Vi minns folkmordet på de kristna armenierna.

Folkmordet på kristna armenier 1915-1917.

Obama, Löfven, Merkel. Ingen vågar kalla ett folkmord på de kristna armenierna för just ett folkmord. Den sistnämnda har åtminstone låtit tyska jurister göra en diskret skrivelse om folkmord, där Talmannen fick göra ett uttalande. Men inget officiellt uttalande från Frau Merkel. Men det är inte relationen till Erdogan och Turkiet som gör det här till en känslig fråga för Tyskland, utan snarare Tysklands roll i det hela. 

Kejsaren Vilhelm II.

När Vilhelm II tog över som Kejsare i Tyskland 1888, såg han omedelbart till att avsätta Otto von Bismarck som Kansler. Bismarck som hade enat Tyskland och byggt upp dess industri, var trogen sin kristna tro och rent av fientlig till katolikernas inflytande över hans kristna Tyskland. 1872 skulle han och Kejsaren Vilhelm I se till att utvisa Jesuitorden från Tyskland. Bara några år efter att Bismarck fick sparken, skulle Wilhelm II se till att bjuda in de katolska agenterna i maktens korridorer i Tyskland. Detta skulle i sin tur väcka den polska katolska befolkningen att så småningom rikta sig mot Berlins övermakt.

Till skillnad från Bismarck kände Vilhelm II ingen lojalitet eller ens samhörighet med andra kristna. Och till skillnad från Bismarck vill Vilhelm inte bygga broar mellan Tyskland och Ryssland. Tyskland behöll dock en naturlig relation till Österrike av uppenbara skäl. Men Tyskland skulle även komma allt närmare Turkiet under 1890-talet. Vilhelm II:s infrastrukturdröm var järnvägen som skulle sträcka sig hela vägen från Berlin, via Istanbul, till Bagdad. På det sättet skulle Tyskland få tillgång till rikedomarna i öst på samma sätt som rivalen England hade tillgång till Indien. 

Men Turkiet (Det Osmanska Riket) var ett rike på dekis. Sultanen, Abdul Hamid II, hade också så klart ett intresse av att bygga upp dess infrastruktur och få till mer tillväxt och på sikt stabilitet. Av alla etniska minoriteter var armenierna de mest problematiska. Armenierna var kristna, och hade därmed inga rättigheter i Kalifatet. Som erkänd minoritet krävde armenier rösträtt inom Kalifatet. En rättighet som annars endast var förbehållen till muslimer. Detta ledde till att många av dem aktivt underminerade Det Osmanska Riket, genom att delta i självständighetskrigen i Balkan mot Turkiet. Många av dem deltog även aktivt på Rysslands sida mot Turkiet i krigen i Kaukasus. Sultanen Abdul Hamid II betraktade armenierna öppet som "otrogna". 

På den här tiden då rasbiologiskt baserade konspirationsteorier om judar växte fram i Tyskland, så skulle en näst intill identisk retorik växa fram i Turkiet mot armenier. Intressant nog skulle den här retoriken, riktad mot armenier i Turkiet, även nå Tyskland och dess intellektuella kretsar. Professor Ewald Bamse ansåg att armenier borde elimineras från jorden. Den vänsterliberale politikern Friedrich Naumann menade att, "armenierna är rasligt sämre än turkarna" och att "den svagare nationen borde underkuvas".  Generalen Bronsart von Schellendorf sa, "armenierna är nio gånger värre än judarna.". Diplomaten, Baron Hans von Wagenheim, kallade armenierna för "avskum". Som tyska ambassadör i Turkiet gjorde Wagenheim det tydligt att han inte tänkte inte göra något för att hjälpa armenierna. Så tyskars fientlighet mot armenier var i vissa elitistiska tyska kretsar än mer fientligt inställda till armenier än till och med till judar. 

I förspelet till det stora folkmordet på de kristna armenierna, skulle Turkiet först begå en grov serie med massakrer på främst armenierna, den så kallade Hamidianska massakrerna, som bär Sulta Abdul Hamid II:s namn och utfördes med hjälp av lokala kurder. Hur många som dog i massakrerna under 1890-talet är oklart. Men åtminstone flera tiotusentals drabbades och kanske hundratusentals. 

Efter en turbulent period skulle tyskarna till slut bygga klart sin järnväg från Berlin, via Istanbul, till Bagdad, med Deutsche Bank som finansiär. Tyskarna skulle kontrollera järnvägen och vagnarna, även inom Turkiets gränser. Tusentals tyska militärer skulle även befinna sig på plats i Turkiet då de var allierade. 

1908 skulle Kalifatet i praktiken avskaffas. De revolutionära Ungturkarna skulle ta över och lägga grunden för en turkisk nationalism baserad på sekularism. Ungturkarna bestod av turkiska frimurare, en del judiska mystiker som följde den sabbatianistiska sekten, och finansierades från City of London Korporationen. Denna grupp skulle odla en än mer fientlig inställning till armenierna, än vad Sultanen hade. Den här gången var det mer baserad på ras än tro. Turkiet var inte längre ett Kalifat.

Vid 1VK:s utbrott skulle turkarna se till att skicka armenierna till fronten i kriget mot Ryssland. När en stor portion av armenierna skickats till fronten, går de turkiska auktoriteterna till de armeniska byarna för att konfiskera alla skjutvapen. Eftersom man var tvungen att registrera sina vapen i Turkiet hade Staten en ungefär bra siffra på hur många vapen det fanns. 

Efter nederlag mot ryssarna, kunde turkarna sedan plocka in armenierna för avrättning och sedan arrestera den redan avväpnade civilbefolkningen. Med tyskarnas järnväg skulle folkmordet på armenierna ske mycket effektivt. Och tyskar som General Bronsart von Schellendorf och Major Eberhard Wolffskeel, skulle ha en mycket aktiv roll i folkmordet. Samtidigt som representatner för den tyska Staten skulle se till att inte dessa uppgifter skulle komma fram till medier hemma i Tyskland. En del tyskar som arbetade och bevittnade händelserna försökte förgäves få sin ambassad att reagera. Ungefär två miljoner kristna armenier skulle mista livet.

Tyskland skulle gå så långt som att dela ut medaljer till turkar inblandade i folkmordet mot armenierna.Och gav dem till och med asyl.

"A number of Turks received the Prussian Orders of the Black and Red Eagle and the Iron Cross from the German government. Furthermore, seven of the leaders who masterminded the genocide found sanctuary in Germany after the war."

Det nya katolskt kontrollerade Tyskland hade ingen lojalitet eller solidaritet mot kristna i omvärlden. Under Wilhelm II skulle man inte bara svika de kristna armenierna, men även Tyskland som nation. Med General Erich Ludendorff skulle man hugga tyska folket i ryggen och ge upp i 1VK, och så småningom släppa fram Hitler till makten. 

Följande klipp är från dokumentärfilmen Innocents Betrayed. En mycket sevärd dokumentärfilm gjord av JPFO (Jews for the Preservation of Firearms Ownership INC.).

PS: Lägg märke till att TYT (The Young Turks på YouTube) är förnekare till det armeniska folkmordet.