Dags att sluta kalla Fria Tider för en "libertariansk" tidning.

NationalBolsjevismens flagga, med Fria Tiders logga.

Ja tyvärr blir det ytterligare en kritisk artikel mot så kallad Alternativ Media. Och jag vill först påpeka att webbtidningen Fria Tider får gärna ta sina egna ställningstaganden. Om det nu gäller utrikespolitiken, eller schismer i någon av SD:s distrikt.

Problemet jag har är anledningarna till detta, vad Fria Tider (FT) väljer att kalla sig och ha för premisser. Sedan dess början 2009 har tidningen kallat sig "libertariansk". Och det tyckte jag så klart var bra. Inget mig emot. Men sedan omkring 2012, då webbtidningen lanserade en rekrytering, började den här profilen att hamna allt mer i skymundan.

Ledarsidan började försvara fackfascismen i sin ivriga kritik mot Expressens Anna Dahlberg. Visst, FT kunde fortsätta med att kalla sig "invandringskritisk", men redaktionen insisterade med att kalla sig just "libertariansk".

Värre skulle det dock bli senare. De publicerar en lång artikel som i stort sätt gjorde reklam för Alexander Dugin, fadern för den ryska national-Bolsjeviskiska rörelsen. Återigen, FT kan kalla sig nationalistisk och invandringskritisk. Helt okej, med mig. Men de kan inte fortsätta att kalla sig "libertariansk". Trots detta, insisterar redaktionen att benämna sig som just "libertariansk". Men nu börjar det faktiskt bli ett riktigt skämt!

Inte nog med detta, så väljer FT att göra sig ekonomiskt beroende av den svenska grenen av den identitära rörelsen. Detta skedde förra året. Därmed slutade FT vara en helt oberoende gräsrotstidning, utan snarare ett munstycke åt denna rörelse. Intressant nog, gör även denna rörelses gren i Sverige stor reklam för just Dugin, via webbsidan Motpol, som är den Skandinaviska grenens tankesmedja för den identitära rörelsen.

Man kan säga mycket om den identitära rörelsen. Men den är allt annat än libertariansk, och till och med rent fientligt inställt till kapitalismen. Så FT kan kalla sig för en invandringskritisk, nationalistisk, konservativ webbsida. Men definitivt inte en libertariansk webbsida!

Den identitära rörelsen har sin ursprung i Nouvelle Droite rörelsen i Frankrike, ledd av Alain de Benoist. En kristofobisk hedning som vill att "Indo-Européerna" återvänder till sin hedniska (Babylonska) religion. Inte konstigt att en ledande figur inom MotPol är Oskorei, en bloggare med en marxistisk bakgrund som sedan inspirerats av de Benoist med flera. Alain de Benoist var själv inte bara marknadsfientlig men gick även till hårt angrepp mot Front National.

Svenska nazister är också skeptiska till den identitära rörelsen, och anser att den är en "borgerlig" rörelse. Så anklagelserna haglar från alla håll, mellan dessa olika grupper av hedniska kollektivister.

FT:s koppling till tankesmedjan Motpol har blivit allt starkare då de med jämna mellanrum bjudit in tankesmedjans skribenter in på ledarsidan.

Det här kan tyckas vara en liten betydelselös detalj. Men jag menar att man är oärlig mot sina egna läsare, om man menar att man kan låtsas vara libertariansk samtidigt som man propagerar för marknadsfientliga lösningar på ledarsidan, finansieras av en rörelse som har en helt annan agenda än libertariansk och som dessutom får tillgång till ledarsidan.

FT ligger idag på samma nivå som SvD, vad gäller hyckleri. SvD kallar sig för en liberal-konservativ tidning, när den snarare är en socialliberal tidning. Det kallas falsk marknadsföring.

Jag måste tyvärr stämma in i kritiken som redan framförts av andra fristående bloggare mot FT. Detta är förstås väldigt tråkigt, då jag tycker att FT publicerar, för det mesta, riktigt bra artiklar. Undertecknad har själv fått artiklar publicerade där.

Tyvärr så måste jag konkludera att om nu FT en gång i tiden verkligen var en libertariansk tidning, så har den nu definitivt kapats av kollektivister. Detta är okej, så länge FT är öppna och ärliga med detta. Det har de dock inte varit, då de fortsätter att felaktigt benämna sig själva som "libertarianer", vilket de så klart INTE är.

PS: Observera att i min kritik av den identitära rörelsen, så kallar jag aldrig den för extremistisk eller våldsbejakande. Jag bara påpekar att den inte är libertariansk.

Även Gary Johnson och det Libertarianska partiet är kontrollerad opposition.

Idag kunde folk här hemma i Sverige se debatten mellan republikanernas Mitt Romney och demokraternas Barack Obama. Ytterliggare en tredje som många hade hoppats på, men som inte fick vara med, åtminstone i den här första ronden var libertarianernas Gary Johnson.

Libertarianska partiet har lockat till sig en del av Ron Pauls förre detta anhängare då de är kritiska mot etablissemanget och tvåpartisystemet. Tyvärr kommer jag att avslöja för dessa att en röst på Gary Johnson är fullständigt värdelöst, eller snarare en röst på etablissemanget.

Libertarianska partiet placerar sig gärna i mitten av den politiska skalan. De vill gärna locka till sig demokrater från vänster när det gäller sociala frågor, och republikaner från höger när det gäller ekonomiska frågor. Jag skulle själv beskriva deras nuvarande ledning under Johnson som ett gäng högerliberaler. Inte en endaste droppe av konservatism när det gäller värdefrågor, men inte heller någon form av socialism gällande ekonomiska frågor.

Gary Johnson har haft svårt att locka till sig de mer värdekonservativa Ron Paul-anhängare då han är för både abort och massinvandring. Lite mer "pragmatiska" Paulister gillar honom för att han tala om The Federal Reserve och hur den trycker sedlar och förstör den amerikanska Dollarn och därmed även hela den amerikanska ekonomin via inflation. Han ses som en outsider då han inte tillåts vara med i debatterna (än så länge), mycket på grund av nya regleringar sedan Ross Perot skrämmde etablissemanget genom att bryta sig in i debatterna mellan Bill Clinton och Bob Dole år 1996.

Tyvärr så är inte libertarianska partiet det den en gång kanske var. 2008 var deras kandidat FBI-agenten Bob Barr som gjorde många skeptiska till partiet redan då. Förre detta demokraten Mike Gravell anklagade partiets organisation för bedrägeri då han eliminerades och Bob Barr blev där med vinnaren. Än idag är det oklart vad som hände. Men det mesta tyder på att man fuskade bort Gravells kandidatur till förmån för en FBI-agent.

Den rike politikern Gary Johnson har länge varit aktiv inom det republikanska partiet. Men i år gick han över till libertarianska partiet efter att ha dragit med sig tidigare anhängare från republikanska partiet. Tillräckligt många för att få sig en ledande position bland favoriterna bland årets kandidater för libertarianerna. Där fick han möta filmskaparen, författaren och NWO-forskaren Bill Still som också var bland favoriterna. Men det verkar som att Still fick spela Gravells roll medans Johnson fick spela Barrs roll i år, i det tyvärr redan genomkorrupta libertarianska partiet.

Just Bill Still har avslöjat några ganska allvarliga detaljer om Johnson och hans kampanj, vilket tyder på att han inte är ett alternativ emot etablissemanget, snarare kontorllerad opposition.

Gary Johnson har själv fört en mycket slarvig kampanj rent ekonomiskt. Och Still frågar sig om en så inkompetent individ skulle överhuvudtaget kunna leda landet ur den ekonomiska krisen. Sen som ett bombnedslag avslöjar Johnson att han är för att landet ska skuldsätta sig mer än vad de redan gör. Han ser lån som helt oproblematiska. Det är redan här lätt att förstå Bill Stills frustration, men där slutar inte det hela. Det avslöjas även att mannen bakom Johnsons kampanj är en viss "hitman" åt det republikanska partiet. En man vid namn Roger Stone som jobbat under så väl Nixon som Bush-klanen och som är lojal till the Federal Reserve och bankmaffian i Wall-Street, är alltså mannen bakom Gary Johnson. Stone har sina agenter på plats som en del av Johnsons kampanj. När Bill Still konfronterar Johnson som kopplingen till Stone får han inget svar tillbaka. inte heller det libertarianska partiet tar avstånd från Stone. Precis som Johnson hade Stone bara nyligen bytt från republikan till libertarian.

I slutändan fick Gary Johnson partiledningens favör över den Bill Still. Kanske Johnson lyckas samla på sig tillräckligt många röster trots allt för att bryta spärren och tvinga till ett trepartisystem i USA till valet 2016, med tanke på hur besvikna amerikanerna ändå är på de andra två. Det blir väl som i England, där tre deltar i debatterna istället för bara två. Dock kontrolleras alla tre partier av eliten i båda länderna.

Bill Still om Gary Johnsons kandidatur.

Bill Still om att Gary Johnson vill låna sig ur krisen.

Bill Still om Gary Johnsons kopplingar till elitens undersåt Roger Stone.

(Disclaimer: Jag håller själv inte med alla lösningar som Bill Still kommer med. Men han har alltid intressant information i alla fall, och i det här fallet var det högst relevant).