Partifinansiering som ett sätt att stoppa SD.

Vill bara tipsa folk om Tommy Funebos utmärkta blogginlägg om debatten kring partifinansiering.

Det är nämligen så att M nu börjar byta fot gällande anonyma bidrag till partifinansiering. Tidigare har det varit alla inom 7-klövern utom just M som varit emot att anonyma bidrag till partier skulle vara tillåtet. Men i och med att M nu har ändrat inställning i frågan, har man en tillräcklig bred majoritet för att få igenom ett förbud.

M föreslår dock att man ska få finansiera anonymt så länge det blir en summa under 44 400 kr/helår. Till detta säger övriga 7-klövern blankt nej till. De vill kunna veta identiteten på vart enda individ som donerat pengar till alla partier.

Den här frågan har kommit upp tidigare, som ett "förslag" från EU, men aldrig gått igenom. Det är först då SD kom in i Riksdagen som man har lyckats mobilisera opinionen inom 7-klövern i den här frågan. M har dock länge hållit emot. Förvisso kunde övriga inom 7-klövern få igenom detta, men en sådan lagstiftning utan stöd från ett av de stora politiska giganterna, och dessutom det främsta regeringspartiet, skulle inte riskera att se lagändringar igen. För att slippa det, vill man ha en bred majoritet.

Nu när M mobbats till att själva ta upp frågan, är diskussionerna nu igång. En sak är hela 7-klövern i alla fall överens om. De vill få till ett beslut så fort som möjligt. Och det är uppenbart att den enda verkliga anledningen är för att avslöja alla "rassar" och "nassar" som donerar pengar till SD. 7-klövern vill gärna att en votering om detta blir klar inom max 2 månader (alltså någon gång under april). Då skulle den nya lagen alltså gå igenom till den 1 juli. Och SD skulle bli skyldiga att redovisa och offentliggöra alla sina anonyma donatorer.

Tommy Funebo lyfter upp hur det ser ut internationellt och varför den lagstiftning som vi lär få, om 6-klövern (KD-FP-C-V-S-MP) får sin vilja igenom är drakonisk.

Intressantast är exemplet USA, där detta diskuterades för inte så länge sedan. I ett land med en verklig konstitution som begränsar Statens makt över medborgarna, och där man faktiskt har en författningsdomstol som reglerar Statens befogenheter, så slog man fast i Citizens United vs Federal Election Commission, att man skulle tillåta så kallade Super Pacs. Där skulle folk kunna donera hur mycket pengar som helst till ett partis eller en enskild politikers valkampanj, helt anonymt. Super Pacs är dock fristående ifrån själva partiet, eller politiker, även om de för valkampanjen åt dem.

Intressant nog, är det i USA dock, helt förbjudet för att fackförbund, offentligt ägda bolag och tjänsteanställda, eller utländska medborgare att donera pengar till partier eller kandidater.

Då blir frågan. Vem i Sverige skulle ens föreslå att förbjuda LO att donera pengar till S? Korruptionen och hyckleriet inom Sosseadeln lyser som vanligt igenom. Nyligen fick Sossarna 70 miljoner från fackfascisterna.

Sossesvin. 

Funebo.

Sammanvägda opinionsmätningar för mars 2013.

För första gången det här året kan vi sammanväga samtliga åtta mätningar då även SKOP publicerat siffror för denna månad. Här har vi ställningarna inför våren.

Resultat:

S 32,3%
M 28,5%
SD 10%
MP 9,2%
V 6,3%
FP 6,2%
C 3,8%
KD 3,6%
Övr. 1%

Kommentar:

Nu har Sverigedemokraterna etablerat sig som ett 10%s parti. Men än är inte tredje platsen säkrad. MP ligger strax bakom. Utvecklingen under resten av åren blir intressant. Men precis som Jimmie Åkesson sa redan i Almedalen 2011 så skulle kampen om tredje platsen avgöras mellan just MP och SD. Något som journalister då skrattade åt, men som nu öppet tvingats erkänner.

Centern har återhämtat sig något, medans KD tappat något ytterliggare. V(PK) och FP fortsätter att kämpa i 5-6%s-träsket. Lite väl höga siffror för Jonas Sjöstedts massmördarideologi kan man tycka. Onödigt höga siffror för de röda över huvud taget.

Jag tror faktiskt att många av mätningarna har blivit "fixade". Lagom inför S-kongressen, har sossarnas och Stefan Löfvens siffror plötsligt tagit fart. Detta trots hårt kritiserade utspel från partiet och icke-ställningstaganden från Löfven själv. Moderaterna har haft en tuff vinter, det vet vi redan. Bara på slutet kom de fram med lite besked om skattepolitiken. Men det som är svårare att förklara är sossarnas uppgång.

Jag skummade igenom lite MSM. Det verkar som att Bilderbergaren Göran Persson gett Stefan Löfven sitt förtroende. Det finns säkert en del sossar som skulle följa Persson in i väggen. Men folk i allmänhet har knappst några fina minnen av Persson-regimen. Så det är frågan hur det kan påverka sossarnas siffror framöver.

Status.st

Sammanvägda opinionsmätningar för februari 2013.

Efter sju mätningar verkar februari mätningarna vara klara. Vi fick alltså ingen mätning från SKOP den här gången heller. Annars så är läget som så när vintern börjar ta slut.

Resultat:

S 31,9%
M 28,5%
SD 10,6%
MP 9,2%
V 6%
FP 5,7%
KD 3,7%
C 3,6%
Övr. 0,9%

Kommentar:

Samtliga staplar ökar utom Alliansens, där samtliga staplar backar. Vi bör komma ihåg att FP är en riktig bra valspurtande parti. Det vill säga de brukar kunna samla på sig de flesta mitten-liberala-osäkra-väljare. C har fortfarande sina ekonomiska tillgångar. Jag tror fortfarande att de kommer att klara sig. Men det kommer inte längre att vara samma parti som för bara några år sedan, även om vissa ideologiska drag lär finnas kvar. Otydligare parti får man leta efter. KD kommer att fortsätta att krympa under årets gång. Nu har det gått ett helt år sedan KD nuddade 4%.

Ganska blygsamma uppgångar för de båda röda partierna. De gröna ökar och är fortfarande i matchen om kampen för tredje platsen inom svensk politik.

SD fortsätter sitt uppåtgående trend på ett imponerande sätt. En trend som nu har hållit i sig sedan våren 2012. Och än har inte SD riktigt bromsat till, även om uppgångstakten nu börjar sakta ner.

Status.st

Hägglundarna släpper fram de konservativa för att rädda partiet.

Hägglund är desperat. 

Kristdemokratiska ledningen verkar börja inse hur mycket de har skrämt bort kärnväljare sedan de värdeliberala Hägglundarna tog över partiet. Det kan vara för lite för sent. Men de tänker ändå som hycklare åter bjuda in de värdekonsevativa tillbaka in i värmen. De som de spottade och spydde på, ska nu få i uppdrag att rädda Hägglundarna.

Alf Svensson som lägge varit ett säkert kort för KD skickades iväg till Bryssel 2009. Där köpte Hägglundarna lite tid efter att under en längre period ha marginaliserat de verkliga konservativa krafterna inom partiet. Det enda som de värdeliberala Hägglundarna lyckats åstadkomma, var att bli Alliansens värdeliberala knähundar. Varför de valde att göra detta, är för många ett under. Att partiet fortfarande klarar sig över 3% i opinionsmätningarna är egentligen ett under med tanke på hur många gåner de svikit sina egna kärnväljare.

Alf Svensson ställer inte längre upp i EU-valet nästa år. Då frågar man sig vad Hägglundarna ska ta sig till. En plats i EU-palamentet innebär mycket pengar. Den enda anledningen till att man klarade sig kvar i EU-parlamentet 2009, var för att man satte Alf Svensson med på listan, som lätt kunde förödmjuka Ella Bolin som annars var etta på listan. Detta efter att på ett anmärkningsvärt sätt ha motarbetet Lennart Sacrédeus kandidatur i samma lista. Trots Sacrédeus popularitet inom partiet, valde Hägglundarna att utesluta honom från listan. Men då insåg de plötsligt att de inte skulle klara det. Ella Bolin skulle definitivt inte klara det. Då fick Alf Svensson hoppa in och rädda partiet.

Och det kanske är det som Hägglundarna vill ska hända igen. Faktumet att Svensson inte längre ställer upp i EU-valet år 2014, kan betyda att han istället ställer upp för KD i Riksdagsvalet istället. Partiet behöver ändå någon som kan hålla ihop falangerna åtminstone fram till valet.

Men vem ska då rädda KD kvar i Bryssel? Vem ska se till att pengarna fortsätter att rulla in för partiet, nu när Svensson inte längre kan utnyttjas i det här syftet? Svaret är Lennart Sacrédeus. De värdekonservativa som Hägglundarna skällt ut i åratal, ska nu plötsligt rädda dom. Lennart Sacrédeus finns inte ens kvar i Riksdagen nu. Hans fru Birgitta Sacrédeus är en ledande figur för KD i Dalarna. Men Lennart är inte lika aktiv inom partiet som förr. Nu ska han alltså mobilisera för att rädda sina fiender inom partiet.

Därmed vet vi att det inte var någon slump att Göran Hägglund tidigare denna vinter kom ut som EU-skeptiker och hade svängt helt när det gällde euro-frågan. Nu börjar bitarna plötsligt falla på plats. Hycklaren Hägglund vill utnyttja de värdekonservativa till att rädde partiets värdeliberala ledning. Jag hoppas att de 3% som fortfarande håller på KD, inser vilket bedrägeri detta är. Sacrédeus kommer ändå inte att kunna göra så mycket, om han inte sticker ut hakan ordentligt och lämnar EPP-gruppen för att gå över till ECR-gruppen.

Om ni bryr er om ert parti, så straffa inte den genom att rädda Hägglundarna kvar. Se till att Hägglundarna straffas ut ur styrelsen. Detta blir endast möjligt om KD förlorar sin plats i EU-parlamentet och trillar ur Riksdagen år 2014. Endast då kan värdekonservativa återerövra partiet och börja planera återtåget in i Riksdagen.

Sammanslagning av mätningarna för November månad 2011.

Efter nio mätningar (inklusive SCB-mätningen) ser läget ut som följande vad gäller svenskarnas sympatier för de politiska partierna.

M 33,8%
S 26,3%
MP 10,9%
FP 6,4%
SD 6,3%
V 6%
C 5,5%
KD 3,7%
Öv. 1,1%

Som ni ser så sträcker sig moderaterna ytterliggare. Och fallet för S verkar fortsätta i full fart. MP tar sig klart över 10% och hamnar på deras bästa notering sedan valet. FP står stilla. SD kryper allt närmare den där fjärde platsen. V har tydligt gynnats av S-fallet. C står lika stilla som FP. KD hamnar återigen under spärren. Och så växer stapeln Öv något.

Hösten 2011 lever efter verkningarna från Juholtskandalen och korrigeringarna verkar inte ha kommit på plats ännu. Sedan vet vi inte riktigt ifall sossarna kommer att tappa mer, och vem eller vilka som skulle gynnas av ett sådant tapp. Jag tror dock att decembermätningarna kommer att befästa S som ett 25%:s parti. KD fick lite extra lyft pga partiledarstriden. Risken finns ifall KD inte byter partiledare att intresset för partiet dalar och att partiet hamnar till och med under 3% mot slutet av vintern. Kanske V kan knapra in några decimaler till på sossarnas bekostnad. Annars verkar det som att, precis som i valet, att SD, M och MP blir de som plockar på sig fler sympatisörer. FP och C verkar ha fastnat i ett läge där de varken ökar eller minskar. Det enda som lär sätta FP före SD i decembers sammanslagning av mätningar lär bli bokstavsordningen.

Källa: Status.se

SD får minst i bidrag av alla riksdagspartier, igen!

Här är summan som alla riksdagspartier får i statligt stöd: 


Socialdemokraterna: 48 854 100 kr. 
Moderata samlingspartiet: 41 549 250 kr. 
Folkpartiet liberalerna: 14 861 400 kr. 
Centerpartiet: 14 845 050 kr. 
Miljöpartiet de gröna: 13 743 300 kr. 
Kristdemokraterna: 13 446 450 kr. 
Vänsterpartiet: 13 264 200 kr. 
Sverigedemokraterna: 10 288 800 kr. 


Totalt: 170 852 550 kr. 


Som ni ser så får SD inte bara minst pengar av alla. De får hela dryga 3 miljoner mindre än VPK, ett parti som är mindre än SD. Även Alliansens lilla regeringsslav, KD som fick minst av alla riksdagspartier i valet, får mer i stöd än SD. Jag hade förståelse för sådan särbehandling när SD fortfarande var nya i riksdagen. Men nu borde en mer rimlig fördelning gälla om vi ändå ska ha den här typen av statliga bidrag. 


Om någon kan förklara varför fördelningen är så pass skev, så är de gärna skriva det som kommentar till det här blogginlägget.