Kriget mot blondinbellorna.

Maria Montazami grät hos feministiska familjefientliga Hübinette (Public Service). 

Jag ville passa på och göra ett blogginlägg om ett fenomen som man kunnat observera ganska tydligt, ganska länge nu i Sverige. Jag tycker att agendan är både tydlig och logisk ur feministernas perspektiv. Detta gör att en hel del klassiska myter om feminister faktiskt bekräftas. Och det gör det för att det finns åtminstone något av sanning i det. 

Årets hittills, kanske mest intensiva debatt i Sverige har kommit efter Belinda Ohlssons dokumentärserie F*tstim (döpt efter den feministiska tidning som hon själv var med och skrev i på 90-talet) som sändes via Public Service. För att sammanfatta det hela så var det så att Belinda som tidigare varit en drivande person inom den tredje vågen av feminismen på 90-talet, på sätt och viss börjat backa från monstret hon själv varit med hade skapat. Egentligen så var Belinda en nyttig idiot åt krafterna bakom den så kallade tredje vågen av feminismen på den tiden. Hon är fortfarande feminist, och i hög grad, så visar dokumentären att hon ganska öppet är mansfientlig (uppenbarligen utan att ens inse det själv). Men på sätt och vis känner hon inte igen sig i de mest extrema eller "banbrytande" feministerna som finns där ute. Detta resulterade i en dokumentärserie, som egentligen är feministisk propaganda. Men de mest galna, tog det så klart som ett angrepp. Vilket ledde till en ganska stor debatt i ämnet. 

Det hela kulminerade i hat mot Isabella Löwengrip (Blondinbella), för att hon hade tagit avstånd från feminismen. Men hatet mot Blondinbella från feministerna är och var inget nytt, eller särskilt ovanligt. Feministerna har en tendens att ge sig på en del kvinnor som de uppfattar som "könsförrädare" och "fiender". Det spelar ingen roll om de själva visar en förkastlig kvinnosyn, mot sina egna "medsystrar", då dessa kvinnor faktiskt är värre än "mansgrisarna". De betraktar dessa kvinnor som Quislingar i deras kamp. 

Blondinbella, Maria Montazami, Carolina Gynning, Ebba von Sydow, Hanna Widerstedt, PAOW, Kissie, Rebecca Stella, ja, jag kommer inte på alla. Men jag tror ni förstår vilka, eller vilken grupp det är jag pratar om. De är faktiskt av alla åldrar. Men de kanske dominerar bland yngre kvinnor. Och, ja, kanske de inte är de smartaste. Och ja, de kanske till och med är rent av moraliskt förkastliga. 

MEN. Till skillnad från feministerna, så har de fortfarande sina kvinnliga instinkter kvar. De är väldigt stereotypiskt kvinnliga, då de mest är intresserade av mode, smink och dekorering bland annat. Intressant nog totaldominerar deras bloggar i Sverige. Alla andra kategorier ligger längre ner. I synnerhet politiska blogger som egentligen är ytterst få och lockar en bråkdel av andelen läsare i jämförelse. 

Någonstans borde folk även förstå att feminister bedriver ett krig mot kvinnlighet. De ser ner på det. Vilket är utgångspunkten för elitens radikala feminism. Det är faktiskt grunden för allt vad jämställdhet är i västvärlden idag. Att attackera så väl manlig virilitet, så väl som kvinnlighet. Och eftersom Sverige är skådeplatsen för den mest extrema experimentet för just feminism, så är det inte heller så konstigt att just "hen"-konceptet lanserades just här. 

Så jag överdriver inte när jag pratar om att feminister är familjefientliga. De är ju det, så uppenbart! Inte bara avskyr de manlighet och kvinnlighet, och vill ersätta det med "hen". Men de vill även få folk att tro på skilsmässan. På 90-talet skrev feminister (i samma krets som Belinda) att kvinnor blev lyckligare av skilsmässan. Återigen familjefientlighet. De baserade inte historien på någon trovärdig fakta, då skilsmässan de facto är ett misslyckande! 

Jag håller med folk att den utgångspunkten, måste basera sig på avundsjuka. Jag ser faktiskt inte någon annan förklaring. De är helt enkelt avundsjuka på människor som lyckats i livet. Och de är beredda att utföra subversiva attacker, på grund av deras avundsjuka. 

Feminismen är bland de viktigaste brickorna i elitens samhälleliga spel. Allting går tillbaka återigen till Agenda 21, och den globala elitens ambition att kraftigt reducera världens befolkning. Detta är A&O för Romklubben. 

Jag minns fortfarande när Maria Montazami bjöds in av Public Service till programmet Hübinette. Alla i publiken verkade vara från Södermalm. De behandlade Maria med förakt. De skrattade under intervjun, och såg på henne som lite konstig. Varför då, för att hennes dröm var att skaffa barn. Hübinette och publiken skrattade åt detta, och såg ner på henne. Dessa översittare ser ner på någon som Maria Montazami, som är väl förankrad i sin kvinnlighet och vilja att skaffa barn. De tycker hon är konstig, för att hon börjar gråta när hon berättar att det alltid varit hennes dröm att få bli mamma. Så vidrigt av dessa feministiska, elitistiska häxor. Ty häxor är just vad de är. Det som de sysslar med är en avancerad form av alkemi. (Jag länkar till min artikel i ämnet om feminismens hedniska rötter längst ner i artikeln). 

Carolina Gynning var ytterliggare en som var bjuden av Public Service att medverka i programmet Hübinette. Och där skulle man få samma feministiska hets från häxan Hübinette. Carolina har tack och lov lite skinn på näsan, och säger ifrån allt hen-trams, på skarpen dessutom! 

"Blondinbellorna" är på sätt och vis en motståndsrörelse till elitens feministiska agenda. Trots de brister de må ha, så tycker jag att vi ändå får se dem som något positivt för samhället. De har åtminstone sina naturliga kvinnliga instinkter kvar. Något som feminister så klart avskyr. 

En del kanske blir förvirrade att feminister brinner så mycket för HBTQ-frågor. Feminister brukar annars betraktas som en kvinnorörelse. Men så är det ju inte. De är snarare en hen-rörelse, därmed passa HBTQ-intressen väl in i feminismen. Därför driver de en linje för att kunna genomföra en Ny Världsordning åt den globala eliten. 

Jag tror tyvärr att trycket kan tyvärr bli än hårdare i framtiden. De (eliten och deras feministiska häxor/alkemister) är inte beredda att gå hela vägen än. Men i framtiden ska de nog ändå försöka ta oss dit förr eller senare. 

Läs även min artikel om feminismens hedniska rötter: 

Feminismens sinnessjuka målsättning för en Ny Världsordning och dess hedniska rötter.