Höstens kontrovertiella fråga verkar bli höjningen av brytpunkten för de Statliga skatterna. Detta gäller dock endast den
nedre skiktgränsen. Förändringarna är dock minimala. Ändå verkar det här bli en riktig knäckfråga i Riksdagen.
Den höjda brytpunkten som regeringen föreslår, innebär i praktiken att många medelinkomsttagare ska få behålla lite mer av sina egna pengar, utöver det skattesänkningar som beräknas gå igenom vid årskiftet. Det är sällan låginkomsttagarna är företagare. Oftast är det medelinkomsttagare som har företag och anställer folk. Att de får behålla mer av sina pengar är så klart positivt ur ett ekonomiskt perspektiv för hela samhället. De har då oftast råd att investera i sina företag, eller konsumera själva vilket i sig innebär att fler jobb skapas och fler anställs. Om fler anställs ökar även antalet personer som betalar skatt, vilket ger Staten mer avkastning via flera skatteintäkter.
Så det ekonomiska aspekterna är så klart positiva med en höjd brytpunkt. Men debatten förs på ett mycket märkligt sätt här i Sverige. Ty trots att skatteintäkterna kan öka för att finansiera mer av Statens övriga utgifter, så ser man skattesänkningen och höjningen av brytpunkten som om man skulle ta pengarna ifrån Staten (eller ta pengarna ifrån "Välfärdsstaten" - läs Ofärdsstaten). Alltså enligt denna resonemang så är varje krona som inte Staten, politiker och byråkrater får nudda vid, en förlust för Staten och de tjänster som den erbjuder. Man betraktar alltså ekonomin som ett nollsummespel.
Sveriges Radio (SR) bjuder in vänsterekonomen Lars Calmfors för att kommentera det hela utan att bemötas av någon meningsmotståndare. Även skribenter från den socialistiska tidningen Dagens Arena får komma till tals hos SR.
SVT bjuder in LO för att kommentera regeringens budget. Men tyvärr, så är det inte bara socialister som lyfter fram sina märkliga synpunkter på ekonomin.
Smålandsposten som själv kalar sig för en konservativ tidning, menar att den höjda brytpunkten är fel. Inte av ekonomiska skäl, utan av taktiska skäl. Tidningen idiotförklarar läsarna och väljarna, och menar på allvar att svenska folket inte klarar av att hålla två bollar i luften. Enda personen som låtit någorlunda vettig, av alla som fått komma till tals, är väl kanske Urban Bäckström från Svensk Näringsliv.
Vad tror jag då kommer att hände med Sveriges ekonomi om förslaget går igenom?
Det enkla svaret är tyvärr: Ingenting. De mesta av reformerna lär ätas upp av Riksbankens osynliga skatt, inflationen. Riksbankens extremt låga räntor kommer att skräma folk bort från att spara pengar. Att just spara pengar är det vi behöver mest av allt. Men Riksbankens penningpolitik är helt inställd på att försöka öka konsumtionen. Något som är extremt svårt då Staten straffbeskattar sina medborgare med en progressiv skatt. Men jag hoppas att folk börjar förstå att Anders Borg har ingen makt över Sveriges ekonomi egentligen. Penningpolitiken är faktiskt överordnad den ekonomiska politiken.
Något som motståndare till budgeten vänder sig emot är det faktum att Sverige lånar pengar för denna reform. Är lånet i sig ett problem för reformen? Nja, egentligen inte. Som jag tidigare förklarade så leder reformen till att fler inom medelklassen får behålla sina pengar, som på ett eller ett annat sätt hjälper ekonomin. Antingen via investeringar eller konsumtion. Vilket sedan leder till ökade skatteintäkter för Staten via de nya jobben och anställningar som skapats. Med dessa ökade intäkter betalar man tillbaka lånen, och man får även behålla mer då kakan blivit större.
Så vi har de ekonomiska argumenten för reformen, och också de moraliska, då även medelinkomsttagare och mer produktiva medborgare har rätt att få behålla sina egna pengar. Dessutom förlorar inte Staten på det, då fler kommer in i arbete betalar skatt, konsumerar och investerar, samtidigt som en del utgifter för Staten även kan gå ner.
Genomförs inte reformen, då har regeringen brutit mot sitt enda vallöfte. Inte nog med det, inflationen kommer att fortsätta att käka upp köpkraften bland medborgarna, som redan är svag.
Avslutningvis bör det även nämnas att regeringen skulle kunna genomföra så väl skattesänkningen som höjningen av brytpunkten utan att låna. Problemet är att vi har en väldigt feg regering. En feg regering som inte vågar göra de nödvändiga nedskärningar som verkligen behövs. Faktumet är att utgifterna fortsätter att öka. Det spelar ingen roll vem man röstar på egentligen. Hos regeringar av alla färger har utgifterna ständigt ökat och den offantliga sektorn ("Välfärdsstaten", Ofärdsstaten, Leviathan) fortsatt att växa.
PS: Förresten, är det inte diskriminering att höginkomsttagare måste betala en högre andel i skatt i jämförelse med andra? Är inte detta en form av särbehandling från Statens sida?
