George Bernard Shaw - vänsterns ideologiska hjälte.

George Bernard Shaw

Nyligen läste jag Jimmy Sten Windeskogs artikel på NI (Nationell Idag) som behandlade ett Expo-möte arrangerad av SSU i Borlänge som ägde rum nyligen. Jag hittade inte artikeln på nätet, men den är från tidningens 43:e nummer för år 2011.

I artikeln skrev han om hur deltagarna i det vänsterextrema mötet talade om att "allt handlar om klass" och att "kultur är ju bara en påhitt".

Expo:s Jonathan Möller var väldigt ivrig med att påpeka att "all nationalism och patriotism leder till folkmord - all!" Jonathan Möller kanske sammanfattade Expos agenda, men det är inte särskillt konstigt.

Nobelpristagaren George Bernard Shaw är en som ofta lyfts fram av den intellektuella vänstern världen över som en hjälte. Shaw var lika kategorisk genom hela sitt liv, om att han var en socialist. Detta kunde ingen undgå. Samtidigt avskydde han all form av nationalism och patriotism, på samma sätt som Jonathan Möller på Expo.

Shaw skulle kanske i själva verket ha mycket mer gemensamt med socialister idag än på sin egen tid. Han var en vegan och innerligt misstrodde pengar och rikedom (trotts att han var barn till rika föräldrar) och han avskydde "klassorättvisor" . Hans stora ideologiska inspiration kom då han läst Karl Marx "Kapitalet"

Shaw var aktiv inom The Fabian Society. En tankesmedja för socialister som än idag har stor inflytande, främst inom den brittiska Labour partiet, men även andra socialdemokratiska partier över hela Europa. (Jag kommer att återkomma till The Fabian Society och deras socialistiska dystopiska dröm).

Vänstern har, inte helt oväntat en tendens att hylla denne Shaw, utan en endaste uns av kritik. Läser man vad vänsterjournalister, vänsterproffstyckare och vänsterideologer har att säga om Shaw, får man nog aldrig höra om att han gillade Mussolini, Hitler och Stalin.

Än mindre får man veta om hans syn på människor och individen. En stark anhängare till välfärdsstaten och kollektivismen precis som övriga medlemmar i The Fabian Society. Shaw har en dystopisk malthuseansk sätt att lösa befolkningarnas problem genom eugenik.

Det är nämligen så att enligt Shaw bör individer rättfärdiga sin existens inför staten. Om de inte var av nytta till staten fanns det ingen anledning att hålla en "parasit" vid liv. Alltså om man inte producerade lika mycket som man konsumerade fanns det ingen anledning för staten att acceptera ens existens.

Med andra ord rättfärdigade han mord på en individ för de andras bästa (läs statens bästa). Det är kanske det faktum, som både Shaw och Möller både avskyr, att patrioter/nationalister ifrågasätter staten och vad etablissemanget säger. Och att deras lojalitet tydligt ligger i sin individuella frihet som är beroende av den nationella suveräniteten som medborgare. Socialister har en tendens att drömma om en värld utan nationella gränser och privat egendom. Samtidigt verkar de inte förstå hur viktigt det är med dessa element för att individer ska bibehålla sin frihet.

Men förstår man hur Shaw tänker, inser man snabbt att frihet är inget Shaw kämpat för. Snarare tvärtom kämpade han för träldom.