Bland nonchalanta republikaner och Gudlösa demokrater drar Illuminativalet 2012 igång.

Låt mig börja med att konstatera vilket tragiskt fars som RNC egentligen blev. Jag menar, vi visste ju redan att de skulle fuska, och vi visste redan att det skulle bli smutsigt. Men ändå känns det obehagligt att se det hända. Jag får bara rysningar av obehag. Det var verkligen plågsamt.

Och då menar jag inte bara behandlingen av Ron Paul, men också behandlingen av deras delegater. Även Rick Santorums delegater kördes helt över. Partiledningen hade redan bestämt sig. Deras jobb var helt enkelt att se till att Mitt Romney skulle få nominationen, och absolut inga risker skulle tas.

När alla delegationer skulle räknas klart var det endast tre kandidater som uppfylde kravet om att ha en proportionell majoritet hos minst fem delstater. Så även om Ron Paul kom på fjärde plats när det gällde populära röster, så kom han egentligen in bland de tre sista inför konventet.

Att Ron Paul uppfyllde kraven var så klart oacceptabelt för partiledningen. Men de hade redan smidit planer för ifall något sådant oväntat skulle ske. Ron Pauls taktik skulle vara att ta nominationen genom delegaterna och inte genom den populära röstningen. Ron Paul uppfylde kraven, så då bestämde RNC att de skulle passa på och ändra reglerna. Men de var inte så eniga om detta i ledningen.

Alla ursäkter användes. Måndagen, som skulle ha varit första dagen blåstes av, och då kunde de samtidigt göra sig av med Santorums delegater under första dagen i alla fall, samtidigt som de försvårade för Ron Pauls delegater. och fick i sista stunden planera för den nya regeln som skulle kräva proportionell majoritet i minst tio delstater. Men det skulle inte bli så smidigt då Morten Blackwell som var styrelsemedlem motsatte sig denna regeländring. Många menade att denna regeländring skulle ha gjort det omöjligt för Reagan att bli presidentkandidat för republikanerna. Tänk er politikern som partiet hyllar mest av alla, skulle inte ens ha blivit nominerad med de nya toppstyrda reglerna.

Med tanke på att ledningen hade en agg mot Ron Pauls delegater, gick de så långt att de eliminerade Mains samtliga delegater, för säkerhets skull. Morten Blackwell som var emot regeländringen kidnappades i en buss som egentligen skulle ta honom till RNC, men som vägrade stanna, åkte runt byggnade ett antal gånger för att sedan köra iväg, alltså ifrån konventet!

Så Morten Blackwell från styrelsen som var emot regeländringen fick inte ens delta i den muntliga voteringen av den nya regleringen. Och just den var kanske det värsta av det hela. John Boenher verkade inte ens vara delaktig när han gick upp på podiet för att anföra voteringen. Han läste bara rakt av vad som stod på telepromptern. Det spelade ingen roll att de som voterade "nej" var många fler. Även om det hördes tydligt gick förslaget om regleringen igenom.

Sen när det var dags att rökna upp delegaterna, så var sk*t kvinnan på podiet att ens nämna Ron Pauls delegater, till och med när Ron Paul vann delstaten. Ron Pauls namn skulle helt enkelt inte ens nämnas uppe på scenen! Och när en som skulle presentera delegaterna från sin delstat som gav sitt stöd till Ron Paul, stängdes micken av. Man kunde även höra hur de som jobbade i studien nämner hur bra det var att klippa bort den gången då Ron Paul nämndes.

Ja, rent utsagt vidrigt. Rapporter har även kommit om att man arresterat Ron Paul delegater, och att andra som också var Ron Paul-delegater fått patroner planterade på sig av själva säkerheten. Ja det var helt enkelt vidrigt!

Vidrigt var ordet. Efter konventet kom det rykten om att Ron Paul kanske skulle fortsätta som tredje partikandidat. Men hos Jay Leno sa han att det inte var hans avsikt. Han förklarade hur maschineriet var emot en sådan kandidat. Han konstaterade helt enekelt i vilket sorgligt läge landet befinner sig i inför valet.

Ett plåster på såret blev kanske trots allt Clint Eastwoods tal på konventet.

På DNC blev det inte i närheten lika dramatiskt. Men deras delegater lyckades neka Gud vid tre olika tillhällen. Vid tre tillfällen! Ni som läst Bibeln förstår vad det kan symbolisera. Läs gärna WND:s Joseph Farahs krönika om detta. Den demokratiske borgmästaren från Los Angeles, Antonio R. Villaraigosa, förde voteringen. Men kunde inte bestämma sig om "ja" eller "nej" sidorna vann! Så han fick göra om voteringen, andra gången slutar det likadant. Tredje gången gillt blev det till slut.

Men det var så klart inte det enda som var en katastrof. Peter Schiff bestämde sig för att söka upp demokrater i deras eget konvent, för att se hur långt till vänster de var berädda att gå. Kommunisten Van Jones ville inte alls prata med PeteR Schiff. Men Schiff hittade ändå en hel del Obama-anhängare som han fick prata med. Och precis som hos dårarna i vänsterpartiet här hemma i Sverige villl demokraterna i USA förbjuda vinster. Man tar sig för pannan när man ser på hur dessa sorgliga människor verkligen är helt verklights frånvända. (Hahaha "Forced corporate losses").

Knight of Malta tillika, Kung Juan Carlos från Spanien. 

Nå väl, hur blir det med årets Illuminatival? Det spelar egentligen ingen roll vem som vinner. Nej, vänta nu. Jag tar ett steg längre. Din röst räknas inte. Stalin sa att han brydde sig inte om vem som röstar, utan vem som räknar rösterna.

I det här fallet handlar det om det spanska företaget SCYTL. Och vi vet redan vilken relation Knight of Malta Kung Juan Carlos av Spanien har till sina företag. Och vem kommer Kungen att favorisera? Ja det vet vi inte, men vi vet att Brzezinski också är en Knight of Malta, att George Soros har fått investera en hel del pengar i SCYTL och att Pere Valles som tillhör styrelsen i SCYTL har själv kopplingar till Chicago-gänget. Så min gissning är, fördel Obama. Om inte något oväntat händer.

SOCIALDEMOKRATERNAS RUTTNA HISTORIA: Del 1 Frimurarnas Skapelse.

Det här är första delen i en längre serie jag arbetat med ett tag nu. Jag anser att det är viktigt att kasta ett ljus över Sveriges socialdemokratiska arbetarpartis (SAP) ruttna historia på allvar! På ett sätt som sällan gjorts tidigare i Sverige. Följande text kartlägger partiets egentliga bakgrund, vilket är av största relevans för att förstå vad partiets egentliga syfte är, och alltid har varit.

I Sverige finns fortfarande en romantisk syn på socialism och inte minst SAP. Denna serie kommer förmodligen (förhoppningsvis) en gång för alla slå sönder kvarlevorna av romantiserandet med denna, egentligen, mycket obehagliga rörelse. Kanske redan vid valet 2014 kommer SAP inte längre kunna skryta med att vara landets största parti. I så fall vore det en stor framgång för denna serie.

Som ni även kommer att se framöver, är svensk socialism (inklusive socialdemokrati) även relevant för att förstå andra vänsterrörelser i Sverige. Svensk kommunism, svensk nazism, så väl som den svenska miljörörelsen har alla egentligen urstarka band till den ursprungliga svenska socialismen. 

Här följer första delen av nio om socialdemokraternas ruttna historia. 

Introduktion.

Det är först viktigt att förstå att kommunism, socialism och anarkism är alla ideologier skapade av frimurare för att i slutändan uppnå deras slutliga revolution mot Gud. Detta är något de själva skryter om. I deras luciferianska/hedniska tro menar de att de vill göra precis som en utav deras främsta urfäder Nimrod, som försökte nå upp till Gud och själv bli som en gud genom byggandet av Babels Torn. Redan då fanns idéen om ett FN eller en Ny Världsordning. Man skulle själv bli som en gud, alltså precis som Lucifer önskat. Det är härifrån de ”moderna” idéerna om de perfekta felfria människorna kom ifrån. Och perfekta felfria människor bör alltså leva i det perfekta felfria samhället (eller världssamfundet). I denna perfekta felfria värld finns ingen fattigdom, inget krig, inga bråk, inga problem, inga sjuka, inga hemlösa, inga obildade, inga hungriga. Denna ”frihet” som frimurarna erbjuder är en falsk frihet som bortser från att människan är fallen, precis som det står skrivet i Bibeln. De vill förinta Guds Ord för att det är det som står mellan nuet och deras perfekta felfria socialistiska värld där den globala Staten styr allt till perfektion. De vill alltså att människor ska vända sig till Staten istället för Gud. Det är det Novus Ordo Seclorum handlar om. Det är därför frimurarna lanserade upplysningstiden i syfte att genom revolution lansera sekularismen för att låta Staten sedan helt ta över Guds domän. De illuminerade-frimurarna i Europa vägrade erkänna Gud i sina nya konstitutioner, USA blev det enda undantaget. Där kom dina omistliga rättigheter till liv och egendom direkt ifrån Gud. Medan de illuminerade-frimurarna i Europa (och sedan även i resten av världen) vägrade erkänna Gud och menade att du fick istället dina rättigheter ifrån Staten (mänskliga rättigheter). Staten garanterade dig rätt till hem, sjukvård, mat, utbildning. Detta innebär att om bara rätt tyrann kom till makten skulle denna ta ifrån dig allt, ty du redan blivit helt beroende av Staten för din utbildning, hälsa, näring och husrum. Så ni förstår varför denna koncept är nödvändig för att övertyga människor att gå med på socialismens idéer, och varför Bibeln är emot denna ”välmenande” vägen till träldom.

Bakgrunden.

Jesuiten Adam Weishaupt startade det Bavariska Illuminati med vägledning av Knight of Malta Alessandro Cagliostro vid den jesuit-kontrollerade universiteten i Ingolstadt, den första maj år 1776. Och det är inget sammanträffande att det Bavariska Illuminati invigdes just den första maj! Det är en luciferiansk högtid som hedningar så väl som alla socialistiska massorna firar än idag.

Den Bavariska Illuminati upptäcktes och avslöjades av den bavariska polisen. Men det var redan för sent. Deras budskap hade redan spridits. Viktigast av allt, hade de redan hunnit grunda Club Breton som senare skulle bli Club des Jacobins, alltså jakobinerna, som tillsammans med övriga frimurare i Frankrike skulle bli fundamentala för lanserandet av den franska revolutionen.

Kvarlevorna av jakobinerna lämnade Frankrike efter den franska revolutionen och formade så småningom ännu ett renodlat frimurarrörelse. Denna gång skulle det istället heta De Rättfärdigas Förbund med jesuiten Moses Hess som aktiv figuren som skulle rekryterade Karl Marx in i både De Rättfärdigas Förbund och även in i frimureri; Och det är först här som vår kartläggning börjar.

När socialismen först kom till Sverige.

Det är viktigt att förstå att fackföreningsrörelsen var från en början en skapelse av frimurare och andra hemliga sällskapsorden med traditionella skråväsen från så långt tillbaka som medeltiden. Jag rekommenderar er att läsa Bob James bok Craft, Trade or Mystery, från 2001.

Just det system med skråväsen blev högst relevant för frimurarna att kunna sprida denna ”arbetarrörelse”. Ut av alla skrån var det skräddarnas skrå som blev av största betydelse för frimurarna. Framför allt när det gäller Sverige. Ty just skräddarna hade sina gesällvandringar, något de sysslat med i flera århundraden. På det här sättet kunde skrån utnyttja sitt nätverk för att utveckla sin produkt och för att lära nya lärlingar om arbetets konst. Friedrich Engels slog fast följande:

”Skräddarna utgjorde den centrala kraften i förbundet”( ännu de Rättfärdigas förbund).”

I och med gesällvandringarna kom svenska skräddare först i kontakt med denna ”arbetarrörelsens” retorik nere på kontinenten. En av de viktigaste figurerna för att introducera socialismen i Sverige blev skräddaren Sven Trägårdh (född Mattisson) och de individer aktiva tillsammans med honom under 1840-talets Stockholm.

En intressant artikel hos det maoistiska forumet avslöjar mycket om denne Sven Trägårdh, i en artikel med namnet De första kommunisterna. Artikeln är också en fingervisning på hur kommunister ser på sig själva och hur de arbetar. De skriver om De Rättfärdigas Förbund om att de... 

”… utarbetade här ett distinkt förhållande mellan det öppna och det hemliga arbetet. Engels förklarar det ”I London, såväl som i mindre grad i Schweiz, drog de nytta av förenings- och församlingsfriheten. Redan den 7 februari 1840 grundades den ännu existerande, legalt arbetande Tyska arbetarbildningsföreningen. Föreningen tjänade som rekryteringsbas för nya medlemmar till förbundet och eftersom kommunisterna som alltid var de mest aktiva och begåvade medlemmarna av föreningen, var det helt följdriktigt att ledningen låg helt i förbundets händer. Förbundet hade snart ett flertal kommuner, eller som de då kallades, loger, i London. Samma uppenbara taktik följdes i Schweiz och på andra ställen. Där arbetarföreningar kunde bildas utnyttjades de på samma sätt. Där dessa var olagliga, anslöt man sig till körsällskap, idrottsklubbar och liknade” …”omfattningen av det återupprättade förbundets utbyggnad var ansenlig”.  ”   

Observera att kommunisterna nämner just ”loger” sådär förbipasserande, som om det vore helt irrelevant. Hur som helst slår här Engels och kommunisterna själva fast att det är frimurarna som sprider det socialistiska budskapet genom just sina loger! Artikeln fortsätter: 

” Förbundet var det viktiga, de hemliga kommunistiska cellerna var ledningen, medan de bredare organisationsformerna fungerade för att rekrytera folk till dessa. Lenin uttryckte det så här: "Men denna förändring av den klandestina organisationens former har ingenting att göra med formeln för att 'anpassa' denna till den lagliga rörelsen. Den är någonting fullständigt annorlunda! De lagliga organisationerna är de stödjepunkter som tillåter oss att föra ut idéen om klandestina celler till massorna. Det vill säga att vi modifierar formerna för påverkan i syfte att den tidigare påverkan skall fortsätta i klandestinriktning.” ”

Den dualism som Lenin förklarar och som författarna till artikeln ser som nödvändig för deras slutliga kommunistiska revolution, är en klassisk frimurarmetod (taktik), för att uppnå sina syften. Det vill säga att man har en ytlig förklaring om vad dess syften är, och en hemlig förklaring för vad dess syften är. På det här sättet har frimurare kunnat lura de under sig, med ett budskap för de ”utanför” och ett för de som är ”inne”. Denna dualism återfinns även inom katolicismen, Islam, hedendom och är främst tydlig i frimurarnas symboler. Det är även därför frimurare avskyr de som försöker avslöja dem och deras bedrägeri.

Sven Trägårdh, Olof Renhult och Johan Ellmin var de som skapade Sveriges första kommunist ”cell” i Stockholm år 1844. Som ledare för gesällskapet hade Olof Renhult goda kontakter med ”cellerna” (logerna) i utlandet. Så han visste mycket väl hur det hela skulle gå till. Sven Trägårdh gjorde sig så småningom känd som retoriker och agitator och Johan Ellmin var läkare, som skulle visa sig behövas framför allt vid våldsamma upplopp. Och det var hemma hos Ellmin som de första kommunistiska möten i Sverige ägde rum. Denna ”Bildningscellen” växte med tiden, tills Ellmin inte längre kunde vara värd. De fick flytta till andra sidan torget och Röda rummet på Börhuset.

Pehr Götrek. 

Det var då som Pehr Götrek (född Anders Petter Godlund) blev medlem i bildningscellen. Pehr Götrek var kanske Sveriges första formella vänsteraktivist. Redan på 1820-talet skrev han texter där han förespråkade socialismen, han var vegetarian och är än idag en stor inspirationskälla för dagens anarko-syndikalister. Götrek var känd som en ”utopist”, och är den första personen som översatte det Kommunistiska Manifestet till svenska. Trots att han var inspirerad av frimurarna och uppenbarligen gjorde sig känd som just utopist, insisterade han om att han var kristen. Uppenbarligen har den här mannen aldrig rört en Bibel. Han skulle annars inte ha låtit sig inspireras av frimurarnas socialistiska budskap och hur de arbetade genom logen som ”täckmantel” för De Rättfärdigas Förbund. Intressant nog hade denne Götrek även tidigare arbetat som informatör åt den tidiga Wallenberg-klanen. Artikeln menar att det förmodligen var Trägårdh som värvade Götrek till bildningscellen.

År 1846 anlände tre svenska skräddargesäller till Stockholm. Dessa var Carl Rudolf Löwstedt, Carl Daniel Forsell och Lars Gustav Stolbin. De hade kommit från kontinenten och haft en omfattande och aktiv kontakt med De Rättfärdigas Förbund i Europa. Skandinavierna bildade sina egna ”sällskap” nere på kontinenten, i städer som Hamburg, Paris, London med fler med kontakt till övriga kommunistiska ”cellerna” (logen) som alla styrdes av De Rättfärdigas Förbund. 

”Runt 40 skandinaver var medlemmar av Skandinaviska sällskapet som var anslutet till de Rättfärdigas förbund och lika många (säkert samma personer) uppges ha varit medlemmar av de Kommunistiska korrespondenskommittéerna och ca 30 var även medlemmar i den Tyska arbetarbildningsföreningen. ”

Carl Rudolf Löwstedt hade själv haft goda kontakter med frimuraren Michail Bakunin i Paris, medan Carl Daniel Forsell och Lars Gustav Stolbin hade fått tydliga instruktioner direkt ifrån frimurarna i London och De Rättfärdigas Förbund. 

"När utländska gesäller lämnade England fick de oftast noggranna instruktioner att följa för att bygga upp organisationerna i sina hemländer, och på så vis uppstod de i Tyskland och på andra ställen. Samma uppgifter fick Stolbin och Forsell.”

När de tre (Löwstedt, Forsell och Stolbin) återvände till Sverige och Stockholm, gick de in i ”bildningscellen”. Dock hade cellen nu infiltrerats och saboterats av borgare. Det är åtminstone de kommunistiska författarnas uppfattning. Jag tenderar att hålla med. De var nog med största förmodan borgerliga infiltratörer som hade hört talas om socialisternas subversiva metoder på kontinenten, och besvarade då med att försöka infiltrera och sabotera dem. De tre svenska agenterna åt De Rättfärdigas Förbund insåg detta ganska snabbt och startade då det Skandinaviska sällskapet i Stockholm (”Stockholmscellen”) tillsammans med övriga som fick problem med ”bildningscellen”.

Löwstedt och Forsell gick sedan vidare med att sprida det socialistiska budskapet över hela landet. Medan de två var bortresta år 1847 gick en präst vid namn Nils Ignell till attack mot kommunisterna och påpekade tydligt hur kommunismen var kristendomens motpol. Något som fick Pehr Götrek att gå i taket. Vid denna tid flyttade kritiker till kommunisterna fram sina positioner. Stolbin pekades ut som en utländsk agent. Men vid det här laget hade Götrek och de övriga insett varför De Rättfärdigas Förbund arbetade genom frimurarnas hycklande dualism. Även om de i den innersta ”cirkeln” förstod att de var revolutionära kommunister, ville de inte framstå som det, för de som var utanför. De ville inte avslöjas helt enkelt!  

””Eftersom kommunisterna inte ville att det Skandinaviska sällskapet skulle uppfattas som kommunistiskt och i så fall riskera att förbjudas skrev Götrek omedelbart ett svar som publicerades 5 dagar senare i Eskilstuna Allehanda:  ”På ett visst håll oroande rykten hava här varit gängse angående inrättan­det av ett sällskap, inom vilket den kommunistiska propagandan skulle spela en icke oviktig roll ... Det verkliga förhållandet är att ett skandina­viskt sällskap har blivit inrättat. Stiftarna äro unga hantverkare, mästare och gesäller, vilka alla ha varit i utlandet och där varit ledamöter av associationer, som bland arbetarna där funnits inrättade för broderlighetens befästande och upplysningens tillväxt inom dessa klasser ... Dessa unga män ... alla ledamöter av Skandinaviska sällskaperne i Paris, London, Köpenhamn, Hamburg m fl orter utgjorde, då de av slumpen förenades i Sveriges huvudstad, redan på förhand ett Skandinaviskt sällskap, som en­dast behövde sammanhållas och befästas för att ligga till grund för en hit­tills uti Stockholm saknad association av denna beskaffenhet. Denna grund har nu också blivit lagd av dessa, ehuru unge dock värdserfarne män, vilka både i sedligt och intelligent avseende kunna anses utgöra en elite-corps av Stockholms arbetare. Att en del av dem har kunskap om kommunism och förstå och uppskatta den till sin rätta halt är otvivelaktigt, men att sällskapets tendens ej är kommunistisk visas bäst av stadgarna, vilka blivit med överståthållarämbetet kommunicerade.”… 

”Ibland besynnerliga rykten, som man genom tidningsartiklar sökt sprida om detta sällskap, är att dess syfte skulle vara att motarbeta och sönder­bryta Bildningscirkeln. Detta är så mycket orimligare som de tre à fyra personer av sällskapets medlemmar som tillika tillhöra Bildningscirkcln, äro denna stiftelses mest nitiska vänner” ”

Vid det här laget hade ”Stockholmscellen” hunnit bilda både en hemlig och en öppen organisation, precis så som frimurarnas dualism förespråkat. I övrigt behöll de sina täta kontakter med De Rättfärdigas Förbund. ”Stockholmscellen” fick även oftast besök av ”agenter” från London, som oftast kom med särskilda uppdrag eller instruktioner för cellen. Forsell och Stolbin tillsammans med några andra svenskar åkte även till London för att möta upp med De Rättfärdigas Förbund i deras kongresser. I dessa möten tydliggör man hur hela nätverket fungerade. 

”I stadgarna slås det fast att organisationen ska vara så hemlig att cellerna inte ens ska känna varandras existens och att alla medlemmar ska använda täcknamn. De lägsta organen, kommunerna, ska bestå av 3-12 medlemmar och blir man fler ska man splittras i två. Flera kommuner inom samma område skulle ha en kretsstyrelse, som leddes av förbundsstyrelsen som valdes av den kretsstyrelse i vilken centralstyrelsen hade sitt säte, vilket var London.”

Lars Johan Hierta. 

Under tiden som Sven Trägårdh var aktiv inom ”Stockholmscellen”, förblev han liksom en del andra fortfarande aktiv inom den numera moderatsocialistiska ”bildningscellen”. Men han gick även med i olika liberala föreningar där han fick en chans att influera den typen av organisationer med sina föredrag. Han lyckades faktiskt påverka landets vänsterliberala krafter markant. Bland dessa återfinns Nils Samuel von Koch, en liberal politiker, adelsman och justitiekansler bland annat; Och även Lars Johan Hierta, grundare av vänstertidningen Aftonbladet, tillika fabrikör. (Så vi vet varifrån denna blaska fick sina idéer ifrån).

Precis som jag påpekat vid tidigare tillfällen var 1848 års revolter orkestrerade av frimurarlogen genom sina kommunistiska ”celler” noggrant dirigerade från De Rättfärdigas Förbund med bas i London. Stockholm blev inget undantag. Det var vid det här tillfället som man skulle kunna konstatera att stenkastarvänstern för första gången gjorde sitt intåg i svensk politisk historia. Man använde sig även av maskering, precis som dagens stenkastarvänster, och riktade sig till särskilda konservativa politiker. Sven Trägårdh var en utav de främsta agitatorerna vid ”marsoroligheterna” i Stockholm vid denna tidpunkt.

Frimuraren döljer handen. 

Med tiden skulle De Rättfärdigas Förbund så småningom gå under jorden, och till slut upplösas. Men dess kvarlevor skulle återuppstå med frimuraren Karl Marx denna gång som central figur tillsammans med övriga kommunistiska, socialistiska, ateistiska och satanistiska frimurare, grundade de en organisation som ”inuti” var en loge, men ”utanför” var som en samordnande internationell fackförening. Detta blev den Första Internationalen.

Även om De Rättfärdigas Förbunds upplösning innebar mindre aktivitet från dess ”celler”, så fanns strukturerna och nätverken kvar. Något som kommunister senare skulle få dra nytta av. Men detta innebar så klart inte att enskilda socialister inte tog för sig. Och Sverige blev så klart inget undantag. På 1870-talet blev det Ferdinand Laurell som blev den främsta figuren. Laurell hamnade så småningom hos frimuraren tillika fackföreningsledaren Samuel Gompers. Laurell var Gompers ”mentor” och lärde honom en hel del om fackföreningsrörelsen, socialism och förde Europas socialistiska idéal på det här sättet över till USA. Laurell var med största förmodan, även han en frimurare. Må jag påminna er om att det var Samuel Gompers som såg till att socialistmassorna idag firar den luciferianska högtiden på första maj!

Första Internationalen och grundandet av Sveriges socialdemokratiska arbetarparti (SAP).

10 000 frimurare står och försvarar "Pariskommunen" år 1871. 

1871 var det dags igen. Den här gången gällde det ”Pariskommunen”. Ytterliggare en revolt som denna gång hade frimurarnas öppet fulla stöd, då 10 000 frimurare gick ut för att försvara revoltörernas aktioner.

”Pariskommunen” år 1871 blev en stor inspirationskälla för ytterliggare en svensk skräddare, den här gången vid namn August Palm. August Palm betraktas av socialdemokrater själva som deras politiske anfader. Palm befann sig i Tyskland när han hörde socialismens satanistiska kall efter ”Pariskommunen” 1871.

1873 anslöt Palm sig till den tyska avdelningen av frimurarnas Första International. Det är viktigt att förstå att Karl Marx (tillhörande Le Socialiste logen i Belgien), Michail Bakunin (tillhörande Il Progresso Sociale logen i Italien), Pierre-Joseph Proudhon (tillhörande Grand Orient de France logen i Frankrike), med flera centrala figurer inom den Första Internationalen, var alla frimurare. Här följer några citat från Bill Stills bok The New World Order: The Ancient Plan of Secret Societies. 

"Although the name ”Internationale” made the group appear to be an international labour union convention, it really was a Masonic mix of elitist Socialists, Communists, Atheists, and Satanists...”

”In fact, the Internationale can hardly be viewed as anything but Illuminated Masonry in a new disguise. French historian E. E. Fribourg wrote in 1871: ”The Internationale everywhere found support in Freemasonry”...”

”According to Webster, the Internationale became nothing more than ”the outer shell that covered a ramification of conspiracies”.” 

Det finns fler citat i ämnet, och nedan några klipp ur en gammal intervju med forskaren Jüri Lina. 

Följande bild är kanske den mest kända bild av just August Palm, som cirkulerar mest och som till och med används på hans wikipedia-sida. Observera noga Palms hand. 

Märker ni något särskilt? Precis som många frimurare före honom döljer han sin hand i bilden. Det här betyder att han är en frimurare som dyrkar frimurarnas gud Jah-Bul-On. Att han döljer handen betyder att han är under träldom till Jah-Bul-On. Frimuraren Albert Pike av den Skotska Riten, har sagt följande om den dolda handen. 

”Jah-Bul-On is a symbol of the infinite and eternal God head. A mongrel word who´s name has been for two thousand years an appellation of the Devil.” 

Jah-Bul-On är Saturnus, beskyddad av den liksidiga triangeln (666), den falska profeten och anti-Christ! Så nu vet vi vad det är för budskap som August Palm egentligen hade med sig till Sverige.

Efter en lång tid av bråk och agitation ifrån Palms sida, blev han till slut utvisad från Tyskland år 1877. Palm flyttade då till Danmark. Förutom inspirationen han fick från de tyska socialisterna, blev han även inspirerad av den danske socialisten Louis Pio. Även han med frimurarband efter sina utlandsresor och som en utav grundarna av den danska avdelningen av den Första Internationalen. Den danske invandringskritiske författaren Mikael Jalving har även han skrivit kritiskt om frimurarna i sin bok Magt og ret: Et opgör med Godheden. Han skriver även om frimurarna i Norden.

Observera Horus öga hos de "godtemplares" symboler.  

Efter ytterliggare en tid av agitation och bråk från Palms sida, lämnade han tillslut Danmark för att återvända hem till Sverige år 1881. Här i Sverige skulle han fortsätta med sitt agiterande och bråk. Han fick mycket draghjälp av de godtemplare (Sällskapsorden) som grundade Arbetareklubben i Göteborg. Hjälp fick han även genom det nätverk och strukturer som de tidigare kommunistiska ”cellerna” lämnat efter sig. Trots en lång tid av agitation, aktivism och även en kort vistelse i fängelset, fortsätter Palm ihärdigt med att sprida socialisternas (frimurarnas) budskap över hela Sverige.

År 1889 bildas tillslut Sveriges socialdemokratiska arbetarpartiet (SAP), av August Palm tillsammans med ett gäng frimurare och nyttiga idioter åt dessa. Bildandet av partiet skulle ha varit omöjligt utan Palms ihärdiga bygge. 1896 når partiet Riksdagen, då frimuraren Hjalmar Branting blir socialdemokraternas första riksdagsledamot. Samma år lanserade just Branting Claes Tholin till ordförande för socialdemokraterna, och så utsågs även Tholin till partiets första partiordförande.

Här ser ni en lokal socialdemokratisk förening som knappast döljer Horus öga. 

Claes Tholin hade precis som Fredrik Sterky lärt sig om fackföreningar (och även om socialism) i Danmark. Detta är inget sammanträffande då sossarna hade goda kontakter med socialisterna i Danmark (och då även genom frimurarlogen).

Fredrik Sterky skulle fortsätta med att bli den första ordföranden för Landsorganisationen i Sverige (LO) som grundades år 1898. Detta var en sammanhållen organisation av fackföreningar, precis så som August Palm hade förespråkat.

Fortsatt Internationella Kontakter.

Eftersom August Palm fortfarande hade kontakter internationellt genom den Första Internationalen bland annat, fick han år 1900 i uppdrag av socialisterna i London att genomföra en ”agitationsresa” till USA. Han redogjorde för sin resa i sin bok Ögonblicksbilder från en tripp till Amerika, publicerad år 1901.

I Minnesota mötte han den demokratiske guvernören John Lind, född i Småland, men som emigrerade till USA med sina föräldrar när han var tretton år gammal. John Lind kom till makten tack vare ett tillfälligt vänstervåg i Minnesota, och blev delstatens första icke-republikanske guvernör på 40 år. Lind skulle senare arbeta under den jesuit tränade demokratiske presidenten Woodrow Wilson som drev igenom det förrädiska Federal Reserve Act år 1913.

Under samtalet mellan August Palm och John Lind avslöjas en extremt elitistisk världsbild från dem båda. Palm hyllar Linds skattehöjningar och införande av regleringar. Samtidigt är Lind inte särskilt populär bland svenskarna i Minnesota. De svenska protestantiska prästerna som flytt det redan vänstervridna Sverige kände redan till liberalismens och socialisternas fördärvelse. Svenskarna var tack vare sina präster en trogen konservativ röstblock. Detta ogillades starkt av både socialisten Palm och vänsterliberalen Lind. 

”Att »prästerna» i de svenska friförsamlingarne, tack vare det inflytande, de utöfva på den svenska landtbefolkningen i Minnesota samt för öfrigt äfven i andra stater, gjorde allt för att hindra Linds återval, måste sorgligt nog konstateras;...”

”Beträffande prästerna och deras skadliga inflytande på befolkningen genom deras motstånd mot alla verkligt folkliga reformer framhöll han (Lind, min anmärkning), att med de infödda amerikanska prästerna vore det ingen fara, ty de äro alla i regeln bildade oah en stor del af dem har öppen blick för nödvändigheten af sociala reformers genomförande samt äro ej heller rädda för att inför sina åhörare i kyrkorna framhålla detta. De svenska »prästerna» däremot -- såsom han kallade dessa sorgligt beryktade kolportörer -- stå icke högt i bildning och äro som alla obildade intoleranta och fanatiska och allt annat än kulturbärare.” 

 Dessa "folkliga reformer" var kanske inte så pass folkliga som Palm gärna ville att de skulle vara. Prisa Gud för dessa modiga präster, som likt Nils Ignell varnat för den ondska som följer med socialismen (kommunismen)! Inte konstigt att socialister alltid avskytt Kristendomen. Men tråkigt nog saknar vi svenska präster av denna kaliber i dagens Sverige.


Slutsats.

Vi har nu lyckats spåra socialdemokraternas rötter och funnit inget mindre än just frimureri. Vart man än vände sig leder socialdemokratins rötter till frimureriets budskap av det där perfekta samhället. Men de är så klart helt beroende av att dölja sina egentliga syften, främst om de som faktiskt är kunniga i ämnen som religion, historia och relationen mellan Staten och individen.

Kom ihåg att ”friheten” de erbjuder, är den som endast Staten kommer att erbjuda dig. De ger alltså makten över dig till en liten klick av elitistiska socialister som lovar dig guld och gröna skogar. Mitt råd till er är att ni faktiskt söker er till Gud genom hans son Jesus Kristus istället för att bli beroende av Staten. Men detta är så klart något som ni själva måste upptäcka. Men kom ihåg att sanningen kommer att göra dig fri. Och att Jesus är vägen, sanningen och livet. 

I nästa del kommer jag att avhandla socialdemokratins tidiga strävan efter den progressiva globaliseringen. En idé som de ärvt av frimurarna, och som ni ser, så består denna budskap tydligt än idag. 

Frimurarnas bygge i Sydamerika: UNASUR.

Det ni ser ovan är en av många hyllningar av Simon Bolivar utförd av den kommunistiske presidenten i Venezuela, Hugo Chavez. Faktumet är att Chavez är fullständig besatt av Simon Bolivar, en av de främsta generaler som var med om att befria latinamerika från det stora spanska imperiet. I och med att Bolivars hem var det som idag är Venezuela kan man se det som en patriotisk gest. Men även andra sydamerikanska länder fick sin självständighet från Spanien mycket tack vare Simon Bolivar. Så ledare från övriga sydamerikanska länder hyllar vanligtvis Bolivar precis som i Venezuela. Men just Chavez drivs av någon slags omåttlig besatthet av just Simon Boliver, som inte återfinns hos tidigare ledare i samma land, eller i de andra länderna som har Simon Bolivar som landsfader.

Fundera en stund vad denna besatthet från Hugo Chavez sida kan bero på. Under tiden föreslår jag att ni tar en titt på följande video, som kan förklara varför Chavez är som han är.

Jepp, Chavez är en frimurare precis som sin "broder" Obama tillhörande Prince Hall Lodge. Och varför denne kommunist dyrkar Simon Bolivar blir tydligt. Men först krävs det en genomgång i historia och i viktiga element ur den sydamerikanska revolutionära bolivarianismen , och vad det som politisk ideologi innebär för frimurarnas bygge i Sydamerika. Chavez ser det dessutom som en socialistisk revolution, där de bolivarianska missionerna , innebär en utvidgning av välfärdstaten.

Libertadores

I Sydamerika har libertadorerna (befriarna), som kämpade för självständigheten mot spanska kungahuset, en viktig roll för de inblandade länderna på kontinenten. Geografiskt utfördes revolutionen från främst två håll. Bolivar från norr (Venezuela) och San Matin från söder (Argentina). O´Higgins i Chile skulle även haka på tillsammans med övriga libertadores mot den spanska kronan. Den främsta basen för lojalisterna (till spanska kronan) blev Lima (Peru). Ett tvåfrontskrig blev då för mycket för spanska kungen som i moderlandet fick försvara sig från en invasion från Napoleons revolutionära Frankrike.

Så till att börja med förstår vi att den Sydamerikanska självständighetskampen skulle nog ha varit omöjlig utan hjälp från illuministerna. Det är viktigt att först förstå att Spanien hade från början stenhård koll på vilka som tog sig över till Amerika. Till skillnad från England, så lät de i stort sätt den som ville lämna landet ta sig till Amerika, Australien eller Indien utan några större begränsningar. Spaniens främsta angelägenhet var ett de som skulle över till andra sidan skulle vara katoliker.

Jesuiten, Juan Pablo Vizcardo y Guzman. 

Jesuiterna kunde på det här sättet lätt lägga beslag på latinamerika, utan större motstånd. Något som skulle prägla latinamerka långt efter kolonialtiden. Det är här som jesuiten Juan Pablo Vizcardo y Guzman  kommer att spela en betydande roll för Sydamerikas framtid. Han skulle bli den förste att förespråka en kreol revolution för att befria Sydamerika från Spanien. Anledningen till detta var att Kung Karl III (Borbon) av Spanien valde 1767 att utvisa jesuiterna från hela riket, efter en serie av intriger. Vizcardo y Guzman och hans jesuituska bröder omplacerades från dagens Peru, till Italien. Detta kan så klart inte jämföras med Knight of Maltas nuvarande spanske kung, Juan Carlos (Farnese), vars lojalitet är trogen jesuiterna.

Hur som helst ledde Vizcardo y Guzman då jesuiternas vendetta mot hela spanska riket. Länge skulle han med sina skrifter och aktioner agitera för kreolerna att revoltera sig från Spanien. 1781 tog han sig till det då redan illuminist erövrade London (a.k.a. New Jerusalem), för att be om hjälp för finansieringen till sydamerikanernas rebeller i de spanska kolonierna. Vizcardo y Guzman skulle till slut få stort inflyrande över Francisco de Miranda efter den jakobin ledda franska revolutionen. Den illuministiska franska revolutionen skulle även sätta sin prägel över Stor Mästaren Francisco de Miranda.

Stor Mästaren, Francisco de Miranda. 

Jo, ty Francisco de Miranda var en mycket intressant frimurare, då han deltog i inte mindre än tre revolutioner. USA:s självständighetskrig, den franska revolutionen och Sydamerikas självständighetskrig. Med Napoleons intensiva attacker mot Spanien skulle fältet vara öppen så småningom för det sistnämnda av revolutionerna. De sydamerikanska frimurarna ser Miranda som deras anfader, då han blev den förste frimuraren som var en Stor Mästare i Sydamerika. Miranda grundade frimurarlogen "la Logia de la Gran Reunion Americana" baserad i London.  De frimurare som Miranda hade lyckats rekrytera, blev just de libertadores av betydelse för sydamerikanernas kamp mot den spanska kronan. En skara med generaler som skulle leda denna frihetskamp mot kungarna, så som i USA och Frankrike. Simon Bolivar, José de San Martin och Bernardo O`Higgins blev några av dessa sydamerikanska frimurare. Man kan titta vidare på dessa karaktärer och se andra kopplingar till jesuiterna. José de San Martin växte själv upp kring dessa, och Bernardo O`Higgins far (också han frimurare) missgynnades av jesuiternas försvagade ställning på Irland efter beslag från den engelske protestantiske puritanen Oliver Cromwell.

Frimuraren, Simon Bolivar. 

Men just Simon Bolivar blev Mirandas främsta agent på plats i Sydamerika. Simon Boliver hade sen tidigare varit en frimurare tillhörande Logen i Cadiz, Spanien. Hans eget engagemang kom senare efter att inför de hedniska gudarna i Rom ha svurit ed om att befria Sydamerika (efter att ha bestigit bergen Monte Sacro "helig berg"). Detta sägs ha skett efter ett besök hos Påven år 1809. Sannolikheten är nog större att han svurit ed till Påven, (eller den Svarta Påven, eller åtminstone båda). Och det är ifrån dessa libertadores (frimurare) som det pan-amerikanska bolivarianska idéerna kommer ifrån. I synnerhet om man låter Huga Chavez få tolka libertadorerna. Men i Simon Bolivars texter som "Discurso de Angostura" och "Carta de Jamaica", förespråkar faktiskt han detta.

Man finner att den franska revolutionen präglat sydamerikanerna betydligt mer än den nordamerikanska. Nyckeln till detta är Spaniens stränga policy över invandringen till kolonierna. I Nordamerika kunde de kristna protestantiska puritanerna som flydde de europeiska kungamakterna, jesuiterna och övriga förtryckare, sätta sin prägel över den amerikanska konstitutionen. Efter revolutionen i USA var debatten och diskurserna kring illuministerna, jesuiternas och konungarnas inflytande över världen och USA, och deras luciferianska agenda, något som diskuterades öppet! George Washington kunde tillslut avvärja försöken till infiltration, vilket ledde till det friaste landet som någonsin existerat. Men det fanns agenter som sympatiserade dels med den brittiska kronan å ena sidan, och de franska revolutionärerna å andra sidan.

Så långt kom inte frimurarna i Sydamerika. De var helt och hållet operatörer åt illuministernas agenda. Där fördes istället diskussionen om att kröna nya kungar i de olika koloniala delstaterna. Visst fanns det mycket fina idéer som kom från den franska revolutionen om yttrandefrihet och så vidare. Men det fanns inte samma diskussion om att erkänna Gud i konstitutionen. Frimurarnas sekularism hade satt sin prägel. (Därav namnet Novus Ordo Seclorum). Det är mycket tack vare denna konsept som USA kunnat hålla sig relativt fri från socialism i jämförelse med både Europa och Sydamerika.

Efter att det stora spanska riket krossades, blev det istället inre stridigheter mellan de nya herrarna bland kreolerna. Den bolivarianska drömmen om en enad amerikansk kontinent, föll i spillror. Men idag kanske den kan bli verklighet.

 UNASUR

Alvaro Garcia Linera. 

Den främsta figuren som 2008 höll tal efter skapandet av UNASUR (Sydamerikanska Unionen) i videon ovan heter Alvaro Garcia Linera. Linera höll då det man kan kalla för ett NWO-tal. Där han berättade för alla att detta var en naturlig utveckling. Och att i framtiden, så kommer nationalstaten att vara ett minne blott, och att världen skulle bestå av kontinentala regeringar (regionalism). Som några exempel har vi EU (Europeiska Unionen), UNASUR (Sydamerikanska Unionen), NAU (Nordamerikanska Unionen, AU (Afrikanska Unionen) och så vidare.

Linera är själv en intressant figur. Han tillhör den vita minoriteten i Bolivia, är en hägiven socialist, terrorist, feminist, men han är kanske mest känd för att vara en miljömuppe. Om ni hörde talas om några dårar i Sydamerika som ville utvidga "mänskliga rättigheter" till att inkluera växter (Moder Jord), så var det Linera som var bakom det hela. Självklart är han en anhängare av globalisternas CO2-skatt, och även en kämpe emot "rasism". Faktumet är att han kom till makten genom Evo Morales indianrevolt i Bolivia. Linera blev då vicepresident och fördömde de vita (rasitiska) kapitalisterna i södra Bolivia. Morales förstatligade många företag, vilket inte gillades av invånarna i södra delen av landet, som 2008 krävde självständighet. Sedan dess har det varit de som hindrat Morales och Linera från att utföra en fullständig kommunistisk revolution i landet.

Hugo Chavez, Alan Garcia, Evo Morales och Rafael Correa är alla dessutom starka anhängare av en gemensam valuta för UNASUR. Något som de redan har klart som back up ifall dollarn kollapsar. Det är viktigt även i sammanhanget att påpeka att hela UNASUR projektet, baserar sig på sydamerikanernas fientliga inställning emot USA, mycket på grund av CIA:s absurda operationer på kontinenten. Något som inleddes under Monroedoktrinen för att få bort Europas inflytande, omvandlades sedan med CIA till ett förtryck av länderna till söder. Men i slutändan kommer denna hat mot USA att bli sydamerikanernas fall in i den internationella träldomen vilket UNASUR är.

Alan Garcia med kopplingar till franska socialisterna och DGSE. Rafael Correa som utbildades i samma universitet som vår egen president Herman van Rompuy, vid den jesuit kontrollerade katolska universitetet vid Leuven. Lula, socilist presidenten i Brazilien, som tog initiativen tillsammans med Argentinas Duhalde, för hela UNASUR projektet skulle dra igång. Det finns annars en ytlig kamp mellan hårdnackade kommunister och mer pragmatiska socialister. Men alla är ganska överens om att UNASUR är det bästa för Sydamerika.

Ockultism, feminism och homosexualitet 

Chavez är precis lika sjuk som många andra diktator. Han är precis som Hitler väldigt mycket inblandad i det ockulta. Spår av detta fann man ganska snabbt efter det att Venezuelas medborgare fick se på de nya sedlarna. Och det är betydligt mer uppenbart än med de den amerikanska dollarn. Men det inget sammanträffande. Chavez brukar oftast åka till Kuba, inte främst för att besöka sin kära jesuit kontrollerade kommunistiske vän, Fidel Castro, utan istället för att fira den afro-karibiska ockulta religionen santeria. Många ockulta ceremonier från santeria har tillägnats Chavez och han har i flera år varit inblandad i denna afro-hedniska sekt. Rykten finns om att lejon hade blivit offrade i Chavez källare så att han skulle få bada sig i bestens blod för att få dennes styrka. Forskare kring santeria, menar att detta kan förklara Chavez besatthet kring Bolivar, då han till och med har en ledig plats för den forna hjälten vid matbordet.

Ett annat faktum som jag själv anser är galet underhållande är att de socialistiska ledarna i Sydamerika ser sig själva som ledande feminister. Både Chavez och Correa är hängivna familjefientliga feminister. Något som kan låta lite förvirrande för oss här hemma i Sverige då vi gärna tror att Ecuadors ledare ska vara av en mer konservativ uppfattning vad gäller familjepolitiken, efter hela Assange debaklet och synen på våldtäkt. Men sanningen är att Correa har mer gemensamt med Sjöstedt än med någon värdekonservativ i Europa, lika fejk är hans motstånd mot eliten, då han helt är en produkt av dem och stödjer deras projekt i Sydamerika. Det här "motståndet" är så klart ett spel för gallerierna.

Det finns även gott om rykten kring homosexuella aktiviteter kring ledare som Linera, Chavez, Lula och Morales med flera. Något som varit en röd tråd kring socialistiska ledare. Linera, till exempel, som hade hamnat i fängelse efter terroraktioner, blev känd som homosexuell i fängelset. Sedan kallades Morales och Linera kampanjen för "Coca-Cola", då Morales (som tjänar pengar på knark) kallades för Coca, och Linera (som var bög) kallades för Cola (svans).

P2 frimurarna vs Jesuiterna

Jag har tidigare skrivit om rivaliserandet mellan P2 (Propaganda Due) frimurarna baserade i Italien och de övriga frimurarna lojala till jesuiterna. Några av frimurarna med lojalitet till P2 är Chavez, Khadaffi, Berlusconi och Dame of Malta Cristina Kirchner. Dessa har varit i konflikt med de frimurare lojala till jesuiterna en tid nu. Berlusconi och Khadaffi har redan plockats bort. Men denna strid, är egentligen av mindre betydelse, när man inser att agendan fortsätter oavsett vem som får leda den.

I följande video ser vi hur en frimurare ger en frimurare, en replika av en annan frimurares (Simon Bolivars) svärd. Ett möte mellan två anhängare av frimurarlogen Propaganda Due (P2).

WebRep

currentVote

noRating

noWeight