Sverige är ett nordiskt Kina.
Första månaden år 2014 är inte ens klar i ankdammen Sverige. Men det mesta man läser är häpnadsväckande. Jag känner just nu bara för att skriva av mig lite. Jag hävdar att Sverige sedan åtminstone 80-90 år har varit ett fängelse. Idag är det ett fängelse fylld med galna dårar. Det är ett vansinnes experiment. Och utifrån denna ofärdsstat, plockar eliter fram sina främsta galningar för att styra internationellt. (Margot Wallström, Birgitta Ohlsson, Cecilia Malmström, för att ge några exempel).
Progressivismens progressivism. Jag minns fortfarande hur
SvD slog upp med stora rubriker då Cameron var på besök i Sverige, "Välkommen till Sverige, landet där Staten gör människan fri" (eller något i den stilen). Ja Sverige har ett mycket gott anseende bland globalister. Inom jesuit-kontrollerade Legatum Institute, hamnar Sverige (och de nordiska länderna) på topp när det gäller rankningen av "världens lyckligaste folk". Vilket självklart är sk*tsnack. Alla som varit utomlands brukar kunna konstatera detta faktum. Men utgångspunkten för de elitistiska eliten, är inte att människor ska få vara fria och äga sin frihet, utan att det är någon annan, en institution, en byråkrati, en Stat, som gör dem fria och lyckliga. Detta är egentligen en falsk bild av frihet. Det är i själva verket ett fängelse, som jag tidigare nämnt.
Författaren, Michael Booth, som är aktuell med sin nya bok
Scandinavian Miracle. Han beskriver Sverige klockrent i en artikel i engelska,
The Guardian.
"Sverige har kunnat blomstra ekonomiskt tack vare sin särskilda variant av modernism, som tyglar friheten, undertrycker oliktänkande i samförståndets namn och som verkar fast besluten att bryta banden mellan hustru och make, barn och föräldrar. Man kan se det som ett nordiskt Kina".
Med dessa ord, lyckas Booth sammanfatta dagens Sverige på det absolut klaraste sättet. Sverige är idag familjefientlig, åsiktsförtryckande och kanske fram för allt, frihetsfientlig.
Public Service via
SVT tar upp Booths artikel i en kort notis. Där är dock Statlig media noga med att lyfta fram kritiska anonyma kommentatorer (som de i vanliga fall brukar avsky och stämpla som näthatare). Anledningen de lyfte fram vissa av dem, var så klart för att de var kritiska mot Booths beskrivning av Sverige. Public Service förnekar sig aldrig.
Sluta med propagandan!
För att ge fog för att det som Booth säger är sanning, så vill jag plocka fram
Exhibit A. Marika Formgren. Sveriges kanske enda ledarskribent som ens kan komma i närheten av att kunna uppfattas som
konservativ på riktigt.
Innan året 2013 tog slut, skrev hon ett uppmärksammad blogginlägg, där hon gick till attack mot Bonniers
skampanj mot oliktänkande. Efter att ha publicerat den artikeln förstod hon att hon inte skulle få jobba kvar som ledarskribent.
På sin blogg förklarar hon nu, förvisso att hon inte fick sparken, men att hon självmant valde att avgå, detta då det var väldigt lågt i tak vad gäller debattklimatet i Sverige. I en längre artikel som idag publicerades i
Axess förklarar hon:
"Jag har själv kallats in till och fått veta att jag har "skrivförbud vad gäller integration, invandring, feminism, jämställdhet och familjefrågor", eftersom jag inte "ligger i den liberala mittfåran". När åsikter som avviker från den statliga normbildningen leder till att ens försörjningmöjligheter hotas har man två val: att anpassa sig eller protestera mot en kastrerad tankefrihet."
Så vackert sagt, men samtidigt så oerhört smärtsamt. Att detta ska få pågå i mitt älskade Sverige. Marika Formgren är långt ifrån första fallet som så uppenbart belyser åsiktsförtrycket i Sverige. Eller måste jag påminna om Ingrid Carlqvist?
Så här skrev hon efter att ha fått sparken som chefredaktör för
Villaliv år 2009, efter ett uppmärksammat blogginlägg, där hon skrivit kritiskt om rättssäkerheten för pappor i Sverige.
"Kan en journalist förlora jobbet i Sverige på grund av sina åsikter? Svaret är ja."
Det är första raden i artikeln, och det säger egentligen tillräckligt. Men för just Ingrid Carlqvist var det dubbelt upp som gällde. För senare, år 2011, skulle hon skriva kritiskt om islamiseringen av Sverige. Den artikeln skulle innebära att hon senare fick sparken från tidningen
Barometern.
Så här skrev hon i ett senare blogginlägg om detta.
"Jag har själv, ännu en gång, fått erfara hur totalt förbjudet det är att kritisera islamiseringen som följer i spåren av multikulturalismen. Efter en enda krönika i Barometern (som de förövrigt tyckte var jättebra) fick jag sparken."
Ingrid Carlqvist fick så klart nog. Hon bestämde sig för att starta eget. Kanske Marika och Ingrid kan komma bra överens och göra något tillsammans. De är två svenska journalister av ett sällsynt virke, som vi behöver mer av i Sverige.
Bisnode vs LexBase.
En linje har dragits i sanden. Åtminstone i Sverige. Definitivt under januari år 2014. Detta kanske kan ses som en del av den tyvärr ständigt ökande polarisering som sker i landet. Folk tvingas till slut välja sida.
De flesta har väl hängt med i
Bonniers åsiktsförtryckande skampanj mot oliktänkande. Där hade den vänsterextrema Researchgruppen åsiktregistrerat över 6000 politiska dissidenter, i samarbete med Bonniers. Av dessa hade 400 identifierats. Och
nyligen fick de ett brev från kreditupplysningsföretaget, Bisnode (som också ägs av Bonniers), där det stod att den Researchgruppen-kontrollerade, Seppuku Media, hade begärt ut kreditupplysningar om dessa 400 identifierade individer.
Inte nog, med dataintrång, olaga åsiktsregistrering och förtal. Nu måste alltså politiska dissidenter även terroriseras, genom att ett nätverk av terrorister med starka förbindelser till våldsamma vänsterextrema bolsjeviker, även får uppgifter om dem via kreditupplysningen. Nu kommer Datainspektionen att titta lite närmare på detta. Återstår att se om det blir något av det.
Men jag lyfter upp detta nu för att det även pågår en annan debatt, mycket likt denna, parallellt till denna, men från en helt annan synvinkel. Och på motsatt sida denna gång finner vi the usual suspects.
LexBase lanserades i veckan. En hemsida som hade samlat uppgifter som redan är tillgängliga för alla som orkar ta sig till tingsrätten för att begära ut dessa uppgifter. Det enda som LexBase gjorde, var att återpublicera information som redan är offentlig och tillgänglig för allmänheten. Det LexBase gör är alltså fullt lagligt. Och om något fel uppstår, så är det inte LexBase fel, utan det svenska rättsväsendets fel, då LexBase endast återpublicerar, det som redan finns tillgängligt via vår rättsväsende.
Trots detta, har i stort sätt hela etablissemanget gått till total attack mot LexBase i ett vansinnesutbrott. Aftonbladet använder ungefär samma argument som, dem som vill lägga locket på för STASI-arkiven, alltså att "oskyldiga kan drabbas". Advokatsamfundets stora häxa, Anne Ramberg, (ni kan läsa mer om henne
här) går också hon till attack mot LexBase genom att
kalla den för "förskräcklig", "missbrukande av grundlagsrättigheter" och hänvisar till så kallade "etiska regler". (Återigen denna "normbildningen" som Marika Formgren hänvisade till).
En annan som också vill hjälpa till att sänka LexBase är "professorn" Mårten Schultz, som samarbetar
mycket nära med Robert Aschberg och hans Researchgrupp. Vilket sammanträffande! Som sagt så har en linje dragits i sanden. Den här gången är det etablissemangets tur att bli upprörda dock.
LexBase har fått utstå hackerattacker, personliga hot och tillslut stängts ner av hostingsidan, Bahnhof. Tydligen så var många kriminella upprörda över detta. Många kriminella invandrare och invandrargäng avslöjades. Invandrares överrepresentation överlag kunde tydligt påpekas. Många vänster människor och vänsterfamiljer kunde också pekas ut. Det var helt enkelt för mycket sanning som kom ut. Och nu handlar det om DÖMDA brottslingar, utifrån uppgifter som redan är tillgängliga för allmänheten enligt offentlighetsprincipen!
Nils Funcke, Sveriges kanske siste kämpe för yttrandefrihet,
tillbakavisar just mediernas argument gällande tillgängligheten av dessa känsliga uppgifter.
"Det centrala för mig är att allmänna handlingar ska vara tillgängliga. Det är hur vi använder dem som ska begränsas. Det finns redan lagar som kan användas med fördel som brottsbalken, men även PUL."
Dessa är alltså uppgifter som SKA finnas tillgängliga för allmänheten. Och som jag tidigare nämnt, om något fel finns, så är det inte LexBase, som gjort felet, då de endast återpublicerar det som redan finns! Då är det rimligen det svenska rättsväsendet som borde få sig en (eventuell) anmälan om förtal, alltså INTE LexBase.
Jag är oerhört besviken på Kristoffer Hell, som tydligt nu tagit ställning emot offentlighetsprincipen, yttrandefriheten, och för censur, och till och med för det så kallade "utgivningsbeviset", alltså att bara etablerade medier och vissa med tillåtelse att publicera info, ska få göra det, genom en
namninsamling mot LexBase. Kristoffer Hell, vill ju uppenbarligen lägga locket på att kriminella Sossar och invandrare hängs ut. Då man på LexBase kan söka på folk via namn.
LexBase har följt de regler som finns. De har inte brutit mot några lagar. Om felaktigheter finns, så är det tingsrättens fel, LexBase endast återpublicerar uppgifter som redan ska vara tillgängliga för allmänheten enligt offentlighetsprincipen, precis som Nils Funcke påpekat.
Skillnaden är att man nu på kort tid, kan göra ens egna sammanställningar. Som många tidigt kunde påpeka, en kraftig överrepresentation av invandrare, eller att kriminalitet verkar finnas i släkten för en del Sossar och vänsterpartister. Därav reaktionerna, därav etablissemangets skräck, därav smutskastningen, därav hoten, därav hackerattackerna, och därav avstängningen. Kristoffer Hell har valt samma sida som Mårten Schultz, Anne Ramberg, Robert Aschberg, Bonniers, Aftonbladet, och övriga etablissemang. Och "normbildningen" som Marika Formgren pratade om, vann igen. Denna gång med Kristoffer Hells fulla stöd. Värst av allt, kanske Kristoffer Hell, hjälper etablissemanget att helt dribbla bort offentlighetsprincipen.
Avslutningsvis, vill jag jämföra Bisnode-fallet, med LexBase-fallet.
Bisnode-fallet, som är en skandal som heter duga, har fått noll uppmärksamhet i media. Verkligen noll! Detta i sig är en skandal för sig. Människor som aldrig blivit dömda för något, ska både hängas ut och få sina privata uppgifter registrerade hos en våldsbenägen grupp, men det har varken nyhetsvärde, eller är ens problematiskt, enligt de etablerade medierna. Det är locket på som gäller. I deras ögon är dessa dissidenter endast ett gäng "rassar", och därför har de inga rättigheter eller friheter. De har ju begått tankebrott. De har brutit mot Statens "normbildning".
I LexBase-fallet, där faktiska dömda brottslingar ENDAST från de senaste 5 åren, fanns med, blev det helt plötsligt kontroversiellt. Detta trots att LexBase spelade genom spelreglerna. Men här blev det stora rubriker. Här kom upprördheten i ankdammen från etablissemanget.
För många sanningar får inte komma fram. Och de som yttrar sanningar, dom ska inte få ha några rättigheter eller friheter. Dessa ska inte beskyddas utan hängas ut, endast dömda kriminella ska beskyddas.
PS: Jag är förbannad när jag skriver detta!
