa och liberala i olika planeter. Liberala kan säga att de är för månggifte och fri invandring utan att känna obehag. Detta har konservativa svårt för. Men jag ber er att tänka lite mer öppet, så kanske ni inser att liberalernas värderingar inte spelar så stor roll, när deras politik i praktiken kan få till även positiva aspekter för oss konservativa. Det konservativa skulle kunna göra är att ta dessa förslag, byta ut språket och ompacketera det till något som konservativa kan känna igen sig i.

MSM ogillar dessa förslag, då de känner sig hotade av att deras stora monopolbygge ska rivas. Kulturvänstern vill ha kvar kontrollen över utbildningsväsendet. De vill ha kvar presstödet. De vill ha en stor byråkratisk stat som kan styra och ställa. Det är deras drog, och de är beroende av den. Vi kan hur som helst lungt konstatera att varken MSM eller alternativa medier har gett en nyanserad bild av det hela.

Jag tror att Centern kan gå stärkta ur den här "krisen" (som media kallar allt nu för tiden). Det finns gott om folk ute i landet som är trötta på den socialistiska staten som gång på gång begår övergrepp på sina egna medborgare. Centern har väckt en viktig fråga, den om "statens roll i samhället". Att C vågar vara lite mer rebellisk till skillnad från KD som lägger sig som en matta inför Reinfeldt kan innebära att C gör ett relativt bra val nästa år.

Med allt detta sagt, så kommer jag ändå inte att rösta på C. Dessvärre för deras del har partiet allt för mycket i bagaget. Och det är kanske det som talar emot C just nu. Vad jag kan se, så har de inte slopat de mer radikala punkterna inom miljö- och energifrågorna. De är fortfarande väldigt "gröna" och lika besatta av CO2 som MP. De lär inte bli lika stora ute på landsbyggden efter valet nästa år, som de en gång i tiden var.

WebRep

currentVote

noRating

noWeight

Äganderätt före så kallad "fri rörlighet"!

Tino Sanandaji är som vanligt onådig mot massinvandringsivrare, oavsett om de är leninist-marxister eller om de är limousin-liberaler.

Jag ville bara göra ett snabbt inlägg för att rekommendera folk att läsa Sanandajis klockrena kritik av massinvandringen ur ett klassiskt höger-libertarianskt perspektiv, med Friedrich Hayek, Adam Smith och John Stuart Mill som grund för argumentationen.

Faktumet är, att om du är en libertarian och tror på frihet, så kan du inte samtidigt vara för massinvandring. Medborgarna i ett land har rätt att sätta stopp eller slänga ut icke-medborgare från landet. Precis som man respekterar ägenderätten, bör man inse och lika så respektera landet som ett gemensamt ägande av medborgarna, där medborgarna har rätt att bestämma hur invandringen (som på olika sätt påverkar dem) ska få se ut.

Jag upprepar det. Om du tror på frihet på riktigt, och är libertariansk på riktigt, så kan du inte vara för massinvandring. Den så kallade "fria rörligheten" tar slut där äganderätten börjar gälla. Detta gäller även det gemensamma ägandet, som i till exempel ett land. Medborgarna bör vara suveräna, lika så länder. Du har rätt att slänga ut någon utomstående från ditt privata hem, lika så har medborgarna rätt att utvisa icke-medborgare från sitt land.

Det är egentligen så sann frihet funkar. Men respekterar man inte äganderätten så som marxisterna, så kan man ha lite svårt att förstå det.

Läs Tino Sanadajis fantastiska artikel här.

Jag fick svar från Galne-Gunnar.

Jag skulle ha kunnat svara på Galne-Gunnar. Men hans enorma arrogans får mig att tro att det inte är av betydelse. Han är orubblig. Som om folkpartiet inte redan har förstört sin trovärdighet. Vad är det dom har rätt i egentligen? EU? Integrationspolitiken? Invandringspolitiken? Listan kan egentligen göras lång. Anledningen till varför de fortfarande är en kraft inom svensk politik är för att de är duktiga valspurtare. Och varför är de det? Jo, för att många väljare har väldigt korta minnen och sen så är ordet "liberal" en väldigt mysig ord som alla mittenväljare kan känna igen sig i. Detta trots att folkpartister själva inte verkar tycka att deras parti är särskilt "liberal".

Men för att ändå ge något svar så är sanningen det att SD aldrig varit emot ett femte jobbskatteavdrag. Att de själva inte fick något igenom med förslaget var anledningen till deras invändning. Men nu dels med uttalanden från Finanspolitiskarådet med fler, som Jimmie Åkesson själv påpekat flertalet gånger, så ser SD att de bör stödja det de aldrig egentligen var emot. Även om de inte får igenom allt de skulle vilja få igenom.

Det väsentliga borde väl vara att man får igenom de man själv tror på. Så kommer nu Alliansen att inte lägga fram sitt eget förslag om skattesänkningar endast för att ett "populistiskt" parti skulle kunna se till att det gick igenom? Det är i alla fall det intrycket jag får från den arrogante Galne-Gunnar.

Jag avslutar med några inlägg så att folk förstår varför just denne Gunnar kallas för Galne-Gunnar i vissa kretsar.

Just det, professorn verkar inte ha riktigt bra koll, och även hans damage controll misslyckas helt.