Vad handlar kampen kring Alice om, egentligen?

Alice Teodorescu som politisk redaktör, kan innebära en stor framgång för svensk yttrandefrihet.

Förra månaden tog den mycket frispråkiga, Alice Teodorescu, över som politisk redaktör för Göteborgs-Posten (GP). Den vänsterextrema EXPO-medarbetaren Lisa Bjurwald gick i spetsen för rödvinsvänsterns hatmobb mot Alice. Lisa såg det hela som en stor framgång för Sverigedemokraterna (SD), att GP nu upphörde med att vara en "liberal" tidning, och som nu riskerade att bli en ren konservativ tidning.

Det vänsterextrema hatmobben som länge hatat Alice Teodorescu för sin frispråkighet hakade på. Och rödvinsjournalisterna i själva GP-redaktionen var också upprörda över att Alice inte bara skulle bli medarbetare, men att hon dessutom skulle bli politisk redaktör!

Jag ser detta som en stor framgång för yttrandefriheten och för kampen mot den extrema vänstern som fullständigt dominerar medielandskapet i Sverige. Både vad gäller de stora drakarna och de mindre regionala tidningarna. Hur kunde då något sådant ske? Hur lyckades Alice till och med bli politisk redaktör dessutom, och inte bara en vanlig medarbetare?

Om ni frågar mig så är förklaringen Cecilia Krönlein. Hon är chefredaktör för GP. Hon är relativt färsk, hon tog över jobbet så sent som 2012. Och sedan dess har relationerna mellan henne och rödvinsjournalisterna varit minst sagt frostiga.

Hon har fått ta tuffa beslut, säga upp många journalister, genomfört tuffa besparingar och ett impopulärt flytt. Rödvinsjournalisterna fick nog och gjorde gemensam sak med facket och Journalistklubben och krävde hennes omedelbara avgång. Denna kamp skulle pågå under 2014. Men som tur var gick Cecilia Krönlein segrande ur denna fejd.

Vad kunde hon då göra för att ge igen mot rödvinsvänstern som försökte få henne avskedad? Hon anställer Alice Teodorescu som politisk redaktör på tidningen. Och när det blir dålig stämning, bryr hon sig inte ett sk*t över att dessa överbetalda vänsterdårar mår illa av att Alice tar över. Alice bryr sig inte heller. Cecilia Krönlein ger Alice dessutom fritt utrymme för att anställa de hon anser bäst för jobbet. (Hehehe, utmärkt! :-D).

Journalistklubben och facket hade satt hårt press på GP:s ägare, Stampen AB, närmare bestämt Hjörne-klanen. Klanen verkar ha insett att problemet med besparingarna inte varit Cecilia Krönleins fel, och ansåg därmed att det inte fanns någon grund till att ge henne sparken. Men denna lilla fejd kan ha lett till att GP blir kanske Sveriges första konservativa tidning (med undantag för Smålandsposten).

Visst är Hjörne-klanen en globalist-klan. Harry Hjörne var aktiv för Sveriges anslutning till Nationernas Förbund (NF). Sonen Lars Hjörne har sina band till City of London. Och sonsonen, dagens ägare, Peter Hjörne är uppvuxen i denna elitmiljö. Så vi får åtminstone hoppas på att Peter Hjörne inte låter sig pressas av vänstermobben och övriga mediamoguler till att låta Cecilia Krönlein gå och ersättas av en ny vänsterextrem chefredaktörer. Peter Hjörne bör åtminstone inse att även han har något att vinna genom att vara en motpol till det vänsterspektrumet som dagens svenska vänsterdominerade MSM har att erbjuda.

Jag tycker i alla fall att vi bör hålla tummarna för Cecilia Krönlein, som blivit hårt attackerad av rödvinsbolsjevisterna den senaste tiden.

Cecilia Krönlein, Chefredaktör på GP.