Konceptet Brittisk-Israelism och dess makt.

Karta på de förlorade stammarna från Israel enligt Brittisk-Israelism.

I följande reklamvideo för turism i England inför Rugby VM sjunger man Rosenkreuzaren William Blakes sång "And did those feet in ancient time". En sång vars vikt jag också nämner i mitt blogginlägg från 2013 om City of London Korporationen.

För att förstå Brittisk-Israelism (Identitetskristna) måste man långt tillbaka i tiden. Och det är viktigt för att förstå den moderna Arbetar-Sionismen och varför frimurarna valde att grunda dagens Israel och hur de tänker begå ett folkmord på judarna, då de ser dem som impostörer, bedragare, och anser att de själva är de verkliga israeliterna. Det är vad Israelism i grunden är. Man ställer sin egen grupp som den överordnade rasen eller folket, där man anser sig vara det "förlovade folket", istället för judarna.

Vi ser exempel på detta bland de så kallade Svarta Hebréerna (Black Hebrew Israelites). De anser att den svarta rasen härstammar direkt från Jacob, medan att den vita rasen härstammar från Esau. Isaac och Rebeccas tvillingsöner. De menar även att ondska kommer direkt från den vita mannens pungkulor. Att komma från den "vita säden" anser man innebär att individen har en inneboende ondska. Deras teori om Jacob och Esau är dock felaktig då tvillingbröderna är av Shems härkomst, de är alltså asiater (shemiter). Delningen mellan Jacob och Esau bör snarare ses som delningen mellan araber och judiska hebréer.

De Svarta Hebréerna är dock intressanta då de oftast är mycket mer kunniga om Bibelöversättningarna än många andra sekter. I Norden har vi också Nordisk-Israelism, eller Nordisism. Olof Rudbeck den yngre, var en framstående figur i Sverige inom denna sekt. Han menade på att Svenskarna var de förlovade folket, de riktiga israelerna. Och han menade även att Jerusalem log i Uppsala. Han var så besatt av sina idéer att han avslöjades en gång med att ha suttit och suddat i Bibeln. Andra nordisister menade att inte bara svenskarna utan samtliga av vikinga-ätt tillhörde alla de förlorade stammar från Israel, och att de alltså var de verkliga israelerna, istället för judarna. På FlashBack kan man läsa att en del ledande svenska så kallade "nationalister" (tänkte inte nämna några namn) stödjer denna teori.

Det finns många varianter av Israelism, en del som anlände i Amerika ansåg att de amerikanska indianerna kanske var de riktiga israeliterna som hade gått vilse och blivit de förlorade stammarna. Men de vi ska avhandla här är Brittisk-Israelism, av det enkla skälet att det är just den här gruppen som är den absolut mäktigaste och som lyckats sprida sitt inflytande inom säkerhetstjänsterna på internationell nivå, och även infiltrerat många kristna grupperingar, och inte minst har den nästlat sig mycket starkt bland de som anser sig bekämpa den Nya Världsordningen och "Sionisterna" genom att anklaga dem för i stort sätt allt som har med konspirationen att göra.

Den Britiska-Israelismens anhängare (Identitetskristna) hänvisar lite diffust om att Adams namn kan översättas till adamiter, ett folk i "Guds avbild" som skulle ha fått namnet adamiter som på hebréiska ska alltså betyda "röda kinder", vilket ska enligt dem innebära att de var vita nordeuropéer. I praktiken menar de att Adam och Eva var de första vita människorna på jorden och att det innan endast fanns människor av andra raser. Vem som helst som ens rört vid en Bibel förstår att detta är ren rappakalja. Men nåväl. Vi fortsätter.

Hela teorin bland de som tror på olika teorier om Israelism går ut på att 10 stammar från Israel gick vilsna. Detta har dock inget som helst Bibliskt stöd någonstans alls! Dessa stammar ska då ha förflyttat sig norrut via Kaukasus till Europa, och till slut etablerat sig i norra Europa (kartan överst är ett exempel), enligt anhängare av Brittisk-Israelism. Dessa stammar skulle så småningom krossa det Romerska riket och dominera Europa under Medeltiden. Och det är dessa man anser är de verkliga israeliterna. Vissa Identitetskristna hävdar även att Jesus inte skulle ha varit jude. Det finns liksom inga spärrar på hur långt ifrån verkligheten dessa dårar kan teoretisera för att få igenom sin vilja och ideologi.

Boken: Heligt blod, helig gral.

Ytterligare en viktig element här är teorin som stöds av boken Heligt blod, helig gral. Den sprider teorin om att Jesus skulle inte ha varit en helig man, utan istället ha gift sig med Maria Magdalena och haft barn med henne. I en liten fransk by i Frankrikes sydkust firar man faktiskt att Maria Magdalena anländer i en båt från det heliga landet med ett barn, Sara, som man menar skulle vara Jesus dotter. Det är det här som skulle alltså vara det "heliga blodet" som även Merovingerna i Frankrike ska ha härstammat ifrån. Och ni som har studerat Illuminatis Blodlinjer vet att större delen av dagens världsledare säger sig härstamma från Merovingerna, och främst då den Kungliga familjen i England. Enligt teorin anser man alltså att Drottning Elisabeth härstammar direkt från Israels Kung David. Därför anser även de Brittiska-Israeliterna att de är alltså de verkliga israeliterna och att även deras Kungafamilj kan dra en rak linje via blod från Kung David till Drottning Elisabeth. Så galet är alltså detta.

Och därför kallas även City of London Korporationen för New Jerusalem. Detta förklarar även William Blakes sång. Men varifrån kom den Brittiska-Israelismen ifrån och varför har den blivit så pass etablerad bland de brittiska oligarkerna och även bland oligarker utanför de anglosaxiska länderna?

William Blake var som sagt en Rosenkreuzare. Och det är här rötterna till Brittisk-Israelism finns. För att förstå detta måste vi tillbaka till renässanstiden och reformationen.

Johannes Valentinius Andreae.

Grundarna av Rosenkreuzarna var en tysk teolog och mystiker född 1586, vid namn Johannes Valentinius Andreae. Till en början skrev han anonymt och höll en låg profil. Men han skulle så småningom komma ut som den anonyma författaren till en, och kanske två, av Rosenkreuzarnas stora manifest. Det tredje tillskrivs oftast engelsmannen, Francis Bacon, som också var en Rosenkreuzare. (Detta skrev jag också om i min artikel om feminismens hedniska rötter, också från 2013).

Rosenkreuzarna är i grunden en neotemplaristisk rörelse, precis som jesuiterna och frimurarna har de sina rötter bland tempelriddarna. Detta märks tydligt i Andreaes skrifter med all alkemi, esoterism och gnosticism som kom till Europa då Tempelriddarna återkom från det Heliga Landet med ockultisk kunskap de fått från de måndyrkande saracenerna (muhammedanerna).

Vi bör komma ihåg att Tempelriddarna var de första som upprättade de moderna formerna av bankväsende åt pilgrimerna. När Tempelriddarna återvände hem till Europa med rikedom via den moderna bankväsendet de sysslade med och den ockultiska kunskap som de bar med sig, blev de ett hot mot den Babylonska Katolska Kyrkan. Därför skulle Påven till slut bannlysa Tempelriddarna och Fredagen den 13:e skulle den franska kungen arrestera Tempelriddarna. Strax efteråt skulle deras ledare, Jaques de Moley brännas på bål. De Moley insisterade att få vara vänd mot Notre Dame Katedralen, som Tempelriddarna hade byggt. Bland alla groteska vattenkastare (Gargoyles) fanns Baphomet, som de Moley skulle be till under tiden han brändes upp.

Denna ockultiska kunskap skulle dock inte dö med de Moley. En del skulle fly enda bort till Skottland och så småningom inleda Den Skottska Riten av frimurarna. Andra skulle söka beskydd under den Svarta Adligheten i Spanien. Dessa skulle så småningom bilda Jesuiterna och bli Påvens mäktigaste underrättelsetjänst. Rosenkreuzarna skulle alltså bli ytterligare en neotemplarisk gruppering, vars syfte skulle vara att medvetet provocera fram en konflikt med den Katolska Kyrkan.

Vi bör komma ihåg att redan under medeltiden fanns det redan Bibliska kristna grupper som Albigenser och Waldenser som förtrycktes, jagades och belägrades av Påven (även om deras teologi inte var felfri pga brist på översättningar från grekiskan av Bibeln under Medeltiden, så erbjöd de ändå en form av proto-protestantism och motstånd mot katolicismen). Men när översättningarna väl blev mer tillgängliga efter Konstantinopels fall (1453), så var det bara en tidsfråga innan katolicismen skulle avslöjas och ett kristet pånyttfödelse skulle påbörja i Europa.

Rosenkreuzarna skulle se till att mobilisera och hålla i kontakterna mellan olika protestantiska grupper, så väl teologer som furstar, från Polen och Tjeckien till England och Frankrike. Det 30-åriga kriget är sedan historia.

Även här i Skandinavien var Rosenkreuzarna mycket aktiva då. Många av våra adelsmän, präster och till och med Konungar tillhörde denna relativt hemliga sekt. Men detta blev också ett hinder för de protestantiska länderna att utvecklas i en Biblisk riktning. Den Engelska Kyrkan, den Svenska Kyrkan och den tyska lutheranska kyrkan är exempel på kyrkor som växte sig samman med Konungamakten/Furstarna och därmed Staten. Vilket inte var meningen ur teologisk synpunkt. Man avsatte en Stor-Påves makt för att istället ersätta den med en mindre Påve i ens egna hemland. Enda undantaget blev i England under en kortare period då puritanen Oliver Cromwell avsatte Konungamakten och bannlyste kyrkans alla hedniska och esoteriska riter. Men så fort Cromwell bortmanövrerades kom Kungamakten tillbaka. Den Engelska Kyrkan skulle dessutom spela en särskild roll för att underlätta för Brittiska-Israelismens kommande framväxt, då den skulle bli mycket nära förknippad med Konungamakten av förklarliga skäl. Konungamakten skulle även utnyttja dess tidiga säkerhetstjänster och det brittiska ostindiska kompaniet för att sprida Brittisk-Israelism över världen.

General Charles Cornwallis.

Puritanerna skulle så småningom fly England och Konungamakten för att vara med och grunda USA. Det religiösa förtrycket från Europa skulle aldrig mer tillåtas. Kristna skulle bli fria att tro och be till Gud. Men efter den amerikanska segern i den amerikanska revolutionen avslöjar den brittiske Generalen Charles Cornwallis något chockerande för George Washington. Något som Överste Jonathan Williams skrev ner i sin bok från 1781, Legions of Satan.

Enligt Williams säger Cornwallis följande till Washington. Och läs mycket noga:

"A Holy War will now begin on America. And when it is ended America will supposedly be the citadel of Freedom, but her millions will unknowingly be the loyal subjects of The Crown... Your churches will be used to teach the jews religion. And in less than two hundred years the whole nation will be working for devine world government. That government that they belive to be devine will be The British Empire. All religions will be permeated with judaism without even being noticed by the masses. And they will all be under the invisible all seeing eye of the Grand arcitect of Freemasonry." 

Vid första anblick verkar citatet motsägelsefull. Varför skulle en judisk tro eller religion få folk att följa och stödja Det Brittiska Imperiet? 

Men när man inser att Cornwallis inte talade om judarna, så börjar alla pusselbitarna falla på plats. "Judarna" enligt Cornwallis referens (som alltså själv är engelsman) är alltså de som härstammar från Kung David enligt myten. Alltså britterna och den brittiska Kungakronan. Cornwallis menar på att Brittisk-Israelism skulle sprida sig i USA och med tiden återerövra kolonierna tillbaka till New Jerusalem, City of London Corporation. 

Och visst blev det så att Brittisk-Israelism skulle spridas i USA under 1800-talet via främst Identitetskristna. Sedan skulle Det Brittiska Imperiet stödja båda sidorna av det amerikanska inbördeskriget. Främst aktiv via Albert Pike och andra frimurare i södern, men också lite mer i skymundan med etablerandet av Washington Korporationen i norr. För Lincoln skulle reformen vara temporär tills kriget tog slut. Men John Wilkes Booth hann mörda honom innan han kunde avveckla Korporationen. Och sedan dess har Washington varit politiskt sätt direkt underordnad New Jerusalem (City of London Korporationen). Alltså styrs USA än idag av Det Brittiska Imperiet och Konungakronan, alltså israeliterna, de "verkliga" judarna. Så Cornwallis hade helt rätt nu med facit i hand. 

Bland oligarkerna i väst skulle konceptet om Brittisk-Israelism bli en allt mer etablerad teori under 1800-talet och med tiden föda fram den judiska Arbetar-Sionismen som grundades av Theodor Herzl. I själva verket en frontfigur åt Brittisk-Israelism. Och låt oss även komma ihåg att frimurarna var "arkitekterna" bakom kulisserna precis som Cornwallis sagt. 

Med tanke på att det var de neotemplariska bankmännen, den katolska Malteserorden och den Svarta Adligheten som plockade fram den judiska mystiker-familjen Bauer och släppte in dem i värmen som hovjudar och gav dem Titeln "Rothschild" (Röd Sköld), så ser vi nu Balfourdeklarationen (1917) ur ett annat perspektiv. Frimuraren Arthur Balfour skriver till Arbetar-Sionisten Rothschild om att en judisk Stat skulle bli till. Men det var inte Arbetar-Sionisterna som tryckte för detta allra mest, utan det var anhängarna av Brittisk-Israelism som nu hade format egna kongresser och lobbat för detta. Arbetar-Sionisterna kom senare för att försöka övertyga själva judarna till samma ändamål. 

Frimuraren och Generalen Edmund Allenby intar Jerusalem.

Under 1VK skulle engelsmännen erövra den palestinska provinsen från Det Osmanska Riket. Generalen Edmund Allenby var den som ledde erövringståget. Han var den första militära ledaren från ett kristet land att erövra Jerusalem år 1917 sedan Tempelriddarnas tid. Allenby klev av sin häst innan han inträdde staden av respekt till Stadens betydelse. Han ville på något sätt härma Godfrey of Bouillon som vid erövringen av Jerusalem 1099 sägs ha tagit sig enda in till kyrkan och inte bara gått till fots man gått in i kyrkan barfota och fallit på knä framme vid altaret. Men Allenby var en frimurare och på det sättet en arkitekt till något större. Det Heliga Landet skulle förbli en Brittisk koloni fram tills efter 2VK då den moderna Staten Israel grundas. Och de som skulle jubla allra mest för detta är anhängarna till Brittisk-Israelism. Arbetar-Sionisterna skulle öppet uppmuntra till antisemitism så som Herzl själv uttryckte det i sina memoarer, för att få judar att flytta från Europa till Israel.

Varför skulle anhängare till Brittisk-Israelism jubla när en Stat för judar grundas? Det är trots allt de "falska" judarna enligt deras egna teori. 

Sanningen är den att kolonialmakter sällan eller aldrig förlorar sin makt över en koloni. I Latinamerika dominerar fortfarande spanska företag, även företag starkt förknippade med den spanska kronan. I Afrika och Asian finns fortfarande den brittiska och franska säkerhetstjänstens starka inflytande mycket närvarande. Sedan Washington Korporationens etablerande domineras USA från Cityn och Kanada får egentligen inte göra sitt utan att Drottning Elisabeth släpper det igenom först. På samma sätt är Israel i själva verket fortfarande under Cityns (New Jerusalems) styre. Och enligt Cityn är det meningen att Israel ska spela en mycket speciell och apokalyptisk roll i framtiden. 

Loggan från OS i London 2012.

Nu kanske ni även börjar förstå varför London vid OS 2012 använde sig av anagrammet ZION. De brittiska oligarkerna anser sig vara de verkliga judarna. Och impostörerna kommer att krossas då tiden är inne för Islamofascismen och Arbetar-Sionismen att mötas i 3VK:et så som frimuraren Albert Pike skrev till sin italienske frimurare till vän, Giuseppe Mazzini, år 1871.

Därför bör ingen förvånas när elitister, till och med Arbetar-Sionistiska hovjudar, så som Henry Kissinger, säger att Israel inom en snar framtid kommer inte längre att existera. Alltså kommer Israel och det judiska folket att krossas av eliten. Det är en del av planen med Den Nya Världsordningen. Judarna måste krossas, så att de Brittiska-Israelerna kan få ta deras plats. Och genom att stödja antisemitiska teorier om konspirationen så stödjer man den verkliga eliten.

Med detta vill jag inte hävda att det inte finns rasistiska judar, men de är antingen lurade själva (nyttiga idioter), eller servila hovjudar som arbetar åt den verkliga eliten. Jag lär säkert få anledning att återkomma till ämnet flera gånger misstänker jag.